[flickr]http:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/6141462332\/[\/flickr]<\/p>\n
Ekman med samtalspartner<\/em><\/p>\n <\/p>\n Som ett slags avslutning p\u00e5 Norrk\u00f6pings konstmuseums utst\u00e4llning Marie-Louise Ekman \u2013 Filmer & pj\u00e4ser<\/em>, bj\u00f6ds konstn\u00e4ren sj\u00e4lv in till ett samtal inf\u00f6r publik.<\/strong> Ett publikt samtal. Det \u00e4r naturligtvis ett mycket trevligt initiativ, viljan att samtala snarare \u00e4n att f\u00f6rel\u00e4sa, att tala med<\/em> och inte till<\/em>. Men denna samtalsgenre \u00e4r en aning stiliserad, och f\u00f6ljer f\u00e5 konventioner vi k\u00e4nner fr\u00e5n andra typer av samtal. Begreppet \u201dsamtals\u201d formella definition lyder: \u201dmuntligt utbyte av synpunkter eller upplysningar vanl. p\u00e5 relativt informellt s\u00e4tt\u201d.<\/p>\n Det publika samtalet \u00e4r, per definition, formellt: en tid och en plats \u00e4r angiven; det finns en publik som inte fritt kan delta i diskussionen (naturligtvis f\u00f6r att undvika en kaotisk situation); det finns vanligen en samtalsledare, eller moderator som leder det publika samtalet fram\u00e5t vilket n\u00f6dv\u00e4ndigg\u00f6r ett slags agenda och\/eller dramaturgisk uppbyggnad.<\/strong> I det h\u00e4r fallet betraktas konstn\u00e4r och samtalsledare p\u00e5 en scen. De har varsin f\u00e5t\u00f6lj och \u00e4r belysta. Samtalet spelas in, b\u00e5de ljud och bild. De samtalar sinsemellan, och mot slutet v\u00e4lkomnas fr\u00e5gor fr\u00e5n publiken. Trots viljan att n\u00e4rma sig publiken upplever jag ett slags distans; men det \u00e4r nog bara samtals-genrens allm\u00e4nna, men \u00e4nd\u00e5 relativt fasta, villkor.<\/p>\n Aldrig tidigare har Marie-Louise Ekmans filmer visats p\u00e5 detta s\u00e4tt; museet formligen kryllar av sm\u00e5 tempor\u00e4ra biografer som visar filmer \u2013 vissa korta, vissa i l\u00e5ngfilmsformat \u2013 om och om igen.<\/strong> F\u00f6r den intresserade har utst\u00e4llningen varit en unik chans att uppleva ett filmiskt retrospektiv.<\/p>\n Konstn\u00e4ren sj\u00e4lv menar att hon inte har n\u00e5got s\u00e4rskilt behov av att se sina gamla filmer.<\/strong> Inte heller sina m\u00e5lningar. De \u201dgamla\u201d uttrycken st\u00e5r f\u00f6r en specifik bearbetning, en s\u00f6kan efter f\u00f6rst\u00e5else som med tiden inte alls har samma relevans. \u00c5tminstone inte f\u00f6r henne sj\u00e4lv. Hon beskriver det som att \u201dsk\u00e5da in i ett annat universum.\u201d<\/p>\n D\u00e4remot understryker hon vikten av att iaktta andra konstn\u00e4rers verk, s\u00e5v\u00e4l nutida som <\/strong>forna; h\u00e4r finnes ett slags \u201dm\u00e4tning\u201d med, framf\u00f6rallt, konsthistorien<\/strong>. En v\u00e4lbekant problematik: den stundom bedr\u00e4gliga inmutningen av n\u00e5gon liten bit land inom konstv\u00e4rlden, det dialektiska f\u00f6rh\u00e5llandet mellan nyskapande och tradition; bet\u00e4nk de m\u00e5nga \u201dpicassofigurer\u201d som i god seriell anda \u00e5terkommit i hennes tavlor, som en sorts seriefigurer, som hon sj\u00e4lv kallar dem. Konstn\u00e4rens m\u00e5l \u00e4r i slut\u00e4ndan \u2013 om jag lyckats tolka hennes ord korrekt som n\u00e5gon form av r\u00e5d eller maxim f\u00f6r den som s\u00f6ker sig till konstv\u00e4rlden \u2013 \u00e4r att skapa behovet av en sj\u00e4lv; skapa hela kedjan fr\u00e5n id\u00e9 till utst\u00e4llning\/film\/tavla.<\/p>\n L\u00e5ngt ifr\u00e5n alla av hennes figurer som \u00e5terkommer p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l film- som m\u00e5larduk kommer fr\u00e5n konsthistorien \u2013 m\u00e5nga har f\u00e5tt drag eller man\u00e9r som Ekman funnit i helt arbitr\u00e4ra m\u00f6ten med m\u00f6ten med andra m\u00e4nniskor, n\u00e5got som hon finner mycket viktigt.<\/strong> Hon medger att hennes nuvarande arbete som Dramatenchef inte verkat h\u00e4mmande vad g\u00e4ller denna tendens \u2013 snarare tv\u00e4rtom. (Troligen inte hennes tidigare arbete heller, som rektor f\u00f6r Konsth\u00f6gskolan.)<\/p>\n God kontakt med sk\u00e5despelare har Ekman haft under m\u00e5nga \u00e5r.<\/strong> Med risk f\u00f6r att l\u00e5ta h\u00f6gtravande kan man nog h\u00e4vda att st\u00f6rre delen av Sveriges \u201dsk\u00e5despelarelit\u201d medverkat i hennes filmer. Vissa sk\u00e5despelare, som \u00d6rjan Ramberg, har \u00e5terkommit flera g\u00e5nger under \u00e5ren. M\u00e5nga g\u00e5nger finns tanken, minnet, bilden av sk\u00e5despelare i Ekmans huvud redan p\u00e5 manusstadiet. De ger en r\u00f6st till det skrivna ordet. Och det ger energi till processen, s\u00e4ger Ekman.<\/p>\n I slut\u00e4ndan \u00e4r det inte alltid s\u00e4kert att just samma sk\u00e5despelare faktiskt g\u00f6r rollen, och i s\u00e5dana fall tj\u00e4nade modellen endast som inspiration \u2013 Ekman ben\u00e4mner dem muser<\/em>.<\/strong> Men i vissa fall forts\u00e4tter den konstn\u00e4rliga relationen hela v\u00e4gen fr\u00e5n id\u00e9 till premi\u00e4r \u2013 Ekman ben\u00e4mner dem levande f\u00e4rgtuber.<\/em> <\/strong><\/p>\n Och vad g\u00e4ller filmarbetet \u00e4r rollbes\u00e4ttningen halva jobbet \u2013 Ekman beskriver ett slags lek mellan sk\u00e5despelarens syn \u2013 eller \u00f6nskan \u2013 p\u00e5 vem de \u00e4r, hur de framst\u00e4lls p\u00e5 scen och film \u00e5 ena sidan, och de roller hon ger dem \u00e5 den andra. <\/strong>Ett exempel p\u00e5 detta \u00e4r redan n\u00e4mnda \u00d6rjan Ramberg som ofta ges roller som \u00e4r \u00f6verdrivet underkuvade eller feminina. Ekman tycks njuta av denna form av utmaning f\u00f6r sina sk\u00e5despelare och ber\u00e4ttar om denna process inom processen som n\u00e5got som till syvende och sist liknar livet sj\u00e4lvt: ytan som omger oss \u00e4r sk\u00f6r. Hon tycker att konsten borde arbeta mer med s\u00e5dana fr\u00e5gor, s\u00e5dan utforskning.<\/p>\n Som n\u00e4r hon satte Georg Rydeberg och Sune Mangs i samma radiostudio f\u00f6r att spela sin pj\u00e4s \u201d<\/strong>Den falska m\u00e4nniskan\u201d 1981 \u2013 f\u00f6r att g\u00f6ra en l\u00e5ng och rolig historia kort (eftersom jag om\u00f6jligen kan \u00e5terge den i skrift) blev Rydeberg skenblind av nervositet, och Mangs livr\u00e4dd f\u00f6r Rydebergs storhet och d\u00e4rf\u00f6r reducerad till en svettig klump<\/strong>. Men det gjorde inte slutresultatet s\u00e4mre. Om n\u00e5got fallerar \u00e4r det en del av processen. Leende s\u00e4ger Ekman att hon saknar fantasi f\u00f6r att t\u00e4nka: \u201dt\u00e4nk om det inte g\u00e5r…\u201d<\/p>\n Och d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r rollbes\u00e4ttningen halva jobbet f\u00f6r Marie-Louise Ekman<\/strong>. Hon v\u00e4ljer sk\u00e5despelare, <\/em>och inte personer som ska leverera repliker. Och n\u00e4r hon ska n\u00e4mna ett exempel p\u00e5 n\u00e5got dylikt, en sk\u00e5despelare som lyckas f\u00f6rmedla n\u00e5got alldeles s\u00e4rskilt i ett slags kamp mellan sig sj\u00e4lv och sin roll, s\u00e4ger hon utan att tveka Anders Ek som Don Quijote p\u00e5 Dramaten. Den spelades 1972 och f\u00e5r v\u00e4l st\u00e5 som vittnesb\u00f6rd f\u00f6r hur en scenisk gestaltning kan ta tag i en m\u00e4nniska, och beh\u00e5llas inom henne livet igenom. \u00c5tminstone f\u00f6r Marie-Louise Ekman.<\/p>\n I Stockholm p\u00e5 1960-talet kunde man f\u00f6lja Truffauts, Godards, Fellinis och <\/strong>Bu\u00f1uels karri\u00e4rer p\u00e5 de olika biografer som staden erbj\u00f6d<\/strong>. Ekman liknar det med att k\u00f6pa Bob Dylans, eller Rolling Stones senaste skiva. Men denna \u00f6ppenhet, som \u00e4r sv\u00e5r att finna idag (\u00e5tminstone i biografformat) st\u00e5r paradoxalt nog mot den nutida tekniska enkelheten \u2013 p\u00e5 den tiden <\/em>gjorde man film p\u00e5 16 och 35mm, idag p\u00e5 digital video, till och med mobiltelefoner. Hon understryker vikten av att vem som helst <\/em>kan g\u00f6ra film idag, om man bara vill. Och i slut\u00e4ndan kommer detta skriva om filmmediets betydelse, uttryck och framtid. Och det \u00e4r bra, i teorin. Och kanske l\u00e4mnades uttalandet lite f\u00f6r hastigt, kanske p\u00e5 grund av sin till synes inneboende logik. F\u00f6r vill vi att alla ska g\u00f6ra film?<\/p>\n Det publika samtalet, precis som de flesta samtal, var till slut \u00f6ver. Skillnaden mot ett vardagligt samtal var att detta tog slut i enlighet med tidsschemat.<\/strong><\/p>\n <\/strong><\/p>\n Mot slutet var det dags f\u00f6r publikfr\u00e5gor, och de varierade fr\u00e5n det seriella i Ekmans arbeten, till \u201dtips\u201d p\u00e5 hur man lockar k\u00e4nda sk\u00e5despelare till sina filmprojekt (det senare besvarades med att det inte fungerar riktigt s\u00e5 \u2013 skriv bra manus!).<\/strong> Publikens aktiva del av ett publikt samtal \u00e4r p\u00e5 s\u00e4tt och vis en specifik subgenre; de inledande fr\u00e5gorna \u00e4r n\u00e5got slags riktm\u00e4rke f\u00f6r forts\u00e4ttningen, tillsammans med den tidigare publikexkluderande.<\/p>\n Jag funderade ut n\u00e5gra fr\u00e5gor, som jag naturligtvis hade kunnat st\u00e4lla, men upplevde inte att just denna kv\u00e4ll var r\u00e4tt f\u00f6r dem. <\/strong>Jag sparar dem till den dag jag f\u00e5r m\u00f6jlighet att samtala <\/em>med Marie-Louise Ekman. Jag skulle vilja fr\u00e5ga om det \u00e4r roligt att vara Dramatenchef, om hennes upplevelser som \u00f6msom fri konstn\u00e4r, \u00f6msom chef f\u00f6r n\u00e5gra av de starkaste, mest traditionsimpregnerade kulturinstitutionerna i Sverige. Jag gissar att hennes ber\u00e4ttelser \u00e4r mycket intressanta. S\u00e5 kanske hade jag hellre lyssnat till en sorts f\u00f6rel\u00e4sning, ist\u00e4llet f\u00f6r ett publikt samtal, som jag i \u00e4rlighetens namn inte k\u00e4nde mig som en del av. Utan att f\u00f6r den sakens skull s\u00e4ga att n\u00e5gon gjort n\u00e5got fel i att anordna detta samkv\u00e4m. Tv\u00e4rtom. <\/strong><\/p>\n *<\/p>\n S\u00e5dana saker funderar jag kring medan jag v\u00e4ntade p\u00e5 pendelt\u00e5get, p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Norrk\u00f6ping.<\/strong> Mannen bredvid mig p\u00e5 perrongen, en rundlagd mustaschprydd herre med tunt h\u00e5r, \u00f6ppnar en enlitersflaska Champis och dricker girigt.<\/p>\n Vad skulle Marie-Louise Ekman g\u00f6ra med en s\u00e5dan karakt\u00e4r i sin konst? Vad ska jag g\u00f6ra?<\/strong> <\/strong><\/p>\n <\/p>\n Text och foto: David Torell<\/em><\/p>\n <\/em><\/p>\n FLER BILDER – KLICKA<\/p>\n [flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157627655594844″]<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Marie-Louise Ekmans utst\u00e4llning p\u00e5 Norrk\u00f6pings konstmuseum avslutades med ett publikt samtal – en diskussion om m\u00e4nskliga m\u00f6ten, film och konst. L\u00e4s mer Teaterchefen och det publika samtalet<\/strong><\/span> <\/strong><\/h1>\n