{"id":22738,"date":"2015-12-03T16:32:59","date_gmt":"2015-12-03T15:32:59","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=22738"},"modified":"2015-12-03T16:33:16","modified_gmt":"2015-12-03T15:33:16","slug":"konstforum-saveland-wrange-esselius","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=22738","title":{"rendered":"Konstforum: Saveland, Wrange & Esselius"},"content":{"rendered":"

\"Maria<\/a><\/p>\n

Utst\u00e4llningens slutpunkt.\u00a0Maria Saveland och \u00c5sa Wrange m\u00f6ts i Konstforums Hamnrum.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Barndomsland. Ljus och m\u00f6rker.<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Barndomsland. Ljus och m\u00f6rker.<\/strong> Maria Savelands m\u00e5leri och \u00c5sa Wranges skulpturer tycks samtala om barndomen i Konstforums rum. Allteftersom uppt\u00e4cker jag att de talar olika spr\u00e5k och r\u00f6r sig i olika riktningar. Dascha Esselius fotografier i Konstforums Studion h\u00e4lsar fr\u00e5n livet i norr.<\/p>\n

 <\/p>\n

Maria Saveland<\/h2>\n

 <\/p>\n

Men hon startar med Odjuret<\/em>.<\/strong> Maria Saveland presenterar sig i hallen med ett portr\u00e4tt av ett naturens v\u00e4sen med h\u00f6g tr\u00e4halt och m\u00e5nga \u00e5rsringar, fast p\u00e5 andra ledden s\u00e5 att s\u00e4ga. Det \u00e4r minnet av sk\u00e5pet invid s\u00e4ngen d\u00e4r hon sov i yngre \u00e5r.<\/p>\n

\u2013 Konstn\u00e4rskapet \u00e4r lite att dr\u00f6ja sig kvar i barndomen, att framkalla upplevelsen av barndomen, s\u00e4ger hon och ber\u00e4ttar hur lekarna kretsade kring naturen, med dess liv och d\u00f6d.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Maria<\/a>
\nDuet och Jaget. F\u00f6rgreningarna, upp\u00e5t s\u00e5v\u00e4l som ned\u00e5t, kan tolkas p\u00e5 m\u00e5nga olika s\u00e4tt, likav\u00e4l som ytterplaggen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Valet av teknik och material i m\u00e5lningarna ger intryck av just framkallade minnen.<\/strong> Inte minst de tv\u00e5 stora m\u00e5lningarna Tillsammans I <\/em>och II<\/em> i olja p\u00e5 akrylglas som tonar fram midsommardans i sepiaf\u00e4rg men d\u00e4r inte hela bilden \u201dframkallats\u201d, delar av glaset har l\u00e4mnats om\u00e5lat. Det v\u00e4cker hos mig associationer till urkamerornas glaspl\u00e5tar och det visar sig att konstn\u00e4ren \u00e4gnat sig \u00e5t enkel l\u00e5dkamerateknik.<\/p>\n

Fotografier fr\u00e5n barndomen finns som f\u00f6rlagor men h\u00e4r blir det nya ber\u00e4ttelser om att l\u00e4mna ett gammalt sammanhang f\u00f6r att s\u00f6ka ett nytt.<\/p>\n

Dova f\u00e4rger \u00e4r utst\u00e4llningens signum och att hitta exakt r\u00e4tt f\u00e4rgtoner \u00e4r mer tidskr\u00e4vande \u00e4n vad det syns vara. Som i bruna Be \u2013 gripa<\/em> som fragmentariskt framkallar lekens starka gullstol.<\/p>\n

Flera bilder finns i serier.<\/strong> Invid varandra som det m\u00e4rkligt levande plankskelett som heter V\u00e4gen<\/em>, eller p\u00e5 h\u00e5ll som Insomnia I <\/em>och II<\/em> som betraktar ett buskage fr\u00e5n tv\u00e5 h\u00e5ll och i ena fallet, I,<\/em>\u00a0 inbegriper en betraktare. \u00c4r det d\u00e5 med den betraktarens \u00f6gon vi ser II<\/em>?<\/p>\n

Rentav att hela utst\u00e4llningen, bilder som v\u00e4xt fram under fyra \u00e5rs tid, \u00e4r som en hel installation.<\/strong> I Hamnrummet, Konstforums innersta rum, sammanfattar Maria Saveland sitt m\u00e5leri i dr\u00f6mmarnas, biologins, symbolikens och det omedvetnas landskap.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c5sa Wrange<\/h2>\n

 <\/p>\n

Bygger hus g\u00f6r \u00c5sa Wrange. <\/strong>Sm\u00e5 l\u00e5dor med sneda tak, med och utan f\u00e4rg. N\u00e5gon g\u00e5ng en skorsten och ett annat med tr\u00e4d som tr\u00e4nger upp och spretar.<\/p>\n

\u2013 Det h\u00e4nder att man ser hus som sakta g\u00e5r tillbaka till naturen, kommenterar \u00c5sa Wrange som ocks\u00e5 p\u00e5minner om m\u00e4nniskans behov av att konstruera s\u00e5v\u00e4l saker som teorier.<\/p>\n

Takvinkeln ger intryck att vara densamma p\u00e5 alla husen, ena v\u00e4ggen h\u00f6gre \u00e4n den andra.<\/strong> Det klassiska svenska skjulet \u00e4r utg\u00e5ngspunkten som i skulpturerna\/objekten varieras med d\u00f6rrar, yttre trappor och andra till\u00e4gg.<\/p>\n

\u2013 \u00d6verg\u00e5ngen \u00f6ver huset \u00e4r en lek med det arkitektoniska, vad trappor uttrycker, p\u00e5pekar \u00c5sa Wrange och pekar p\u00e5 ett hus vars yttertrappa rundar huset utan att nudda det.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\u00c5sa<\/a>
\nH\u00f6gt heter det mond\u00e4na tv\u00e5v\u00e5ningshuset av \u00c5sa Wrange. I bakgrunden Tillsammans II av Maria Saveland.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En smal Sp\u00e5ng<\/em> \u2013 i balsatr\u00e4 \u2013 \u00e4r l\u00e4tt och br\u00e4cklig.<\/strong> En blivande bronsskulptur s\u00e4ger konstn\u00e4ren och visar \u00c5sas torn<\/em> som tillverkats p\u00e5 just det s\u00e4ttet. Invid sp\u00e5ngen st\u00e5r ett Hopptorn<\/em> i intensivt turkos f\u00e4rg. Modellen med alla trappsteg ger mig en hisnande k\u00e4nsla, nej jag var inte den som hoppade fr\u00e5n sjuan.<\/p>\n

S\u00e5 enkelt som barndomsminnen \u00e4r inte heller denna del av utst\u00e4llningen p\u00e5 Konstforum. De \u00e4ldsta verken \u00e4r \u00e5tta \u00e5r gamla, allt h\u00e4nger ihop. \u00c5sa Wrange anv\u00e4nder ett allm\u00e4ngiltigt formspr\u00e5k \u2013 som visserligen placerar henne och mig i samma uppv\u00e4xts 1950- och 1960-tal \u2013 som ber\u00e4ttar att vi m\u00e4nniskor dr\u00f6mmer, fruktar, hoppas och b\u00e4r p\u00e5 hemligheter.<\/p>\n

En avstickare \u00e4r de sm\u00e5 bronsfigurer som st\u00e5r med kvarl\u00e4mnade fotsp\u00e5r bakom sig.<\/strong> De \u00e4r resultatet av en inbjudan till konstn\u00e4rer att m\u00f6ta kosmologer, de som utforskar universum.<\/p>\n

\u2013 Vi l\u00e4rde oss att vi bara kan se bak\u00e5t i tiden i universum, inte fram\u00e5t, ber\u00e4ttar konstn\u00e4ren.<\/p>\n

En av figurerna, lika skrovlig p\u00e5 ytan som de andra, saknar fotsp\u00e5r men st\u00e5r p\u00e5 en scen som i en folkpark. Tillbaka till husen s\u00e5ledes.<\/p>\n

L\u00e4ngst inne tillsammans med Maria Savelands m\u00e5lningar i Hamnrummet st\u00e5r en Brygga<\/em>, ett sm\u00e4ckert byggnadsverk som l\u00e5ngsamt h\u00f6jer sig p\u00e5 sina p\u00e5lar p\u00e5 sin halvcirkelformade v\u00e4g.<\/strong> Den rymmer tv\u00e5 byggnader, slutna rum utan andra \u00f6ppningar \u00e4n mellan de smala spj\u00e4lorna. Det \u00e4r mycket vackert. Jag s\u00e4ger till henne att jag tycker det liknar ett konserthus, jag tror att det i Helsingborg har tak och v\u00e4ggar av k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4, fast inuti.<\/p>\n

 <\/p>\n

Dascha Esselius<\/h2>\n

 <\/p>\n

Fotografen Dascha Esselius seglade med polarforskningsfartyget Beringia l\u00e5ngt uppe i Norra ishavet<\/strong> f\u00f6r tio \u00e5r sedan, som konstn\u00e4rsprogrammet stipendiat.<\/strong> Merparten av bilderna i Studion \u00e4r tagna i parkvaktsstugan p\u00e5 Wrangels \u00f6, en nationalpark vars enda stadigvarande m\u00e4nskliga inv\u00e5nare \u00e4r just parkvakten.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Dascha<\/a>
\nLjus och m\u00f6rker i Dascha Esselius bilder fr\u00e5n parkvaktsstugan p\u00e5 Wrangels \u00f6.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Stugan \u00e4r v\u00e4derbiten, det nakna tr\u00e4et gr\u00e5tt.<\/strong> Inuti \u00e4r det m\u00f6rkt, ljuset obarmh\u00e4rtigt starkt utanf\u00f6r. Det \u00e4r sommar och solen sjunker inte under horisonten.<\/p>\n

Som en m\u00e5lare \u2013 hon skriver sj\u00e4lv om Caravaggios dramatiska kontraster mellan ljus och skugga och om Johannes Vermeers vardagliga f\u00f6rem\u00e5l \u2013 fotograferar hon inifr\u00e5n, pr\u00f6var om och om igen, stugans m\u00f6rker mot ljuset som kastas in och lyser upp disk och slitna f\u00f6rem\u00e5l, till h\u00e4lften. Resten stannar i dunklet, i sv\u00e4rtan.<\/p>\n

H\u00e4r finns ocks\u00e5 tv\u00e5 bilder fr\u00e5n Alaska.<\/strong> Landskap invid havet med Golgatadramatiska ledningsstolpar och en grop i sanden, hjulsp\u00e5ren antyder att verksamhet p\u00e5g\u00e5tt. Marken \u00e4r utan v\u00e4xtlighet, gruset finkrossat och svart. Jag undrar om det \u00e4r det som kallas oljesand och som med n\u00f6d och n\u00e4ppe just undg\u00e5tt att utvinnas av ett stort oljebolag.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n<\/em>\u00a9 Foto: <\/em>Nils-G\u00f6ran Tillgren<\/em><\/p>\n

SAVELAND \u2013 BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n

WRANGE \u2013 BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n

ESSELIUS \u2013 BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

KONSTFORUM Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

28 november \u2013 13 december 2015
\nMaria Saveland
\n<\/strong>M\u00e5leri<\/em>
\n \u00c5sa Wrange<\/strong><\/em>
\n Skulptur, objekt<\/em><\/p>\n

STUDION, KONSTFORUM Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

29 november \u2013 13 december 2015
\nDascha Esselius
\n<\/strong>Fotografi<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nMaria Saveland hemsida <\/a>
\n\u00c5sa Wrange hemsida <\/a>
\nDascha Esselius hemsida <\/a>
\nKonstforum hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang1<\/a> FB-evenemang2<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Barndomsland. Ljus och m\u00f6rker. Maria Savelands m\u00e5leri och \u00c5sa Wranges skulpturer samtalar v\u00e4l i Konstforums rum. \u00c4ven om de talar olika spr\u00e5k och r\u00f6r sig i olika riktningar. Dascha Esselius fotografier i Studion h\u00e4lsar fr\u00e5n livet i norr. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[7],"tags":[17,14],"class_list":["post-22738","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-foto","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22738"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22738\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}