{"id":24103,"date":"2016-02-28T21:48:41","date_gmt":"2016-02-28T20:48:41","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=24103"},"modified":"2016-03-01T21:21:17","modified_gmt":"2016-03-01T20:21:17","slug":"en-konstruktiv-tendens-samlad-pa-np33-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=24103","title":{"rendered":"En konstruktiv tendens samlad p\u00e5 NP33 (recension)"},"content":{"rendered":"

\"EvaAnsl\u00e5ende. Eva Langes stora verk i alabaster och gips m\u00f6ter bes\u00f6karen. I bakgrunden skymtar verk av Andreas Brandt, Lars Erik Falk, Kerstin Hedman\u00a0 och Ilkka P\u00e4rni.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En sanning med modifikation
\n<\/strong><\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Konst som \u00e4r.<\/strong> Konst som inte f\u00f6rest\u00e4ller. Konst som \u00e4nd\u00e5 v\u00e4cker k\u00e4nslor, klanger, ber\u00f6r. Konstruktivismen \u00e4r en av modernismens starka konstriktningar och den har fortfarande en stark st\u00e4llning, inte minst som offentlig utsmyckning, trots senare tiders mer individualistiskt inriktade och den v\u00e4xande samh\u00e4llsdiskuterande konst.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen En konstruktiv tendens<\/em> p\u00e5 Galleri Sander\/NP33 skissar 65 \u00e5rs konsthistoria med finst\u00e4mda f\u00e4rger och sk\u00f6n rytm i de luftiga lokalerna. I sammanhanget kan det vara p\u00e5 sin plats att p\u00e5minna om stockholmsgalleriet med n\u00e4stan samma namn \u2013 Konstruktiv tendens \u2013 som lade ner 2009 efter flera decenniers verksamhet. M\u00e5nga av de h\u00e4r medverkande konstn\u00e4rerna b\u00f6r ha st\u00e4llt ut d\u00e4r. Efter att n\u00e5gra kommit till, n\u00e5gon fallit bort \u00e4r det nu 20 konstn\u00e4rer, nu och nyss levande som deltar i den aktuella utst\u00e4llningen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"The<\/a>
\nTidig. The Angels of Baertling 1951-1968. Serigrafi.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag tror att det \u00e4ldsta verket \u00e4r fr\u00e5n 1951.<\/strong> Allts\u00e5, l\u00e5t oss tala om Olle Baertling, nestorn med de f\u00e4rgstarka trianglarna som br\u00f6ts av ramen. The Angels of Baertling,<\/em> sex serigrafier, i bl\u00e5gr\u00f6n ton och n\u00e4tt format, h\u00e4nger p\u00e5 en egen liten v\u00e4gg. De \u00e4r daterade med skilda start\u00e5r, fr\u00e5n 1951 till 1964, och gemensamt slut\u00e5r: 1968. Den yngsta \u00e4r en baertling-baertling, just s\u00e5d\u00e4r som ett verk av Baertling ska se ut. Det intressanta \u00e4r att serien visar v\u00e4gen dit fr\u00e5n s\u00f6kandet av en ny rumsgestaltning (inspirerad av arkitekters skissverktyg?).<\/p>\n

Jaha, redan fr\u00e5n b\u00f6rjan f\u00f6rsvinner f\u00f6rdomen om den konstruktiva konsten att den bara \u00e4r. Att den inte f\u00f6rest\u00e4ller n\u00e5got \u00e4r och var f\u00f6rst\u00e5s en sanning med modifikation.<\/p>\n

Annars \u00e4r Eva Langes stora skulpturer det mest ansl\u00e5ende d\u00e4r de v\u00e4lkomnar bes\u00f6karen<\/strong> som just tagit sig uppf\u00f6r trappan till konsthallens \u00f6vre v\u00e5ningsplan d\u00e4r den stora utst\u00e4llningen breder ut sig. Klassiska sk\u00e5lformer, en ring(!) i alabaster (det mjuka ljuset genom alabastern) och en j\u00e4tteurna gjord i gips. Det mjuka ljuset, renheten i formerna och det stora formatet v\u00e4cker n\u00e4rap\u00e5 en sakral st\u00e4mning. Titlarna antyder dock mer natur \u00e4n sakralt ren form, som Vallmon, Hj\u00e4rtats insida <\/em>och Kallan<\/em>.<\/p>\n

Den konstruktiva tendensen breder ut sig i stora hallen och i smalare korridorer.<\/strong> N\u00e5gra av konstn\u00e4rerna f\u00e5r sin egen lilla avdelning, som Erik Chamberts tre reliefer i of\u00e4rgat plexiglas, gissningsvis fr\u00e5n 1980-talet. Fina La Camargue III<\/em> \u00e4r som ett stadskvarter, med en liten avskuren parktriangel. Andra \u00e5terkommer, som Lars Erik Falks (han har ett fint eget h\u00f6rn ocks\u00e5) skulpturer som st\u00e5r i rak parad eller lite p\u00e5 sniskan, och pr\u00f6var aluminium med eller utan f\u00e4rg.<\/p>\n

Mest \u00e5terkommer Ilkka P\u00e4rni, drivande kraft f\u00f6r att f\u00e5 utst\u00e4llningen till st\u00e5nd. Hans intrikat sammansatta stavar i klara f\u00e4rger passar in b\u00e5de h\u00e4r och d\u00e4r, de minsta som smycken. Det \u00e4r som att de samtalar med kollegerna. Dessutom visar han en del andra verk, rentav en och annan tv\u00e5dimensionell m\u00e5lning, tavla.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Marcus<\/a>
\nStor, bl\u00e5, sned. Disjunktion av Gert Marcus i m\u00e5lat j\u00e4rn.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Efter ett tag f\u00e5r jag f\u00f6r mig att hela utst\u00e4llningen \u00e4r en hyllning till bortg\u00e5ngne Gert Marcus<\/strong> (aha, det \u00e4r han som f\u00e4rgsatt Flemingsberg som syns n\u00e4r t\u00e5get rullar in mot Stockholm s\u00f6derifr\u00e5n). De rena f\u00e4rgerna \u00e4r d\u00e4r (ok, konstruktivister tycks gilla rena f\u00e4rger typ tr\u00e4leksaker fr\u00e5n Osby) och minsann \u00e4r inte Ilkka P\u00e4rni d\u00e4r med en stav invid hans pr\u00f6vande f\u00e4rgserier, f\u00f6r att inte tala om n\u00e4ra pl\u00e5tskulpturen med p\u00e5m\u00e5lade trianglar (just den \u00e4r ful och ger ett skissartat intryck, men t\u00e4nk den stor och utomhus). Och s\u00e5 h\u00e4nger d\u00e4r tre uts\u00f6kta smala stavar i plexiglas med f\u00e4rgade sidor, Marcus gav verket titeln Tre steg fr\u00e5n det obest\u00e4mda<\/em>.<\/p>\n

En j\u00e4ttebalk i bl\u00e5tt j\u00e4rn, Disjunktion, <\/em>som h\u00e4nger i vinkel i och barrikaderar gallerikorridorens \u00e4nde avg\u00f6r min bed\u00f6mning. Ja, det \u00e4r Gert Marcus alla andra m\u00f6tt och m\u00e4ter sig emot. Var och en p\u00e5 sitt s\u00e4tt.<\/p>\n

D\u00e4r \u00e4r Fran\u00e7oise Ribeyrolles-Marcus (gift med Gert) med geometriskt unders\u00f6kande skulpturer, mest i sten.<\/strong> Hennes stora Det man anar<\/em>, i genomskinlig plexi och pl\u00e5t har ett intressant mellanrum.<\/p>\n

D\u00e4r \u00e4r \u00e4ven Bengt-\u00c5ke Hellman, utst\u00e4llningens kanske mest utmanande skulpt\u00f6r \u2013 hans rad med rektanglar med samlingstiteln Andedr\u00e4kt<\/em> ser ut som f\u00e4rgprover f\u00f6r fasadm\u00e5lning p\u00e5 tr\u00e4, men det \u00e4r olja p\u00e5 pl\u00e5t. Det ska mod till f\u00f6r att unders\u00f6ka n\u00e5got s\u00e5 till synes enkelt. Lite undrar jag om det \u00e4r skisser inf\u00f6r uppdraget att smycka Sparreska palatset p\u00e5 Riddarholmen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Strandh<\/a>
\nM\u00e5lningar av Lars Strandh och Kerstin Hedman. Liggande skulptur, Komplement, av Fran\u00e7oise Ribeyrolles-Marcus.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e5gra av konstn\u00e4rerna har jag sett h\u00e4r i Norrk\u00f6ping (mina konstrundor utf\u00f6rs enbart per cykel) under de senaste \u00e5ren. <\/strong>Glatt \u00e5terser jag inte bara Ilkka P\u00e4rni och hans stavar (han har en variant d\u00e4r han med sedvanlig stringens testar f\u00e4rger i stavar med en liten vinkelinf\u00e4llning). Hans f\u00e4rgf\u00e4lt f\u00e5r dock g\u00e4rna ha liv, som bl\u00e5tt \u00f6ver r\u00f6d grund.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r \u00e4ven Kerstin Hedman, som g\u00e4rna m\u00e5lar akryl p\u00e5 plexi och uppenbarligen nu unders\u00f6ker vad ramar g\u00f6r f\u00f6r verket. D\u00e4r \u00e4r liv och struktur i de annars monokroma verken.<\/p>\n

Lars Strand, svensk-norsk konstn\u00e4r, f\u00e4ster tiden p\u00e5 duken med smal pensel som stryker fram landskap i randiga m\u00e5lningar. P\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll monokroma i bl\u00e5tt, gult, r\u00f6tt, p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll levande, b\u00f6ljande landskapsnyanser, riktigt n\u00e4ra \u00e4r det smala linjer, alla vid liv.<\/p>\n

Nils K\u00f6lare l\u00e4t \u00e4ven han livet tr\u00e4nga fram mellan den strama konstens linjer, flera av verken s\u00e5g jag i minnesutst\u00e4llningen p\u00e5 Galleri Dag Andersson.<\/p>\n

Men d\u00e4r \u00e4r mer att uppt\u00e4cka:<\/strong> Hans Gothlin som till synes kommer n\u00e4rmast Ilkka P\u00e4rni och Kerstin Hedman men valt andra material. Francoois Morellets stora titell\u00f6sa pixelbilder, landskap eller bakterieodlingar? Andreas Brandt som pr\u00f6var r\u00e4nders puls och rytm och \u00e4ven skickar ny\u00e5rsh\u00e4lsningar. Gunnar Okners monokroma oljem\u00e5lningar har namn som Kattegatt (dimman anas i nattm\u00f6rkret) och jag tycker mycket om varmr\u00f6da Andalusien.<\/p>\n

Aguste Herbin fyller sin grafik med rena geometriska former. Yaacov Agam komplicerar dem och leker med f\u00e4rger mot bl\u00e5 bakgrund. Jean Gorin, aldrig h\u00f6rt talas om karln, men var har jag sett han bilder tidigare?<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n<\/em>\u00a9 Foto: <\/em>Nils-G\u00f6ran Tillgren
\n<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

GALLERI SANDER\/NP33 Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

13 februari \u2013 23 april 2016
\nEn konstruktiv tendens<\/strong><\/em>
\n Skulptur, m\u00e5leri<\/em><\/p>\n

KONSTN\u00c4RER<\/em>
\n Yaacov Agam, Olle Baertling, Siri Berg
\nAndreas Brandt, Erik Chambert, Lars Erik Falk
\nJean Gorin, Hans Gothlin, Kerstin Hedman
\nAuguste Herbin, Bengt-\u00c5ke Hellman, Nils K\u00f6lare,
\nEva Lange, Gert Marcus, Fran\u00e7ois Morellet,
\nGunnar Okner, Ilkka P\u00e4rni, Fran\u00e7oise Ribeyrolles-Marcus,
\nLars Strandh, Wolfram Ullrich.<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nGalleri Sander\/NP33 hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Konst som \u00e4r. Konst som inte f\u00f6rest\u00e4ller. Konst som \u00e4nd\u00e5 v\u00e4cker k\u00e4nslor, klanger, ber\u00f6r. Konstruktivismen \u00e4r en av modernismens starka konstriktningar. Utst\u00e4llningen p\u00e5 Galleri Sander\/NP33 skissar 70 \u00e5rs konsthistoria. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[14],"class_list":["post-24103","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24103","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=24103"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24103\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=24103"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=24103"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=24103"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}