{"id":24286,"date":"2016-03-09T13:31:10","date_gmt":"2016-03-09T12:31:10","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=24286"},"modified":"2016-03-10T08:32:53","modified_gmt":"2016-03-10T07:32:53","slug":"ett-bloss-for-lena-nyman-i-ljus-och-morker-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=24286","title":{"rendered":"Ett bloss f\u00f6r Lena Nyman i ljus och m\u00f6rker (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Ett
\nMellan logen och vardagsrummet. F\u00f6rest\u00e4llningen som f\u00f6ljer Lena Nymans liv bygger p\u00e5 sk\u00e5despelerskans kvarl\u00e4mnade brev och anteckningar.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2026hur r\u00e4dd hon var f\u00f6r allting<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Det var en g\u00e5ng en flicka, blyg och in\u00e5tv\u00e4nd, som bara ville leka med sitt docksk\u00e5p.<\/strong> F\u00f6r\u00e4ldrarna satte henne i teaterskola, f\u00f6rsta rollen var en humla. Hon hette Lena Nyman. Anna Bromee och Anna-Lena Hemstr\u00f6m g\u00f6r en underbar liten f\u00f6rest\u00e4llning om ett liv i ljus och m\u00f6rker.<\/p>\n

Vi tar det mindre bra f\u00f6rst. S\u00e5 har vi det avklarat, liksom:<\/strong> Laxholmsk\u00e4llaren p\u00e5 Arbetets museum \u00e4r ingen bra lokal att framf\u00f6ra teater i. Visserligen mycket intimt \u2013 de b\u00e5da sk\u00e5despelarna kommer n\u00e4ra sin publik. Men s\u00e5v\u00e4l ljud som ljus blir fel. Och det \u00e4r ingens fel. Nej, det \u00e4r helt enkelt s\u00e5 att lokalen \u00e4r fel f\u00f6r denna typ av evenemang.<\/p>\n

Det var det. Nu \u00f6verg\u00e5r vi till det bra.<\/strong> Musikteaterf\u00f6rest\u00e4llningen Ett bloss f\u00f6r Lena Nyman, <\/em>\u00e4r en helt underbar liten f\u00f6rest\u00e4llning, med ett mycket bra framf\u00f6rande av Anna Bromee och Anna Lena Hemstr\u00f6m. Det \u00e4r en fin hyllning till den lilla, stora sk\u00e5despelerskan som under hela sitt liv levde ett lika m\u00f6rkt och destruktivt privatliv, som hon var ljus och str\u00e5lande p\u00e5 scenen.<\/p>\n

Laxholmsk\u00e4llarens lilla scen \u00e4r uppbyggd som ett litet vardagsrum:<\/strong> en brun f\u00e5t\u00f6lj, en r\u00f6d golvlampa, ett bord med en glittrig duk och papperskassar lite varstans.<\/p>\n

Inledningsvis f\u00e5r vi h\u00f6ra en massa sm\u00e5, sm\u00e5 ljudklipp fr\u00e5n intervjuer med sk\u00e5despelerskan och fr\u00e5n massor av scener ur hennes digra produktion. D\u00e4refter framst\u00e4lls sk\u00e5despelerskans liv som en saga d\u00e4r Lena Nyman sj\u00e4lv utg\u00f6r ramber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ett<\/a>
\n Tankar. Lena Nymans liv och artisteri blandas i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det var en g\u00e5ng en flicka, blyg och in\u00e5tv\u00e4nd, som inte ville annat \u00e4n leka med sitt docksk\u00e5p. <\/strong>Precis som julens tjuren Ferdinand som envist valde att sitta under sin korkek, lika envist ville lilla Lena sitta f\u00f6r sig sj\u00e4lv och leka ensam vid sitt docksk\u00e5p.<\/p>\n

F\u00f6r\u00e4ldrarna oroade sig \u00f6ver dotterns isolering varf\u00f6r de, n\u00e4r hon var sex \u00e5r gammal, satte henne i teaterskola \u2013 Tant Emmys teaterskola. Hennes allra f\u00f6rsta roll var att spela humla. Som tio\u00e5ring gjorde hon debut som barnstj\u00e4rna i en thriller och som 19-\u00e5ring blev hon anst\u00e4lld p\u00e5 Dramaten.<\/p>\n

Det \u00e4r via hennes brev, dagb\u00f6cker och noteringar i de m\u00e5nga efterl\u00e4mnade kollegieblocken (sk\u00e4nkta till Sveriges Teatermuseum) vi f\u00e5r f\u00f6lja hennes \u00f6de.<\/strong> Hon ber\u00e4ttar om de m\u00e5nga k\u00e4rlekarna som s\u00e4llan varade l\u00e4nge. Killarna klarade inte konkurrensen med teatern. De ville j\u00e4mt komma i f\u00f6rsta rummet, men det gick ju inte, skriver hon. Det \u00e4r Rolf (Skoglund), Rune (Andersson) och Tomas (Pont\u00e9n). N\u00e4r den sistn\u00e4mnda kom in i hennes liv hade hon f\u00f6rst\u00e5tt att det d\u00e4r med att bo ihop, det var ingenting f\u00f6r henne.<\/p>\n

Hon ber\u00e4ttar om hur r\u00e4dd hon var f\u00f6r allting.<\/strong> Det var r\u00e4dsla f\u00f6r ensamhet, f\u00f6r m\u00f6rker, f\u00f6r m\u00e4nniskor och deras f\u00f6rm\u00e5ga att alltid vilja s\u00e4tta etiketter p\u00e5 allting, inte minst p\u00e5 henne. R\u00e4dd, r\u00e4dd, r\u00e4dd\u2026 Feg, sa en del. Men hon ans\u00e5g inte att hon var feg, hon var ju r\u00e4dd!<\/p>\n

Hon ber\u00e4ttar om de m\u00e5nga r\u00e5den av olika m\u00e4nniskor \u2013 r\u00e5d om hur man ska vara, hur man ska g\u00f6ra. En del r\u00e5d f\u00f6rst\u00e5r hon inte alls: \u201dG\u00f6r dig l\u00e4tt nu\u201d, s\u00e4ger p\u00e5kl\u00e4derskan som skall lyfta henne av scenen vid hennes f\u00f6rsta roll vid operan. Hur g\u00f6r man sig l\u00e4tt? undrar Lena.<\/p>\n

Det d\u00e4r \u00e4r \u00e4nd\u00e5 de ljusare delarna. N\u00e4r hon inte \u00e4r p\u00e5 teatern \u00e4r r\u00e4dslan och \u00e5ngesten hennes f\u00f6ljeslagare. Hon vet inte hur man g\u00f6r n\u00e4r man lever. Hon vet inte hur man ska bete sig i det h\u00e4r samh\u00e4llet. Jag \u00e4r socialt dum, skriver hon. Alkoholen blir hennes v\u00e4n och tr\u00f6stare.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ett<\/a>
\n Minnen. Anna Bromee har \u00e4ven skrivit manus.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Sagan om Lena Nyman avbryts av musik som vi f\u00f6rknippar med sk\u00e5despelerskan.<\/strong> Bland annat f\u00e5r vi h\u00f6ra \u00c4nglar finns <\/em>och Alltid blir jag s\u00e5 f\u00f6rbannad p\u00e5 de\u2019,<\/em> som hon sj\u00f6ng tillsammans med Martin Ljung och Vad har du i fickan Jan? <\/em>som sj\u00f6ngs ihop med G\u00f6sta Ekman.<\/p>\n

De sjunger bra, b\u00e5de Anna Bromee och Anna-Lena Hemstr\u00f6m. Musiken bakom s\u00e5ngen \u00e4r inspelad, liksom de intervjuer, ord och tankar av Lena Nyman som vi f\u00e5r h\u00f6ra. Samt det utdrag ur Jonas Gardells Helvetet \u00e4r minnet utan makt att f\u00f6r\u00e4ndra, <\/em>som han skrev speciellt f\u00f6r Lena Nyman.<\/p>\n

S\u00e5 avslutas f\u00f6rest\u00e4llningen med tons\u00e4ttningen<\/strong> av Bodil Malmstens fina dikt Ett bloss f\u00f6r moster Lillie<\/em> som finns p\u00e5 Lena Nymans skiva Bloss<\/em> fr\u00e5n 1997.<\/p>\n

N\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 Lena Nyman t\u00e4nker jag,<\/strong> f\u00f6rutom hennes m\u00e5nga lysande rollprestationer, p\u00e5 den fina Silverringen<\/em> som hon gjorde tillsammans med d\u00e5varande maken Rune Andersson n\u00e4r paret g\u00e4stade Norrk\u00f6ping jag tror det var 1975 i Folkparken.<\/p>\n

S\u00e5 fin du \u00e4r min k\u00e4ra
\ndu b\u00e4r ingen silverring
\njag vill g\u00e5 dig n\u00e4ra
\nsen vill jag ingenting.<\/em><\/p>\n

\u00a9 Text: Eva Lindblad
\n<\/em>\u00a9 Foto: Johan Rosenquist<\/em><\/p>\n

\n

LAXHOLMSK\u00c4LLAREN, ARBETETS MUSEUM Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

8 mars 2016
\nEtt bloss f\u00f6r Lena Nyman
\n<\/strong>Manus: Anna Bromee<\/em>
\n Regi: Hedvig Claesson<\/em>
\n Musikbakgrunder: Carina E Nilsson, Anna Bromee och Henrik Brom\u00e9e<\/em>
\n Koreografi: Henry Alarcon<\/em>
\n Arrang\u00f6rer: Riksteaterf\u00f6reningen KariN, Arbetets museum och Svenska kyrkan<\/em><\/p>\n

SK\u00c5DESPELARE<\/em>
\n Anna Bromee och Anna-Lena Hemstr\u00f6m<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nLena Nyman Wikipedia<\/a>
\nEtt bloss f\u00f6r Lena Nyman hemsida <\/a>
\nRiksteaterf\u00f6reningen KariN hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Det var en g\u00e5ng en blyg liten flicka. F\u00f6r\u00e4ldrarna satte henne i teaterskola, f\u00f6rsta rollen var en humla. Hon hette Lena Nyman. Anna Bromee och Anna-Lena Hemstr\u00f6m g\u00f6r en underbar liten f\u00f6rest\u00e4llning om ett liv i ljus och m\u00f6rker. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12],"class_list":["post-24286","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24286","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=24286"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24286\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=24286"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=24286"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=24286"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}