{"id":24416,"date":"2016-03-17T10:11:50","date_gmt":"2016-03-17T09:11:50","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=24416"},"modified":"2016-03-17T18:29:07","modified_gmt":"2016-03-17T17:29:07","slug":"slutet-narmar-sig-for-kinski-och-doden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=24416","title":{"rendered":"Slutet n\u00e4rmar sig f\u00f6r Kinski och d\u00f6den"},"content":{"rendered":"

\"Teater
\n\u2013 Hej! Regiss\u00f6ren Kristofer Nilsson Ahlberg v\u00e4lkomnar till pressvisning av Kinski och d\u00f6den som spelas p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u201dVi tar in d\u00f6den f\u00f6r lite i v\u00e5ra liv\u201d<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Repetitionsperioden g\u00e5r mot sin \u00e4nde.<\/strong> S\u00e5d\u00e4r en tio minuter ska kapas f\u00f6rst. Eva Carlsson \u00e4r blek och ser 20 \u00e5r \u00e4ldre ut, inte heller Lise M\u00fcller framst\u00e4lls med ytlig sk\u00f6nhet. Uppsnofsade John Hedman startar med en djup suck. Kinski och d\u00f6den<\/em>, en svart komedi, n\u00e4rmar sig l\u00f6rdagens premi\u00e4r p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34.<\/p>\n

Teater Kinski kallar de sig. Upps\u00e4ttningen \u00e4r ett eng\u00e5ngsprojekt \u2013 \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge. Tre f\u00f6rest\u00e4llningar ska spelas \u2013 \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge. Scenografin \u00e4r gjord f\u00f6r att kunna g\u00e5 p\u00e5 turn\u00e9.<\/p>\n

Det \u00e4r den d\u00e4r lugna r\u00f6ran som uppst\u00e5r inf\u00f6r en repetition som samtidigt ska vara pressvisning, alla jobbar med sitt.<\/strong> Regiss\u00f6ren Kristofer Nilsson Ahlberg g\u00e5r igenom n\u00e5got, tekniskt eller musikaliskt, med Marcho Marchev, tekniker och musiker i ett, som sitter med projektp\u00e4rmen uppslagen. John Hedman ikl\u00e4der sig vit skjorta p\u00e5 ett st\u00e4lle, hittar kavajen p\u00e5 ett annat. Eva Carlsson s\u00e4tter upp en affisch p\u00e5 v\u00e4ggen. Kinski och d\u00f6den<\/em> st\u00e5r det. Lise M\u00fcller \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis lugn, hon sm\u00e5pratar med John som nu satt sig i scenografins enda f\u00e5t\u00f6lj. N\u00e5gra anteckningar p\u00e5 en fusklapp. Marcho placerar sina instrument invid ljusbordet, det tar en stund innan han \u00e4r helt n\u00f6jd.<\/p>\n

\u2013 Kostymen har inte kommit. Carin Fahl\u00e9n dyker upp med fikast\u00f6d till ensemblen.<\/p>\n

Det hon talar om \u00e4r Lise M\u00fcllers dr\u00e4kt som hon ska ha i b\u00f6rjan av f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag f\u00f6rst\u00e5r att den ska vara n\u00e5got alldeles extra.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Kinski<\/a>
\nBleksminkad. Eva Carlsson affischerar.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Innan Kristofer Nilsson Ahlberg b\u00f6rjade regissera skrev han manus.<\/strong> Det bygger p\u00e5 romanen Josef Kinski och d\u00f6den<\/em> av f\u00f6rfattaren Melker Garay fr\u00e5n Norrk\u00f6ping. Boken \u00e4r i stora delar en brevroman mellan Josef Kinski och hans syster Margareta. Redan d\u00e4r har Kristofer Nilsson Ahlberg gjort ett kraftigt dramaturgiskt ingrepp \u2013 breven blir ett l\u00e5ngt nattligt samtal, som ska avhandlas p\u00e5 cirka 80 minuters speltid.<\/p>\n

\u2013 Josef \u00e4r besatt av d\u00f6den. Hans syster Margareta \u00e4r kristen. Ett familjedrama har gjort att de inte haft kontakt p\u00e5 25 \u00e5r, beskriver Kristofer Nilsson Ahlberg pj\u00e4sens utg\u00e5ngsl\u00e4ge. Det handlar om syskonskap, familjedrama och d\u00f6den.<\/p>\n

Medan romanen, som mer \u00e4r en id\u00e9roman \u00e4n sk\u00f6nlitter\u00e4r, inneh\u00e5ller en ganska svart konversation som styrs av Josef Kinski har pj\u00e4sen en annan tyngdpunkt med Margareta i centrum.<\/p>\n

\u2013 Margareta \u00e4r den som utvecklas och f\u00f6r\u00e4ndras, s\u00e4ger Kristofer Nilsson Ahlberg och forts\u00e4tter:<\/p>\n

\u2013 Varje m\u00e4nniska har sin egen ber\u00e4ttelse och den kommer man inte undan. Om man inte l\u00e4r k\u00e4nna sig sj\u00e4lv och sitt eget m\u00f6rker s\u00e5 kommer man att m\u00e5 d\u00e5ligt. Margarets m\u00f6ter sitt eget m\u00f6rker och Josef m\u00f6ter Gud.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Kinski<\/a>
\nUppspetad. Lise M\u00fcller spelar Vincent, papegjan som transformeras till spelledare.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Den bleka sminkningen och det h\u00e5rt \u00e5tstrukna h\u00e5ret l\u00e4gger 20 \u00e5r till Eva Carlssons verkliga \u00e5lder.<\/strong> Det g\u00e4ller att inte vara f\u00e5f\u00e4ng som sk\u00e5despelerska. N\u00e5, Lise M\u00fcllers svarta streck \u00f6ver ena \u00f6gat kanske inte heller tillf\u00f6r sk\u00f6nhet, m\u00f6jligen lite sp\u00e4nning.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r smickrande att bli tillfr\u00e5gad. Och s\u00e5 handlar det om d\u00f6den. Kul projekt, summerar John Hedman med en droppe galghumor n\u00e4r alla samlats. N\u00e4r jag l\u00e4ser ett manus brukar jag f\u00e5 bilder hur det ska g\u00f6ras. Den h\u00e4r g\u00e5ngen var det inte s\u00e5.<\/p>\n

\u2013 Jag har aldrig grottat ner mig i d\u00f6den s\u00e5 det har varit en resa f\u00f6r mig. Jag tycker vi tar in d\u00f6den f\u00f6r lite i v\u00e5ra liv, och tror att andra kulturer tar in det mera, s\u00e4ger Eva Carlsson som oftast tar upp andra viktiga \u00e4mnen i egna Teater Pelikanen som oftast spelar barnteater.<\/p>\n

Det l\u00e5ter tungt men \u00e4nd\u00e5 beskriver de pj\u00e4sen som en svart komedi.<\/strong> Det har inte bara med manus att g\u00f6ra utan med sj\u00e4lva spelstilen. En viktig part i spelet st\u00e5r Lise M\u00fcllers rollkarakt\u00e4r n\u00e4mligen f\u00f6r. Kanske inte s\u00e5 mycket f\u00f6r att hon spelar papegojan Vincent (hon \u00e4lskar f\u00e5glar) utan f\u00f6r att hon blir ber\u00e4ttare, rentav en \u201dspelledare\u201d.<\/p>\n

\u2013 Jag styr vad som ska h\u00e4nda. Utmaningen f\u00f6r mig har varit \u201dhur mycket delaktig ska jag vara p\u00e5 scenen\u201d. Och det kr\u00e4vs mod att rikta sig ut mot publiken, s\u00e4ger Lise M\u00fcller.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
\n<\/em>\u00a9 Foto: <\/em>Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

TEATER BR\u00c5DDGATAN 34 Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

19, 24 mars, 2 april 2016, kl 19
\nKinski och d\u00f6den<\/strong><\/em>
\nefter Melker Garays bok Josef Kinski och d\u00f6den<\/em>
\nManus och regi: Kristofer Nilsson Ahlberg
\nScenografi och kostym: Jenny Berglund
\nMusik och teknik: Marcho Marchev
\nProducent: Carin Fahl\u00e9n<\/em>
\nProd: Teater Kinski och Teater Pelikanen<\/em><\/p>\n

SK\u00c5DESPELARE<\/em>
\nJohn Hedman<\/em>
\nEva Carlsson <\/em>
\nLise M\u00fcller<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nL\u00c4NKAR
\nTeater Kinski Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a>
\nTeater Br\u00e5ddgatan 34 hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nGarays Josef Kinski och d\u00f6den blir teater reportage<\/a> Kultursidan.nu 20\/1 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Repetitionsperioden g\u00e5r mot sin \u00e4nde. S\u00e5d\u00e4r en tio minuter ska kapas f\u00f6rst. Eva Carlsson \u00e4r blek och ser 20 \u00e5r \u00e4ldre ut, inte heller Lise M\u00fcller framst\u00e4lls med ytlig sk\u00f6nhet. John Hedman startar med en djup suck. En svart komedi n\u00e4rmar sig premi\u00e4r p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-24416","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24416","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=24416"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24416\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=24416"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=24416"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=24416"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}