{"id":24818,"date":"2016-04-20T11:31:03","date_gmt":"2016-04-20T10:31:03","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=24818"},"modified":"2016-04-20T11:39:51","modified_gmt":"2016-04-20T10:39:51","slug":"agrells-ensam-ar-stark-och-haller-an-i-dag-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=24818","title":{"rendered":"Agrells Ensam \u00e4r stark och h\u00e5ller \u00e4n i dag (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Marika
\nInte okomplicerat. Marika Strands rollfigur fr\u00f6ken Thora Edlin \u00e4r b\u00e5de ensam och stark. N\u00e4r det kommer till n\u00e4sta generation blir det sv\u00e5rare i ett patriarkalt samh\u00e4lle.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4stan pl\u00e5gsamt att beh\u00f6va g\u00e5 ut i pausen<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

\u00d6stg\u00f6tateatern spelar \u00e5ter dramatik av Alfhild Agrell.<\/strong> Ensam<\/em> \u00e4r en pj\u00e4s om att vara m\u00e4nniska och vara sann mot sig sj\u00e4lv. Och hur sv\u00e5rt det kan vara. I l\u00f6rdags hade f\u00f6rest\u00e4llningen premi\u00e4r p\u00e5 Stora teatern i Norrk\u00f6ping.<\/p>\n

Den hyllade dramatikern Alfhild Agrells pj\u00e4s Ensam<\/em> v\u00e4ckte stor debatt n\u00e4r den sattes upp 1886. Den h\u00e5ller \u00e4n i dag vill jag lova. Det \u00e4r en av starkaste upplevelserna jag har haft p\u00e5 l\u00e4nge. Torbj\u00f6rn Astners utm\u00e4rkta bearbetning och Martin Rosengardtens regi g\u00f6r den begriplig och tillg\u00e4nglig utan att f\u00f6r den skull tappa bort tiden den utspelar sig i.<\/p>\n

Men vad \u00e4r det egentligen f\u00f6r skillnad p\u00e5 d\u00e5 och nu?<\/strong> F\u00f6rdomar forts\u00e4tter att grumla m\u00e4nniskors omd\u00f6me. Den som \u00e4r annorlunda j\u00e4mf\u00f6rt med normen ifr\u00e5gas\u00e4tts. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r Ensam<\/em> fortfarande aktuell.<\/p>\n

Ensam \u00e4r stark heter det ju \u2013 i betydelsen att det kr\u00e4vs styrka och mod att st\u00e4lla sig utanf\u00f6r konvenansen, den allm\u00e4nna uppfattningen \u2013 att vara sann mot sig sj\u00e4lv. Och hur mycket f\u00f6rst\u00e5else f\u00e5r man beg\u00e4ra av omgivningen? N\u00e4r inkr\u00e4ktar mitt jag p\u00e5 ditt jag? Eviga och viktiga fr\u00e5gor som v\u00e4dras i detta kammarspel i tv\u00e5 akter. Sp\u00e4nning och dramatik \u2013 allt i k\u00e4rlekens tecken.<\/p>\n

Vi befinner oss i Thora Edlins lilla stuga i Stockholm.<\/strong> H\u00e4r har hon skapat sig ett liv f\u00f6r sig och dottern. Knaggligt men hyggligt. Thora \u00e4r stark. Hon har uppfostrat Yngva sj\u00e4lv. V\u00e4grat att f\u00f6rst\u00e4lla sig och kalla sig fru n\u00e4r hon \u00e4r fr\u00f6ken. Fast det hade gjort allt s\u00e5 mycket enklare tycker v\u00e4nnen Doktor Sand\u00e9n.<\/p>\n

Nu \u00e4r dottern giftasvuxen och b\u00f6r f\u00e5 se en skymt av v\u00e4rlden. D\u00e4rf\u00f6r har doktorn varit v\u00e4nlig nog att \u00f6vertala sin syster att ta emot den unga kvinnan under n\u00e5gra veckor. N\u00e4r Yngva \u00e5terv\u00e4nder till hemmet \u00e4r det rosenr\u00f6d om kinderna och str\u00e5lande av lycka. Hon har blivit k\u00e4r. Och k\u00e4rleken \u00e4r besvarad av den unge l\u00f6jtnanten Allan Eksk\u00f6ld.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"V\u00e4lkommen<\/a>
\n V\u00e4lkommen hem! Thoras dotter Yngva har varit bortrest \u2013 och blivit k\u00e4r.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Men f\u00f6r Thora b\u00f6rjar v\u00e5ndan.<\/strong> Hon som alltid varit sann mot sig sj\u00e4lv och omv\u00e4rlden. Hon som inte hymlat om sitt tillst\u00e5nd och sitt liv. Hur ska nyheten om att Yngva \u00e4r faderl\u00f6s tas emot av l\u00f6jtnanten, och \u00e4nnu viktigare, hans fosterfar.<\/p>\n

Marika Strand g\u00f6r Thora stram och principfast, men inte hj\u00e4rtl\u00f6s. Hon \u00e4r stolt \u00f6ver sitt liv och vad hon har \u00e5stadkommit \u00e5t sig och sin dotter, trots en tvivlande och f\u00f6rd\u00f6mande omgivning. Doktor Sand\u00e9n kommer till hennes unds\u00e4ttning. Han ska l\u00e4gga ett gott ord f\u00f6r dem.<\/p>\n

Doktor Sand\u00e9n \u00e4r jovialisk och r\u00e4ttfram.<\/strong> Han \u00e4r l\u00e4tt att tycka om, och det \u00e4r tydligt att han beundrar Thora, kanske rent av hyser varmare k\u00e4nslor f\u00f6r henne. Som fattigl\u00e4kare har Sand\u00e9n ett ben bland de mindre bemedlade och ett ben i borgarsalongen. En pragmatiker som l\u00e4rt sig att se praktiskt p\u00e5 tillvaron. Per Burell tecknar ett fint portr\u00e4tt av en man som kanske sett igenom sin tids or\u00e4ttvisor och f\u00f6rdomar, men som inte riktigt v\u00e5gar ta st\u00e4llning och riskera att bli utkastad i kylan.<\/p>\n

Men trots doktorns ber\u00f6mmande ord \u00e4r Allans fosterfar obeveklig.<\/strong> Allans tillt\u00e4nkta hustru m\u00e5ste vara legitim. N\u00e5got annat finns inte. Georg Eksk\u00f6ld kan inte se n\u00e5got f\u00f6rmildrande i omst\u00e4ndigheterna \u2013 en fallen kvinna \u00e4r en fallen kvinna. Peter Sundberg g\u00f6r en man som kan kosta p\u00e5 sig att ha en fast \u00f6vertygelse. Hans kroppsspr\u00e5k \u00e4r sj\u00e4lvs\u00e4kert och korrekt. Hj\u00e4rtat kallt. Han konstaterar torrt att det ibland \u00e4r tungt att g\u00f6ra sin plikt. Det \u00e4r nog Thora den f\u00f6rsta att h\u00e5lla med om. Fr\u00e5gan \u00e4r bara vilken plikt och mot vem.<\/p>\n

Yngva \u00e4r den som brutalt f\u00e5tt se v\u00e4rlden med \u00f6ppna \u00f6gon.<\/strong> Det \u00e4r hon som upplevt konsekvenserna av moderns livsval. Den som blivit sm\u00e4dad, \u00e5thutad och \u00e5sidosatt p\u00e5 grund av sitt ursprung. Nu n\u00e4r hon \u00e4ntligen f\u00e5tt k\u00e4nna att hon tillh\u00f6r den h\u00e4r v\u00e4rlden och f\u00e5tt en mans k\u00e4rlek \u2013 d\u00e5 ska mammans felsteg drabba henne igen. Caroline Harrysson \u00f6vertygar stort som f\u00f6rtvivlad och rasande Yngva.<\/p>\n

Unge Allan \u00e4r valpaktigt k\u00e4r i sin Yngva.<\/strong> Peter Jansson g\u00f6r honom till en levnadsglad och bekymmersl\u00f6s ung man. Han \u00e4r ju man, f\u00f6dd med det r\u00e4tta k\u00f6net, s\u00e5 han har intet att frukta. Han ska nog kunna \u00f6vertyga pappa p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt.<\/p>\n

Och visst finns det en l\u00f6sning. Men den s\u00e4tter verkligen Thora p\u00e5 prov. Andra akten bjuder p\u00e5 en \u00f6verraskande kurs\u00e4ndring. Jag s\u00e4ger inget mer\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ensam\"<\/a>
\nSnurriga normer i m\u00e4nnens v\u00e4rld. Vridscenen spelar med i handlingen n\u00e4r intrigen tar fart.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Ensam \u00e4r en av starkaste upplevelserna jag har haft p\u00e5 l\u00e4nge i en teatersalong.<\/strong> Det var n\u00e4stan pl\u00e5gsamt att beh\u00f6va g\u00e5 ut i pausen och sl\u00e4ppa taget om st\u00e4mningen. Manus, regi och sk\u00e5despeleri i ljuv f\u00f6rening. Trots den sorgesamma handlingen \u00e4r spr\u00e5ket befriande ledigt och ibland riktigt sn\u00e4rtigt. Framf\u00f6r allt Doktor Sand\u00e9n har beg\u00e5vats med riktiga one-liners.<\/p>\n

Madam Rask, Thoras hemhj\u00e4lp och inneboende, sitter effektfullt nere bland publiken och betraktar det som sker medan hon grymtar ogillande. Men hon b\u00e4r ocks\u00e5 p\u00e5 sorger ska det visa sig.<\/p>\n

Magnus M\u00f6llerstedt har skapat en effektfull scenografi med en vridscen som inte fyller sin vanliga funktion att snabbt och smidigt byta milj\u00f6.<\/strong> Ist\u00e4llet b\u00f6rjar den sakta snurra n\u00e4r handlingen b\u00f6rjar ta fart och bli allt mer invecklad. Stackars Thora g\u00e5r och g\u00e5r utan att komma n\u00e5gon vart, bokstavligt talat. En annan detalj \u00e4r de uniformskl\u00e4dda provdockorna \u2013 Thoras levebr\u00f6d som s\u00f6mmerska. De \u00e4r v\u00e4nligt fram\u00e5tv\u00e4nda i f\u00f6rsta akten, medan de i andra akten v\u00e4nder ryggen till.<\/p>\n

Jag kan bara salutera \u00d6stg\u00f6tateatern till en helgjuten f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r allt sitter som en sm\u00e4ck. Och gratulera norrk\u00f6pingsborna till en upplevelse som k\u00e4nns i b\u00e5de magen och hj\u00e4rtat.<\/p>\n

\u00a9 Text: Felicia Eriksson
\n<\/em>\u00a9 Foto: <\/em>Ola Kjelbye\/\u00d6stg\u00f6tateatern<\/em><\/p>\n

\n

STORA TEATERN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

16 april \u2013 7 maj 2016
\nEnsam<\/strong><\/em>
\nav Alfhild Agrell
\nBearbetning: Torbj\u00f6rn Astner<\/em>
\nRegi: Martin Rosengardten<\/em>
\nScenografi och kostym: Magnus M\u00f6llerstedt<\/em>
\nLjusdesign: Linn Persson<\/em>
\nLjuddesign: Michael Andersson och Martin Rosengardten<\/em>
\nMask: Lena Stranger Weinar<\/em>
\nProd: \u00d6stg\u00f6tateatern<\/em><\/p>\n

Spelas i Link\u00f6ping h\u00f6sten 2016<\/em><\/p>\n

SK\u00c5DESPELARE<\/em>
\nMarika Strand<\/em>
\nCaroline Harrysson<\/em>
\nPeter Sundberg<\/em>
\nPeter Jansson<\/em>
\nPer Burell<\/em>
\nKerstin Eriksson<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\n\u00d6stg\u00f6tateatern hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nAlfhild Agrells Ensam p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern reportage<\/a> Kultursidan.nu 15\/4 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING \u00d6stg\u00f6tateatern spelar \u00e5ter dramatik av Alfhild Agrell. Ensam \u00e4r en pj\u00e4s om att vara m\u00e4nniska och vara sann mot sig sj\u00e4lv. Och hur sv\u00e5rt det kan vara. I l\u00f6rdags hade f\u00f6rest\u00e4llningen premi\u00e4r p\u00e5 Stora teatern i Norrk\u00f6ping. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12],"class_list":["post-24818","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24818","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=24818"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/24818\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=24818"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=24818"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=24818"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}