{"id":25073,"date":"2016-05-06T10:40:19","date_gmt":"2016-05-06T09:40:19","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=25073"},"modified":"2016-12-07T20:01:23","modified_gmt":"2016-12-07T19:01:23","slug":"signe-johannessens-vattenvarelser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=25073","title":{"rendered":"Signe Johannessens vattenvarelser"},"content":{"rendered":"

\"Signe
\nLabyrintens linjer. Konstn\u00e4ren Signe Johannessen har lagt karta ovanp\u00e5 karta \u00f6ver Norrk\u00f6ping. Gamla strandlinjer visar sig \u00e5teruppst\u00e5 d\u00e4r gator drar fram. Staden har p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt varit mer intimt f\u00f6rbunden med sitt ursprung \u00e4n den moderna m\u00e4nniskan anar. Verket heter Labyrinten och kartan.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e4len i labyrintens sk\u00e4rningspunkt<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

\u00c4ntligen f\u00e5r s\u00e4len p\u00e5 Stadsmuseet ro.<\/strong> Galleri Verkstad blir sk\u00e4rningspunkten f\u00f6r konstn\u00e4ren Signe Johannessens intresse f\u00f6r vattnets varelser och hennes nordnorska sl\u00e4kthistoria. P\u00e5 k\u00f6pet f\u00e5r vi Norrk\u00f6pings historia, nu i en ny, sannare version.<\/p>\n

S\u00e4len, den som harpunerades f\u00f6r 6000 \u00e5r sedan, som undkom j\u00e4garen men dog \u00e4nd\u00e5, har setts av generationer av unga norrk\u00f6pingsbor.<\/strong> Skolklasser har vallats genom Stadsmuseets salar och varje barn har kikat in i montern och h\u00f6rt ber\u00e4ttelsen om s\u00e4lskelettet som hittades f\u00f6r mer \u00e4n 100 \u00e5r sedan n\u00e4r R\u00e5dhuset skulle byggas. Inte n\u00e5gon har protesterat, inte n\u00e5got skolbarn och inte n\u00e5gon vuxen. Inte f\u00f6rr\u00e4n n\u00e4r konstn\u00e4ren Signe Johannessen st\u00e4llde fr\u00e5gan \u201dOm det fanns ett monster i Str\u00f6mmen, vad skulle det ha sett p\u00e5 v\u00e4gen fr\u00e5n Motala till Norrk\u00f6ping?\u201d.<\/p>\n

Svaret p\u00e5 fr\u00e5gan blev n\u00e5got helt annat. Hon hittade ett monster \u2013 eller n\u00e5ja\u2026<\/p>\n

Signe Johannessens konstn\u00e4rskap bedrivs s\u00e5 gott som alltid i samarbete med personer med andra professioner, yrkeskunniga s\u00e5 v\u00e4l som med forskare.<\/strong> D\u00e4r hennes kompetens och kunskap \u00e4r begr\u00e4nsad s\u00e4ger hon att hon str\u00e4cker sig efter andras. Signe Johannessen har l\u00e4rt sig dyka med och utan lufttuber. Hon har fl\u00e5tt en s\u00e4l och \u00e4tit valk\u00f6tt, f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 livet och d\u00f6dens villkor d\u00e4r uppe i norr. Hon har lett workshops med gamla valf\u00e5ngare och fiskare.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Signe<\/a>
\nEvig sk\u00f6nhet p\u00e5 v\u00e4g mot djupen. R\u00e4nderna \u00e4r en effekt som uppst\u00e5r n\u00e4r stiillbildskamera m\u00f6ter film.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

P\u00e5 Verkstad konsthall ser vi verk fr\u00e5n ett m\u00e5ng\u00e5rigt konstprojekt tillsammans med helt nya, d\u00e4r nu Norrk\u00f6ping f\u00f6rs in i hennes v\u00e4rld.<\/strong> I videoverket Hic sunt dracones<\/em> (H\u00e4r \u00e4r drakar) v\u00e4xlas filmsekvenser fr\u00e5n en valf\u00e5ngare p\u00e5 1940-talet med en fridykande kvinna som simmar med en stor valkota i sina h\u00e4nder. Kontrasterna \u00e4r stora. Harpunens sikte och d\u00f6dandet, m\u00e4nnens skuggor mot den v\u00e4ldiga kroppen som hivas ombord f\u00f6r att styckas. St\u00e4llt mot dykarens smidiga r\u00f6relser i det lugna gr\u00f6nskimrande djupet. De parallella bentagen med simf\u00f6tter blir till en valstj\u00e4rts slag.<\/p>\n

Andetagen som h\u00f6rts till och fr\u00e5n genom filmen upph\u00f6r. Kotan \u00e4r ensam kvar, en urtida form skapad av evolutionen och samtidigt futuristisk (lik Star Wars sm\u00e5 jaktskepp), seglar vidare mot djupen. Ett fiskstim, stort och litet p\u00e5 samma g\u00e5ng, svirrar f\u00f6rbi.<\/p>\n

Verket b\u00e4r p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga lager. D\u00e4r \u00e4r myten om monstret. D\u00e4r \u00e4r m\u00e4nniskan som tagit sig makten att d\u00f6da. D\u00e4r \u00e4r de n\u00e4mnda kontrasterna. D\u00e4r \u00e4r fridykaren som simmar i samklang med naturen. Synen p\u00e5 naturen som ond st\u00e4lls mot synen p\u00e5 naturen som god. Eller bortom ont och gott. Signe Johannessens l\u00e4gger fram sina fr\u00e5gor, antyder alternativ, det \u00e4r en \u00f6ppenhet som pr\u00e4glar alla hennes verk p\u00e5 Verkstad.<\/p>\n

Mitt i rummet h\u00e4nger ett helt nytt verk, en spolform invirad i t\u00e5g, tjocka rep. <\/strong>\u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge utan titel, \u201ddet kanske kommer en titel till vernissagen p\u00e5 l\u00f6rdag\u201d. Stort som en s\u00e4l, upph\u00e4ngt som en val men med bukr\u00e4nderna p\u00e5 bredden (i st\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 l\u00e4ngden p\u00e5 den val jag nyss s\u00e5g sk\u00e4ras upp i filmen). Repen glipar och blottar en rund form, \u201dvalfett\u201d, f\u00f6resl\u00e5r Signe, \u201dgravid\u201d f\u00f6resl\u00e5r jag och t\u00e4nker p\u00e5 b\u00e5de sj\u00f6jungfru och sj\u00f6ko. Upph\u00e4ngd i rep\u00f6gla (i st\u00e4llet f\u00f6r huvud), l\u00e4tt makabert, mystiskt. Reptrasslet bildar en valstj\u00e4rt. Den \u00e4r vit och vidunderligt vacker.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Signe<\/a>
\n Skulptur. Den spolformade kroppen h\u00e4nger mitt i Verkstad. Den \u00e4r s\u00e5 ny att den \u00e4nnu inte f\u00e5tt en titel.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tredje verket i det stora m\u00f6rklagda rummet \u00e4r Olaus Magnus teori<\/em>, en triptyk med filmsekvenser fr\u00e5n nordligaste Norge.<\/strong> Barn som leker med torskskelett, fisk som h\u00e4nger p\u00e5 tork i vinden \u2013 troligen skrei \u2013 och i mitten konstn\u00e4rens h\u00e4nder som flyttar stora valkotor p\u00e5 stranden. Olaus Magnus syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 Sveriges siste katolske \u00e4rkebiskop. Han ritade en karta \u00f6ver Norden och som ofta var vanligt ritade han drakar och andra bestar i kanterna. Ok\u00e4nda vatten d\u00e4r vad som helst kunde finnas.<\/p>\n

En s\u00e5dan karta har inte Signe Johannessen ritat.<\/strong> Hon har gjort en stor karta \u00f6ver Norrk\u00f6ping, lagt samman kartlager genom \u00e5rhundraden och fyllt i strandlinjer allteftersom staden h\u00f6jt sig. Labyrinten och kartan<\/em> heter verket, labyrinten ska kanske vara vattnet som str\u00f6mmat och dragit sig tillbaka. Den \u00e4r inte helt klar \u00e4n, gatunamnen ska t\u00e4ckas med vit f\u00e4rg. P\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen \u00e4r kullar markerade, s\u00e5 som de tecknades f\u00f6rr, som stj\u00e4rnor som str\u00e5lar ut fr\u00e5n en cirkel.<\/p>\n

\u2013 Jag v\u00e4ljer f\u00f6rst\u00e5s vilka linjer jag ska f\u00f6lja.<\/p>\n

Kartan h\u00e4nger i det yttre rummet d\u00e4r ljuset fl\u00f6dar in genom f\u00f6nstren. Mellan tv\u00e5 av dessa f\u00f6nster ser vi ett stort foto ur serien Besten i arkivet<\/em>. En s\u00e4lhud (som hon sj\u00e4lv fl\u00e5tt) har hon kr\u00e4ngt \u00f6ver n\u00e5gra kotor h\u00e4mtade ur ett museiarkiv. Som f\u00f6r att skapa ett eget monster.<\/p>\n

S\u00e5 kommer vi tillbaka till ber\u00e4ttelsen om Norrk\u00f6pings egen s\u00e4l, den som n\u00e4stan grundat staden.<\/strong> Signe fick se s\u00e4len p\u00e5 Stadsmuseet, fotograferade den och visade bilden f\u00f6r en av sina m\u00e5nga forskarv\u00e4nner. \u201dS\u00e5 h\u00e4r ser inte en s\u00e4l ut!\u201d blev svaret.<\/p>\n

\u2013 Den har gjorts till ett monster!<\/p>\n

Signe Johannessen fick tillst\u00e5nd att \u00f6ppna museimontern. Under en performance flyttade osteologen Jan Stor\u00e5, professor vid Institutionen f\u00f6r arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet, upp benbitarna som l\u00e5g s\u00e5 fel och lade dem r\u00e4tt. Och monstret, som alla och \u00e4nd\u00e5 ingen sett, blev en s\u00e4l. Den filmade performancen heter S\u00e4len i labyrinten och den eviga vilan.<\/em><\/p>\n

H\u00e4ndelsen \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r p\u00e5tagligt hur historien ber\u00e4ttas f\u00f6r att passa in i ber\u00e4ttarens och tidens tankem\u00f6nster. S\u00e5 kommer n\u00e5gon p\u00e5 en ny vinkel och allt f\u00f6r\u00e4ndras.<\/p>\n

\u2013 Det m\u00e5ste inte vara r\u00e4tt eller fel, det blir variationer, understryker Signe Johannessen.<\/p>\n

Under vernissagen sl\u00e4pper Signe Johannessen den vackert formgivna boken Besten & Cyklonens \u00f6ga<\/em><\/strong> som kommit till i samarbete med curatorn Caroline Malmstr\u00f6m. Bilder, texter och nedtecknade samtal som g\u00e5r p\u00e5 djupet i ett viktigt konstn\u00e4rskap i v\u00e5r tid.<\/p>\n

Verkstad konsthalls curator Susanne Ewerl\u00f6f har under en l\u00e4ngre tid presenterat konstn\u00e4rer som arbetar kring identitetsbegreppet. H\u00e4r visar hon en fascinerande konstutst\u00e4llning som ber\u00f6r Norrk\u00f6pings historia p\u00e5 djupet.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
\n<\/em><\/p>\n

\n

VERKSTAD KONSTHALL Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

7 \u2013 22 maj 2016
\nS\u00e4len i labyrinten<\/strong><\/em>
\n Signe Johannessen
\nFilm \/ foto \/ skulptur \/ objekt<\/em><\/p>\n

Besten och Cyklonens \u00f6ga<\/strong><\/em>
\n Konstbok, 2016<\/em>
\n Signe Johannessen<\/em>
\n Caroline Malmstr\u00f6m<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nSigne Johannessen hemsida<\/a>
\nVerkstad konsthall hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING \u00c4ntligen f\u00e5r s\u00e4len p\u00e5 Stadsmuseet ro. Galleri Verkstad blir sk\u00e4rningspunkten f\u00f6r konstn\u00e4ren Signe Johannesens intresse f\u00f6r vattnets varelser och hennes nordnorska sl\u00e4kthistoria. P\u00e5 k\u00f6pet f\u00e5r vi Norrk\u00f6pings historia, nu i en ny, sannare version. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[34,14],"class_list":["post-25073","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-folklustspel","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25073","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25073"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25073\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25073"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=25073"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=25073"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}