{"id":26455,"date":"2016-08-10T16:23:22","date_gmt":"2016-08-10T15:23:22","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=26455"},"modified":"2016-08-10T16:23:22","modified_gmt":"2016-08-10T15:23:22","slug":"phoebe-hardelin-visar-textilt-och-maleri","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=26455","title":{"rendered":"Phoebe H\u00e4rdelin visar textilt och m\u00e5leri"},"content":{"rendered":"

\"Phoebe
\nH\u00f6stf\u00e4rger. Phoebe H\u00e4rdelin st\u00e4ller\u00a0 ut p\u00e5 Galleri Mot str\u00f6mmen. Bildv\u00e4ven H\u00f6stgl\u00f6d till h\u00f6ger blandar trasmattans botten och ryamattans gener\u00f6sa fl\u00f6de.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e4ver som en m\u00e5lare, m\u00e5lar som en v\u00e4vare<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Hon v\u00e4ver in naturen i all sin konst.<\/strong> Eller v\u00e4ver in sin konst i naturen. Phoebe H\u00e4rdelin visar bildv\u00e4var och m\u00e5lningar p\u00e5 Galleri mot str\u00f6mmen. F\u00e4rgerna, fast\u00e4n f\u00e5, sprakar mustigt i de \u00e4ldre verken, skiner ljust intensivt i de nyaste.<\/p>\n

Det retrospektiva greppet \u2013 h\u00e4r visas verk fr\u00e5n \u00e5tminstone tre decennier \u2013 visar med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet hur det konstn\u00e4rliga uttrycket st\u00e4ndigt r\u00f6r sig. Med sin m\u00e4nniska och med sin tid.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Phoebe<\/a>
\n Detalj. M\u00e5lningen V\u00e4rme l\u00e5ter gult och bl\u00e5tt kontrastera. H\u00e4r m\u00e4rks tydligt hur f\u00e4rgen inte bara \u00e4r kul\u00f6r utan \u00e4ven anv\u00e4nds som material.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00e4nniskan Phoebe H\u00e4rdelin har utbildat sig i en rad olika tekniker inom m\u00e5leri, men \u00e4ven textil och keramik.<\/strong> Senast har hon f\u00f6rdjupat sig i oljem\u00e5lning. F\u00f6rsta utst\u00e4llningen noterar hon p\u00e5 V\u00e5rsalongen i Gottsunda 1987 f\u00f6ljt av flera utst\u00e4llningar i Uppsala, d\u00e4r hon d\u00e5 var verksam, och Stockholm. Numera bor hon i Kisa tillsammans med maken Ingemar H\u00e4rdelin, som deltog i en samlingsutst\u00e4llning p\u00e5 Galleri mot str\u00f6mmen i v\u00e5ras.<\/p>\n

Tiden kopplas till samh\u00e4llsstr\u00f6mningar, de vi inte ser n\u00e4r vi \u00e4r mitt uppe i dem utan uppt\u00e4cker i efterhand. S\u00e5 tolkar jag i alla fall bildv\u00e4varnas tunga f\u00e4rger som sprakar i gyllene mot lila, de \u00e4r de \u00e4ldsta. I m\u00e5leriet \u00e4r f\u00e4rgerna l\u00e4ttare. De allra ljusaste skimrar, l\u00f6ses upp n\u00e4stan kontrastl\u00f6st, de \u00e4r ocks\u00e5 de yngsta. Att verken \u00e4r daterade med \u00e5rtal h\u00f6r till undantagen, ett 1994 h\u00e4r, ett 2012 d\u00e4r. Men Phoebe H\u00e4rdelin bekr\u00e4ftar mina antaganden.<\/p>\n

\u2013 Nu har jag g\u00e5tt \u00f6ver till matlagning och tr\u00e4dg\u00e5rdskonst, s\u00e4ger hon och beskriver engagemanget f\u00f6r att utveckla tr\u00e4dg\u00e5rdens partier hemma i Kisa till f\u00e4rg och form.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Phoebe<\/a>
\n Lek med f\u00e4rger och teknik. Den t\u00e4ta v\u00e4ven, F\u00e4rgspel, \u00f6ppnas p\u00e5 sina st\u00e4llen, en pinne kan stickas in.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Hennes signum g\u00e5r igen: naturen \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande och f\u00e4rgvalet bygger p\u00e5 kontrast, ofta endast tv\u00e5 kul\u00f6rer men i m\u00e5nga nyanser.<\/strong> Det finns ocks\u00e5 en vilja att visa teknikens m\u00f6jligheter. Det m\u00e4rks tydligast i bildv\u00e4varna som blandar och ger; trasmatteteknik med inslag av rya; r\u00f6llakanteknik som \u00f6ppnas f\u00f6r h\u00e5ltagning och broderiliknande partier.<\/p>\n

\u2013 H\u00f6stgl\u00f6d<\/em> kallar jag den h\u00e4r, vi var uppe i fj\u00e4llen, det var de h\u00e4r f\u00e4rgerna, s\u00e4ger Phoebe H\u00e4rdelin och klappar p\u00e5 orangea ryafransar som sticker ut ur bildv\u00e4ven.<\/p>\n

Kanske alla lilaf\u00e4rgade bildv\u00e4var stammar fr\u00e5n just den resan till H\u00e4rjedalen, tillsammans med en konstn\u00e4rsgrupp. Minnet av en flammande elden (fast den heter K\u00e4rleksblomma<\/em>) m\u00f6ter galleribes\u00f6karen. F\u00f6r s\u00e4kerhets skull, s\u00e5 att elden inte slipper l\u00f6s, har den f\u00e5tt stanna i varpens ram, upplevelsen och dess bearbetning. Det kan kallas f\u00f6r metakonst, den som betraktar sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

V\u00e4varna rymmer m\u00e5nga nyanser, genomg\u00e5ende p\u00e5minns jag att bildv\u00e4v kr\u00e4ver tanke, t\u00e5lamod och tid.<\/strong> M\u00e5lningarna i sin tur anv\u00e4nder g\u00e4rna f\u00e4rgen som material. Naturligtvis som f\u00e4rg, men d\u00e4r finns oftast effekter d\u00e4r motivet gestaltas fysiskt. Phoebe H\u00e4rdelin v\u00e4ver som hon m\u00e5lar och m\u00e5lar som hon v\u00e4ver.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

GALLERI MOT STR\u00d6MMEN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

6 \u2013 28 augusti 2016
\nPhoebe H\u00e4rdelin<\/strong><\/em>
\n Textil och m\u00e5leri<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nGalleri mot str\u00f6mmen Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Hon v\u00e4ver in naturen i all sin konst. Eller v\u00e4ver in sin konst i naturen. Phoebe H\u00e4rdelin visar bildv\u00e4var och m\u00e5lningar p\u00e5 Galleri mot str\u00f6mmen. F\u00e4rgerna, fast\u00e4n f\u00e5, sprakar mustigt i de \u00e4ldre verken, skiner ljust intensivt i de nyaste. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-26455","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26455","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26455"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26455\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26455"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=26455"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=26455"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}