{"id":27155,"date":"2016-09-30T19:37:20","date_gmt":"2016-09-30T18:37:20","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=27155"},"modified":"2016-09-30T19:37:20","modified_gmt":"2016-09-30T18:37:20","slug":"70-ar-sedan-skanbergutstallningens-succe","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=27155","title":{"rendered":"70 \u00e5r sedan Sk\u00e5nbergutst\u00e4llningens succ\u00e9"},"content":{"rendered":"

\"Carl
\nOf\u00e4rdig. Carl Sk\u00e5nbergs m\u00e5lning Hamnen i Venedig blev aldrig helt klar.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Var tionde norrk\u00f6pingsbo bes\u00f6kte Konstmuseet<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

70 \u00e5r i eget \u201dkulturchatau\u201d.<\/strong> Det \u00e4r dags f\u00f6r Norrk\u00f6pings Konstmuseum att jubilera igen. I onsdags ber\u00e4ttade intendenten Martin Sundberg om det nybyggda museets allra f\u00f6rsta utst\u00e4llning, som gjorde succ\u00e9 \u2013 och skandal.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen handlade om stadens son Carl Sk\u00e5nberg. Martin Sundberg beskrev konstn\u00e4rens utveckling och satte in honom i ett st\u00f6rre sammanhang. Publiken fick se b\u00e5de konstn\u00e4rens verk och samtida kollegers.<\/p>\n

Viggo Loos beskrev Kurt von Scmalensees nya skapelse som \u201dEtt r\u00f6tt kulturchatau.\u201d<\/strong> Det fanns inga pengar f\u00f6r invigningsutst\u00e4llningen, den fick finansieras via entr\u00e9avgifter. En (1) krona kostade det och halva priset f\u00f6r soldater. Trots priset s\u00e5 kom 7.687 personer p\u00e5 utst\u00e4llningen, den 28 september anno 1946. Invigningstalade gjorde Prins Eug\u00e9n. Och till en b\u00f6rjan ropade alla tidningar om Succ\u00e9!<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r dags f\u00f6r Norrk\u00f6pings Konstmuseum att jubilera igen.<\/strong> \u00c5r 2013 i oktober firade man 100-\u00e5rsjubileum tillsammans med Stadsbiblioteket och Stadsmuseet. Det som firades d\u00e5 var att Carl Swartz hade donerat Villa Swartz till Norrk\u00f6pings kommun f\u00f6r museum och bibliotek, och den yngre brodern Pehr donerade en stor konstsamling som \u00e4n i dag utg\u00f6r en av grundstenarna till Konstmuseet.<\/p>\n

Det som firas nu \u00e4r Norrk\u00f6pings Konstmuseums sj\u00e4lvst\u00e4ndiga historia, i den r\u00f6da tegelbyggnaden vid Kristinaplatsen, ritad av Kurt von Schmalensee. Som ett led i 70-\u00e5rsfirandet ber\u00e4ttade intendent Martin Sundberg p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen om museets allra f\u00f6rsta utst\u00e4llning, och hur den kom att bli en stor succ\u00e9 \u2013 men ocks\u00e5 en stor skandal.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Martin<\/a>
\nMartin Sundberg beskrev s\u00e5v\u00e4l utst\u00e4llningen som Carl Sk\u00e5nbergs konstn\u00e4rsskap.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r portarna slogs upp i det nya Konstmuseet m\u00f6ttes den stora publiken av ett tomt museum.<\/strong> Kala v\u00e4ggar, men ljusa, luftiga gallerier m\u00f6tte bes\u00f6karna. Flera kungligheter och andra sp\u00e4nnande personligheter g\u00e4stade. Sj\u00e4lva ceremonin tog cirka en timma. Sen vandrade alla till Standard Hotel d\u00e4r man intog en middag. Medan g\u00e4sterna \u00e5t, drack och festade skyndade den nytilltr\u00e4dde museichefen Aron Borelius till museet, d\u00e4r han under nattens timmar h\u00e4ngde utst\u00e4llningen av stadens son Carl Sk\u00e5nberg.<\/p>\n

Martin Sundberg ger oss s\u00e5 en kort skiss \u00f6ver Carl Sk\u00e5nberg och hans konstn\u00e4rliga utveckling. Vi f\u00e5r h\u00f6ra hur han f\u00f6ds 1850 i Norrk\u00f6ping. Att han f\u00f6ds med en sjukdom som g\u00f6r honom puckelryggig. Vi f\u00e5r h\u00f6ra hur han som 15-\u00e5ring far till Stockholm d\u00e4r han f\u00f6rst studerar p\u00e5 Sl\u00f6jdskolan, men g\u00e5r sedan \u00f6ver till Konstakademien d\u00e4r han \u00e4r kurskamrat med Ernst Josephson, Carl Larsson och Carl Fredrik Hill.<\/p>\n

\u2013 Carl Sk\u00e5nberg blev aldrig lika omtalad som sina kurskamrater, men vissa tystnader \u00e4r mer betydelsefulla \u00e4n andra, s\u00e4ger Martin Sundberg.<\/p>\n

Vi f\u00e5r h\u00f6ra hur han reste mycket, till Frankrike, Holland och Italien.<\/strong> Hur han kom att \u00e4lska Holland, men hade problem med ljuset i Sicilien. Hur han m\u00f6tte k\u00e4rleken i Rom, och hur han far till Venedig d\u00e4r ljuset \u00e4r l\u00e4ttare f\u00f6r honom igen. Men Sk\u00e5nberg ans\u00e5g att det var f\u00f6rf\u00e4rligt dyrt med att hyra gondolj\u00e4r varje dag. Hur hans sista tavla Hamnen i Venedig<\/em> aldrig blir riktigt f\u00e4rdig. Sjuklig \u00e5terv\u00e4nder han till Sverige d\u00e4r han avlider i januari 1883.<\/p>\n

Man vet inte riktigt hur m\u00e5nga verk Carl Sk\u00e5nberg m\u00e5lade. Viggo Loos, d\u00e5varande kulturredakt\u00f6r p\u00e5 Norrk\u00f6pings Tidningar skrev en biografi om Sk\u00e5nberg och n\u00e4mner i den cirka 300 verk. Till den f\u00f6rsta utst\u00e4llningen i det nya konstmuseet gick man ut i riksmedia och efterlyste verk av konstn\u00e4ren. Man fick ett gott gensvar och cirka 150 konstverk kom in. Av dessa fick 113 vara med p\u00e5 utst\u00e4llningen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Carl<\/a>
\n Tio ins\u00e4nda tavlor var f\u00f6rfalskningar. \u00c4garen till motivet med de tv\u00e5 stora segelfartygen h\u00f6rde till dem som lurats.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Flera av de anl\u00e4nda tavlorna var f\u00f6rfalskningar, men de gallrades bort av Viggo Loos och fick sj\u00e4lvfallet inte vara med p\u00e5 utst\u00e4llningen.<\/strong> Trots detta var det n\u00e5gon som meddelade media att bland Sk\u00e5nbergs m\u00e5lningar fanns f\u00f6rfalskningar och rubriker som \u201dKonstskoj p\u00e5 l\u00f6pande band\u201d, \u201dRena skandalen\u201d och \u201dTavla k\u00f6pt f\u00f6r 3.000 v\u00e4rd endast en femma\u201d, ropades ut i tidningarna.<\/p>\n

Martin Sundberg tror att det gick till s\u00e5 h\u00e4r: \u00c4garen till en tavla, kom till Norrk\u00f6ping och hittade inte det verk han l\u00e5nat ut. Han fick i st\u00e4llet veta att tavlan han \u00e4gde var en f\u00f6rfalskning. D\u00e5 v\u00e4nde sig \u00e4garen till media. Museichefen, Aron Borelius, kunde dock hj\u00e4lpa den missn\u00f6jda \u00e4garen s\u00e5 att han fick tillbaka sina pengar. Se d\u00e4r \u2013 en riktig solskenshistoria f\u00e5r avsluta minnet av Konstmuseets allra f\u00f6rsta utst\u00e4llning.<\/p>\n

Resten \u00e4r som man s\u00e4ger historia.<\/strong> Konstmuseet vars slogan \u00e4r \u201dett levande museum\u201d har utvecklats till ett av Sveriges mest betydande konstmuseer f\u00f6r den svenska 1900-talskonsten.<\/p>\n

Undertecknad vill gratulera till de 70 \u00e5ren.<\/p>\n

\u00a9 Text: Eva Lindblad
\n<\/em>\u00a9 Foto: Nils-G\u00f6ran Tillgren<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

KONSTMUSEET Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

28 september 2016
\nDen f\u00f6rsta utst\u00e4llningen
\n\u2013 Carl Sk\u00e5nbergs impressionism i det nya museet<\/strong><\/em>
\n Martin Sundberg, intendent<\/em>
\n F\u00f6rel\u00e4sningen ing\u00e5r i Norrk\u00f6pings Konstmuseums 70-\u00e5rsfirande<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nCarl Sk\u00e5nberg Wikipedia <\/a>
\nNorrk\u00f6pings Konstmuseum hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING 70 \u00e5r i eget \u201dkulturchatau\u201d. Det \u00e4r dags f\u00f6r Norrk\u00f6pings Konstmuseum att jubilera igen. I onsdags ber\u00e4ttade intendenten Martin Sundberg om det nybyggda museets allra f\u00f6rsta utst\u00e4llning, som gjorde succ\u00e9 \u2013 och skandal. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[53,14],"class_list":["post-27155","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-foredrag","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27155","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27155"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27155\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27155"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=27155"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=27155"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}