{"id":28167,"date":"2016-12-02T12:30:20","date_gmt":"2016-12-02T11:30:20","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=28167"},"modified":"2016-12-02T13:11:42","modified_gmt":"2016-12-02T12:11:42","slug":"om-nina-simone-rasism-och-josette-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=28167","title":{"rendered":"Om Nina Simone, rasism och Josette (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Nina
\nStorhetstiden. N\u00e4r Nina Simone hyllades p\u00e5 scenerna verkade \u00f6ppenheten mellan m\u00e4nniskor sj\u00e4lvklar. Men det var den ju inte utanf\u00f6r scenen. Hon kritiserades ocks\u00e5 f\u00f6r sin aktivism.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r ska vi sluta f\u00f6rtrycka svarta?<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION \/ LINK\u00d6PING Fr\u00e5n Nina till nutid. <\/strong>Aldrig har jag gr\u00e5tit s\u00e5 mycket under en spelning. Men det var ju inte heller n\u00e5gon vanlig konsert \u2013 Josette Bushell-Mingo bj\u00f6d p\u00e5 ett m\u00e4ktigt ber\u00e4ttande.<\/p>\n

\u2013 \u201dMarvellous!\u201d har de flesta kritiker tyckt,<\/strong> sa mannen p\u00e5 Sagateatern som innan jag s\u00e5g Riksteaterns f\u00f6rest\u00e4llning Svenska hijabis<\/em> h\u00e4romveckan passade p\u00e5 att tipsa om en annan sev\u00e4rd f\u00f6rest\u00e4llning i KariL:s arrangemang. Han syftade p\u00e5 Nina \u2013 a story about me and Nina Simone<\/em>.<\/p>\n

P\u00e5 biljetten m\u00e4rker vi dock en annan titel: Nina \u2013 a dangerous story<\/em>. Men n\u00e4r Josette Bushell-Mingo f\u00f6rst dyker upp p\u00e5 scenen \u00e4r det sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig n\u00e5got annat \u00e4n gl\u00e4dje och storslagen revolution. Med musikernas hj\u00e4lp, sin egen ber\u00e4ttarr\u00f6st och olika ljudeffekter tar hon oss till Harlem 1969.<\/p>\n

P\u00e5 gr\u00e4nsen till lite f\u00f6r l\u00e4nge<\/strong> befinner vi oss sedan i en Tina Turner-lik fartfylldhet. <\/strong>Men pl\u00f6tsligt sl\u00e5r den \u00f6ver i tystnad. Josette Bushell-Mingo vill inte vara med mer, hon st\u00e4ller inte upp p\u00e5 beskrivningen att revolutionen redan skulle ha skett.<\/p>\n

N\u00e4r Nina Simone var barn och skulle ha pianokonsert blev hennes f\u00f6r\u00e4ldrar tillsagda att \u00f6verl\u00e5ta platserna l\u00e4ngst fram till vita m\u00e4nniskor. Nina Simone v\u00e4grade d\u00e5 att spela.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Nina<\/a>
\nTecknad effekt. Regiss\u00f6ren Drit\u00ebro Kasapis videoprojektioner faller p\u00e5 den fransade rid\u00e5n och p\u00e5 akt\u00f6rerna.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tog det slut d\u00e4r? Nej, Josette Bushell-Mingo ger exempel<\/strong> fr\u00e5n nutid<\/strong> \u2013 en svart ton\u00e5rskille som blev skjuten av polisen 16 g\u00e5nger p\u00e5 13.5 sekunder. 16 g\u00e5nger p\u00e5 13.5 sekunder. Siffrorna upprepas retoriskt. Josette stampar i golvet. Stampen blir som skott. H\u00e5rda, brutala. Han dog v\u00e4l s\u00e4kert redan efter f\u00f6rsta skottet? Hon ber\u00e4ttar lite mer, uppr\u00f6rdheten stegras. Hon stampar igen. \u00d6verv\u00e5ldet osar i hela rummet.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle sitter Josette Bushell-Mingo vid ett sminkbord vid sidan av scenen.<\/strong> En rid\u00e5 av fransar visar hennes ansikte i storbild p\u00e5 en videoprojektion. Hon m\u00e5lar sig sj\u00e4lv vit, s\u00e5som andra s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger m\u00e5lat sig sj\u00e4lva svarta och gjort sig till karikatyrer med \u201dblack face\u201d-sminkningar.<\/p>\n

P\u00e5 videoprojektionen syns ocks\u00e5 Nina Simone i en annan situation. Och bilder som skulle kunna f\u00f6reg\u00e5s av en \u201dk\u00e4nsliga tittare varnas\u201d-skylt.<\/p>\n

Organisationer som Black Lives Matter finns<\/strong> inte f\u00f6r att n\u00e5gon sagt att andra liv inte betyder n\u00e5got, menar Josette. Black Lives Matter finns f\u00f6r att p\u00e5minna om att svarta liv ocks\u00e5 <\/em>betyder n\u00e5got. F\u00f6rtrycket av svarta \u00e4r inte detsamma som f\u00f6rtrycket av judar, samer eller andra. L\u00e5t oss bara prata om svarta liv f\u00f6r en stund, \u00f6nskar Josette.<\/p>\n

Vid ett tillf\u00e4lle pekar hon ut oss i publiken. Hon f\u00f6resl\u00e5r att hon skulle skjuta oss allihop, f\u00f6r n\u00e4r ska det ta slut? N\u00e4r ska vi sluta f\u00f6rtrycka svarta? Det \u00e4r en uppgiven Josette som talar. Hennes etiska dilemma i det fabricerade hotet: Vad skulle vi kunna s\u00e4ga f\u00f6r att f\u00e5 henne att l\u00e5ta bli \u2013 vad skulle n\u00e5gon kunna s\u00e4ga? Hennes man, hennes barn?<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Nina<\/a>
\nAvkl\u00e4dd. Josette Bushell-Mingo st\u00e5r i sin egen sanning. F\u00f6rest\u00e4llningen Nina blir b\u00e5de en mycket personlig hyllning till f\u00f6reg\u00e5ngaren och en stark ber\u00e4ttelse som ber\u00f6r.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Till slut best\u00e4mmer hon sig f\u00f6r att slutf\u00f6ra sin konsert \u00e4nd\u00e5. <\/strong>Och Josette Bushell-Mingo delar med sig fr\u00e5n sitt eget liv, om n\u00e4r hennes mamma dog i cancer och hon fick hj\u00e4lp i sorgen av personer som l\u00e4t henne minnas mamman som den komplexa m\u00e4nniska hon varit: of\u00f6rsk\u00e4md, h\u00f6gljudd och en j\u00e4kel p\u00e5 att dansa!<\/p>\n

I sin helhet \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen en hyllning olik n\u00e5gon annan jag tidigare sett.<\/strong> Nina Simones livfulla anda visualiseras, i b\u00e5de musik och ber\u00e4ttande. Spirituellt \u00e4r hon d\u00e4r, \u00e4ven om det \u00e4r Josette Bushell-Mingo som sjunger. Och hon g\u00f6r det bra, s\u00e5 att man blir ber\u00f6rd \u2013 och f\u00f6rst\u00e5r inneb\u00f6rden av l\u00e5ttexterna p\u00e5 ett helt nytt s\u00e4tt.<\/p>\n

I Wish I Knew How How It Would Feel to Be Free<\/em> blir extranumret efter st\u00e5ende ovationer, igen p\u00e5 Sagateatern. Och jag g\u00e5r hem med t\u00e5rarna str\u00f6mmande nedf\u00f6r kinderna. Enast\u00e5ende, goddam!<\/p>\n

\u00a9 Text: Melinda Reyes Hiltunen
\n<\/em>\u00a9 Foto: Andrew Ness<\/em><\/p>\n

\n

SAGATEATERN Link\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

30 november 2016
\nNina \u2013 a story about me and Nina \u2013 a dangerous story<\/strong><\/em>
\n Id\u00e9: Josette Bushell-Mingo<\/em>
\n Manus: Josette Bushell-Mingo & Drit\u00ebro Kasapi<\/em>
\n Regi och video: Drit\u00ebro Kasapi<\/em>
\n Dramaturg: Christina Andersson<\/em>
\n Scenografi, kostym: Rosa Maggiora<\/em>
\n Kapellm\u00e4stare: Shapor Bastansiar<\/em>
\n Speltid: 1 tim 20 min<\/em>
\n Arr: KariL<\/em><\/p>\n

MEDVERKANDE<\/em>
\n Josette Bushell-Mingo, Shapor Bastansiar och tv\u00e5 musiker<\/em><\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen ges p\u00e5 engelska och \u00e4r ett samarbete mellan Riksteatern och Unity Theatre i Storbritannien. <\/em><\/p>\n

Turnerar i Sverige 2 december 2016 \u2013 17 mars 2017<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nBlack Lives Matter hemsida<\/a>
\nJosette Bushell-Mingo hemsida http:\/\/www.josette.click\/<\/a>
\nRiksteatern hemsida<\/a> turn\u00e9plan <\/a>
\nTeaterf\u00f6reningen KariL hemsida<\/a> Nina <\/a>
\nSvenska hijabis sprakade p\u00e5 Sagateatern recension<\/a> Kultursidan.nu 21\/11 2016
\nEn druva i solen med dr\u00f6mmar och rasism recension<\/a> Kultursidan.nu 7\/3 2016
\nEn druva i solen g\u00e4stspelar i Norrk\u00f6ping reportage<\/a> Kultursidan.nu 25\/2 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

LINK\u00d6PING Fr\u00e5n Nina till nutid. Aldrig har jag gr\u00e5tit s\u00e5 mycket under en spelning. Men det var ju inte heller n\u00e5gon vanlig konsert \u2013 Josette Bushell-Mingo bj\u00f6d p\u00e5 ett m\u00e4ktigt ber\u00e4ttande. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[55],"tags":[13,12],"class_list":["post-28167","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-linkoping","tag-musik","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28167","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28167"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28167\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28167"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28167"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28167"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}