{"id":28288,"date":"2016-12-07T15:29:58","date_gmt":"2016-12-07T14:29:58","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=28288"},"modified":"2016-12-09T08:35:41","modified_gmt":"2016-12-09T07:35:41","slug":"robert-haglund-moter-tonarens-idoler","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=28288","title":{"rendered":"Robert Haglund m\u00f6ter ton\u00e5rens idoler"},"content":{"rendered":"

\"I
\nSolo. Robert Haglund har finputsat l\u00e4nge p\u00e5 debutalbumet I Wanna Be Somebody.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Samarbetspartners med extra guldkant<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Som att f\u00f6rflyttas till en jazzklubb i staden som aldrig sover. <\/strong>Robert Haglunds debutalbum \u201dI Wanna Be Somebody\u201d l\u00e5ter h\u00e5rdrockens musik (och idolerna sj\u00e4lva) m\u00f6ta Sinatras ande genom Fantastic Fours\u00e5ngaren sj\u00e4lv. Det l\u00e5ter otroligt bra, professionellt i varje andetag och ton.<\/p>\n

Jag beh\u00f6ver inte lyssna m\u00e5nga sekunder f\u00f6rr\u00e4n jag k\u00e4nner hur jag f\u00f6rflyttas till staden som aldrig sover, n\u00e4rmare best\u00e4mt till en jazzklubb i the Village p\u00e5 Manhattan.<\/strong> Det \u00e4r varmt, tr\u00e5ngt och ganska sparsamt upplyst. Det svider i \u00f6gonen av r\u00f6ken som ringlar upp i taket.<\/p>\n

Ur mina h\u00f6gtalare ljuder \u00f6ppningssp\u00e5ret Ain\u2019t No Love In The Heart Of The City<\/em> fr\u00e5n Robert Haglunds debutalbum \u201cI Wanna Be Somebody\u201d.<\/strong> L\u00e5ten \u00e4r ursprungligen inspelad av Robert Bland \u00e5r 1974. \u00c5r 1978 gjorde sedan gruppen Whitesnake den kanske mest k\u00e4nda versionen av den.<\/p>\n

Robert Haglund har nu arrangerat den som en Sinatra-inspirerad duett som han framf\u00f6r med den legendariske s\u00e5ngaren Svante Thuresson. Med Sinatra-inspirerad menar jag mest att det finns en anda av den stil man f\u00f6rknippar med Frankie Boy.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Robert<\/a>
\nSoloprojekt. Robert Haglund har g\u00e5tt en l\u00e5ng v\u00e4g fr\u00e5n Palace krogshower till att dra ig\u00e5ng sk\u00f6ns\u00e5ngen i Fantastic Four, som \u00e4r huvudsp\u00e5ret. Den nya skivan \u00e4r ett sidosp\u00e5r.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det l\u00e5ter s\u00e5 otroligt bra om det jag h\u00f6r.<\/strong> Professionellt i varje andetag och ton. Att lyckas f\u00e5 s\u00e5 h\u00f6g kvalit\u00e9t p\u00e5 b\u00e5de det musikaliska inneh\u00e5llet OCH den tekniska (inspelningen) delen av produktionen \u00e4r inget som g\u00f6r sig sj\u00e4lvt. Det fordrar ett stort kunnande och en god musikalisk uppfattning.<\/p>\n

Jag vill inte p\u00e5 n\u00e5got vis f\u00f6rringa Roberts egen insats i sammanhanget men det t\u00e5l att n\u00e4mnas att de samarbetspartners han har haft f\u00f6rm\u00e5nen att jobba med s\u00e4tter en extra guldkant p\u00e5 produktionen.<\/p>\n

Min rekommendation \u00e4r att du ser till att skaffa ett exemplar av skivan eller lyssna p\u00e5 den i n\u00e5gon av v\u00e5ra streamingtj\u00e4nster s\u00e5som Spotify eller TIDAL (HIFI).<\/p>\n

Skivan inneh\u00e5ller tio stycken sp\u00e5r.<\/strong> Det finns ingen anledning att kommentera sp\u00e5r f\u00f6r sp\u00e5r utan jag kan bara konstatera att alla \u00e4r v\u00e4ldigt bra och v\u00e4l gjorda.<\/p>\n

Artister som medverkar, f\u00f6rutom Robert sj\u00e4lv, \u00e4r Kee Marcello<\/em><\/strong>, mest k\u00e4nd fr\u00e5n gruppen Europe d\u00e4r han fyrade av elektriska tonkaskader av v\u00e4rldsklass. P\u00e5 l\u00e5ten The Price<\/em> (Twisted Sisters) visar han att han ocks\u00e5 \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 akustisk gitarr. Det \u00e4r precis den h\u00e4r sortens bidrag som h\u00f6jer den totala kvalit\u00e9ten p\u00e5 varje enskilt sp\u00e5r.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Bruce<\/a>
\nUngdomsidolen. Bruce Kulick fr\u00e5n Kiss medverkar p\u00e5 skivan, upptakten till en v\u00e4nskap.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Andra som medverkar \u00e4r Bruce Kulick<\/em> (Kiss) och Tony Harnell<\/em> (Skid Row).<\/strong> De \u00e4r b\u00e5da med p\u00e5 l\u00e5ten Don\u2019t Believe A Word<\/em>. Det \u00e4r Roberts egen favoritl\u00e5t och det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 den enorma gl\u00e4djen n\u00e4r man f\u00e5r jobba med tv\u00e5 av sina ton\u00e5rsidoler p\u00e5 samma l\u00e5t! Bruce Kulick \u00e4r dessutom med p\u00e5 Metallicas hit Enter Sandman<\/em>.<\/p>\n

I v\u00e5ras gjorde jag ett jobb i m\u00f6rkaste Sm\u00e5land. <\/strong>I ett av banden fanns en trumpetare som gjorde ett starkt intryck p\u00e5 mig. Inte bara f\u00f6r att han spelade fantastiskt bra utan kanske mer f\u00f6r hans personlighet. \u00d6dmjuk, lugn och helt enkelt genomtrevlig, f\u00f6r att anv\u00e4nda ett minst sagt slitet uttryck. Han heter Mikael Renliden.<\/em><\/strong> N\u00e4r jag s\u00e5g honom p\u00e5 scenen tycktes varenda cell i hans kropp vara fylld av musikgl\u00e4dje.<\/p>\n

Du kan h\u00f6ra hans trumpet p\u00e5 Bon Jovis You Give Love A Bad Name<\/em>.<\/p>\n

Jag k\u00e4nner helt spontant och utan n\u00e5gon djup analys att den h\u00e4r skivan f\u00f6rmodligen \u00e4r den b\u00e4sta \u201dNorrk\u00f6pingsproducerade\u201d CD jag h\u00f6rt<\/strong> (Robert Haglund bor visserligen i Stockholm men \u00e4r ursprungligen fr\u00e5n Norrk\u00f6ping). Med det inte sagt att det jag tidigare h\u00f6rt \u00e4r d\u00e5ligt p\u00e5 n\u00e5got vis, men h\u00e4r har vi hamnat p\u00e5 en annan niv\u00e5.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 finns det en f\u00f6r Norrk\u00f6ping s\u00e5 typisk gemensam n\u00e4mnare. H\u00e5rdrock!<\/strong> N\u00e4r jag under en period jobbade p\u00e5 Milk Studios i Norrk\u00f6ping var det \u00f6verv\u00e4gande den musikstilen som spelades, med alla dess olika undergrupper.<\/p>\n

V\u00e4l medveten om att jag hoppat \u00f6ver namn p\u00e5 personer som ocks\u00e5 jobbat h\u00e5rt f\u00f6r skivans tillkomst vill jag bara avrunda den h\u00e4r recensionen med att s\u00e4ga: \u201dK\u00f6p den\u201d!<\/p>\n

\u00a9 Text: Bj\u00f6rn Eriksson
\n<\/em>\u00a9 Foto: Mattias Lindh\/pressbilder samt arkivbilder av Sven \u00c5ke Molund, <\/em>Josefina Dernsj\u00f6 och <\/em>Ann-Charlotte Sandelin
\n<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

ALBUM<\/em><\/h3>\n

I Wanna Be Somebody
\nRobert Haglund
\n<\/strong>G\u00e4startister: Bruce Kulick (KISS), Rudy Sarzo (Whitesnake) Svante Thuresson, Tony Harnell (Skidrow\/TNT), Kee Marcello (Europe), Fred Coury (Cinderella), Jan Johansen m.fl.
\nProd: Diamond Music
\n<\/em><\/p>\n

L\u00c5TAR<\/em>
\n Ain’t No Love in the heart of the city<\/em>
\n Enter Sandman\u00a0<\/em>
\n Don’t believe a Word\u00a0<\/em>
\n Ice Cream Man\u00a0<\/em>
\n Love Gun<\/em>
\n Holy Diver\u00a0<\/em>
\n The Price<\/em>
\n Ace of Spades\u00a0<\/em>
\n You give Love a bad name<\/em>
\n I wanna be somebody<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nRobert Haglund hemsida<\/a> Facebook<\/a> YouTube<\/a> album<\/a>En dag med \u00c5sa Sj\u00f6berg p\u00e5 bryggkanten reportage<\/a> Kultursidan.nu 20\/7 2016
\nThe Fantastic Fours lyckopiller med Twist recension<\/a> Kultursidan.nu 25\/4 2016
\nRobert jubilerar med TFF och soloalbum reportage<\/a> Kultursidan.nu 21\/4 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Som att f\u00f6rflyttas till en jazzklubb i staden som aldrig sover. Robert Haglunds album ”I Wanna Be Somebody” l\u00e5ter h\u00e5rdrockens musik (och idolerna sj\u00e4lva) m\u00f6ta Sinatras ande genom Fantastic Fours\u00e5ngaren sj\u00e4lv. Det l\u00e5ter otroligt bra, professionellt i varje andetag och ton. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[45,13],"class_list":["post-28288","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-cd","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28288","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28288"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28288\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28288"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28288"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28288"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}