{"id":28665,"date":"2017-01-09T12:08:07","date_gmt":"2017-01-09T11:08:07","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=28665"},"modified":"2017-01-09T13:07:11","modified_gmt":"2017-01-09T12:07:11","slug":"misantropen-relevant-for-alla-ytliga-tider-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=28665","title":{"rendered":"Misantropen relevant f\u00f6r alla ytliga tider (recension)"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nStyrka som svaghet. Alceste levererar sina sanningar, oavsett konsekvenserna f\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra. Det f\u00f6rsv\u00e5rar relationen till C\u00e9lim\u00e8ne. I rollerna <\/em>Jesper Barkselius <\/em>och <\/em>Ann-Sofie Andersson Kern.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Koreografi f\u00f6r h\u00e4nder och hela kroppen<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION NORRK\u00d6PING Sanningen framf\u00f6r allt.<\/strong> Vad konsekvenserna \u00e4n blir. \u00d6stg\u00f6tateaterns upps\u00e4ttning av Moli\u00e8res 350 \u00e5r gamla pj\u00e4s\u00a0Misantropen<\/em> blandar stilar och tider och \u00e4r snygg i kostym, scen och mask. Energin lyfter i andra akten.<\/p>\n

Att vara recensent i en sm\u00e5stad av ryggdunkarmentalitet d\u00e4r antitalanger kan ta sig fram genom fj\u00e4sk, marknadsf\u00f6ring och brist p\u00e5 sj\u00e4lvbild… <\/strong>Det kan vara sj\u00e4lvmord f\u00f6r det egna varandet. Ja, om en h\u00e5ller sig till sanningen vill s\u00e4ga och sanningen inte faller i smaken bland den lismande \u00f6verheten.<\/p>\n

”Min Gud… M\u00e5tte jag nu beh\u00e4rska mig tillr\u00e4ckligt!”<\/p>\n

1995 var undertecknad redan teaterintresserad sedan m\u00e5nga \u00e5r.<\/strong> Men intresset handlade n\u00e4stan enbart om, f\u00f6r d\u00e5tiden, modern komedi och revy. 1995 gick undertecknad i gymnasiet och klassen f\u00f6retog sig en resa till huvudstaden f\u00f6r att d\u00e4r besk\u00e5da Ernst-Hugo & Jan-Olov p\u00e5 Dramatens stora scen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen blev inst\u00e4lld och vi kompenserades med reservf\u00f6rest\u00e4llningen Misantropen<\/em> i regi av en sur gubbe i basker. D\u00e4r och d\u00e5 p\u00e5nyttf\u00f6ddes mitt teaterintresse och fick st\u00f6rre vidd.<\/p>\n

Det \u00e4r det h\u00e4r jag menar.<\/strong> En klassiker \u00e4r en klassiker av en anledning. En pj\u00e4s av Ibsen har levt i dryga hundra \u00e5r av den anledningen att den \u00e4r bra. En pj\u00e4s av Moli\u00e8re lever fortfarande efter cirka 350 \u00e5r ett tidl\u00f6st liv av duglighet.<\/p>\n

Otaliga kulturkonferenser och workshops har fr\u00e5gat hur vi ska hitta ”den nya publiken”. Teatrar sl\u00e5r knut p\u00e5 sig f\u00f6r att f\u00e5nga ungdomarna och f\u00f6r att locka nya m\u00e5lgrupper. Men det beh\u00f6vs inga specialprojekt eller moderna, nyskrivna pj\u00e4ser i cyberspace f\u00f6r att behaga ”kidsen”. Fr\u00e5n id\u00e9 till premi\u00e4r har de \u00e4nd\u00e5 hunnit byta trend tre g\u00e5nger. S\u00e5 servera ist\u00e4llet klassiker som genom \u00e5r av \u00f6verlevnad visat att de kan f\u00e5nga generation efter generation.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"William<\/a>
\nScenrum. Fondens f\u00f6rvr\u00e4ngda perspektiv ber\u00e4ttar ocks\u00e5 n\u00e5got. William Wahlstedt spelar Alcestes v\u00e4n Philinte.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u00d6stg\u00f6tateatern s\u00e4tter upp Misantropen<\/em>.<\/strong> F\u00f6rsta intrycket. Det \u00e4r snyggt. Men var \u00e4r vi n\u00e5gonstans? Det mesta pekar p\u00e5 n\u00e5gon sorts gestaltning av d\u00e5tid, men den teorin sk\u00e4r sig med de moderna stolarna, gymnastikskorna och mobiltelefonen.<\/p>\n

Att blanda stilar, tider och ismer har teatern gjort i flertalet pj\u00e4ser de senaste \u00e5ren. Det var inte roligt f\u00f6rsta g\u00e5ngen. L\u00e4gg av! Den h\u00e4r g\u00e5ngen slipper vi i alla fall att se en tv\u00e4ttmaskin p\u00e5 scenen.<\/p>\n

Var vi \u00e4r n\u00e5gonstans tidsm\u00e4ssigt kan v\u00e4l f\u00e5 kvitta d\u00e5.<\/p>\n

Vad har vi f\u00f6r \u00f6verenskommelse?<\/strong> Publiken adresseras d\u00e5 och d\u00e5. Vi \u00e4r allts\u00e5 med d\u00e4r det h\u00e4nder. Det finns ingen osynlig v\u00e4gg mellan scen och salong. Men vilka \u00e4r vi? P\u00e5 vilken plats befinner vi oss? Oklart. S\u00e5 det f\u00e5r v\u00e4l kvitta det ocks\u00e5 d\u00e5.<\/p>\n

Det b\u00f6rjar segt, presentationsfasen \u00e4r utdragen.<\/strong> Vi har f\u00f6rst\u00e5tt uppl\u00e4gget redan efter n\u00e5gra f\u00e5 fraser. Men texten \u00e4r skriven s\u00e5 att v\u00e4nnerna Alceste och Philinte f\u00e5r st\u00e5 och tugga ett bra tag. Men de sk\u00f6ter tugget bra. Vi m\u00e4rker att den gamla textens vers g\u00e5r att bem\u00e4stra p\u00e5 olika vis. Som vanligt avslappnat tal, tydlig rytmisk vers, eller som rap.<\/p>\n

Jesper Barkselius (som Alceste) levererar genom hela f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/strong> Det g\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 och h\u00e5lla med Alceste. Alceste t\u00e4nker minsann h\u00e5lla sig till \u00e4rligheten och sanningen framf\u00f6r allt. Vad konsekvenserna \u00e4n blir. Konsekvensen blir r\u00e4tteg\u00e5ng d\u00e5 han dissar Orontes sonett.<\/p>\n

Tobias Almborg som Oronte deklamerar sin sonett s\u00e5 en kan tro att Bruno K \u00d6ijer n\u00e4stlat sig in p\u00e5 festen. Men hellre Almborg vilken dag som helst. Han g\u00f6r en Oronte som \u00e4r komisk b\u00e5de i stort och sm\u00e5tt.<\/p>\n

Alceste, liksom flertalet andra herrar, har sitt k\u00e4rleksintresse i ytliga C\u00e9limene<\/strong>. En underbar bitch, fantastiskt gestaltad och framf\u00f6rd av Ann-Sofie Andersson Kern. Ni vet en s\u00e5n person som du hatar dig sj\u00e4lv f\u00f6r att du inte kan l\u00e5ta bli att \u00e4lska.<\/span><\/p>\n

Intrigen \u00e4r ig\u00e5ng. Det \u00e4r lite sm\u00e5kul d\u00e5 och d\u00e5. Men mest segt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Karin<\/a>
\n Position. S\u00e5ngerskan Arsinoe underst\u00e4lld C\u00e9lim\u00e8ne, i rollerna Karin Oscarsson och Ann-Sofie Andersson Kern. <\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r rikligt med koreografi.<\/strong> B\u00e5de f\u00f6r h\u00e4nder och hela kroppen. Ibland som dans eller organiserad f\u00f6rflyttning eller som f\u00f6rkroppsligande f\u00f6rst\u00e4rkning av texten. Det \u00e4r snyggt.<\/p>\n

Det hade g\u00e5tt att ta ut sv\u00e4ngarna \u00e4nnu mera med vildare ljuss\u00e4ttning, galnare musik och mera street och rap-attityd i dialogen. Kanske befinner vi oss p\u00e5 en svartklubbsfest i en pimpad gammal industrilokal dit stadens konstn\u00e4rs- och kulturdr\u00f6mmare drar sig undan. En slags konsthall.<\/p>\n

Karin Oscarssons Arisinoe sjunger s\u00e5 det \u00e4r l\u00e4tt att trivas med livet.<\/p>\n

S\u00e5 blev det paus och vi diskuterade 2pac med ett \u00e4ldre par.<\/p>\n

Andra akten har annan energi.<\/strong> K\u00e4nns mer genomarbetad och tillvaratagen. H\u00e4r duggar publikreaktionerna t\u00e4tare. Mera skratt. William Wahlstedt f\u00e5r kv\u00e4llens spontanappl\u00e5d.<\/p>\n

Vad som h\u00e4nder i ber\u00e4ttelsen ska inte ber\u00e4ttas h\u00e4r.<\/strong> G\u00e5 sj\u00e4lv och se f\u00f6rest\u00e4llningen. Den \u00e4r snygg i kostym, scen och mask. Suggestiva ljud av musik, sexfl\u00e5s och skratt ligger som en matta i bakgrunden till och fr\u00e5n och f\u00f6rh\u00f6jer upplevelsen. Det tillf\u00f6r en k\u00e4nsla av att det p\u00e5g\u00e5r saker i angr\u00e4nsande rum… om vi nu \u00e4r p\u00e5 en fest.<\/p>\n

Misantropen<\/em> p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern \u00e4r en upps\u00e4ttning som kan tilltala alla \u00e5ldrar och generationer.<\/strong> Det hade g\u00e5tt att skruva till den n\u00e5gra varv till om den nu inte g\u00e5r att l\u00e5ta vara i sin tid d\u00e4r och d\u00e5. Men d\u00e5 hade man kanske tappat n\u00e5gon generation bland de mer trogna bes\u00f6karna, s\u00e5 den h\u00e4r lagomniv\u00e5n av craziness f\u00e5r v\u00e4l r\u00e4cka d\u00e5.<\/p>\n

Verket k\u00e4nns relevant f\u00f6r v\u00e5r ytliga och inst\u00e4llsamma tid.<\/p>\n

\u00a9 Text: Johan Pettersson
\n<\/em>\u00a9 Foto: Markus G\u00e5rder \/ \u00d6stg\u00f6tateatern<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

STORA TEATERN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

7 \u2013 28 januari 2017
\nMisantropen<\/strong><\/em>
\nav Moli\u00e8re<\/em>
\n\u00d6vers\u00e4ttning: Allan Bergstrand<\/em>
\nDramaturg: Marc Matthiesen<\/em>
\nBearbetning: Michaela Granit och Marc Matthiesen<\/em>
\nRegi & koreografi: Michaela Granit<\/em>
\nScenografi och kostym: Karin Lind<\/em>
\nMusik & ljuddesign: Pelle Halvarsson<\/em>
\nLjusdesign: Linn Persson<\/em>
\nProjektioner: Patric Instedt<\/em>
\nMask- och perukdesign: Anna Andersson<\/em>
\nBarockdanscoach: Karin Modigh<\/em><\/p>\n

SK\u00c5DESPELARE<\/em>
\nAnn-Sofie Andersson Kern, Jesper Barkselius, Luiza Stanescu, <\/em>
\nWilliam Wahlstedt, Tobias Almborg, Karin Oscarsson,<\/em>
\nKardo Mirza och Ludwig Bertling Wiik<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nMoli\u00e8re Wikipedia<\/a> Misantropen<\/a>
\n\u00d6stg\u00f6tateatern hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nMisantropens hovbubbla till Norrk\u00f6ping reportage<\/a> Kultursidan.nu 5\/1 2017<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Sanningen framf\u00f6r allt. Vad konsekvenserna \u00e4n blir. \u00d6stg\u00f6tateaterns upps\u00e4ttning av Moli\u00e8res 350 \u00e5r gamla pj\u00e4s blandar stilar och tider och \u00e4r snygg i kostym, scen och mask. Energin lyfter i andra akten. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12],"class_list":["post-28665","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28665","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28665"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28665\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28665"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28665"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28665"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}