{"id":29125,"date":"2017-02-02T11:00:52","date_gmt":"2017-02-02T10:00:52","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=29125"},"modified":"2017-02-02T15:26:37","modified_gmt":"2017-02-02T14:26:37","slug":"pir-arets-vangava-till-konstmuseet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=29125","title":{"rendered":"Pir \u00e5rets v\u00e4ng\u00e5va till Konstmuseet"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nPir. Martin Sundberg samtalade med konstn\u00e4ren Katarina Andersson om hennes verk som sk\u00e4nktes till Norrk\u00f6pings Konstmuseum av v\u00e4nf\u00f6reningen.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Som att ana n\u00e5got genom dimma<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING Pir \u2013 N\u00e4ra det avl\u00e4gsna<\/em><\/strong>. M\u00e5nga lager ryms i konstn\u00e4ren Katarina Anderssons m\u00e5lning som Norrk\u00f6pings Konstmuseum fick p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen. Tunna lager av \u00e4ggoljetempera. Lager av tankar kring motivet, m\u00e5leriet och existensen.<\/p>\n

G\u00e5van kom fr\u00e5n Konstmuseets V\u00e4nner, f\u00f6reningen som vart och vartannat \u00e5r samlar ihop till ett \u00f6nskeverk.<\/strong> Den h\u00e4r g\u00e5ngen lyftes Katarina Anderssons namn fram, konstn\u00e4r fr\u00e5n G\u00f6teborg. Senast har hon st\u00e4llt ut p\u00e5 Steneby Konsthall i Dalsland och Fullersta g\u00e5rd i Huddinge.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r en dialog mellan oss och Konstmuseet, s\u00e4ger ordf\u00f6rande Anders Wickstr\u00f6m som bes\u00f6kte atelj\u00e9n i s\u00e4llskap med ytterligare tre medlemmar f\u00f6r att v\u00e4lja.<\/p>\n

P\u00e5 onsdagskv\u00e4llen \u00f6verl\u00e4mnades g\u00e5van och intendent Martin Sundberg, som ansvarar f\u00f6r museets samlingar f\u00f6rde ett samtal med Katarina Andersson.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Katarina<\/a>
\nV\u00e4ng\u00e5van. Pir\/Pier -III. M\u00e5tt 60,6×70 cm, \u00e4ggoljetempera p\u00e5 duk, tillkomst\u00e5r 2012-2014. (Fotot k\u00e4nns dock lite f\u00f6r bl\u00e5tt.)
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En dryg timme \u00e5terst\u00e5r till v\u00e4nf\u00f6reningens samling och jag har f\u00e5tt en egen tr\u00e4ff med Katarina Andersson<\/strong>. Jag b\u00f6rjar med att tjuvkika p\u00e5 m\u00e5lningen som vilar p\u00e5 ett h\u00f6grest staffli med ryggen v\u00e4nt mot Harlekinens stolsrader.<\/p>\n

Ett abstrakt verk, rektanglar i blekt r\u00f6da och gr\u00f6na nyanser, dubbla lager som skimrar igenom, mot en ljus bakgrund. Som att ana n\u00e5got genom dimma.<\/p>\n

\u2013 Den heter Pir<\/em> med undertiteln N\u00e4ra det avl\u00e4gsna<\/em>. Den h\u00f6r till en grupp m\u00e5lningar som alla hade den h\u00e4r undertiteln, s\u00e4ger Katarina Andersson och till\u00e4gger: Det \u00e4r en form av b\u00f6n. D\u00e4r borta, eller bortom d\u00e4r borta.<\/p>\n

I mitten en tydlig vertikal avgr\u00e4nsning, som \u00e4r det ett bokuppslag med en ljus sida och en skuggsida. Det \u00e4r en m\u00e5lning som \u00f6ppnar mot m\u00e5nga associationer. Min f\u00f6rsta \u00e4r att det \u00e4r en hyllning till konkretisterna \u2013 och hon n\u00e4mner Malevitj.<\/p>\n

Men hennes v\u00e4g till det nu som \u00e4r hennes konstart b\u00f6rjade med starka f\u00e4rger och f\u00f6rest\u00e4llande m\u00e5leri. <\/strong>Den unga konstn\u00e4ren p\u00e5 Valands konsth\u00f6gskola f\u00f6r s\u00e5d\u00e4r en 30 \u00e5r sedan.<\/p>\n

\u2013 Jag b\u00f6rjade som expressionistisk m\u00e5lare med landskap och gestalter. Sedan reducerade jag mer och mer. Nu \u00e4r jag tillbaka mot mer uppl\u00f6sta former.<\/p>\n

Med \u201duppl\u00f6sta\u201d menar hon troligen ljuset. Rektanglarna har tydliga konturer. Hon m\u00e5lar p\u00e5 grov linneduk som hon sp\u00e4nner och grundar sj\u00e4lv. Sedan m\u00e5lar hon, tunna lager av \u00e4ggoljetempera, f\u00f6ljer och f\u00f6rst\u00e4rker dukens gr\u00e4ng. Hon menar att hon f\u00f6rh\u00e5ller sig till duken som en v\u00e4verska till varp och v\u00e4ft.<\/p>\n

\u2013 Penseln g\u00e5r som en skyttel, s\u00e4ger hon och visar med h\u00e4nderna.<\/p>\n

Fast mer \u00e4n s\u00e5, h\u00e4r syns tydligt hur penseln v\u00e4xlar mellan vertikalt och horisontellt. M\u00e5lningen blir levande, n\u00e4stan s\u00e5 att den sk\u00e4lver.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r fortfarande landskapet och ljuset.<\/strong> Horisontlinjen st\u00e4ller tillvaron p\u00e5 sin kant. Var \u00e4r vi n\u00e5gonstans? Det finns s\u00e5 mycket i landskapsm\u00e5leriet: Himmel, jord, nuet och evigheten. Sonnevi skriver n\u00e5gonstans att horisonten delar v\u00e4rlden i tv\u00e5 delar, b\u00e5da lika verkliga.<\/p>\n

Konstmuseets Martin Sundberg har nu den delikata uppgiften att fundera \u00f6ver hur det nya verket ska \u201dsamtala\u201d med de gamla.<\/strong> Samlingarna ska h\u00e5llas levande med nya h\u00e4ngningar, verk ska h\u00e4mtas ur magasinen n\u00e4r andra l\u00e5nas ut.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n<\/em>\u00a9 Foto: <\/em>Ann-Charlotte Sandelin och Gerry Johansson<\/em><\/p>\n

\n

KONSTMUSEET Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

1 februari 2017
\nPir \u2013 n\u00e4ra det avl\u00e4gsna <\/strong><\/em>
\n Katarina Andersson<\/em>
\n G\u00e5va fr\u00e5n Konstmuseets v\u00e4nner<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nNorrk\u00f6pings Konstmuseum hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Pir \u2013 N\u00e4ra det avl\u00e4gsna. M\u00e5nga lager ryms i konstn\u00e4ren Katarina Anderssons m\u00e5lning som Norrk\u00f6pings Konstmuseum fick p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen. Tunna lager av \u00e4ggoljetempera. Lager av tankar kring motivet, m\u00e5landet och existensen. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[14],"class_list":["post-29125","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29125","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29125"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29125\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29125"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29125"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29125"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}