{"id":29731,"date":"2017-03-06T10:03:44","date_gmt":"2017-03-06T09:03:44","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=29731"},"modified":"2017-03-06T10:03:44","modified_gmt":"2017-03-06T09:03:44","slug":"aino-trosell-om-romanskrivandets-krav","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=29731","title":{"rendered":"Aino Trosell om romanskrivandets krav"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nUrkraft. F\u00f6rfattaren Aino Trosell bj\u00f6d gener\u00f6st fr\u00e5n olika sidor av sitt f\u00f6rfattarskap n\u00e4r hon g\u00e4stade Norrk\u00f6pings stadsbibliotek.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00f6te med en prisbel\u00f6nt urkraft<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING Hon tror p\u00e5 flerspr\u00e5kighetens befruktande kraft.<\/strong> Vid f\u00f6rfattarsamtalet p\u00e5 Stadsbibilioteket r\u00f6rde sig Aino Trosell \u00f6ver dikter, noveller, deckare, research och naturligtvis om senaste boken Helmers vals<\/em>, romanen om sin pappa.<\/p>\n

Aino Trosell tar emot i kl\u00e4nning, god h\u00e5llning, l\u00e5ngt bl\u00e5tt halsband och hela sin kloka, lite k\u00e4rva kompetens.<\/strong> Det h\u00e4r \u00e4r en mycket produktiv och rutinerad f\u00f6rfattare\/dramatiker som vet vad publiken vill ha. En \u201centertainer\u201d, tycker fotografen Lena.<\/p>\n

Aino Trosell kallas en av Sveriges viktigaste arbetarf\u00f6rfattare, men vill sj\u00e4lv inte placeras in i ett fack. <\/strong>Hon tycker det finns tendenser att s\u00e4tta etiketter p\u00e5 f\u00f6rfattare, s\u00e4rskilt kvinnliga. Hon debuterade redan 1978 n\u00e4r hon jobbade som varvsarbetare i G\u00f6teborg och mottog sedan Ivar-Lo Johanssons personliga pris f\u00f6r samlad produktion 1994, men det var deckaren Ytsp\u00e4nning <\/em>som v\u00e4nde det stora bladet i hennes f\u00f6rfattarskap.<\/p>\n

F\u00f6r den boken, som ocks\u00e5 \u00e4r en av hennes favoriter, hade hon gjort research i 10 \u00e5r eftersom den utspelar sig i en sv\u00e5rtillg\u00e4nglig v\u00e4rld p\u00e5 250 meters djup. Aino ville studera materialet s\u00e5 ing\u00e5ende att hon skulle kunna vara ledig i milj\u00f6n. Idag kallar hon det ett \u201cd\u00e5rskapsprojekt\u201d som trots allt gav henne Polonipriset 1999.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Aino<\/a>
\nL\u00f6sning. Aino Trosells deckarkarakt\u00e4r Siv Dahlin r\u00e5kar ofta komma i n\u00e4rheten av grov kriminalitet.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Aino Trosell fick iden till Ytsp\u00e4nning <\/em>n\u00e4r hon studerade till licensierad svetsare.<\/strong> D\u00e4r blev hon bekant med en djuphavssvetsare som v\u00e4ckte hennes intresse. Han ber\u00e4ttade bland annat att det kr\u00e4vs dekompression i en vecka f\u00f6r att komma upp till ytan efter ett jobb. Kroppen beh\u00f6ver en l\u00e5ngsam uppstigning med etappstopp f\u00f6r att kroppen ska f\u00e5 m\u00f6jlighet att v\u00e4dra ut gas som lagrats i v\u00e4vnaderna p\u00e5 grund av trycket.<\/p>\n

Aino bryter av med sin dikt: V\u00e5gar du dyka p\u00e5 de farliga djupen<\/em>\u2026? Hon l\u00e4ser engagerat och kanske lika mycket f\u00f6r sig sj\u00e4lv som f\u00f6r oss. Att vara f\u00f6rfattare \u00e4r ett fritt, men os\u00e4kert liv.<\/p>\n

Sen presenterar hon novellsamlingen Varning f\u00f6r vilt <\/em>som inneh\u00e5ller tio ber\u00e4ttelser, varav en nyskriven.<\/strong> Aino kommer s\u00e5 sm\u00e5ningom ocks\u00e5 in p\u00e5 karakt\u00e4ren Siv Dahlin. Siv d\u00f6k upp en natt i Ainos huvud och ber\u00e4ttade att hon skulle hj\u00e4lpa Aino med de deckare hon ville skriva. Siv skulle n\u00e4mligen g\u00f6ra s\u00e5 att Aino Trosell slapp veta allt om det exakta polisarbetet. Karakt\u00e4ren har lite olika jobb, men hamnar g\u00e4rna mitt i grov kriminalitet. Den f\u00f6rsta Siv Dahlin-romanen heter Om hj\u00e4rtat \u00e4nnu sl\u00e5r.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\"Aino<\/a>
\n Nyast. Helmers vals handlar om Aino Trosells pappa, en man med ett inneh\u00e5llsrikt liv.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Aino sjunger pl\u00f6tsligt P\u00e5 en \u00f6de \u00f6 i havet<\/em> (musik av Towa Carson och \u00e4ven titeln p\u00e5 en kortroman av Aino) och b\u00f6rjar ber\u00e4tta om Helmers vals<\/em>, hennes bok nummer 25.<\/strong> Det b\u00f6rjade med att Aino pratade om sin far med f\u00f6rfattarinnan Elsie Johansson. Elsie sa:<\/p>\n

\u2013 Men Aino. Du \u00e4r ju f\u00f6rfattare! Varf\u00f6r skriver du inte en bok om din pappa?<\/p>\n

S\u00e5 fick det bli. En bok om en udda far \u201csom var sig sj\u00e4lv nog\u201d, ofta den \u00f6de \u00f6n i havet som Aino nyss sj\u00f6ng om. Hon ber\u00e4ttar l\u00e4nge och engagerat om boken. L\u00e4ser stycken h\u00f6gt ibland.<\/p>\n

Helmer var en bildad arbetare, f\u00f6dd 1902 och uppvuxen i Malung, Dalarna. N\u00e5gra har kallat honom \u201cHundra\u00e5ringen p\u00e5 riktigt\u201d eftersom han var med om s\u00e5 mycket. Att vara tvungen att bo tillsammans med ladug\u00e5rdsdjur som hj\u00e4lpte till att h\u00e5lla v\u00e4rmen, barnarbete med skinn, sjukhusvistelse under tiden f\u00f6r Titanics underg\u00e5ng, folkr\u00f6relserna, skilsm\u00e4ssan som bland arbetare \u00e5r 1955-56 var n\u00e5got skandal\u00f6st, k\u00f6rkort vid relativt h\u00f6g \u00e5lder, arbete i Stockholm efter pensions\u00e5lder och slutligen konstn\u00e4rskap i den egna stugan i Malung.<\/p>\n

Ainos mamma var ofta arg p\u00e5 Helmer och retade sig p\u00e5 att han alltid kom ner p\u00e5 f\u00f6tterna. Henne och nyf\u00f6dda Aino hade han ju gl\u00f6mt att h\u00e4mta p\u00e5 BB!<\/p>\n

Efter anf\u00f6randet \u00f6nskar Aino fr\u00e5gor.<\/strong> Jag undrar vad Malung betytt f\u00f6r henne och hon tittar en sekund stilla p\u00e5 mig som om svaret \u00e4r \u201callt\u201d. Sen s\u00e4ger hon att Malung var som en hel v\u00e4rld. I det lilla fanns det stora. Dessutom existerade flerspr\u00e5kighet i form av malungsm\u00e5l och dalbym\u00e5l. Aino tror starkt p\u00e5 flerspr\u00e5kighet, att spr\u00e5ken befruktar och hj\u00e4lper varandra.<\/p>\n

Hon avslutar med sin egna t\u00e4nkv\u00e4rda text Att m\u00f6ta en roman.<\/em><\/strong> Den handlar om alla b\u00f6cker och \u00e4mnen som vill bli sedda. \u201cBer\u00e4tta mig\u201d st\u00e5r det i neonskrift \u00f6ver hela honom<\/em>. Han \u00e4r m\u00e5nga. <\/em><\/p>\n

Ska hon tillgodose romanens behov som inneb\u00e4r \u00e5ratals arbete av research, skrivande, versioner, f\u00f6rl\u00e4ggare, redakt\u00f6r, korrektur och omslag eller tittar hon bort?<\/p>\n

Vi hoppas att Aino forts\u00e4tter m\u00f6ta romanernas kr\u00e4vande blickar.<\/p>\n

\u00a9 Text: Eva Moberg
\n<\/em>\u00a9 Foto: Lena Ljungars<\/em><\/p>\n

\n

STADSBIBLIOTEKET Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

1 mars 2017
\nAino Trosell<\/strong><\/em>
\n F\u00f6rfattarsamtal<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nAino Trosell hemsida <\/a>
\nNorrk\u00f6pings stadsbibliotek hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Hon tror p\u00e5 flerspr\u00e5kighetens befruktande kraft. Vid f\u00f6rfattarsamtalet p\u00e5 Stadsbibilioteket r\u00f6rde sig Aino Trosell \u00f6ver dikter, noveller, deckare, research och naturligtvis om senaste boken Helmers vals, romanen om sin pappa. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[7],"tags":[53,16],"class_list":["post-29731","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-foredrag","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29731","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29731"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29731\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29731"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29731"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29731"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}