{"id":29942,"date":"2017-03-20T09:52:46","date_gmt":"2017-03-20T08:52:46","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=29942"},"modified":"2017-03-20T10:18:08","modified_gmt":"2017-03-20T09:18:08","slug":"steve-sem-sandberg-om-offer-och-ondska","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=29942","title":{"rendered":"Steve Sem-Sandberg om offer och ondska"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nLager av f\u00f6rst\u00e5else. Steve Sem-Sandberg g\u00f6r det inte l\u00e4tt f\u00f6r sig, inte heller f\u00f6r l\u00e4saren, i sina b\u00f6cker om g\u00e4rningar efterv\u00e4rlden kallar monstru\u00f6sa.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u201dman g\u00f6r parkg\u00e5ngar av r\u00f6riga stigar\u201d<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING Fienden inom oss.<\/strong> F\u00f6rfattaren Steve Sem-Sandberg g\u00e4stade Stadsbiblioteket den g\u00e5ngna veckan. Han \u00e4ger f\u00f6rm\u00e5gan att beskriva m\u00e4nniskor av alla slag, \u00e4ven de som utf\u00f6r de mest onda g\u00e4rningar, med \u00f6mhet. Till sist n\u00e4rmar han sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Steve Sem-Sandberg bes\u00f6kte under onsdagskv\u00e4llen f\u00f6reg\u00e5ende vecka ett n\u00e4stan fullsatt Mellanrummet p\u00e5 Stadsbiblioteket.<\/strong> Samtalsledare Mats Granberg noterar att det \u00e4r god uppslutning och m\u00e5nga bekanta ansikten.<\/p>\n

Samtalet kommer att r\u00f6ra sig mellan de olika b\u00f6ckerna De fattiga i \u0141\u00f3d\u017a<\/em>, De utvalda<\/em> och slutligen den nyutkomna Stormen<\/em>. Titlarna p\u00e5 de b\u00e5da f\u00f6rstn\u00e4mnda tycks skvallra om ett sammanhang \u2013 en yttre blick som ser in p\u00e5 ett skeende. Men talet om ett de<\/em> inneb\u00e4r i det h\u00e4r fallet inte ett avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n den enskilda individen, snarare tv\u00e4rtom. Det handlar ist\u00e4llet om ett studium och ett ber\u00e4ttande om individernas plats i en struktur och relation till ett ber\u00e4ttande.<\/p>\n

Med eftert\u00e4nksam min s\u00e4ger Sem-Sandberg ganska tidigt att han inte \u00e4r s\u00e5 intresserad av att skriva om sig sj\u00e4lv.<\/strong> Ett p\u00e5st\u00e5ende som vartefter samtalet f\u00f6rflyter f\u00f6rvisso n\u00e4stan dementeras; men en sak i s\u00e4nder.<\/p>\n

\u2013 Jag hittar inte mig sj\u00e4lv i mig sj\u00e4lv, s\u00e4ger han vid n\u00e5got tillf\u00e4lle.<\/p>\n

Ett n\u00e5got f\u00f6rbryllande p\u00e5st\u00e5ende vid f\u00f6rsta p\u00e5seende, men i relation till f\u00f6rfattarskapet och ber\u00e4ttelserna alldeles sj\u00e4lvklart. Ett ber\u00e4ttande drivs ju p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt inifr\u00e5n, grundas i n\u00e5gon sorts vilja eller behov. Men inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis i behovet av att ber\u00e4tta om sig sj\u00e4lv (\u00e5tminstone inte f\u00f6r alla skrivande) men kanske iallafall som en form av verktyg f\u00f6r att bearbeta det som h\u00e4nder och har h\u00e4nt b\u00e5de i och utanf\u00f6r f\u00f6rfattaren.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mats<\/a>
\n M\u00e4nskligt. Mats Granberg lyfter fram De utvalda, Steve Sem-Sandbergs roman om n\u00e5got av det mest f\u00f6rbjudna \u2013 att d\u00f6da barn.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

De fattiga i \u0141\u00f3d\u017a<\/em><\/strong> och De utvalda <\/em>speglar varandra \u2013 det menar ocks\u00e5 f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv \u2013 genom sin k\u00e4rna, genom synen p\u00e5 och betraktandet av fienden.<\/strong> \u00c5 ena sidan handlar det om den inre fienden, den som skapas inuti den egna gruppen som en konsekvens av ett yttre, \u00f6verliggande hot. \u00c5 andra sidan handlar det just ocks\u00e5 om det st\u00f6rre, yttre hotet.<\/p>\n

Dock \u00e4r \u2013 s\u00e5som en av \u00e5h\u00f6rarna efter\u00e5t kommenterar \u2013 ingen m\u00e4nniska i Sem-Sandbergs text n\u00e5gonsin skildrad utan medk\u00e4nsla. \u00c4ven den som utg\u00f6r hotet har sina grunder f\u00f6r sitt handlande. Och att beskriva m\u00e4nniskor av alla slag med en s\u00e5dan \u00f6mhet \u00e4r i allra h\u00f6gsta grad aktningsv\u00e4rt.<\/p>\n

Samtalet och fr\u00e5gorna om De fattiga i<\/em> \u0141\u00f3d\u017a<\/em> \u00f6verg\u00e5r i samtal om De utvalda<\/em>.<\/strong> Innan kv\u00e4llen b\u00f6rjar har jag dragit mig till minnes ett radioprogram jag lyssnat till f\u00f6r knappt tre \u00e5r sedan. (Att jag vet att det \u00e4r ungef\u00e4r tre \u00e5r sedan vet jag eftersom jag vid tillf\u00e4llet promenerade S\u00f6dra Promenaden fram med min dotter i en s\u00e5dan d\u00e4r liggvagn f\u00f6r bebisar. Numera kan hon p\u00e5 sin h\u00f6jd t\u00e4nka sig en sulky.) I vilket fall som helst fastnade samtalet fr\u00e5n radioprogrammet hos mig. Det var intressant, finst\u00e4mt, l\u00e5gm\u00e4lt och alldeles fruktansv\u00e4rt.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen om barnen p\u00e5 kliniken Spiegelgrund i Wien, som m\u00f6rdades f\u00f6r sin otillr\u00e4cklighet i f\u00f6rh\u00e5llande till det \u00f6nskv\u00e4rda, g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig mot. <\/strong>N\u00e5gon i publiken fr\u00e5gar om det var sv\u00e5rt att skriva om det. Var det sv\u00e5rt? Nej, inte direkt sv\u00e5rt men nog s\u00e5 omskakande.<\/p>\n

Sem-Sandberg ber\u00e4ttar om journalerna som han g\u00e5tt igenom, och som f\u00f6rst 2008 sammanst\u00e4lldes och framvisades som ett sorts vittnesm\u00e5l. Det var d\u00e4r det blev sv\u00e5rt. I m\u00f6tet med vart och ett av barnens ansikten. Siffran 100.000 eller 10.000 offer \u00e4r n\u00e5got helt annat \u00e4n ett barn plus ett barn plus ytterligare ett barn, och s\u00e5 vidare. Att de stora siffrorna d\u00f6ljer individer, snabbt blir abstrakta.<\/p>\n

P\u00e5 sitt \u00e5terh\u00e5llsammas men medryckande vis ber\u00e4ttar han sedan om leendena. <\/strong>Vart och ett av barnen p\u00e5 Spiegelgrund fotograferades vid ankomst, l\u00e5ngt innan de hade den blekaste aning om vad de skulle uts\u00e4ttas f\u00f6r. Och vad blev resultatet? Leenden. Sem-Sandberg uppeh\u00e5ller sig vid leendet \u2013 vid leendet som spontant uppst\u00e5r hos barnet i m\u00f6tet med den vuxne och den lustiga manick som skall f\u00e5nga dem. Och h\u00e4r vilar det kanske st\u00f6rsta brottet \u2013 det mot barnets naturliga f\u00f6rtrolighet.<\/p>\n

Mycket i b\u00f6ckerna och d\u00e4rf\u00f6r i samtalet kretsar kring ondskan.<\/strong> Men \u00e4r det den han skriver om d\u00e5? B\u00e5da ja och nej. Egentligen handlar det kanske mest om m\u00e4nsklighetens mekanismer, och r\u00f6ren mellan vad vi kallar ont och vad vi kallar gott.<\/p>\n

\u201dMen handlar inte all litteratur om det, om gr\u00e4nsen mellan det onda och det goda?\u201d Fr\u00e5gan kommer fr\u00e5n en dam p\u00e5 f\u00f6rsta raden.<\/p>\n

\u2013 Jo, eller alla bra b\u00f6cker i varje fall, s\u00e4ger f\u00f6rfattaren med ett snett leende.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Steve<\/a>
\n \u00d6-liv. I Stormen anv\u00e4nder f\u00f6rfattaren erfarenheter fr\u00e5n barndomen. Han l\u00e5ter dem eka i ber\u00e4ttelsen om den detroniserade h\u00e4rskaren p\u00e5 \u00f6n, en g\u00e5ng statsr\u00e5d i Quislings nazi-regering i Norge.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r det g\u00e5tt ungef\u00e4r en halvtimma plockas den senaste boken Stormen<\/em> upp.<\/strong> Publiken hummar inst\u00e4mmande n\u00e4r samtalsledaren p\u00e5pekar kopplingen till Shakespeares drama.<\/p>\n

I samtalet kring boken dyker \u00e5ter fr\u00e5gan om det sj\u00e4lvbiografiska upp. L\u00e5ngsamt rullas, till trots f\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet vid kv\u00e4llens b\u00f6rjan, en personlig ber\u00e4ttelse upp. \u00d6n i Stormen<\/em> har p\u00e5 ett vis funnits i f\u00f6rfattarens egen historia. Inte som faktisk plats, utan som ett eko till \u00f6n i boken och med flera \u00e5terklanger i ber\u00e4ttelsen. En tveeggad sommaridyll med en paradisisk badsj\u00f6 som bara kan n\u00e5s via en livsfarlig gr\u00e4ns tar plats i den personliga livshistorien. I boken \u00e5terges \u00e4ven d\u00e4r en hotande n\u00e4rvaro i uppnystande av ber\u00e4ttelsen om en sedan barndomen bekant plats.<\/p>\n

Bokens ber\u00e4ttelse \u00e5terfinns i tre lager \u2013 i personhistorien, i personhistoriens relation till historiska skeenden samt i litteraturhistorien.<\/strong> Boken \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis en ber\u00e4ttelse om f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv, men som han s\u00e4ger mot slutet: \u201dman g\u00f6r parkg\u00e5ngar av r\u00f6riga stigar\u201d. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt utvinns ber\u00e4ttelsen, n\u00e5gonstans b\u00f6rjar den leva. Om det sker i f\u00f6rfattarens egen livsber\u00e4ttelse eller helt utanf\u00f6r \u00e4r nog mindre viktigt. Men att l\u00e5ta sig f\u00f6rloras i detaljerna kring ber\u00e4ttelsernas tillkomst och detaljer utg\u00f6r verkligen grunden f\u00f6r en njutbar kv\u00e4ll.<\/p>\n

\u00a9 Text: Karolina Nilsson
\n<\/em>\u00a9 Foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

STADSBIBLIOTEKET Norrk\u00f6ping<\/em><\/p>\n

15 mars 2017
\nSteve Sem-Sandberg<\/strong><\/em>
\n F\u00f6rfattarsamtal<\/em>
\n Samtalsledare: Mats Granberg<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nSteve Sem-Sandberg info <\/a>
\nNorrk\u00f6pings stadsbibliotek hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Fienden inom oss. F\u00f6rfattaren Steve Sem-Sandberg g\u00e4stade Stadsbiblioteket den g\u00e5ngna veckan. Han \u00e4ger f\u00f6rm\u00e5gan att beskriva m\u00e4nniskor av alla slag, \u00e4ven de som utf\u00f6r de mest onda g\u00e4rningar, med \u00f6mhet. Till sist n\u00e4rmar han sig sj\u00e4lv. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[53,16],"class_list":["post-29942","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-foredrag","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29942","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29942"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29942\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29942"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29942"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29942"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}