{"id":30649,"date":"2017-05-04T18:34:46","date_gmt":"2017-05-04T17:34:46","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=30649"},"modified":"2017-07-21T18:19:24","modified_gmt":"2017-07-21T17:19:24","slug":"gylleboverkets-exil-o-i-verkstad-konstall","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=30649","title":{"rendered":"Gylleboverkets EXIL-\u00f6 i Verkstad konstall"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nEn \u00f6 i havet. S\u00e5 kan verket EXIL betraktas som de tre konstn\u00e4rerna\u00a0Elin Maria Johansson, Etta S\u00e4fve och Jona Elfdahl fr\u00e5n Gylleboverket bygger upp i Verkstad konsthall. Vernissage p\u00e5 l\u00f6rdag.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Konstn\u00e4rsgrupp unders\u00f6ker ensamhet<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING En fr\u00e4n doft av skog och mylla fyller Verkstad konsthall.<\/strong> Tre konstn\u00e4rer fr\u00e5n Gylleboverket g\u00f6r ett nedslag med platsspecifika verket EXIL<\/em>. Sf\u00e4rernas s\u00e5ng sjunger l\u00e5gt i det dunkla rummet d\u00e4r en ljusstr\u00e5le sveper fr\u00e5n toppen av en gr\u00f6n \u00f6.<\/p>\n

N\u00e5gon talar om ensamhet. <\/strong>Den poetiskt formulerade texten rymmer stort vemod: \u201dDet finns ett folk som lever i det f\u00f6rdolda\u201d. R\u00f6sten i h\u00f6rlurarna ber\u00e4ttar om den ensamme som isolerar sig. De f\u00e5 orden beskriver den omtalades skr\u00e4ck f\u00f6r omv\u00e4rlden men \u00e4ven m\u00f6rkret som ger trygghet, ett eget universum.<\/p>\n

Ljudkonstverket av Michel Wenzer bakom \u00e4r skirt, interstell\u00e4rt. Ett rymdernas ljud.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"EXIL<\/a>
\n Konstmaterial. Ris, kvistar och r\u00f6tter ska ge \u00f6n dess ”grund”. Marialet kommer fr\u00e5n konstn\u00e4rernas eget hem Gylleboverket p\u00e5 sk\u00e5nska landsbygden.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Konstn\u00e4rerna Elin Maria Johansson, Etta S\u00e4fve och Jona Elfdahl \u00e4r inte ensamma.<\/strong> De arbetar t\u00e4tt tillsammans med Gylleboverket p\u00e5 sk\u00e5nska \u00d6sterlen som grund, en gammal arbetsplats de f\u00f6rvandlat till filmstudio, konstatelj\u00e9, Folkets Bio och annat. En gemenskap som blivit samlingspunkt f\u00f6r m\u00e5nga.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r en gammal skrot, f\u00f6rklarar Jona Elfdahl, \u2026som gjort att vi b\u00f6rjat samarbeta f\u00f6r samtidskonst och film, forts\u00e4tter Elin Maria Johansson, \u2026med festivaler, f\u00f6rel\u00e4sningar och bjudit in andra konstn\u00e4rer, avslutar Etta S\u00e4fve meningen.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 de talar. Tillsammans, fyller i f\u00f6r varandra som om de var tre r\u00f6ster i en k\u00f6r. Kanske att Jona \u00e4r lite mer f\u00f6rtjust i det sinnliga, det \u00e4r han som avsl\u00f6jar att de gjort fler verk som doftar \u00e4n aktuella EXIL<\/em>. Kanske att Elin Maria Johansson \u00e4r bra p\u00e5 organisation, det \u00e4r hon som letar fram ljudfilen som jag f\u00e5r lyssna till i h\u00f6rlurarna. Kanske att Etta S\u00e4fve \u00e4r den som skrivit texten jag h\u00f6r, det \u00e4r hon som f\u00f6rdjupar och g\u00f6r utvikningar i samtalet.<\/p>\n

\u2013 Det h\u00e4r \u00e4r ett projekt som l\u00f6pt l\u00e4nge, konstn\u00e4rlig forskning, s\u00e4ger Elin Maria Johansson n\u00e4r Etta S\u00e4fve tar vid:<\/strong> En djupg\u00e5ende unders\u00f6kning av \u00e4mnet m\u00e4nniskans f\u00f6rh\u00e5llande till sig sj\u00e4lv, till isolering, medm\u00e4nniskor, samtiden och det som h\u00e4nder i omv\u00e4rlden.<\/p>\n

Jag undrar \u00f6ver vad de menar med konstn\u00e4rlig forskning, som ju skiljer sig fr\u00e5n vetenskaplig forskning. Konstn\u00e4rerna f\u00f6rklarar hur de g\u00e5tt in i fr\u00e5gest\u00e4llningen, unders\u00f6ker material, gjort research f\u00f6r olika iscens\u00e4ttningar och m\u00f6tt publiken. Temat \u00e4r fast men ber\u00e4ttelserna och tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tten skiftar. Senast handlade det om en kvinna som bj\u00f6d in till fest. Den h\u00e4r g\u00e5ngen har de l\u00e5tit tankarna vandra kring en ensam man som levde isolerat i en l\u00e4genhet i 15 \u00e5r. N\u00e4sta g\u00e5ng blir det n\u00e5got annat, de har redan b\u00f6rjat intervjua personer.<\/p>\n

\u2013 Vi skriver projektredovisning efter\u00e5t, till\u00e4gger Elina Maria Johansson.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"EXIL<\/a>
\n Mossan skiftar i ljusare och m\u00f6rkare gr\u00f6na nyanser. Den \u00e4r omsorgsfullt plockad med rottr\u00e5darna kvar f\u00f6r att \u00f6verleva utst\u00e4llningsperioden.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag tr\u00e4ffar dem p\u00e5 Verkstad \u00e4r den gr\u00f6na \u00f6n inte f\u00e4rdigbyggd.<\/strong> Den vilar p\u00e5 en upph\u00f6jd plats, mossan skiftar i olika nyanser. P\u00e5 h\u00e5ll \u00e4r den som en modell av ett landskap, jag t\u00e4nker p\u00e5 den \u00f6 Prospero intagit i Shakespeares drama Stormen<\/em>. Den ser ut som n\u00e5got i en fantasyfilm, och det visar sig att samtliga inblandade har ett n\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llande till filmskapande.<\/p>\n

\u2013 En ensam \u00f6 i ett stort hav, s\u00e4ger Jona Elfdahl och lyfter fram att mossan med sina fintr\u00e5diga r\u00f6tter kommer fr\u00e5n Gylleboverket. Likas\u00e5 de grenar och r\u00f6tter som ska komplettera verket.<\/p>\n

\u2013 Man kan ocks\u00e5 se till behovet av att vara ensam, forts\u00e4tter Elina Maria Johansson.<\/p>\n

De har b\u00f6rjat t\u00e4cka f\u00f6r f\u00f6nstren ut mot Kvarngatan, solljuset fungerar inte s\u00e5 bra med den st\u00e4mning de vill skapa. Det m\u00e5ste ju vara m\u00f6rkt f\u00f6r att det lilla \u201dfyrljuset\u201d ska kunna skicka ut sitt s\u00f6karljus.<\/p>\n

De tycker om Verkstads rum och Jona \u00e4r f\u00f6rtjust i det igenmurade f\u00f6nstret i den oputsade tegelv\u00e4ggen.<\/strong> Kanske de tar in det i sin installation, det har gruppen inte best\u00e4mt \u00e4nnu.<\/p>\n

\u2013 Det h\u00e4r liknar mer en filmprocess \u00e4n ett eget atelj\u00e9arbete, s\u00e4ger n\u00e5gon, kanske Etta.<\/p>\n

\u2013 Vi har jobbat lite mycket enligt typen \u201djag har en id\u00e9\u201d och s\u00e5 producerar vi det, s\u00e4ger Jona Elfdahl. Nu g\u00e5r vi ut p\u00e5 djupare vatten.<\/p>\n

Klart \u00e4r att Verkstads gallerist och verksamhetsledare Annika B Kupiainen har en \u00f6 att vattna varje dag under utst\u00e4llningsperioden.<\/strong> Verkstad h\u00e5ller \u00f6ppet fredag till s\u00f6ndag.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

\n

VERKSTAD KONSTHALL Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

6 \u2013 21 maj 2017
\nEXIL<\/strong>
\nInstallation av
\nElin Maria Johansson, Etta S\u00e4fve och Jona Elfdahl fr\u00e5n Gylleboverket
\nLjudkomposition: Michel Wenzer<\/em><\/p>\n

Vernissage l\u00f6rdag 6\/5 kl 16<\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nGylleboverket hemsida <\/a>
\nVerkstad hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING En fr\u00e4n doft av skog och mylla fyller Verkstad konsthall. Tre konstn\u00e4rer fr\u00e5n Gylleboverket g\u00f6r ett nedslag med platsspecifika verket EXIL. Sf\u00e4rernas s\u00e5ng sjunger l\u00e5gt i det dunkla rummet d\u00e4r en ljusstr\u00e5le sveper fr\u00e5n toppen av en gr\u00f6n \u00f6. N\u00e5gon talar om ensamhet. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[14],"class_list":["post-30649","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-konst"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30649","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30649"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30649\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":31817,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30649\/revisions\/31817"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30649"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30649"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30649"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}