{"id":30723,"date":"2017-05-08T15:52:59","date_gmt":"2017-05-08T14:52:59","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=30723"},"modified":"2019-04-04T11:28:35","modified_gmt":"2019-04-04T10:28:35","slug":"sakral-symfoni-med-son-i-bowie-in-berlin-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=30723","title":{"rendered":"Sakral symfoni med SON i Bowie in Berlin (recension)"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nF\u00e4rgspel. Konserten skiftade fr\u00e5n r\u00f6tt, till gr\u00f6nt till bl\u00e5tt under konsertens lopp, som markerade olika delar av konserten. Moto Boy tog med elgitarren.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Solisterna smyger fram till mikrofonerna<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Ett svagt muller och f\u00f6rv\u00e4ntningarna stiger.<\/strong> Fr\u00e5n meditativ New Age till symfoniska linjer med sakral st\u00e4mning. Arrang\u00f6ren och dirigenten Hans Ek har skapat en helhet med ”Bowie in Berlin”, med SON, k\u00e4nda solister och k\u00f6r. Moto Boy lyckas \u00e4nd\u00e5 sticka ut.<\/p>\n

Ett svagt muller tonar fram och f\u00f6rv\u00e4ntningarna stiger n\u00e4r orkestern tonar in f\u00f6rsta delen av kv\u00e4llens konsert.<\/strong> \u201dBowie in Berlin\u201d \u00e4r titeln p\u00e5 kv\u00e4llens evenemang. Medverkar g\u00f6r Norrk\u00f6pings symfoniorkester, under ledning av arrang\u00f6ren och dirigenten Hans Ek.<\/p>\n

S\u00e5ngsolister \u00e4r Jennie Abrahamson, Moto Boy och Magnus Carlson (Weeping Willows). P\u00e5 scenen finns ocks\u00e5 mansk\u00f6ren Zero8 samt Jonas \u00d6stholm p\u00e5 preparerat piano, Oskar Nilsson p\u00e5 bas och Jocke Wallin p\u00e5 trummor.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Hans<\/a>
\n Musikprofil. Hans Ek f\u00f6ljer en stark tradition d\u00e4r konstmusik och popul\u00e4rmusik befruktar varandra. ”Bowie in Berlin” v\u00e4ver samman David Bowie med dennes influenser och skapar p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en ett helaftonverk med symfoniska anspr\u00e5k.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Konserten bygger p\u00e5 de tre album David Bowie spelade in i Berlin tillsammans med ljudgurun och producenten Brian Eno.<\/strong> P\u00e5 flykt undan glamrockscenen i Los Angeles s\u00f6kte David Bowie \u00e5terigen nya v\u00e4gar f\u00f6r sitt skapande. Det f\u00f6rsta albumet, \u201dLow\u201d, sl\u00e4pptes i januari 1977 och bara tio m\u00e5nader senare kom \u201dHeroes\u201d. Det sista albumet i trilogin, \u201dLodger\u201d, sl\u00e4pptes i september 1979.<\/p>\n

Konserten inleds med <\/strong>Subterraneans\/Some are\/Subterraneans<\/em>, den avslutande l\u00e5ten p\u00e5 albumet \u201dLow\u201d.<\/strong> Den handlar om \u00f6stberlinarnas situation under det kalla kriget och den avskildhet som uppstod bakom muren. Mina tankar leder os\u00f6kt in p\u00e5 den genre som kallas New Age med meditativ och behagfull st\u00e4mning.<\/p>\n

H\u00e4r m\u00f6ts jag dock av lite skarpare st\u00e4mmor och n\u00e4r k\u00f6ren kommer in mot slutet blir st\u00e4mningen n\u00e4stan sakral. Sedan f\u00f6ljer en rad l\u00e5tar fr\u00e5n ”Low”, som Always Crashing in the Same Car<\/em> och Art Decade<\/em>, avslutad av Word on a Wing<\/em> fr\u00e5n \u201cStation to Station\u201d. Hans Ek v\u00e4ver ihop melodierna med varandra och solisterna smyger fram till sina respektive mikrofoner n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r en insats.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mansk\u00f6ren<\/a>
\nSakralt. Mansk\u00f6ren Zero8 l\u00e4gger klanger som stundtals ger klosterk\u00e4nsla.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Hans Ek har ocks\u00e5 lagt in n\u00e5gra passande kompositioner som inte har David Bowie som upphovsman.<\/strong> D\u00e4r finns Kurt Weills Ballad of the Drowned Girl<\/em> ur \u201dBerliner Requiem\u201d, Lou Reeds Berlin<\/em> och Transeurope Express<\/em> av Kraftwerk. F\u00f6rsta avdelningen avslutas med Bowies Heroes<\/em> d\u00e4r de tre solisterna avl\u00f6ser varandra.<\/p>\n

Det \u00e4r mycket h\u00f6g klass p\u00e5 kv\u00e4llens alla solister men jag tycker att Moto Boy g\u00f6r en extraordin\u00e4r insats.<\/strong> Han \u00e4r ocks\u00e5 den som f\u00e5r den f\u00f6rsta spontanappl\u00e5den efter sitt framf\u00f6rande av l\u00e5ten Look Back In Anger<\/em>, d\u00e4r han b\u00e5de sjunger och spelar ett energiskt komp p\u00e5 sin Telecastergitarr som fint f\u00e4rgar klangbilden. Den \u00e4r kanske n\u00e5got mer framtr\u00e4dande i originalversionen j\u00e4mf\u00f6rt med hur den l\u00e4t p\u00e5 l\u00f6rdagen.<\/p>\n

Jag m\u00e5ste ocks\u00e5 n\u00e4mna att Moto Boy har en alldeles fantastiskt mjuk och fin falsett.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jennie<\/a>
\n Smygare. Solisterna Jennie Abrahamson, Moto Boy och Magnus Carlson tar sig an uppdraget med respekt och innerlighet.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Konsertens andra del inleds med f\u00f6rsta satsen, \u201dHeroes\u201d, ur Symfoni nr 4<\/em> av Philip Glass.<\/strong> D\u00e4refter v\u00e4vs l\u00e5tar fr\u00e5n Bowies album \u201cHeroes\u201d och \u201cLedger\u201d in, som Blackout <\/em>och African Night Flight<\/em>. Efter Ashes to Ashes<\/em> fr\u00e5n \u201cScary Monsters\u201d f\u00f6ljer The Passenger<\/em> och Under Stars<\/em> av v\u00e4nnen (och grannen) Iggy Pop och producenten och gurun Brian Eno.<\/p>\n

David Bowies titell\u00e5t Black Star,<\/em> fr\u00e5n det sista albumet han gjorde, avslutar konserten. Det allra sista vi h\u00f6r \u00e4r en djup utandning som man f\u00e5r f\u00f6rmoda \u00e4r Bowies egen.<\/p>\n

Norrk\u00f6pingspubliken i Louis de Geer l\u00e5ter sig dock inte n\u00f6jas med detta.<\/strong> Efter ett flitigt klappande f\u00e5r vi in artister och orkester p\u00e5 scenen igen f\u00f6r extranummer. F\u00f6r en kort stund k\u00e4nner jag att det h\u00e4r inte \u00e4r en s\u00e5dan f\u00f6rest\u00e4llning d\u00e4r man g\u00f6r s\u00e5. Det var ju liksom ett paket som levereras med en tydlig b\u00f6rjan och slut. Jag har fel\u2026<\/p>\n

Jennie Abrahamson b\u00f6rjar med att sjunga This is not America<\/em> fr\u00e5n albumet \u201dThe Falcon and the Snowman\u201d. Moto Boy och Magnus Carlson faller in, Where Are We Now?<\/em> fr\u00e5n albumet \u201cThe Next Day\u201d d\u00e4r David Bowie \u00e5terv\u00e4nder till Berlin i texten.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Moto<\/a>
\nAngen\u00e4m bekantskap. Moto Boy har b\u00e5de en fantastisk falsett och spelar energiskt p\u00e5 sin Telecaster.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag l\u00e4mnar den fullsatta De Geerhallen med k\u00e4nslan av att \u00e5ter ha f\u00e5tt en fin musikupplevelse i s\u00e4llskap av Norrk\u00f6pings symfoniorkester.<\/strong> Jag hoppas att Hans Ek g\u00f6r fler arrangemang av det h\u00e4r slaget. Tidigare har jag h\u00f6rt den bejublade konserten tillsammans med Petter, ocks\u00e5 den h\u00e4r i De Geerhallen. Hans Ek har ocks\u00e5 gjort f\u00f6rest\u00e4llningar med musik av b\u00e5de Bj\u00f6rk och Kraftwerk.<\/p>\n

I hans fall beh\u00f6ver man aldrig fundera \u00f6ver om det finns bakomliggande spekulationer d\u00e4r en artists bortg\u00e5ng och tillf\u00e4lligt \u00f6kade popularitet utnyttjas.<\/p>\n

Jag tror d\u00e4remot att det skulle vara mycket trevligt att h\u00f6ra musik fr\u00e5n den engelska progressiva rockens sjuttiotal, som YES, Genesis eller ELP (Emerson, Lake & Palmer). D\u00e4r finns ocks\u00e5 en stor musikskatt att gr\u00e4va ur.<\/p>\n

\u00a9 Text: Bj\u00f6rn Eriksson
\n<\/em>\u00a9 Foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Bowie in Berlin \u2013 De Geerhallen<\/a>