{"id":30808,"date":"2017-05-14T17:33:35","date_gmt":"2017-05-14T16:33:35","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=30808"},"modified":"2017-05-14T17:42:43","modified_gmt":"2017-05-14T16:42:43","slug":"klassiskt-och-nyskrivet-med-son-solist-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=30808","title":{"rendered":"Klassiskt och nyskrivet med SON-solist (recension)"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nViolinen f\u00f6r och orkestern f\u00f6ljer. Orkesterns Paul Waltman var solist i B Tommy Anderssons Hommage till Michelangelo som uruppf\u00f6rdes i torsdags. Konserten spelades in av Sveriges Radio, scenen var fylld av mikrofoner.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Paul Waltman har gjort musiken till sin egen
\n<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Porlande vatten ur Roms font\u00e4ner, nyskrivet f\u00f6r violin och en symfoni av Hollywoods tidiga filmmusikkomposit\u00f6r Korngold<\/strong> \u2013 allt detta en vanlig torsdagskv\u00e4ll i De Geerhallen.<\/p>\n

Det \u00e4r Italien som g\u00e4ller, i alla fall fram till paus. <\/strong>Ottorino Respighi blir v\u00e5r ciceron under en promenad bland Roms font\u00e4ner. Valle Guilia \u00e4r vackrast i soluppg\u00e5ngen. H\u00e4r \u00e4r musiken skir och pastoral. Vid Tritonfont\u00e4nen virvlar och porlar vattnet med hj\u00e4lp av toner fr\u00e5n harpor och celesta. Hornen ger signal och pukslagen \u00e4r taktfasta.<\/p>\n

Vi stannar upp vid Fontana di Trevi. B\u00f6ljande str\u00e5kar och lugnare tempo. Kv\u00e4llen n\u00e4rmar sig. Vi h\u00f6r en klocka sl\u00e5 l\u00e5ngt borta. Snart s\u00e4nker sig m\u00f6rkret \u00f6ver font\u00e4nen i Villa Medici och v\u00e5r promenad \u00e4r till \u00e4nda.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"B<\/a>
\nOmsorg och innerlighet pr\u00e4glar B Tommy Anderssons stil som dirigent. Han inte bara initierar, han f\u00f6ljer upp.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Vi stannar kvar i Rom, men beger oss till Sixtinska kapellet.<\/strong> H\u00e4r kan man besk\u00e5da Michelangelos takm\u00e5lningar. Ren\u00e4ssanskonstn\u00e4ren skapade b\u00e5de bildkonst, skulpturer och skrev dikter. Det \u00e4r framf\u00f6r allt dikterna som komposit\u00f6ren B Tommy Andersson inspirerats av n\u00e4r han skapat violinkonserten Hommage till Michelangelo<\/em>.<\/p>\n

Konserten \u00e4r ett best\u00e4llningsverk av Norrk\u00f6pings Symfoniorkester och musiken \u00e4r s\u00e4rskilt skriven f\u00f6r solisten Paul Waltman, 2:e konsertm\u00e4stare i orkestern. B Tommy Andersson st\u00e5r sj\u00e4lv p\u00e5 dirigentpulten.<\/p>\n

Starten \u00e4r pl\u00f6tslig och stark.<\/strong> Dissonanta, st\u00f6tvisa toner fr\u00e5n solistviolinen. Pulsen \u00e4r snabb och nervig. En obehaglig k\u00e4nsla av fara. En dramatisk klang fr\u00e5n hela orkestern. Efterhand blir tonerna fr\u00e5n violinen allt mer melodi\u00f6sa men det hotfulla kvarst\u00e5r.<\/p>\n

I andra satsen intr\u00e4der ett lugn. Den o\u00e4ndliga rymden \u00f6ppnar sig och musiken sv\u00e4ller till kraftfull klang. Violinen f\u00f6r och orkestern f\u00f6ljer. Strofer fortplantar sig fr\u00e5n violinen ut i de olika instrumentgrupperna. Musiken fl\u00e4tas samman till ett meditativt tema som ger en behaglig k\u00e4nsla av v\u00e4lbefinnande, kanske gudomlighet. Sluttonerna ligger i det h\u00f6ga registret och spelas endast av solistviolinen och harpan.<\/p>\n

Den avslutande satsen rymmer mer av inledningens dova och hotfulla klanger.<\/strong> Men \u00e4nd\u00e5 ljusare och mer best\u00e4mt \u00e4n i b\u00f6rjan. Rytmen \u00e4r tydlig och snabb. Det finns en k\u00e4nsla av kontroll och riktning \u2013 hoppfullhet. Det sn\u00e4rtiga slutet kommer lika pl\u00f6tsligt som starten.<\/p>\n

Paul Waltman har er\u00f6vrat musiken och gjort den till sin egen med stor n\u00e4rvaro i framf\u00f6randet. B Tommy Anderssons komposition ger stort utrymme \u00e5t solisten, naturligtvis, men ocks\u00e5 \u00e5t orkestern. Flera fina insatser fr\u00e5n orkestern g\u00f6r detta uruppf\u00f6rande till det h\u00f6gtidliga tillf\u00e4lle som det f\u00f6rtj\u00e4nar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Paul<\/a>
\nExtranummer. Paul Waltman och Mats Jansson bj\u00f6d p\u00e5 sm\u00e4ktande vackra Mariettes s\u00e5ng ur operan Den d\u00f6da staden av Erich Korngold. Seden blev det mer Korngold med hela orkestern.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Publikens jubel och uppskattning bel\u00f6nas med ett extranummer som spelas av Paul Waltman och Mats Jansson p\u00e5 flygel.<\/strong> Ett sm\u00e4ktande vackert och romantiskt stycke \u2013 Mariettes s\u00e5ng ur operan Den d\u00f6da staden (Die Tote Stadt),<\/em> skriven av Erich Korngold.<\/p>\n

Passande nog \u00e4r det just Korngolds Symfoni i Fiss<\/em> som vi f\u00e5r lyssna till efter paus<\/strong>. Erich Wolfgang Korngold f\u00f6ddes 1897 i Wien, och liksom sin namne var han ett musikaliskt underbarn. Han komponerade redan fr\u00e5n 7 \u00e5rs \u00e5lder och drillades av sin far Julius Korngold, som var en Wiens ledande musikkritiker vid den h\u00e4r tiden.<\/p>\n

Ett alltmer sp\u00e4nt l\u00e4ge i \u00d6sterrike f\u00f6rde honom till USA 1938. H\u00e4r hamnade han i Hollywood, anst\u00e4lldes av Warner Brothers och komponerade framg\u00e5ngsrikt filmmusik till en m\u00e4ngd filmer, bland andra Robin Hood, Captain Blood <\/em>och The Sea Hawk<\/em>.<\/p>\n

Symfoni i Fiss<\/em> \u00e4r ett pampigt musikverk i fyra satser.<\/strong> Inledningen med en ensam klarinett som f\u00f6ljs av hornst\u00f6tar skapar direkt en st\u00e4mning av dramatik och m\u00f6rker. Mina tankar g\u00e5r till filmer som Stj\u00e4rnornas krig <\/em>och E.T.<\/em> John Williams som komponerat musiken till dessa m\u00e5ste ha lyssnat p\u00e5 Korngold. Det \u00e4r storslagen musik som tar plats.<\/p>\n

I den lugnare tredje satsen ligger str\u00e5karna som en mjuk matta fr\u00e5n vilken vemodiga klanger bryter sig loss. Tempot \u00e4r l\u00e5ngsamt och eftert\u00e4nksamt. Jag ser framf\u00f6r mig ett avsked eller kanske ett \u00e5terseende efter l\u00e5ng tid \u2013 bitterljuvt. Avslutningen bjuder p\u00e5 mer dansanta tong\u00e5ngar. Ett \u00e5terkommande tema f\u00f6rflyttas mellan str\u00e5kar och bl\u00e5s. Tempot skruvas upp och skruvas ned f\u00f6r att skapa kontraster in i det sista. Finalen \u00e4r praktfull i b\u00e4sta Technicolor-stil.<\/p>\n

\u00a9 Text: Felicia Eriksson
\n<\/em>\u00a9 Foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n
\n

DE GEERHALLEN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

11 maj 2017
\nKlassiskt och nyskrivet
\n<\/strong>Norrk\u00f6pings Symfoniorkester<\/em>
\n Dirigent: B Tommy Andersson<\/em>
\n Konsertm\u00e4stare: Henrik Jon Petersen<\/em>
\n Solist: Paul Waltman<\/em>
\n Konsertintroduktion: Johanna Tafvelin<\/em><\/p>\n

PROGRAM<\/em>
\n Ottorini Respighi<\/strong> (1879-1936): Roms font\u00e4ner<\/em>
\n B Tommy Andersson<\/strong> (f 1964): Violinkonsert \u201dHommage till Michelangelo\u201d<\/em>
\n Erich Wolfgang Korngold<\/strong> (1897-1957): Symfoni i Fiss<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nB Tommy Andersson hemsida<\/a>
\nPaul Waltman Wikipedia<\/a>
\nNorrk\u00f6pings symfoniorkester hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Porlande vatten ur Roms font\u00e4ner, nyskrivet f\u00f6r violin och en symfoni av Hollywoods tidiga filmmusikkomposit\u00f6r Korngold \u2013 allt detta en vanlig torsdagskv\u00e4ll i De Geerhallen. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-30808","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30808","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30808"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30808\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30808"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30808"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30808"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}