{"id":30876,"date":"2017-05-17T18:47:13","date_gmt":"2017-05-17T17:47:13","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=30876"},"modified":"2017-05-17T18:49:44","modified_gmt":"2017-05-17T17:49:44","slug":"uppgorelser-med-de-geers-teaterelever","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=30876","title":{"rendered":"Uppg\u00f6relser med De Geers teaterelever"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFramtidsvarning. Evelina Karlssons monolog Cecilia utspelas n\u00e5gra decennier fram\u00e5t i tiden. Den nyvalda vicepresidenten avsl\u00f6jar l\u00f6gner. L\u00e4raren Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander f\u00f6ljer med i manus, beredd att sufflera.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Var och en har letat r\u00e4tt p\u00e5 sin egen vr\u00e5<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING De \u00e4r unga. De har borrat ner sig i sina ber\u00e4ttelser och putsat p\u00e5 varje ord. <\/strong>Nu \u00e4r de framme vid gestaltandet. Norrk\u00f6pings stadsmuseum har m\u00e5nga rum. Var och en av De Geergymnasiets teatertv\u00e5or har letat r\u00e4tt p\u00e5 sin egen vr\u00e5.<\/p>\n

D\u00e4r i vr\u00e5n ger de orden liv. Emilia<\/em> som f\u00e5tt ett brev fr\u00e5n sin f\u00f6rsvunna pappa. Tess<\/em> som ber\u00e4ttar f\u00f6r sin man att hon har f\u00e5tt cancer och inte har l\u00e5ngt kvar. Sandra<\/em> som lever inst\u00e4ngd, \u201ddet \u00e4r inte n\u00e5got femstj\u00e4rnigt hotell precis, men fem svarta h\u00e5l.\u201d<\/p>\n

\u201dUppg\u00f6relser\u201d \u00e4r samlingsnamnet f\u00f6r \u00e5rets monologf\u00f6rest\u00e4llningar. De \u00e4r m\u00e5nga och olika, f\u00e5ngar dramatiken i m\u00e4nniskors liv med titlar efter sina huvudpersoner.<\/p>\n

Alla teaterelever i \u00e5rskurs tv\u00e5 p\u00e5 De Geergymnasiets estetiska program genomf\u00f6r ett monologprojekt.<\/strong> Elva unga elever, tio tjejer och en kille, har arbetat med sin egen monolog i kursen Scenisk gestaltning. F\u00f6rst skulle de skriva en text. Nej\u2026 f\u00f6rst fick var och en n\u00e5gra ord.<\/p>\n

\u2013 De har f\u00e5tt tre karakt\u00e4rsord att f\u00f6rh\u00e5lla sig till och g\u00e4rna utveckla vidare, ber\u00e4ttar teaterl\u00e4raren Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Uppg\u00f6relser<\/a>
\n K\u00f6ksbordsrealism. Astrid Joelssons Magda viker tv\u00e4tt i den sal d\u00e4r textilmaskinerna st\u00e5r. Eleverna k\u00e4nner sig v\u00e4lkomna p\u00e5 stadsmuseeet.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Felicia Bladh fick orden \u201dvilsen, pedantisk, stram\u201d.<\/strong> Av detta har hon skapat ber\u00e4ttelsen om Clara<\/em> vars misshandlade mamma blivit s\u00e5 full av bl\u00e5m\u00e4rken att hon \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rsvinna.<\/p>\n

\u2013 Hon s\u00e4ger att hon slagits med en drake, s\u00e4ger Clara och b\u00f6jer sig \u00f6ver sin nallebj\u00f6rn.<\/p>\n

Relationsproblem och familjetragedier m\u00f6ter publiken i museets hantverkskvarter. En av eleverna tar upp ett problem som talats tyst om tidigare men som talas mer \u00f6ppet om i dag.<\/p>\n

\u2013 Jag ville inte. Jag sa \u201dNej!\u201d, utbrister Leonora<\/em> f\u00f6rtvivlat, hennes perfekta pojkv\u00e4n gick f\u00f6r l\u00e5ngt p\u00e5 den d\u00e4r underbara semesterresan.<\/p>\n

De riktar sig till en osynlig \u00e5h\u00f6rare, ser inte publiken. <\/strong>Just vid genrepet \u00e4r det klasskamraterna men vid torsdagspremi\u00e4ren och de \u00e5terst\u00e5ende f\u00f6rest\u00e4llningarna vill de spela f\u00f6r en riktig publik. N\u00e5gra rollfigurer l\u00e4ser brev de f\u00e5tt eller sj\u00e4lva skriver. Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander ber\u00e4ttar att brevskrivandet \u00e4r en del av arbetsprocessen och att en del tar vara p\u00e5 materialet i sina monologer.<\/p>\n

\u2013 Jag vill inte vara en g\u00e4st hos dig, s\u00e4ger Agnes<\/em> som tar farv\u00e4l av en sedan l\u00e4nge fr\u00e5nvarande mamma som helt g\u00e5tt upp i sin nya familj.<\/p>\n

L\u00e4raren Anna Gustafsson har tagit vid n\u00e4r teatereleverna ska ge orden liv. <\/strong>Hennes regi \u00e4r varsamt lagd, bekr\u00e4ftar elevernas egna initiativ och val av spelplats. Under genrepet f\u00f6r hon anteckningar medan kollegan Ingbritt f\u00f6ljer de uttalande orden i manuset, sufflering beh\u00f6vs ibland men inte s\u00e4rskilt ofta.<\/p>\n

\u2013 Jag brukar s\u00e4ga det till mina patienter, det \u00e4r helt okej! s\u00e4ger opoffsiga terapeuten Ullis<\/em> till sin nya klient.<\/p>\n

Bland alla f\u00f6rtvivlade utbrott dyker det upp en komedi. I samma tapetserade rum en trappa upp p\u00e5 museet d\u00e4r n\u00e5gon nyss gjort bokslut \u00f6ver ett l\u00e5ngt \u00e4ktenskap och en annan kramat en nalle.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Uppg\u00f6relser<\/a>
\n Farv\u00e4l. Hedvig Telhammars Agnes st\u00e4ller per brev modern till svars f\u00f6r att hon \u00f6vergivit sina barn n\u00e4r hon skilde sig och skaffade en ny familj.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tillbaka till allvaret, p\u00e5 samh\u00e4llsniv\u00e5. <\/strong>Mariam<\/em> har placerat sig i kuddh\u00f6rnet till stadsmuseets nya utst\u00e4llning \u201dSe mig i \u00f6gonen\u201d Hon l\u00e4ser brevet fr\u00e5n grannarna som klagar p\u00e5 den nyinflyttade familjens spr\u00e5k, bes\u00f6kare och matlagning. \u201dEra vanor passar inte in s\u00e5 bra i v\u00e5rt samh\u00e4lle.\u201d<\/p>\n

\u2013 Vi m\u00e5ste st\u00e5 upp f\u00f6r oss sj\u00e4lva, utbrister brevl\u00e4serskan inf\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna.<\/p>\n

St\u00e5r upp f\u00f6r sig och sina barn g\u00f6r Magda<\/em>, ensamst\u00e5ende mamma till ett rullstolsburet barn. Hon viker tv\u00e4tt invid museets textilmaskiner och spottar svordomar som tr\u00e4ffande beskriver det strukturerade klassamh\u00e4lle som sviker dem som beh\u00f6ver det allra mest.<\/p>\n

Tv\u00e5 teaterelever ser fram\u00e5t i tiden, n\u00e5gra \u00e5r eller n\u00e5gra decennier<\/strong>. Henrik<\/em> \u00e4r krigsveteranen som \u00e5terv\u00e4nder fr\u00e5n IS, trasig till kropp och sj\u00e4l. Allt \u00e4r f\u00f6rlorat. Cecilia <\/em>beskriver en framtid n\u00e4r valresultatet gett en politisk situation inte olik den i Tyskland 1933.<\/p>\n

\u2013 Eleverna har f\u00e5tt t\u00e4nka till. De har uppt\u00e4ckt att teater inte bara \u00e4r underh\u00e5llning, sammanfattar l\u00e4raren Anna Gustafsson.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

\n

STADSMUSEET Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

18 \u2013 24 maj 2017
\nUppg\u00f6relser<\/strong>
\nMonologf\u00f6rest\u00e4llning
\nDe Geergymnasiet Teater \u00e5k 2<\/em><\/p>\n

MEDVERKANDE
\nElsa Rezvani Arany, Alexandra Johansson, Wilma Pihl
\nAgnes Berglund, Felicia Bladh, Said Mohammed
\nSaga Kjellstr\u00f6m, Hedvig Telhammar
\nAstrid Joelsson, Alma Otr\u00e9us, Evelina Karlsson<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nDe Geergymnasiet hemsida<\/a>\u00a0Facebook<\/a> FB-evenemang <\/a>
\nNorrk\u00f6pings stadsmuseum hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING De \u00e4r unga eller gamla. De har borrat ner sig i sina ber\u00e4ttelser och putsat p\u00e5 varje ord. Nu \u00e4r de framme vid gestaltandet. Norrk\u00f6pings stadsmuseum har m\u00e5nga rum. Var och en av De Geergymnasiets teatertv\u00e5or har letat r\u00e4tt p\u00e5 sin egen vr\u00e5. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12],"class_list":["post-30876","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30876","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30876"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30876\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30876"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30876"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30876"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}