{"id":31501,"date":"2017-07-03T10:53:32","date_gmt":"2017-07-03T09:53:32","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=31501"},"modified":"2017-07-03T20:52:50","modified_gmt":"2017-07-03T19:52:50","slug":"valdemarsvik-hedrar-milan-vobruba","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=31501","title":{"rendered":"Valdemarsvik hedrar Milan Vobruba"},"content":{"rendered":"

\"\"Aleppoteknik. Milan Vobruba utvecklade en egen glasteknik som gav ett antikt intryck. H\u00e4r kombinerat med hans lekfullhet. Skulpturen kan ses i sin helhet p\u00e5 Minnesutst\u00e4llningen i Sj\u00f6huset i Valdemarsvik under juli m\u00e5nad.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2026en spark mot sj\u00e4lva allvarligheten<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

VALDEMARSVIK Minnesutst\u00e4llning.<\/strong> Valdemarsviks kommun hedrar bygdens b\u00e5de egensinnige och betydelsefulle glaskonstn\u00e4r Milan Vobruba, som gick bort f\u00f6r snart ett \u00e5r sedan.<\/p>\n

Boel Zetterman skriver personligt om att n\u00e4rma sig en m\u00e4nniska l\u00e5ngsamt och om livet sj\u00e4lvt.<\/p>\n

Vad tyckte Milan Vobruba om f\u00f6r musik?<\/strong> Jag vaknar med den tanken. Kanske gillade han jazz? Jag ska skriva om minnesutst\u00e4llningen som under hela juli p\u00e5g\u00e5r i Sj\u00f6huset i Valdemarsvik och vill hamna i r\u00e4tt st\u00e4mning.<\/p>\n

Redan n\u00e4r jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g i min bil mot vernissagen drabbar mig en k\u00e4nsla av of\u00f6rklarlig sorg. Jag k\u00f6r bilen l\u00e4ngst Valdemarsviken, allts\u00e5 vattnet in mot byn. T\u00e5rarna rinner. \u00c4r det inte lite sent att b\u00f6rja s\u00f6rja Milan nu? Det \u00e4r snart ett \u00e5r sedan han gick bort och jag k\u00e4nde honom egentligen inte s\u00e4rskilt v\u00e4l. Men jag hann ha n\u00e5gra intressanta samtal med honom. Jag uppfattade honom som rak, \u00e4rlig och humoristisk och han kunde vara vasstungad. S\u00e5dant gillar jag.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Milan<\/a>
\n Tuschteckning. Milan Vobrubas folkloristiska, fl\u00f6dande fantasi g\u00e5r igen i alla\u00a0 uttrycksformer.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag flyttade till Valdemarsvik hade vi precis intr\u00e4tt i tjugohundratalet, som det d\u00e5 skulle heta.<\/strong> Det var i b\u00f6rjan av januari och jag och barnen parkerade oss h\u00f6gst upp i den stora gamla skolan vi hyrt. Vi t\u00e4nde brasa och sov p\u00e5 madrasser och i sovs\u00e4ck, medan min son och min man \u00e5kte fram och tillbaka mellan Stockholm och Valdemarsvik med flyttlassen.<\/p>\n

Jag hade ingen aning om vad som komma skulle. Jag hade ingen aning om att jag nu mer \u00e4n sjutton \u00e5r senare skulle vara ensam kvar i Valdemarsvik och skriva om en minnesutst\u00e4llning f\u00f6r Milan Vobruba.<\/p>\n

Det fanns tre konstn\u00e4rer i Valdemarsvik, det visste jag.<\/strong> Stellan Ekegren som hade gjort Marinerna vid infarten till Valdemarsvik, honom hade jag tr\u00e4ffat redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var p\u00e5 bes\u00f6k med min nya k\u00e4rlek. F\u00f6r de var v\u00e4nner.<\/p>\n

Sedan fanns det en konstn\u00e4r till, som hette Lassemaja, en keramiker. Lassemaja var transvestit, som man fortfarande sa p\u00e5 den tiden. HBTQ-r\u00f6relsen var fortfarande i sin linda vad det g\u00e4ller de breda folklagren. Varf\u00f6r skulle han annars kalla sig Lassemaja? Jag tyckte det var lite fint att man i den lilla orten Valdemarsvik l\u00e4t m\u00e4nniskor vara som de \u00e4r. Keramiker och transvestit kunde v\u00e4l vara en alldeles utm\u00e4rkt kombination.<\/p>\n

Numera k\u00e4nner jag Lasse Almroth och Maija Suomalainen, b\u00e5da keramiker. Var jag fick id\u00e9n ifr\u00e5n, att de var en och samma person samt transvestit kan jag idag inte s\u00e4ga. Bara att jag i m\u00e5nga \u00e5r bar p\u00e5 denna vanf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Milan<\/a>
\nSprakande. Milan Vobrubas glaskonst \u00e4r lekfull och m\u00e5ngbottnad.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Den tredje var Milan Vobruba. Glaskonstn\u00e4r. I Gusum.<\/strong> Stor och internationellt erk\u00e4nd. Min man hette Douglas. Snart \u00e4r det ingen som minns honom mer. Men han var faktiskt en skicklig m\u00e5lare. Som s\u00e5 m\u00e5nga andra konstn\u00e4rliga m\u00e4nniskor kom livet emellan. Vinet, barnen, kvinnorna och kampen mot de inre demonerna gjorde att han inte m\u00e5lade lika mycket som han borde ha gjort, enligt min mening.<\/p>\n

Min man hade dessutom ett horn i sidan till Milan Vobruba, det f\u00f6rstod jag n\u00e4r han ber\u00e4ttade om deras relation eller snarare icke-relation. Jag identifierade Douglas k\u00e4nslor inf\u00f6r Milan till att vara alldeles vanlig och hederlig avundsjuka.<\/p>\n

Milan hade den uth\u00e5llighet inf\u00f6r sin konst som Douglas saknade.<\/strong> De var med all s\u00e4kerhet lika beg\u00e5vade. Sedan \u00e4r ju d\u00e5 uth\u00e5llighet ocks\u00e5 en sorts beg\u00e5vning. Men sj\u00e4lva konstn\u00e4rligheten, det d\u00e4r lilla extra, fingertoppsk\u00e4nslan, den hade b\u00e5de Douglas och Milan.<\/p>\n

B\u00e5da sysslade ocks\u00e5 med en sorts konst som kr\u00e4ver teknisk skicklighet. Detta gjorde att det tog ofantligt m\u00e5nga \u00e5r innan jag tr\u00e4ffade Milan Vobruba p\u00e5 riktigt. Jag h\u00f6rde helt enkelt bara talas om honom.<\/p>\n

Om jag skulle beskriva min inre bild av dessa tv\u00e5 konstn\u00e4rers icke-relation,<\/strong> f\u00e5r jag det till en spaghettiv\u00e4stern med extrema close-ups inf\u00f6r en duell, d\u00e4r b\u00e5da tuggar p\u00e5 cigaretter h\u00e4ngande fr\u00e5n respektive mungipa medan de fingrar p\u00e5 sina h\u00f6lster. Dammet yr n\u00e4r h\u00e4starna spr\u00e4nger fram p\u00e5 Storgatan i Vilda V\u00e4stern, eller f\u00f6rl\u00e5t, Valdemarsvik menar jag f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n

Det fanns likheter mellan Douglas och Milan. B\u00e5da hade gedigna konstn\u00e4rliga utbildningar, b\u00e5das f\u00e4der var h\u00e4ngivna amat\u00f6rm\u00e5lare. B\u00e5da var kosmopoliter av den gamla sorten. Milan i och med sitt centraleuropeiska ursprung och Douglas som hade v\u00e4xt upp utanf\u00f6r San Fransisco och dessutom tillbringat n\u00e5got \u00e5r av sin barndom i Frankrike.<\/p>\n

B\u00e5de Douglas och Milan hamnade av olika sk\u00e4l i Valdemarsvik och b\u00e5da var f\u00f6dda i slutet av september. D\u00e4r slutar likheterna och d\u00e4rmed l\u00e4mnar jag ber\u00e4ttelsen om Douglas f\u00f6r stunden.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Milan<\/a>
\n H\u00e4ngning. Utst\u00e4llningen visar Milan Vobrubas bredd och kvalitet.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Milan Vobruba f\u00f6ddes 1934 i f\u00f6re detta Tjeckoslovakien.<\/strong> Han kom till Sverige 1968 i samband med att ryssarna invaderade Tjeckoslovakien och var l\u00e4nge verksam som fri konstn\u00e4r.<\/p>\n

N\u00e4r han fick i uppdrag att g\u00f6ra en skulptur i Gusum, flyttade han dit med sina barn och sin fru, Milada Vobruba, \u00e4ven hon glaskonstn\u00e4r men ocks\u00e5 fritidspedagog och senare tillvalsl\u00e4rare. De hade gift sig redan 1963 i Tjeckoslovakien. I Gusum f\u00f6ddes deras tredje barn och h\u00e4r kunde Milan f\u00f6rverkliga sin dr\u00f6m om en egen glashytta.<\/p>\n

Han hade genom \u00e5ren m\u00e5nga utst\u00e4llningar i till exempel Tyskland.<\/strong> D\u00fcsseldorfs museum, Trondheims museum, Rheinbach glasmuseum, Montreal museum och Norrk\u00f6pings konstmuseum, \u00e4r bara n\u00e5gra av de platser d\u00e4r hans konstverk finns.<\/p>\n

Han utvecklade en egen teknik f\u00f6r ytbehandling av glasskulpturer. Eftersom tekniken har likheter med hur man behandlade glas i antiken, fick den heta Aleppotekniken. Med det sagt f\u00f6rst\u00e5r man att Milan Vobruba var en speciell, egensinnig och betydelsefull glaskonstn\u00e4r.<\/p>\n

Jag kom m\u00e5nga \u00e5r senare till att ha ett antal konstutst\u00e4llningar i den gamla skolan som jag d\u00e5 i b\u00f6rjan av tjugohundratalet flyttat till.<\/strong> P\u00e5 den allra sista, en julutst\u00e4llning 2013 deltog Milan och Milada Vobruba. De f\u00f6rgyllde den m\u00e5ste jag s\u00e4ga.<\/p>\n

Hela utst\u00e4llningen var sp\u00e4nnade. Den inneh\u00f6ll allt fr\u00e5n grafik, m\u00e5leri till film, konceptkonst, installation, happenings med mera och s\u00e5 d\u00e5 \u00e4ven glaskonst. Glasskulpturerna gjorde sig bra i de gamla skolsalarna som hade stora vackra f\u00f6nster och sl\u00e4ppte in ett n\u00e4stan magiskt ljus som skimrade i glaset.<\/p>\n

Den bild som Douglas f\u00f6rmedlat av Milan Vobruba st\u00e4mde inte alls med min upplevelse.<\/strong> Jag m\u00f6tte en person som tillh\u00f6rde samma generation som min egen far, som var poet, och Milan var ocks\u00e5 \u00e5rsbarn med en del manliga f\u00f6rebilder f\u00f6r mig fr\u00e5n konstn\u00e4rsv\u00e4rlden. Jag tyckte instinktivt om honom.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Samuel<\/a>
\n Vernissage. Franske klarinettsolisten Samuel Berthod, som bosatt sig i \u00d6verum i V\u00e4sterviks kommun, gav konsert p\u00e5 l\u00f6rdagen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Hela juli h\u00e5lls nu en minnesutst\u00e4llning i Sj\u00f6huset i Valdemarsvik.<\/strong> Det \u00e4r glasskulpturer, men ocks\u00e5 m\u00e5lningar och teckningar. Valdemarsviks kulturchef Gun T\u00f6llefsen och konstn\u00e4ren Mika Liffner har h\u00e4ngt den fina utst\u00e4llningen.<\/p>\n

Jag stiger in p\u00e5 vernissagen och m\u00f6ts av den franske musikern Samuel Berthods ljudande klarinett. Alla \u00e4r d\u00e4r. Stellan Ekegren som gjort Marinerna<\/em> vid Valdemarsviks infart, Lasse Almroth, keramiker och Maija Suomalainen, keramiker \u00e4r d\u00e4r. De som jag trodde var en person som hette Lassemaja. Milans v\u00e4rdiga och vackra \u00e4nka Milada Vobruba \u00e4r d\u00e4r och f\u00f6rst\u00e5s m\u00e5nga fler.<\/p>\n

Douglas Zetterman \u00e4r inte d\u00e4r. Och Milan Vobruba \u00e4r inte heller d\u00e4r. De \u00e4r n\u00e5gon annanstans. Kanske sitter de utmed ett l\u00e5ngbord i evigheten och njuter och diskuterar konst. Man vill ju g\u00e4rna tro det.<\/p>\n

I Sj\u00f6huset h\u00e4nger m\u00e5lningar och teckningar p\u00e5 v\u00e4ggarna och p\u00e5 sm\u00e5 podier och p\u00e5 golvet \u00e4r ett antal glasskulpturer utplacerade. <\/strong>Det finns en lekfullhet i verken som jag tycker om, lite grann som en spark mot sj\u00e4lva allvarligheten och kanske \u00f6verheten. Ja, han var en rolig konstn\u00e4r vilket inte \u00e4r helt uppenbart n\u00e4r man vet vilken tyngd han har som glaskonstn\u00e4r. Men det finns en h\u00e4rlig humor, i b\u00e5de skulpturerna och m\u00e5lningarna.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Milan<\/a>
\n Konstverken finns kvar. Boel Zetterman minns Milan Vobruba.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Senare st\u00e5r jag ensam kvar utanf\u00f6r utst\u00e4llningslokalen.<\/strong> Publiken har g\u00e5tt hem. De lokala konstn\u00e4rerna har l\u00e4mnat platsen. Det kommer en svag bris fr\u00e5n \u00d6stersj\u00f6n. Det finns en fr\u00e4schhet i luften. Det k\u00e4nns tomt. Det \u00e4r tomt. Milan har l\u00e4mnat sin glashytta. Men konstverken finns kvar.<\/p>\n

\u00a9 Text: Boel Zetterman
\n<\/em>\u00a9 Foto: <\/em>Boel Zetterman och Lena Lundman<\/em><\/p>\n

BILDSPEL (FLASH) \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDEN
\nALT\/MOBIL: SE BILDSPELET H\u00c4R<\/a><\/em>
\n<\/object><\/p>\n

SJ\u00d6HUSET Valdemarsvik<\/em><\/p>\n

1 \u2013 29 juli 2017
\nMilan Vobruba <\/strong>(25 september 1934 \u2013 1 augusti 2016)
\nMinnesutst\u00e4llning
\nArr: Valdemarsviks kommun<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nMilan Vobruba Wikipedia<\/a> Svenska konstn\u00e4rer <\/a>
\nGlashyttan i Gusum hemsida<\/a>
\nValdemarsviks kommun hemsida<\/a> Minnesutst\u00e4llning<\/a>
\nGl\u00e4nsande minnen av Milan Vobruba reportage<\/a> Kultursidan.nu 2\/9 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

VALDEMARSVIK Minnesutst\u00e4llning. Valdemarsviks kommun hedrar bygdens b\u00e5de egensinnige och betydelsefulle glaskonstn\u00e4r Milan Vobruba, som gick bort f\u00f6r snart ett \u00e5r sedan. Boel Zetterman skriver personligt om att n\u00e4rma sig en m\u00e4nniska l\u00e5ngsamt och om livet sj\u00e4lvt. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[],"class_list":["post-31501","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-valdemarsvik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31501","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31501"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31501\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":31519,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31501\/revisions\/31519"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31501"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=31501"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=31501"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}