{"id":33121,"date":"2017-10-29T18:12:29","date_gmt":"2017-10-29T17:12:29","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=33121"},"modified":"2017-10-29T19:03:43","modified_gmt":"2017-10-29T18:03:43","slug":"moas-mor-en-stark-kristina-pa-tbg34-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=33121","title":{"rendered":"Moas mor en stark Kristina p\u00e5 TBg34 (recension)"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nHelga Maria. Den f\u00f6rsupne pr\u00e4sten kliver f\u00f6r ett \u00f6gonblick ner fr\u00e5n sitt kvinnof\u00f6raktande beteende n\u00e4r han f\u00e5r barnet i famnen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

M\u00e4n, kvinnor och underordnandets skam<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Makten \u00f6ver kvinnan<\/strong>. Makten \u00f6ver barnet. Makten \u00f6ver skammen. Men ocks\u00e5 motst\u00e5nd. Medm\u00e4nsklighet. V\u00e5rdn\u00e4sspelens upps\u00e4ttning Ho\u2019 ska heta Helga<\/em> \u00e4r en klingande komposition grundad p\u00e5 Moa Martinsons texter.<\/p>\n

En l\u00f6rdag i b\u00f6rjan av oktober \u00e5terv\u00e4nde surbullarna till Industrilandskapet i Norrk\u00f6ping<\/strong>. Kvinnor och \u00e5ter kvinnor, n\u00e5gra s\u00e5 unga som barn, drog sjalarna om axlarna och gick mot arbetet i textilfabrikerna. Maj Wechselman spelade in scenen till sin film om Moa Martinson, numera Norrk\u00f6pings mest uppburna f\u00f6rfattare som st\u00e5r staty p\u00e5 b\u00e5de Grytstorget och i Stadsbiblioteket.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Vi<\/a>
\n ”Vi d\u00f6per dig till Moa”. Den yttersta ramber\u00e4ttelsen ger bilden av Helga\/Moa som barn n\u00e4r hon bodde i Norrk\u00f6ping.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Andra scener har den erfarna filmaren h\u00e4mtat fr\u00e5n V\u00e5rdn\u00e4sspelet<\/strong> Ho\u2019 ska heta Helga.<\/em> F\u00f6r det var i V\u00e5rdn\u00e4s socken i Brokind s\u00f6der om Link\u00f6ping som flickan som blev Moa Martinson f\u00f6ddes.<\/p>\n

Undertiteln \u00e4r \u2013 Hur Moa Martinsons f\u00f6delse blev en angel\u00e4gen sockenfr\u00e5ga<\/em>. Pr\u00e4sten, b\u00f6nderna och andra bemedlade m\u00e4n f\u00f6rs\u00f6kte p\u00e5 alla vis komma undan att ta ansvar f\u00f6r pigan Kristina kommit hem till mor och far, med magen i v\u00e4dret och utan att vara gift. Barnet \u00e4r gjort i Motala dessutom, d\u00e5 borde Motala betala f\u00f6r hennes uppeh\u00e4lle under den tid hon inte kan arbeta.<\/p>\n

Helga, det \u00e4r Moa det.<\/strong> Hon d\u00f6ps till Helga Maria och det \u00e4r den pigga flickan Helga, spelad av Ellen Fagius, som st\u00e5r f\u00f6r den yttre, lekfulla ramber\u00e4ttelsen tillsammans med kamraterna Betty och Mimmi.<\/p>\n

\u2013 Du ljuger, du vet ju inte vem han \u00e4r, retas kamraterna n\u00e4r Helga beskriver \u201den elegant man, som min far\u201d.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Orolig<\/a>
\n Orolig v\u00e4ntan. Roteknekt Swartz och hustrun v\u00e4ntar i torpet p\u00e5 att dottern ska komma hem. Vid byktunnan Post-Lovisa.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e5rdn\u00e4sspelet g\u00e4stspelar p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34 denna helg<\/strong>. Jag undrar hur m\u00e5nga av filminspelningens kvinnor som fyller 1:a kammaren, f\u00f6rhoppningsvis en hel del.<\/p>\n

Stolar utmed v\u00e4ggarna p\u00e5 tre h\u00e5ll, ensemblen l\u00e4mnar aldrig scenen. Orkestern i ett h\u00f6rn. Det lyser bl\u00e5tt ljus ur byktunnan som st\u00e5r mitt p\u00e5 golvet. I \u00f6vrigt best\u00e5r scenografin av en skamfilad stol p\u00e5 en trasmatta.<\/p>\n

Ho\u2019 ska heta Helga<\/em> handlar mycket lite om Helga och desto mer om den som fattar beslutet om namngivningen.<\/strong> Det \u00e4r mor Kristina, gestaltad med integritet av Sofia Gregersen.<\/p>\n

Manus h\u00e4mtar inneh\u00e5ll fr\u00e5n Moa Martinsons texter, fr\u00e4mst fr\u00e5n f\u00f6ljetongen Pigmamma<\/em> och romanen Kvinnor och \u00e4ppeltr\u00e4d<\/em>. P\u00e5 samma s\u00e4tt som Moa Martinson silade in sina egna och moderns erfarenheter i sk\u00f6nlitteraturen plockas nu h\u00e4ndelser och dialoger tillbaka till detta dokument\u00e4ra drama.<\/p>\n

De tv\u00e5 manusf\u00f6rfattarna har \u00e4ven forskat i bygdens minnen, i tiden och fyllt i med fantasi. Post-Lovisa som g\u00e5r mellan g\u00e5rdarna med sin postv\u00e4ska blir den inre handlingens ber\u00e4ttare, p\u00e5 sitt s\u00e4tt dramatikerparets alter ego.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Akademiska<\/a>
\n F\u00f6rkl\u00e4desflickor. Akademiska damk\u00f6ren Linnea inte bara sjunger, de trampar i ris och l\u00f6v.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Att l\u00e4gga till nyskriven musik \u00e4r ett genidrag.<\/strong> Musiken bryter upp bygdespelets realistiska tabl\u00e5er. Tv\u00e5 tons\u00e4ttare har l\u00e4mnat sina bidrag, Johan Gertz, som \u00e4ven leder orkestern fylld av folkliga instrument, och Lina J\u00e4rnegard som tonsatt en dikt av Moa.<\/p>\n

L\u00e5tarna Herrarna i hagen<\/em> och I Lunden den gr\u00f6na<\/em> ligger till grund f\u00f6r variationer med skickliga Akademiska damk\u00f6ren Linnea som i l\u00e5ngkjol och f\u00f6rkl\u00e4den kan stampa i l\u00f6v och ris. Moas dikt Spegla<\/em> blir en romanss\u00e5ng \u00e0 la Adolf Fredrik Lindblad, jag rentav anar ett eko fr\u00e5n h\u00f6visk medeltid. Kristinas elegante uppvaktare, f\u00f6rfattaren Ranke g\u00e5r mellan tal och s\u00e5ng, som en dr\u00f6mmare, som en dr\u00f6m.<\/p>\n

Regiss\u00f6rerna, \u00e4nnu ett dubbelkommando i upps\u00e4ttningen, l\u00e5ter r\u00f6relse och rytm samverka.<\/strong> Som n\u00e4r sockenm\u00e4nnen lyfter stolar och st\u00e4ller ned. Eller i husf\u00f6rh\u00f6ret, d\u00e4r Kristina pressas om sj\u00e4tte budet.<\/p>\n

Resultatet \u00e4r en klingande komposition av h\u00f6g konstn\u00e4rlig halt. Sj\u00e4lva skriver de \u201dbygdespel\u201d men det vi ser spr\u00e4nger ramarna f\u00f6r en s\u00e5dan beteckning. H\u00e4r skissas Moa Martinsons f\u00f6rhistoria men f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00e5r bortom den privata ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Kristina<\/a>
\n Motst\u00e5nd. Pigan Kristina f\u00f6rsvarar sig mot husbonden Hellmans tafsande.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Framf\u00f6r allt gestaltas, med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet, en tid d\u00e5 rika stod \u00f6ver fattiga, m\u00e4n \u00f6ver kvinnor.<\/strong> Synd och skam \u00f6ver den kvinna som f\u00f6dde ett utom\u00e4ktenskapligt barn. Redan att ta sig till att bada i byktunnan var illa nog (h\u00e4r p\u00e5minns jag s\u00e5v\u00e4l om Bibelns Susanna i badet som om Rya-Rya i Lo-Johansson Bara en mor<\/em>).<\/p>\n

\u2013 Ni kvinnor ska underordna er m\u00e5nne, gormar pr\u00e4sten n\u00e4r han inte har argument att svara p\u00e5 Gertruds fr\u00e5ga: \u201dSynd, vad \u00e4r det?\u201d<\/p>\n

Motst\u00e5ndet mot herrav\u00e4ldet kommer fr\u00e5n olika h\u00e5ll.<\/strong> Kristina fr\u00e4mst, som \u00e4r en vacker g\u00e5ta. Gertrud som kommit hem fr\u00e5n Amerika med sturskt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och en enorm kvarnhjulshatt. Men ocks\u00e5 den st\u00e5ndaktiga M\u00e4rta med bibeln i handen som aldrig t\u00e4nker gifta sig.<\/p>\n

Ocks\u00e5 m\u00e4n kan. Heder \u00e5t Samuel som f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver den k\u00e4rleksfulle gamle knekten och hans fru och dotter.<\/p>\n

Moa gav ord och r\u00f6st \u00e5t underklassens kvinnors erfarenhet, och lade upp till allm\u00e4nt besk\u00e5dande i sk\u00f6nlitter\u00e4r form.<\/strong> Folk l\u00e4ste. Kvinnor l\u00e4ste. Sverige blev sig aldrig mera likt \u2013 guskel\u00f4v.<\/p>\n

En g\u00e5ng till! Att ett bygdespel grundas p\u00e5 amat\u00f6rers medverkan och professionell ledning \u00e4r en styrka och en svaghet. De \u00e4r m\u00e5nga och de lyfter varandra. Men orkar amat\u00f6rerna spela mer och resa l\u00e4ngre bort? Vill den konstn\u00e4rliga ledningen m\u00f6ta nya utmaningar?<\/p>\n

Ta upp det h\u00e4r igen ett annat \u00e5r. Sn\u00e4lla?!<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin\u2028<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Sofia Gregersen som Kristina<\/a>