{"id":33146,"date":"2017-10-31T15:39:03","date_gmt":"2017-10-31T14:39:03","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=33146"},"modified":"2017-10-31T16:12:35","modified_gmt":"2017-10-31T15:12:35","slug":"ma-uruppforde-swards-lightship-11555-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=33146","title":{"rendered":"MA uruppf\u00f6rde Sw\u00e4rds Lightship 11\/5\/55 (recension)"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nVindmusik. David Sw\u00e4rd f\u00f6rklarade de tekniska utg\u00e5ngspunkterna f\u00f6r sitt verk Lightship 11\/5\/55 som avslutade Ensemble MA:s konsert i Harlekinen p\u00e5 l\u00f6rdagen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Kammarmusik som kr\u00e4ver sin dirigent<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING En dag med alla v\u00e4der.<\/strong> Efter l\u00e5ngt s\u00f6kande i Sj\u00f6fartsverkets arkiv hittade Norrk\u00f6pingstons\u00e4ttaren David Sw\u00e4rd det han var ute efter. Ensemble MA:s konsert p\u00e5 Konstmuseet avslutades med uruppf\u00f6randet av verket Lightship 11\/5\/55.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rspel redan i museets caf\u00e9.<\/strong> Kraftfulla skrik ur klarinetten sk\u00e4r genom rummen. Cellon svarar, str\u00e5ken gnider lika mycket p\u00e5 instrumentets kant som p\u00e5 str\u00e4ngarna. Iannis Xenakis Charisma<\/em>, avslutas med dova drag p\u00e5 nedskruvad str\u00e4ng medan klarinetten klapprar tonl\u00f6st p\u00e5 klaffarna.<\/p>\n

D\u00e4refter f\u00f6ljer alla in i Harlekinen, den sedvanliga salen f\u00f6r F\u00f6reningen Annan musiks arrangemang p\u00e5 Konstmuseet.<\/strong> 30-\u00e5rsfirande Ensemble MA, specialiserad p\u00e5 nyskrivet och sentida musik, har valt bort det utskjutbara grad\u00e4ngsystemet och st\u00e4llt fram stolsrader \u2013 av akustiska sk\u00e4l. Minsann om det inte ger lite h\u00e5rdare, skarpare klanger.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ensemble<\/a>
\n Ensemblespel. Staffan Larson leder musikerna genom verket. P\u00e5 bilden ses Eva Lindal, Chrichan Larson, Ivo Nilsson, Jonny Axelsson, Boa Pettersson och Peter Fridholm.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag k\u00e4nner igen merparten av Ensemble MA:s skickliga musiker fr\u00e5n andra konstellationer och tillf\u00e4llen.<\/strong> Klarinettisten Boa Pettersson som spelat (och spelar) med Norrk\u00f6pings Symfoniorkester f\u00f6rst\u00e5s. Ivo Nilsson och Jonny Axelsson samarbetar g\u00e4rna med David Sw\u00e4rd och har bes\u00f6kt Norrk\u00f6ping av den anledningen vid flera tillf\u00e4llen. Slagverkaren Jonny Axelsson spelar \u00e4ven med violinisten Eva Lindahl i WE ensemble som fyllde Antikvariatets skyltf\u00f6nster i v\u00e5ras.<\/p>\n

Virtuose Chrichan Larson gav solocellokonsert under \u00d6sterg\u00f6tlands Musikdagar 2016. Det \u00e4r bara dirigenten Staffan Larson och fl\u00f6jtisten Peter Fridholm jag inte m\u00f6tt tidigare.<\/p>\n

Dessutom s\u00e4llar sig pianisten och Norrk\u00f6pingssonen Love Derwinger, k\u00e4r g\u00e4st hos \u00d6sterg\u00f6tlands Musikdagar om sensomrarna, till ensemble MA b\u00e5de d\u00e5 och i synnerhet nu.<\/p>\n

Chrichan Larson introducerar styckena.<\/strong> \u00c4ven om musiken \u00e4r av kammarformat \u00e4r den s\u00e5 pass komplicerad att en dirigent beh\u00f6vs. Staffan Larsons slagteknik \u00e4r stadig och bred, n\u00e5r den v\u00e4l spridda ensemblen.<\/p>\n

I Franco Donatonis Arp\u00e8ge<\/em> sl\u00e5r Staffan Larson en lugn 4-takt som rymmer den ivriga promenad i olika g\u00e5ngarter som d\u00e5 och d\u00e5 uppst\u00e5r bland instrumenten. Piano och vibrafon inleder med ett upp\u00e5tsl\u00e4ttrande tema som plockas upp av fiol, cello och tr\u00e4bl\u00e5s. Mitt intryck \u00e4r en livfull dag i staden, d\u00e4r den stadiga trafiken bryts av m\u00e4nniskors angel\u00e4genheter. Det blir kv\u00e4ll och klarinetten klagar i sugande rytm.<\/p>\n

Lars Sandbergs kaleidoskopiska I \u00f6ppna f\u00e4ltet<\/em> presenteras som en \u201dkoral\u201d. Jag h\u00f6r l\u00e5nga toner, instrument som g\u00e5r samman f\u00f6r korta unisona stunder. Trombonen som tagit plats kan b\u00e5de skorra och glida.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ensemble<\/a>
\nM\u00e5ngfingrad. Konsertpianisten Love Derwinger spelar g\u00e4rna med Ensemble MA n\u00e4r de beh\u00f6ver en pianist.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Iannis Xenakis Plekto<\/em> \u00e4r ett l\u00e4ngre verk och Chrichan Larson n\u00e4mner att matematiken var viktig f\u00f6r tons\u00e4ttaren<\/strong>. Jag uppfattar att Staffan Larson sl\u00e5r en t\u00f6jbar 8-takt. Fl\u00f6jten inleder, drar med sig \u00f6vriga i ett s\u00f6kande mot en enhet. Andetag och tystnad \u2013 som pianot bryter med klavertramp. Kakafonier g\u00e5r mot tystnad, nu \u00e4r det batteristen som f\u00e5r ett utbrott.<\/p>\n

Instrumenten g\u00e5r med och mot varandra tills ett h\u00f6gljutt lugn sprider sig bortom harmonier och skalor i en dansant marsch. Slutligen stiger sammanfl\u00e4tningen i allt h\u00f6gre tonh\u00f6jder som en r\u00f6df\u00f6rskjutning i rymden.<\/p>\n

Efter paus inleder Chrichan Larson med att f\u00f6rklara sitt eget stycke Cordes & Tuyau<\/em>, skrivet f\u00f6r klarinett, piano och cello.<\/strong> Han talar om strukturer, teman som i sig inte \u00e4r intressanta men som ger m\u00f6jlighet till olika infallsvinklar.<\/p>\n

Stycket inleds med attackstart, instrumenten tr\u00e4ngs f\u00f6r att presentera sig. D\u00e4refter dr\u00f6jande toner son inte l\u00e5ter hindras av pianots infall p\u00e5 h\u00f6gsta och l\u00e4gsta tangenterna. Klarinetten frustar, gnisslar. Det \u00e4r precisa starter och slut. Cellon ger gener\u00f6st utrymme till de andra men finlirar med bred str\u00e5ke p\u00e5 alla str\u00e4ngar, l\u00e4tt, l\u00e4tt.<\/p>\n

Tre instrument blir till ett, en tajt r\u00f6st av en instrumentalist med sex h\u00e4nder, eller \u00e5tta n\u00e4r dirigenten r\u00e4knas in.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ensemble<\/a>
\n Drag och kn\u00e4ppningar. Eva Lindal spelar g\u00e4rna nyskriven musik som utmanar instrumentalisten.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Till sist uruppf\u00f6randet av Lightship 11\/5\/55<\/em> av Norrk\u00f6pingstons\u00e4ttaren David Sw\u00e4rd.<\/strong> En musikalisk gestaltning av ett dygn till havs, den 5 november 1955, komprimerat till en kort stund i en v\u00e4lbesatt konsertsalong.<\/p>\n

Fyra fyrskepp s\u00e4nde denna dag som alla andra dagar plikttroget ut sina ljud- och ljussignaler f\u00f6r att v\u00e4gleda sj\u00f6farande. Bes\u00e4ttningen observerade v\u00e4der, m\u00e4tte vind och temperatur, noterade nogsamt vindriktning, luftfuktighet i loggen som efter fullgjort v\u00e4rv skickades till Sj\u00f6fartsverket.<\/p>\n

David Sw\u00e4rd har tidigare omvandlat ett forskningsprojekt om vindhastigheter i fj\u00e4llen till verket Breath of Life.<\/em><\/strong> Han ber\u00e4ttar att han letat l\u00e4nge i Sj\u00f6fartsverkets arkiv till dess att han hittade ett bra dygn.<\/p>\n

\u2013 Jag f\u00e5r med sj\u00f6fall, regn, tjocka. Sedan anv\u00e4nder jag mig av vindhastigheten som l\u00e4stes av var sj\u00e4tte timme. Mer romantiskt \u00e4r fyrsignalerna som varje skepp har.<\/p>\n

Stycket best\u00e5r av tv\u00e5 satser.<\/strong> Det f\u00f6rsta \u00e4r ”West”, fyrskeppen Vinga och Fladen, det andra \u00e4r ”East”, skeppen Sydostbrotten och \u00d6stra Kvarken. Musikstycket bidrar allts\u00e5 \u00e4ven till att uppm\u00e4rksamma svensk sj\u00f6fartshistoria, inte n\u00e5got av fyrskeppen finns l\u00e4ngre kvar.<\/p>\n

”West”. Dova toner som \u00f6kar. Kan det vara vinden som driver p\u00e5? Violinen kontrar med pizzicato, fingerkn\u00e4ppningar p\u00e5 str\u00e4ngarna, den del som sitter mellan stallet och f\u00e4stet. L\u00e5ngsamt byggs stycket upp med cellons str\u00e5kdrag som g\u00f6r unison, sak med trombon och basklarinett, l\u00e4tt ur fas med varandra. Som n\u00e4r vinden r\u00f6r sig fr\u00e5n ett tr\u00e4d till n\u00e4sta.<\/p>\n

Vad som \u00e4r vind, sn\u00f6, fyrljus eller mistlur g\u00e5r inte att s\u00e4rskilja och det \u00e4r inte det viktiga. H\u00e4r uppst\u00e5r ny musik, inte ett h\u00e4rmande av naturens krafter. Upplevelsen rymmer bl\u00e5sljud med och utan ton, kn\u00e4ppningar, tinglande klockor, tankl\u00f6sa cellostr\u00e5k p\u00e5 bed\u00f6vad str\u00e4ng. Det \u00e4r meditativt, en svag celloton upprepas, svarar sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

”East”, andra stycket, g\u00e5r till attack.<\/strong> En ton som nyss bodde i cellon tas upp av trombonen. Violinen attackerar. Ett fl\u00f6de kastas fram, musikerna g\u00e5r mer och mer mot ett gemensamt tonl\u00e4ge. R\u00f6relsen \u00e4r mycket vacker.<\/p>\n

Luftrummet d\u00e4r musikerna sitter \u00e4r viktigt. Det \u00e4r rymd kring var och en. Ljudet r\u00f6r sig fr\u00e5n en sida till en annan. Var d\u00e4r klapprande klarinettklaffar eller en kn\u00e4ppande cello?<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin\u2028<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Notbild<\/a>