{"id":33163,"date":"2017-11-01T10:44:22","date_gmt":"2017-11-01T09:44:22","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=33163"},"modified":"2017-11-01T10:44:22","modified_gmt":"2017-11-01T09:44:22","slug":"ankare-i-tiden-reflekterar-over-livets-magi-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=33163","title":{"rendered":"Ankare i tiden reflekterar \u00f6ver livets magi (recension)"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nAnkare i tiden av Anders Keily.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Poetiskt landskap med rikt bildspr\u00e5k<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Minnen, livet och k\u00e4rleken<\/strong>. Anders Keily sl\u00e4ppte diktsamlingen Ankare i tiden<\/em> i Himmelstalunds brunnssalong i l\u00f6rdags. Debuten konfronterar det f\u00f6rflutna, f\u00e5ngar glimtar av nuet och dr\u00f6mmer om framtiden.<\/p>\n

Diktsamlingen best\u00e5r av sex kapitel som vart och ett kretsar runt sitt tema.<\/p>\n

Inledningskapitlet \u201dMinnesfl\u00f6den\u201d handlar om barn- och ungdoms\u00e5ren och hur det p\u00e5verkar oss \u00e4ven senare i livet.<\/strong> Som i Barndomsminnen<\/em> d\u00e4r jaget reflekterar \u00f6ver vilka minnen som verkligen \u00e4r hans egna.<\/p>\n

\/—\/
\njag drar handen genom gr\u00e4set och
\n\u00e5terskapar de minnen jag tror jag b\u00e4r<\/p>\n

men brydde jag mig verkligen som
\nbarn om gr\u00e4s<\/p>\n

\u00c4ven i Ungdomens hud<\/em> lockar fragmentariska minnesbilder. Erinringen av en ber\u00f6ring s\u00e5 starkt f\u00f6rankrad att den tar sig fysisk form, eller…?<\/p>\n

\/—\/
\njag minns
\njag tror att jag minns,
\njag m\u00e5ste minnas,
\ns\u00e5 jag intalar mig<\/p>\n

att jag k\u00e4nt huden vibrera
\nav en annans fingrar
\n\/—\/<\/p>\n

I Minnen<\/em> \u00e4r barnet vuxet och lever sitt eget liv. \u00c5ren har g\u00e5tt i ilfart och han har kanske inte hunnit stanna upp f\u00f6r att reflektera. Tills han en dag g\u00e5r f\u00f6rbi en spegel och ”h\u00e4pnas vid \u00e5synen av sin far”.<\/p>\n

Kapitel tv\u00e5 \u201dAnkare i tiden\u201d tar upp k\u00e4rlek och lycka med sk\u00f6rheten st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande.<\/strong> Som den varma l\u00e4ngtan efter n\u00e5gon i V\u00e4ntan<\/em>:<\/p>\n

\/—\/
\njag vill bara att du ska komma
\nmed dina svarta v\u00e5gor
\nsvallandes runt gath\u00f6rnet
\n\/—\/<\/p>\n

Anders Keily har skapat ett poetiskt landskap, best\u00e5ende av m\u00e5nga lekfulla stigar.<\/strong> L\u00e4saren \u00e4r b\u00e5de fri i sin egen tolkning och erbjuds att svepas med i det rika bildspr\u00e5ket.<\/p>\n

Kapitlet \u201dF\u00f6re och efter\u201d handlar om sorgearbetet efter en n\u00e4ra anh\u00f6rig.<\/strong> L\u00e5ngdikten Bilen in i berget<\/em>, n\u00e4stan som en miniatyrnovell, ber\u00e4ttar om en vardag kantad av depression och sj\u00e4lvmordstankar. Sm\u00e4rtan och frustrationen drabbar \u00e4ven den kvarl\u00e4mnade.<\/p>\n

I kapitlet \u201dSorg och skugga\u201d tar diktaren ett globalt grepp.<\/strong> Att tro p\u00e5 en ljusare framtid i en tid av bland annat terrord\u00e5d och folk som tvingas till tiggeri, v\u00e5gar han? \u00c4ven #N\u00e4that<\/em> d\u00e4r hatet och hoten p\u00e5 sociala medier f\u00f6ljer oss var vi \u00e4n g\u00e5r. Kan de ta fysisk form?<\/p>\n

\/—\/
\n\u00f6ppnar d\u00f6rren med f\u00f6rsiktighet<\/p>\n

nej, ingen d\u00e4r idag<\/p>\n

heller<\/p>\n

I \u201dBetraktelser\u201d lyfter Keily fram sm\u00e5 magiska ting i vardagen som l\u00e4tt g\u00e5r oss f\u00f6rbi i alla livets m\u00e5sten.<\/strong> I den John Bauer-magiska dikten Silvertr\u00e5dar<\/em> spelar bilden av dimman, som sakta sv\u00e4var in, med bilden av k\u00e4rleken mellan barn och f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

Bokens sj\u00e4tte och avslutande del \u201dBokstavsdjur\u201d handlar om skrivandet och dess lustfyllda vederm\u00f6dor.<\/strong> Finurliga nyckeldikten N\u00e4r jag l\u00e4st ut mig<\/em> rekommenderar jag starkt till alla som i skrift eller p\u00e5 annat s\u00e4tt s\u00f6ker sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

n\u00e4r jag l\u00e4st ut mig,
\nn\u00e4r orden inte \u00e4r mer \u00e4n broar
\nska jag v\u00e4nda bokens p\u00e4rm
\noch s\u00f6ka mig tillbaka,
\nkapitel f\u00f6r kapitel
\ntills jag f\u00f6rst\u00e5r meningen
\ni den f\u00f6rsta raden<\/p>\n

Samlingen igenom gestaltar Anders Keily sin id\u00e9v\u00e4rld med ett komprimerat och v\u00e4l avv\u00e4gt spr\u00e5k.<\/strong> Kortaste dikten best\u00e5r av endast tv\u00e5 rader och den l\u00e4ngsta upptar sju sidor.<\/p>\n

\u00a9 Text: Anton Augustsson<\/em><\/p>\n

\n

LYRIK<\/em><\/h3>\n

Ankare i tiden<\/em><\/strong>
\nAnders Keily<\/em><\/strong>
\nOmslagsbild: Moustafa Jano<\/em>
\nEget f\u00f6rlag 2017<\/em><\/p>\n

HIMMELSTALUNDS BRUNNSSALONG Norrk\u00f6ping<\/em><\/h4>\n

28 oktober 2017 kl 14
\nAnders Keily<\/strong> dikter<\/em>
\nToni Holgersson<\/strong> visor<\/em>
\nBokrelease<\/em><\/p>\n

ABF BERGSLAGSG\u00c5RDEN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h4>\n

4 november 2017 kl 19
\nAnders Keily<\/strong> dikter<\/em>
\nErik Str\u00f6m<\/strong> visor<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nAnders Keily hemsida<\/a> Facebook<\/a> FB-evenemang<\/a> FB-evenemang<\/a>
\nAnders Keily debuterar med Ankare i tiden reportage<\/a> Kultursidan.nu 14\/10 2017<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Minnen, livet och k\u00e4rleken. Anders Keily sl\u00e4ppte diktsamlingen Ankare i tiden i Himmelstalunds brunnssalong i l\u00f6rdags. Debuten konfronterar det f\u00f6rflutna, f\u00e5ngar glimtar av nuet och dr\u00f6mmer om framtiden. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[64,7],"tags":[16],"class_list":["post-33163","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-litteratur-2","category-norrkoping","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33163","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=33163"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33163\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":33171,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33163\/revisions\/33171"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=33163"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=33163"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=33163"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}