{"id":33199,"date":"2017-11-02T20:19:41","date_gmt":"2017-11-02T19:19:41","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=33199"},"modified":"2017-11-02T20:23:47","modified_gmt":"2017-11-02T19:23:47","slug":"profilen-marianne-wik-hos-nyfiken-pa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=33199","title":{"rendered":"Profilen Marianne Wik hos Nyfiken p\u00e5\u2026"},"content":{"rendered":"

\"\"
\n\u2013 ”N\u00e4r jag blir stor vill jag bli l\u00e4rarinna” var det f\u00f6rsta alster jag skrev som blev publicerat.\u00a0Det var i Kamratposten och jag fick fem kronor i arvode, ber\u00e4ttar Marianne Wik.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Snart satsar hon p\u00e5 en kurs i \u00f6stg\u00f6tska<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

S\u00d6DERK\u00d6PING Hon blev l\u00e4rare som hon best\u00e4mt.<\/strong> Hon blev f\u00f6rfattare som hon dr\u00f6mt. Marianne Wik ber\u00e4ttade om sitt liv, uppv\u00e4xten i S:t Anna och studietiden. Karri\u00e4ren b\u00f6rjade med n\u00e5gra dikter i Kamratposten.<\/p>\n

\u00d6stg\u00f6tska \u00e4r en ful dialekt.<\/strong> Eller \u00e5tminstone lite t\u00f6ntig. Det \u00e4r nog en vanlig \u00e5sikt.
\nMen det h\u00e5ller inte f\u00f6rfattaren Marianne Wik med om. Hon har tagit till sig sin dialekt och utvecklar den i b\u00e5de tal och skrift. H\u00e4rn\u00e4st satsar hon p\u00e5 en kurs i \u00f6stg\u00f6tska.<\/p>\n

Att det g\u00e5r att skriva och l\u00e4sa poesi p\u00e5 \u00f6stg\u00f6tska bevisade hon n\u00e4r hon g\u00e4stade f\u00f6rel\u00e4sningsf\u00f6reningen Nyfiken p\u00e5\u2026 p\u00e5 Stinsen i S\u00f6derk\u00f6ping i onsdags kv\u00e4ll. D\u00e4r och d\u00e5 fick \u00e5h\u00f6rarna ta del av tidiga och mera mogna dikter, b\u00e5de p\u00e5 \u00f6stg\u00f6tska och svenska.<\/p>\n

Marianne Wik \u00e4r en v\u00e4lk\u00e4nd profil i S\u00f6derk\u00f6ping.<\/strong> Inte underligt att hon drog fullt hus till sin f\u00f6rel\u00e4sning.<\/p>\n

\u2013 Jag har f\u00f6rel\u00e4st m\u00e5nga g\u00e5nger om olika \u00e4mnen. Men det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag ber\u00e4ttar om mig sj\u00e4lv och om mitt liv, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Marianne<\/a>
\n\u2013 Det var inte sj\u00e4lvklart att jag skulle f\u00e5 ta studenten.\u00a0N\u00e4r jag var 15 \u00e5r, fick jag veta att jag f\u00e5tt en friplats p\u00e5 Sigtunastiftelsen gymnasium. ”Jag m\u00e5ste fr\u00e5ga mina f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6rst”, sa Marianne Wik. Men i grunden var hon f\u00f6rst\u00e5s sj\u00e4laglad.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Marianne Wik \u00e4r f\u00f6dd och uppvuxen i S:t Anna.<\/strong> Hon \u00e4r tacksam f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5ende f\u00f6r\u00e4ldrar och f\u00f6r l\u00e4rare som ins\u00e5g att hon var beg\u00e5vad och borde l\u00e4sa vidare. Efter skolan i S\u00f6derk\u00f6ping fortsatte hon sina studier i Sigtuna och Stockholm och blev s\u00e5 sm\u00e5ningom det hon dr\u00f6mde om att bli redan som barn \u2013 n\u00e4mligen l\u00e4rarinna.<\/p>\n

\u2013 Jag har alltid \u00e4lskat att l\u00e4sa, ber\u00e4ttar hon. \u2013 Varje g\u00e5ng mina f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e5kte till ”stan”, allts\u00e5 till S\u00f6derk\u00f6ping, hade de med sig en bok hem till mig. Det kunde vara Fr\u00f6ken Sprakf\u00e5le, n\u00e5gon av Kitty-b\u00f6ckerna eller Flickornas julbok. Inte nog med det, jag fick ocks\u00e5 spiralblock s\u00e5 att jag slapp skriva p\u00e5 pappersp\u00e5sar som jag ibland f\u00e5tt h\u00e5lla tillgodo med.<\/p>\n

Tillsammans med sin syster lyssnade hon g\u00e4rna p\u00e5 schlagers p\u00e5 sin vevgrammofon.<\/strong> Hon l\u00e4rde sig Vildandens s\u00e5ng, Gamle Svarten<\/em> och andra sorgliga texter utantill. Det inspirerade henne till att b\u00f6rja skriva egna dikter. Hon l\u00e5ter oss lyssna till en liten dikt om V\u00e5rens ankomst<\/em> som hon skrev i \u00e5rskurs 6.<\/p>\n

Hon fick n\u00e5gra dikter publicerade i Kamratposten och det blev starten p\u00e5 hennes f\u00f6rfattarkarri\u00e4r.<\/p>\n

Marianne Wik v\u00e4xte upp p\u00e5 1950-talet med en mamma som var hemmafru.<\/strong> Hennes pappa, som var lantbrukare, brukade framh\u00e5lla alla m\u00e4nniskors lika v\u00e4rde.<\/p>\n

\u2013\u00a0 Det fanns stora klasskillnader. Det var noga med att man skulle h\u00e4lsa ordentligt och man fick inte st\u00f6ra. Men \u00e4nd\u00e5 tror jag att det fanns en st\u00f6rre f\u00f6rn\u00f6jsamhet p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

\u2013 Jag fr\u00e5gade n\u00e5n g\u00e5ng min pappa om det. Han svarade att: Jo, inte var l\u00f6nen eller husen b\u00e4ttre och inte var maten b\u00e4ttre. Men vi delade med oss.<\/p>\n

Marianne l\u00e4ser en dikt p\u00e5 \u00f6stg\u00f6tska om R\u00e5dhuskaf\u00e9et dit hon fick f\u00f6lja med som barn ikl\u00e4dd ”di likste kl\u00e4ra”.<\/strong><\/p>\n

Hon p\u00e5pekar att hon aldrig driver med dialekten. Det har h\u00e4nt att folk trott det. Efter ett av hennes framtr\u00e4danden sa en dam i publiken: ”Ja det var roligt. Men man kan ju inte r\u00e5 f\u00f6r att man \u00e4r \u00f6stg\u00f6te.”<\/p>\n

Hon ber\u00e4ttar att hon varnades f\u00f6r den pennalism som hon skulle kunna uts\u00e4ttas f\u00f6r under studietiden p\u00e5 den ”fina” skolan i Sigtuna eftersom hon kom fr\u00e5n glesbygden. Men hon m\u00e4rkte inte av n\u00e5gon ”mobbning” som vi skulle kalla det idag.<\/p>\n

Marianne Wik blev l\u00e4rare som hon best\u00e4mt sig f\u00f6r.<\/strong> Hon blev f\u00f6rfattare som hon dr\u00f6mt om. Hon har skrivit i hela sitt liv men just nu ligger skrivandet nere till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r f\u00f6rel\u00e4sningar som fordrar f\u00f6rberedelser.<\/p>\n

Det m\u00e4rks att hon tycker att det \u00e4r roligt att ber\u00e4tta. Det m\u00e4rks ocks\u00e5 att hennes \u00e5h\u00f6rare har rolig, inte minst p\u00e5 de m\u00e5nga glada och igenk\u00e4nnande skratten.<\/p>\n

\u00a9 Text: Bibi Friedrichsen\u2028<\/em>
\n\u00a9 Foto: Boy Svedberg<\/em><\/p>\n

\n

B\u00f6cker av Marianne Wik<\/em><\/h3>\n

K\u00e4rlek och blomdoft<\/strong> ett knippe k\u00e4rleksdikter<\/em>
\nMalva och haren<\/strong> en barnbok<\/em>
\nTill S\u00f6derk\u00f6ping<\/strong> en hyllning till S\u00f6derk\u00f6ping<\/em>
\nEngela<\/strong> historien om en udda dam<\/em><\/p><\/blockquote>\n

 <\/p>\n

\n

STINSEN S\u00f6derk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

H\u00f6sten 2017 kl 18.30
\nNyfiken p\u00e5\u2026 <\/em><\/strong>
\nF\u00f6rel\u00e4sningar <\/em>
\nSamarr: S\u00f6derk\u00f6pings f\u00f6rel\u00e4sningsf\u00f6rening, Kulturkontoret, Folkuniversitetet och S\u00f6derk\u00f6pings Bokhandel<\/em><\/p>\n

13 september
\nLasse Berg<\/strong> V\u00e5rt inre Afrika. Uppt\u00e4cktsresor<\/em><\/p>\n

4 oktober
\nChrister Sturmark<\/strong> Upplysning i det 21:a \u00e5rhundradet<\/em><\/p>\n

18 oktober
\nCharlotte von Zweigbergk<\/strong> Fattigf\u00e4llan<\/em><\/p>\n

1 november
\nMarianne Wik<\/strong> Fr\u00e5n S:t Anna \u00f6ver Sigtuna till S\u00f6derk\u00f6ping<\/em><\/p>\n

15 november
\nIngmar Karlsson<\/strong> Kurdistan \u2013 landet som icke \u00e4r<\/em><\/p>\n

7 december
\nHel\u00e9ne L\u00f6\u00f6w<\/strong> Nationalsocialismens, fascismens och rasideologins historia<\/em><\/p>\n

14 december
\nKristina Palt\u00e9n<\/strong> Den r\u00e4dda l\u00f6paren<\/em><\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nNyfiken p\u00e5\u2026 hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nS\u00f6derk\u00f6pings kommun \/Kulturkontoret hemsida<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S\u00d6DERK\u00d6PING Hon blev l\u00e4rare som hon best\u00e4mt. Hon blev f\u00f6rfattare som hon dr\u00f6mt. Marianne Wik ber\u00e4ttade om sitt liv, uppv\u00e4xten i S:t Anna och studietiden. Karri\u00e4ren b\u00f6rjade med n\u00e5gra dikter i Kamratposten. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[53],"class_list":["post-33199","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-soderkoping","tag-foredrag"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33199","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=33199"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33199\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":33209,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33199\/revisions\/33209"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=33199"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=33199"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=33199"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}