{"id":33693,"date":"2017-11-26T19:03:31","date_gmt":"2017-11-26T18:03:31","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=33693"},"modified":"2017-12-29T12:41:21","modified_gmt":"2017-12-29T11:41:21","slug":"kallarmanniskor-med-och-utan-utvag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=33693","title":{"rendered":"K\u00e4llarm\u00e4nniskor med och utan utv\u00e4g"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nSlutf\u00f6rvar. I ett kalt rum fl\u00e4tas tre m\u00e4ns monologer samman. Mons Gregemarks bittre tj\u00e4nsteman, Joakim Malmbergs sunkige n\u00e4tpedofil och Johan Millvings iskalle fr\u00e4mling.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En spegel f\u00f6r alla m\u00e4n, om de v\u00e5gar<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Hopp och hoppl\u00f6st.<\/strong> Norrk\u00f6pings Teaterkompani spelar p\u00e5 platser d\u00e4r man minst anar \u2013 NP33, i gamla f\u00e4ngelset och nu p\u00e5 Mirum Galleria. I en urbl\u00e5st butikslokal m\u00f6ter vi fyra m\u00e4n som f\u00f6rlorat kontakten med sig sj\u00e4lva och sin omv\u00e4rld.<\/p>\n

F\u00f6rst blir jag st\u00f6rd av ljuden utanf\u00f6r.<\/strong> Det l\u00f6st h\u00e4ngande draperiet som skiljer oss fr\u00e5n myllret ute i k\u00f6pcentret d\u00e4mpar men tar inte bort r\u00f6sterna och ljuden. Men sedan t\u00e4nker jag att det kanske inte \u00e4r s\u00e5 dumt \u00e4nd\u00e5. V\u00e4rlden utanf\u00f6r g\u00f6r sig p\u00e5mind, men tar sig inte in i den k\u00e4llarlokal som vi har framf\u00f6r oss.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r det kalt och skr\u00e4pigt.<\/strong> En tom pizzakartong, tomburkar, tidningsurklipp och andra saker ligger str\u00f6dda p\u00e5 golvet. Framf\u00f6r en dator st\u00e5r en rad med energidrycksburkar. Utdragssoffan \u00e4r slarvigt b\u00e4ddad. L\u00e4ngst in i lokalen n\u00e5gra delar av ett trumset.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Lazaros\"<\/a>
\n K\u00e4llarpojke. Lazaros har flyttat under jord, undan alla krav, med datorn som enda s\u00e4llskap.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Han s\u00e4tter sig vid trummorna och sl\u00e5r h\u00e5rt och l\u00e4nge.<\/strong> Men frustrationen f\u00f6rsvinner inte och han skriker rakt ut. Lazaros \u00e4r sexton \u00e5r men han \u00e4r ingen. Han \u00e4r en nobody som ingen bryr sig om, inte ens han sj\u00e4lv. Jo, mamma bryr sig, men p\u00e5 ett jobbigt s\u00e4tt. Fr\u00e5gar vad han g\u00f6r, om han vill \u00e4ta, om han har l\u00e4st broschyren fr\u00e5n Komvux.<\/p>\n

N\u00e4, han g\u00e5r inte till skolan l\u00e4ngre. Han \u00e4r en NEET \u2013 Not in Education, Employment or Training \u2013 en hemmasittare som har gett upp. Vill inte vara med och t\u00e4vla l\u00e4ngre om vem som \u00e4r b\u00e4st eller s\u00e4mst. Han vet ju \u00e4nd\u00e5 var i skalan han hamnar. Spelen p\u00e5 datorn \u00e4r den enda t\u00e4vling har ger sig in i.<\/p>\n

Sylvester Peipke m\u00f6ter oss med stadig blick.<\/strong> Det g\u00f6r ont att se en ung kille totalt dissa sig sj\u00e4lv. Men han vet \u2013 statistiken kan ber\u00e4tta vad han har att v\u00e4nta. Fler m\u00e4n \u00e4n kvinnor sitter i f\u00e4ngelse, fler m\u00e4n \u00e4n kvinnor beg\u00e5r sj\u00e4lvmord. N\u00e4r tjejer ber\u00e4ttar vad de identifierar sig som \u00e4r det som feminist, antirasist och milj\u00f6v\u00e4n. Killar \u00e4r gamblers och sportf\u00e5nar.<\/p>\n

Erik Wallstens text \u00e4r rakt p\u00e5 och inspirerad av medias rapportering.<\/strong> V\u00e4lskriven men lite f\u00f6r tillr\u00e4ttalagd i den meningen att allt som s\u00e4gs f\u00f6ljer en tr\u00e5d som mynnar ut i resonemang som hakar i varandra. Inget fel i det, men det \u00e4r mer som en god kr\u00f6nika \u00e4n som en vilsen ton\u00e5rings tankar.<\/p>\n

Sylvester Peipke lyckas trots allt fylla texten med k\u00f6tt och blod.<\/strong> Det \u00e4r en prestation att ensam fylla scenrummet under trettio minuter. Visst svajar texten ibland, men aldrig fokus och uttryck.<\/p>\n

Det spirande ljus som bl\u00e4nker till i slutet ger hopp f\u00f6r framtiden och \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt, tror jag, f\u00f6r att forts\u00e4tta samtala efter pj\u00e4sen. Det finns v\u00e4gar upp, ut och fram\u00e5t. Teaterkompaniet vill v\u00e4nda sig till h\u00f6gstadiet och gymnasiet och jag hoppas verkligen att de n\u00e5r ut. Det k\u00e4nns livsviktigt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Slutf\u00f6rvar\"<\/a>
\n Ing\u00e5ng. Mons Gregemarks bittre tj\u00e4nsteman har h\u00e4mtats ur Fjodor Dostojevskijs Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Efter bekantskapen med Lazaros k\u00e4nns det som att ramla tillbaka ner i k\u00e4llaren n\u00e4r vi m\u00f6ter Mons Gregemarks bittre och sj\u00e4lvgode tj\u00e4nsteman.<\/strong> Texten \u00e4r h\u00e4mtad ur Fjodor Dostojevskijs kortroman Anteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l<\/em> fr\u00e5n 1864. En man som l\u00e5st in sina k\u00e4nslor s\u00e5 v\u00e4l att han inte kommer \u00e5t dem sj\u00e4lv. Han \u00e4r ensam och n\u00e4r han skaffar sig en v\u00e4n vet han inget annat s\u00e4tt att bem\u00f6ta en annan m\u00e4nniska \u00e4n med f\u00f6rakt och \u00f6versitteri.<\/p>\n

Men ibland sipprar det fram k\u00e4nslor som han inte kan hantera. Han faller i gr\u00e5t.<\/p>\n

Fr\u00e4mlingen<\/em> i Albert Camus roman med samma namn fr\u00e5n 1942 har knutit in sina k\u00e4nslor \u00e4nnu h\u00e5rdare.<\/strong> Han \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 allt, har alltid r\u00e4tt. F\u00f6rresten spelar det ingen roll. Inget betyder n\u00e5got.<\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got iskallt obehagligt \u00f6ver Johan Millvings fr\u00e4mling. Hans ljusbeiga trenchcoat f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 v\u00e4rme och \u00f6ken, men likgiltigheten i hans r\u00f6st och ord sprider kalla k\u00e5rar. Han har gett upp och det r\u00f6r honom inte i ryggen.<\/p>\n

Inspr\u00e4ngd mellan dessa tv\u00e5 m\u00e4n ur den klassiska litteraturen kommer en sk\u00e4ggig kille i storm\u00f6nstrad skjorta, jeans och v\u00e4st.<\/strong> Han pratar om Niklas Str\u00f6mstedt, om FB och att alla m\u00e4n \u00e4r v\u00e5ldt\u00e4ktsm\u00e4n. I alla fall om man ska tro vad de skriver. Men vad\u00e5, visst har han skickat dickpics, men de var ju med p\u00e5 det. Hur skulle han kunna veta att hon som han chattade med och best\u00e4mde tr\u00e4ff med verkligen var fjorton \u00e5r? Tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre \u00e4n egna dottern.<\/p>\n

Joakim Malmbergs \u00f6vergivne 40-\u00e5ring \u00e4r som en arg ton\u00e5ring. Or\u00e4ttvist behandlad av omv\u00e4rlden utan ansvar f\u00f6r sina egna handlingar. Erik Wallstens nyskrivna text \u00e4r rapp och stundtals dr\u00e5plig.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Slutf\u00f6rvar\"<\/a>
\n Kontaktl\u00f6st. De tre m\u00e4nnen ser aldrig p\u00e5 varandra. Iskallt. Ensamt.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Men det \u00e4r en sorglig mansroll som tecknas i den sammanfl\u00e4tade akt som f\u00e5tt titeln ”Slutf\u00f6rvar”.<\/strong> \u00c4r det denna framtid som g\u00e5r Lazaros till m\u00f6tes om han inte tar sig ur sin k\u00e4llartillvaro?<\/p>\n

Det \u00e4r ingen l\u00e4ttsm\u00e4lt upplevelse Norrk\u00f6pings Teaterkompani bjuder p\u00e5. Existentiella fr\u00e5gor som ber\u00f6r och st\u00e4ller krav p\u00e5 eftertanke. Allm\u00e4nm\u00e4nsklig ja, men filtrerad genom me-too-r\u00f6relsen en spegel f\u00f6r alla m\u00e4n att se sig i, om de v\u00e5gar.<\/p>\n

\u00a9 Text: Felicia Eriksson<\/em>
\n\u00a9 Foto: Andrew J.S.\u00a0Jones<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Lazaros<\/a>