{"id":33799,"date":"2017-12-02T21:34:10","date_gmt":"2017-12-02T20:34:10","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=33799"},"modified":"2017-12-02T22:10:54","modified_gmt":"2017-12-02T21:10:54","slug":"flygeln-blinkade-for-ternheim-hederos","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=33799","title":{"rendered":"Flygeln blinkade f\u00f6r Ternheim & Hederos"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nMystik. Singer-songwritern Anna Ternheim ber\u00e4ttar historier i sina texter. I tisdags spelade hon i Flygeln.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Texterna ber\u00e4ttar historier<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Bl\u00e5ste liv i ”gamla lik”.<\/strong> N\u00e4r Anna Ternheim g\u00e4stade Flygeln spelade hon b\u00e5de nya och gamla l\u00e5tar. Ett inst\u00e4llt t\u00e5g fick henne att \u00e5ka taxi fr\u00e5n Stockholm \u2013 allt f\u00f6r Norrk\u00f6pingspubliken.<\/p>\n

N\u00e4r Anna Ternheim fick fr\u00e5gan av P4 om det inte k\u00e4nns tr\u00e5kigt att spela gamla l\u00e5tar, svarade hon att man ju spelar dem p\u00e5 olika s\u00e4tt varje g\u00e5ng<\/strong> \u2013 beroende p\u00e5 till exempel vem man spelar med. Under tisdagskv\u00e4llen var Martin Hederos medmusikant, med flera olika instrument.<\/p>\n

”Tr\u00e5kigaste artisten jag sett live”, tyckte en tjej, som h\u00f6rde talas om att konserten skulle bli av. Och \u00e4rligt talat v\u00e4ntar jag mig en ganska stillsam, sm\u00e5tr\u00e5kig spelning \u2013 \u00e4ven om jag gillar Anna! \u2013 f\u00f6r visst kan det bli lite segt med samma lugna lunk en l\u00e4ngre stund.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Anna<\/a>
\nFyller rummet. Anna Ternheim och Martin Hederos fick lamporna att blinka.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Men n\u00e4r jag h\u00f6r hennes r\u00f6st k\u00e4nns det allt annat \u00e4n tr\u00e5kigt.<\/strong> Live fyller dess unikum hela rummet, p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00f6rtj\u00e4nar en mycket st\u00f6rre publik \u00e4n Flygelns denna kv\u00e4ll. Jag uppskattar att max 60 procent av platserna \u00e4r fyllda. Kanske \u00e4r det fler som v\u00e4ntar sig n\u00e5got tr\u00e5kigt? Eller som helt enkelt \u00e4r f\u00f6r tr\u00f6tta en vanlig tisdagskv\u00e4ll.<\/p>\n

Lite s\u00f6mnpilleraktigt vaggande \u00e4r det ibland, men texterna ber\u00e4ttar historier och l\u00e5tarnas st\u00e4mning f\u00e5r mig att erinra pg.losts jubileumsspelning p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern. Annas musik skulle nog ocks\u00e5 kunna visualiseras \u2013 \u00e4nnu mer \u00e4n med blinkande lyktor! \u2013 och med f\u00f6rdelen av det konkreta i orden.<\/p>\n

\u2013 Vilken fin text, viskar n\u00e5gon bakom mig, n\u00e4r Somebody’s Outside<\/em> spelas. Enligt artisten sj\u00e4lv \u00e4r det en av l\u00e5tarna som h\u00e4ngt med l\u00e4ngst, sedan hon bara var 16 \u00e5r och fick tanken om att g\u00f6ra ett album med namnet.<\/p>\n

Den l\u00e5t som g\u00f6r starkast intryck p\u00e5 mig \u00e4r To Be Gone<\/em> fr\u00e5n just albumet ”Somebody Outside (2004).<\/strong> F\u00f6r mig \u00e4r den ny, men binder mig med sin mystik, och duon v\u00e4xlar lugnet med rockigare instrumentala partier. Lyktorna blinkar i takt.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Martin<\/a>
\nPartner i musik. Martin Hederos \u00e4r \u00e4ven k\u00e4nd fr\u00e5n Soundtrack of Our Lives samt Tonbruket.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Den h\u00e4r skrev jag under en period n\u00e4r jag var 24 och gick p\u00e5 soc och joggade bort framtids\u00e5ngest,<\/strong> men ocks\u00e5 dejtade och hade det bra, s\u00e4ger Martin Hederos innan pianosolot Slottsskogen<\/em>. Vackert. Moget sound.<\/p>\n

Ternheim beskriver i ett mellansnack k\u00e4nslan av att i skapandet ibland undra vad man h\u00e5ller p\u00e5 med, och om det h\u00e4r inte funkar, vad man d\u00e5 ska hitta f\u00f6r jobb.<\/strong> Jag t\u00e4nker att hon uppenbart \u00e4r f\u00f6dd till musicerandet, \u00e4ven om hon tydligen ocks\u00e5 har dansat balett i sitt liv. Hon s\u00e4ger att f\u00f6r att kunna g\u00f6ra musik m\u00e5ste man g\u00e5 p\u00e5 instinkt.<\/p>\n

Hederos k\u00e4nner igen sig i tvivlet, men inte till den grad att han n\u00e5gonsin inbillar sig ett helt misslyckande. Ett manligt privilegium? Bara en tanke.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Anna<\/a>
\nExtra. Anna Ternheims senaste album ”All the Way to Rio” kom tidigare i \u00e5r och har f\u00e5tt ge sitt namn till den p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9n.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Extranumren blir lite v\u00e4l m\u00e5nga, men det \u00e4r h\u00e4ftigt att Ternheim avslutar a capella.<\/strong> \u00c4nd\u00e5 skriker en r\u00f6st inom mig \u00e4nda till slutet, utan att f\u00e5 n\u00e5got gensvar: Spela Shoreline<\/em>.<\/p>\n

\u00a9 Text: Melinda Reyes Hiltunen<\/em>
\n\u00a9 Foto: Human Golmohammadi<\/em><\/p>\n

\n

FLYGELN Norrk\u00f6ping<\/em><\/h3>\n

28 november 2017
\nAnna Ternheim med Martin Hederos<\/em><\/strong>
\nAll the Way to Rio \u2013 Europaturn\u00e9<\/em><\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nAnna Teirnheim FB-evenemang<\/a>\u00a0 hemsida<\/a>\u00a0 Facebook<\/a> Instagram<\/a>\u00a0 YouTube<\/a>
\nMartin Hederos Facebook<\/a>\u00a0 Julduo<\/a>\u00a0 MTA Production<\/a>
\nSpela Shoreline Wikipedia<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Bl\u00e5ste liv i ”gamla lik”. N\u00e4r Anna Ternheim g\u00e4stade Flygeln spelade hon b\u00e5de nya och gamla l\u00e5tar. Ett inst\u00e4llt t\u00e5g fick henne att \u00e5ka taxi fr\u00e5n Stockholm \u2013 allt f\u00f6r Norrk\u00f6pingspubliken. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-33799","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33799","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=33799"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33799\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":33805,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33799\/revisions\/33805"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=33799"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=33799"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=33799"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}