{"id":35299,"date":"2018-03-10T17:22:30","date_gmt":"2018-03-10T16:22:30","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=35299"},"modified":"2018-03-10T17:24:43","modified_gmt":"2018-03-10T16:24:43","slug":"forfattarmote-med-karin-wahlberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=35299","title":{"rendered":"F\u00f6rfattarm\u00f6te med Karin Wahlberg"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nFr\u00e5n mord till liv. Karin Wahlberg har mest skrivit deckare. Med Cancerland\u00a0 tur och retur slog hon in p\u00e5 ett nytt sp\u00e5r, som har sin grund i den egna kampen mot \u00e4ndtarmscancer \u2013 en ”fulcancer” som det talas alldeles f\u00f6r lite om.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

”\u00c4ndtarmscancer \u00e4r en fulcancer”<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING Jag har trott att Karin Wahlberg \u00e4r en f\u00f6rsynt betraktare.<\/strong> Men det \u00e4r en livfull och stark l\u00e4kare och f\u00f6rfattare av deckare och romaner som bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Vi skrattar med henne hela kv\u00e4llen p\u00e5 Norrk\u00f6pings stadsbibliotek.<\/p>\n

Karin Wahlberg ber\u00e4ttar varmt om sin uppv\u00e4xt i V\u00e4stervik och hur de sedan flyttade till Kalmar, d\u00e4r pappan var journalist p\u00e5 dagstidningen Barometern.<\/strong> Hans v\u00e4g till journalistiken gick via Gamleby folkh\u00f6gskola och inom ABF. Karins morfar var underofficer och senare administrat\u00f6r. \u201dHan var bra p\u00e5 papper och pengar\u201d.<\/p>\n

Sj\u00e4lv tycker Karin Wahlberg att m\u00f6ten \u00e4r n\u00e5got bland det jobbigaste hon vet. Hennes medvetande flyttar ut fr\u00e5n m\u00f6tet och ist\u00e4llet b\u00f6rjar hon fundera p\u00e5 mordkomplotter.<\/p>\n

Karin v\u00e4xte upp i ett tryggt och k\u00e4rleksfullt hem.<\/strong> Hon \u00e4r f\u00f6dd tidigt 1950-tal och ber\u00e4ttar om sina minnen p\u00e5 ett s\u00e5 m\u00e5lande s\u00e4tt att man b\u00e5de k\u00e4nner smak och lukt. N\u00e4r hon pratar om sin mammas sm\u00f6rskulpturer, svanar, f\u00e5r jag en n\u00f6taktig sm\u00f6rsmak i munnen.<\/p>\n

\u2013 Kommer ni ih\u00e5g n\u00e4r telefonen blev vanlig i hemmet, fr\u00e5gar Karin Wahlberg. V\u00e5r telefon var av bakelit, den blev varm och luktade lite br\u00e4nt efter en stund. Pappa sade att telefonen var till f\u00f6r korta och koncisa meddelanden.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Karin<\/a>
\nF\u00f6rfattarsamtal. Karin Wahlberg lockade mest kvinnor till Mellanrummet i Stadsbiblioteket.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Mamman arbetade som tandtekniker n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna tr\u00e4ffades och fann sig inte riktigt i rollen som hemmafru.<\/strong> Det var sv\u00e5rt f\u00f6r kvinnor att ha ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt liv p\u00e5 1950-talet. Karin ber\u00e4ttar om m\u00f6ten med \u201ddoktorinnor\u201d och andra kvinnor som titulerades efter sina m\u00e4n.<\/p>\n

Karin hade l\u00e4tt f\u00f6r sig i skolan men hennes f\u00f6rsta arbete var som st\u00e4derska p\u00e5 Kalmar Chokladfabrik.<\/strong> H\u00e4r m\u00f6tte hon m\u00e5nga intressanta m\u00e4nniskor, som hon senare l\u00e5nat drag av i sitt f\u00f6rfattarskap.<\/p>\n

Hon l\u00e4ste humaniora p\u00e5 Lunds universitet och blev l\u00e4rare. D\u00e5 hennes man fick ett arbete som medf\u00f6rde en flytt stod Karin Wahlberg arbetsl\u00f6s vid 36 \u00e5rs \u00e5lder. Hennes f\u00f6rsta tanke var att l\u00e4sa till psykolog men hon uppt\u00e4ckte att det endast skiljde en termin till att bli l\u00e4kare. Karin blev specialist i gynekologi och arbetade p\u00e5 kvinnokliniken i Lund.<\/p>\n

\u2013 Det var s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckligt s\u00e5 jag var tvungen att b\u00f6rja att skriva, s\u00e4ger Karin med ett skratt.<\/p>\n

Idag som 67-\u00e5ring \u00e4r hon fortfarande aktiv inom gynekologin.<\/strong> Hon g\u00e5r p\u00e5 timmar i seniorpoolen.<\/p>\n

\u2013 Visst l\u00e5ter det enkelt, s\u00e4ger Karin Wahlberg, men sportlovet gick jag p\u00e5 m\u00e5nga timmar. Alla som g\u00e5r p\u00e5 timmar vet verkligen att det inte \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt. Det \u00e4r en jakt p\u00e5 arbetspass och jag \u00e4r glad \u00f6ver att inte beh\u00f6va jaga timmar f\u00f6r att f\u00e5 ihop till mitt leverne.<\/p>\n

\u2013 Har jag inga arbetspass s\u00e5 kan jag ju skriva, s\u00e5 jag beh\u00f6ver inte g\u00e5 sysslol\u00f6s. Att pensionera mig p\u00e5 heltid \u00e4r jag alldeles f\u00f6r rastl\u00f6s f\u00f6r.<\/p>\n

Karin debuterade som f\u00f6rfattare relativt sent, deckaren Sista jouren<\/em> publicerades \u00e5r 2001 n\u00e4r hon var 50 \u00e5r.<\/strong> Hon valde en milj\u00f6 som hon v\u00e4l k\u00e4nde till, sjukhusets. D\u00e4refter har hon sl\u00e4ppt ungef\u00e4r en bok per \u00e5r.<\/p>\n

Efter en l\u00e5ng rad deckare f\u00f6r vuxna och f\u00f6r barn har hon skrivit en romanserie om livet kring ett lasarett i fiktiva sm\u00e5staden Ekstad p\u00e5 1950-talet, \u00c4n finns det hopp, Livet g\u00e5r vidare<\/em> och tredje delen L\u00e4tta ditt hj\u00e4rta<\/em>.<\/p>\n

\u201dV\u00e4lj 1953 d\u00e5 hade Sverige en polioepidemi, 1956 kom poliovaccinet och 1957 fick Sverige den kollektiva vaccineringen mot polio,\u201d fick hon till r\u00e5d av sin man.<\/p>\n

\u2013 En kollektivroman och klassroman, som samlar en grupp m\u00e4nniskor i ett slutet grepp, vilket g\u00f6r att man har en bra ram att utg\u00e5 ifr\u00e5n, f\u00f6rklarar Karin Wahlberg.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Karin<\/a>
\n\u2013 Min senaste bok L\u00e4tta ditt hj\u00e4rta som ges ut nu 2018 gick v\u00e4ldigt fort att skriva. Titeln \u00e4r en liten flirt med Astrid Lindgrens f\u00f6rsta bok Britt-Marie l\u00e4ttar sitt hj\u00e4rta<\/em>.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

2016 kom boken Cancerland tur och retur,<\/em> som inte \u00e4r en kriminalroman men har sp\u00e4nning p\u00e5 annat s\u00e4tt.<\/strong> Det skr\u00e4mmande c-ordet blev verklighet f\u00f6r henne d\u00e5 hon fick \u00e4ndtarmscancer.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r en fulcancer precis som prostatacancern, s\u00e4ger Karin Wahlberg. M\u00e5nga s\u00f6ker alldeles f\u00f6rsent f\u00f6r det \u00e4r lite pinsamt att bli unders\u00f6kt i de regionerna, det finns liksom ingen glamour i att f\u00e5 en endoskopi gjord eller f\u00e5 bli kl\u00e4md p\u00e5 prostatan. Men verkligheten \u00e4r att det h\u00e4r \u00e4r den form av cancer som flest m\u00e4nniskor d\u00f6r i f\u00f6r att de kommer f\u00f6rsent. (Den mest d\u00f6dliga \u00e4r lungcancer.)<\/p>\n

Dagen innan operationen, d\u00e4r hon satt hibiskrubbad och descutantv\u00e4ttad<\/strong> (tv\u00e5 medel som man ska tv\u00e4tta sig med innan en operation) f\u00f6reslog hennes l\u00e4kare: \u201dKarin, du som \u00e4r s\u00e5 bra p\u00e5 att skriva, kan v\u00e4l skriva en bok om \u00e4ndtarmscancer. Vi beh\u00f6ver f\u00e5 ut mer information om den.\u201d<\/p>\n

\u2013 Jag var verkligen inte t\u00e4nd p\u00e5 iden s\u00e4ger Karin. Men eftersom jag fick en s\u00e5dan bra v\u00e5rd t\u00e4nkte jag: \u201dja, hon ska f\u00e5 sin j\u00e4kla bok som ett tack f\u00f6r all hj\u00e4lp\u201d.<\/p>\n

Boken blev ett st\u00e4llningstagande f\u00f6r livet, att cancern inte skulle f\u00e5 vinna. Karin beskriver \u00e5ngesten, tankarna om d\u00f6den blev v\u00e4ldigt p\u00e5tagliga.<\/p>\n

\u2013 Men jag hade best\u00e4mt mig, jag skulle leva vidare.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Karin<\/a>
\nDramatik. Karin Wahlberg \u00e4r en underh\u00e5llande ber\u00e4ttare som bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lv och f\u00e5r publiken med sig.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r inte bara som patient som hon har erfarenhet fr\u00e5n cancer.<\/strong> Hennes mamma dog i br\u00f6stcancer n\u00e4r hon gick i tredje klass.<\/p>\n

\u2013 \u00c4r det n\u00e5gon som kommer ih\u00e5g hur det stod p\u00e5 d\u00f6rren till avdelningar f\u00f6rr i tiden p\u00e5 sjukhus: \u201dPersoner under 12 \u00e5rs \u00e5lder f\u00e5r ej vistas p\u00e5 avdelningen.\u201d Min pappa var en p\u00e5hittig man, precis utanf\u00f6r avdelningen l\u00e5g en hiss och d\u00e4r i en vr\u00e5 kunde jag st\u00e5 och vinka till mamma. Det \u00e4r min sista syn av henne, liggandes i en s\u00e4ng och hur jag vinkar till henne genom en glasd\u00f6rr.<\/p>\n

Mitt eget minne far till den d\u00e4r skylten.<\/strong> N\u00e4r jag var 5 \u00e5r opererades min mamma f\u00f6r livmodercancer p\u00e5 Link\u00f6pings sjukhus. Jag kommer ih\u00e5g hur min syster l\u00e4ste orden p\u00e5 skylten, magen kn\u00f6t sig och jag t\u00e4nkte att vi g\u00f6r n\u00e5got fel i att bes\u00f6ka mamma.<\/p>\n

Vi gick vilse och hamnade i ett rum d\u00e4r det stod tomma s\u00e4ngar. Storgr\u00e5tande trodde jag att mamma var d\u00f6d och borta. Den k\u00e4nslan av total tomhet kommer jag aldrig att gl\u00f6mma.<\/p>\n

\u00a9 Text: Christina Wernersson
\nRedigering: Ann-Charlotte Sandelin<\/em>
\n\u00a9 Foto: Lena Ljungars<\/em><\/p>\n

\n

STADSBIBLIOTEKET Norrk\u00f6ping<\/h4>\n

7 mars 2018<\/em>
\nKarin Wahlberg<\/strong>
\nF\u00f6rfattarm\u00f6te<\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nKarin Wahlberg hemsida<\/a>
\nNorrk\u00f6pings stadsbibliotek hemsida<\/a> Facebook<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

NORRK\u00d6PING Jag har trott att Karin Wahlberg \u00e4r en f\u00f6rsynt betraktare. Men det \u00e4r en livfull och stark l\u00e4kare och f\u00f6rfattare av deckare och romaner som bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Vi skrattar med henne hela kv\u00e4llen p\u00e5 Norrk\u00f6pings stadsbibliotek. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[16],"class_list":["post-35299","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-litteratur"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35299","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=35299"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35299\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":35304,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35299\/revisions\/35304"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=35299"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=35299"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=35299"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}