{"id":35762,"date":"2018-04-06T17:18:13","date_gmt":"2018-04-06T16:18:13","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=35762"},"modified":"2018-04-07T10:29:04","modified_gmt":"2018-04-07T09:29:04","slug":"povel-ramel-buljong-som-soppteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=35762","title":{"rendered":"Povel Ramel-buljong som soppteater"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nEntusiast. Sven Angleflod \u00e4lskar Povel Ramels underfundiga och lekfulla visor. I torsdags var det premi\u00e4r f\u00f6r En baron III i Caf\u00e9 Gycklaren p\u00e5 Stora teatern i Norrk\u00f6ping.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

”G\u00e5 p\u00e5 egen k\u00e4nsla helt enkelt” <\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Ett urval av en gedigen l\u00e5tskatt.<\/strong> Sven Angleflod sjunger Povel Ramels s\u00e5nger och ber\u00e4ttar anekdoter fr\u00e5n dennes karri\u00e4r, med tyngdpunkten p\u00e5 Kn\u00e4ppupperioden. En baron III<\/em>, sista delen om Povel Ramel, spelades p\u00e5 Caf\u00e9 Gycklaren p\u00e5 Stora teatern i Norrk\u00f6ping.<\/p>\n

Povel Ramels Kn\u00e4ppupperiod varade mellan 1952 till 1968.<\/strong> Framg\u00e5ngarna ledde till turn\u00e9er och \u00e4ven till filminspelningar. Det \u00e4r fr\u00e5n denna period, med n\u00e5gra undantag, som sk\u00e5despelaren Sven Angleflod h\u00e4mtat stoft ifr\u00e5n till sin trippelhyllningsserie En Baron I, II <\/em>och nu III<\/em> som \u00e4r den avslutande delen.<\/p>\n

Povel Ramel l\u00e4mnade efter sig en gedigen l\u00e5tskatt.<\/strong> Hur v\u00e4ljer man? Jag fick en pratstund med Sven Angleflod efter f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

\u2013 Man kan bara g\u00e5 p\u00e5 egen k\u00e4nsla helt enkelt. Det man sj\u00e4lv \u00e4lskar. Det finns massor att \u00f6sa av. Men jag har sagt att det h\u00e4r blev sista, s\u00e4ger Sven Angleflod.<\/p>\n

Varf\u00f6r Povel Ramel?<\/p>\n

\u2013 Jag har blivit matad med Povel Ramel sedan jag var femton och fick f\u00f6rsta Kn\u00e4ppuppalbumet i julklapp. S\u00e5 jag har \u00e4lskat honom \u00e4nda sen jag var ung.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Sven<\/a>
\n Uppbackad av de stora. Count Basie, Gene Krupa…. men vem \u00e4r basisten? Fast den f\u00f6rinspelade musiken \u00e4r det andra som spelar.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen inleder med Kn\u00e4ppupp, relax, koppla av!<\/em><\/strong> som var entr\u00e9l\u00e5t i f\u00f6rsta Kn\u00e4ppupprevyn \u201dAkta Huvet\u201d 1952.<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r avundsjuk p\u00e5 er publiken, s\u00e4ger Sven Angleflod och forts\u00e4tter: \u2013 N\u00e5gra av er har uppn\u00e5tt den aktningsv\u00e4rda \u00e5ldern att ni kan ha sett n\u00e5gon av Kn\u00e4ppupparna live. Det skulle jag hemskt g\u00e4rna ocks\u00e5 velat g\u00f6ra.<\/p>\n

Musiken \u00e4r f\u00f6rinspelad, men Sven Angleflod \u00e4r \u00e4nd\u00e5 inte ensam p\u00e5 scen.<\/strong> Tre svartvita fotografier av f\u00f6r mig ok\u00e4nda musiker, st\u00e5r uppradade i tripp, trapp, trull. Men de vi h\u00f6r \u00e4r n\u00e5gra helt andra. Det \u00e4r H\u00e5kan Berghe p\u00e5 piano, Niclas Lindblom p\u00e5 bas och Joakim Sand\u00e9n p\u00e5 slagverk. Niclas Lindblom \u00e4r rentav fysiskt n\u00e4rvarande och sitter i premi\u00e4rpubliken.<\/p>\n

De spelar De sista entusiasterna<\/em> fr\u00e5n revymusikalen med samma namn, fr\u00e5n 1968.<\/strong> T\u00e4ltturn\u00e9n samma sommar d\u00f6ptes om till ”Sommarentusiasterna”.<\/p>\n

Sven Angleflod f\u00f6rklarar handlingen d\u00e4r Kapten Pitou och Professor Tolstojsson ska ge sig iv\u00e4g p\u00e5 en luftballongsexpedition. De har med sig mat nog f\u00f6r tv\u00e5 personer, men s\u00e5 hoppar Borgm\u00e4stare R\u00e5hde ombord och p\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det.<\/p>\n

Sven Angleflod ber\u00e4ttar m\u00e5nga anekdoter fr\u00e5n Povel Ramels karri\u00e4r<\/strong>. Han lyfter fram s\u00e5ngerna i deras kontext och v\u00e4cker mitt intresse \u00e4nnu mer.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Sven<\/a>
\nUppstickare. Men h\u00f6r ni inte att det blev fel d\u00e4r? Povels relation till publiken var som Peppar och salt.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Povel Ramel gjorde ju inte bara revyer.<\/strong> Ibland blev det film ocks\u00e5.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 den tiden d\u00e5 det fanns tid, plats och pengar, s\u00e5 kunde revyerna bli film, ber\u00e4ttar Sven Angleflod och drar ig\u00e5ng underbart galna Var \u00e4r tv\u00e5len<\/em> fr\u00e5n filmen ”Ratataa” eller ”The Staffan Stolle Story” fr\u00e5n 1956.<\/p>\n

Han forts\u00e4tter med hur Povel Ramel skrev om publiken.<\/strong> I sina memoarer som han valde att kalla Livstycken 1 <\/em>och 2<\/em> skriver han: ”Lyssnar ju inte de j\u00e4klarna” vid tillf\u00e4llen d\u00e5 han sjungit fel och folk efter\u00e5t kommit fram och ber\u00f6mt ”vilken fin visa.”<\/p>\n

Peppar och salt<\/em> handlar om den relationen och hur de beh\u00f6ver varandra.<\/p>\n

Sven Angleflod sjunger p\u00e5 ett v\u00e4ldigt Povel Ramelskt vis, han f\u00f6r\u00e4ndrar r\u00f6sten som g\u00f6r s\u00e5ngnumren till sm\u00e5 enmanssketcher. De \u00e4r ju trots allt revynummer.<\/p>\n

Pratfinal och tungvrickaren Jag diggar dig<\/em> \u00f6verg\u00e5r till Underbart \u00e4r kort<\/em>.<\/strong> Den h\u00f6r till de mer eftert\u00e4nksamma och poetiska s\u00e5ngerna och blir en fin avrundning.<\/p>\n

Fast publiken vill ha mer.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Sven<\/a>
\n Underbart \u00e4r kort. En poetisk och fin avrundning. F\u00f6re extranumret.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Efter en f\u00f6rest\u00e4llning kommer folk alltid fram och fr\u00e5gar, ”varf\u00f6r tog du inte den l\u00e5ten, eller varf\u00f6r inte den”.<\/strong> S\u00e5 nu kommer ett potpurri av det som inte kom med. Ni kan ju h\u00e5lla r\u00e4kningen om ni kan.<\/p>\n

S\u00e5ngerna g\u00e5r in och ut ur varandra i ett raskt tempo, och ett par av l\u00e5tarna jag hinner uppfatta \u00e4r Ta av dig skorna<\/em> och Far, jag kan inte f\u00e5 upp min kokosn\u00f6t.<\/em><\/p>\n

\u00a9 Text: Anton Augustsson<\/em>
\n \u00a9 Foto: Boy Svedberg<\/em><\/p>\n

\n

CAF\u00c9 GYCKLAREN, STORA TEATERN Norrk\u00f6ping<\/h4>\n

5 april 2018<\/em>
\nEn baron III<\/strong>
\nS\u00e5ngtexter: Povel Ramel
\nSammanst\u00e4llda av och med: Sven Angleflod
\nScenografi: Magnus M\u00f6llerstedt
\nLjuddesign och f\u00f6rest\u00e4llningsteknik: Bj\u00f6rn Andersson
\nMusiker:
\nH\u00e5kan Berghe, piano
\nNiclas Lindblom, bas
\nJoakim Sand\u00e9n, slagverk
\nProd: \u00d6stg\u00f6tateatern<\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nPovel Ramel S\u00e4llskapet hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\n\u00d6stg\u00f6tateatern hemsida<\/a> Facebook<\/a>
\nBaronen som kommer tillbaka recension<\/a> Kultursidan.nu 1\/2 2016<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Ett urval av en gedigen l\u00e5tskatt. Sven Angleflod sj\u00f6ng Povel Ramels s\u00e5nger och ber\u00e4ttade anekdoter fr\u00e5n dennes karri\u00e4r, med tyngdpunkten p\u00e5 Kn\u00e4ppupperioden. En baron III, sista delen om Povel Ramel, spelades p\u00e5 Caf\u00e9 Gycklaren p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern i Norrk\u00f6ping. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13,12],"class_list":["post-35762","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik","tag-teater"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35762","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=35762"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35762\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":35791,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/35762\/revisions\/35791"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=35762"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=35762"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=35762"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}