{"id":36393,"date":"2018-05-15T18:55:15","date_gmt":"2018-05-15T17:55:15","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=36393"},"modified":"2018-05-15T18:55:15","modified_gmt":"2018-05-15T17:55:15","slug":"immanuels-varsasong-slutade-i-a-dur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=36393","title":{"rendered":"Immanuels v\u00e5rs\u00e4song slutade i A-dur"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nSommarspel. Nils-Erik Sparf vet hur han f\u00e5r violinens toner att flyga.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Melodi\u00f6s som en sommargardin<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/ NORRK\u00d6PING Politik och musik.<\/strong> Kreutzersonaten har en s\u00e5 m\u00e4rklig historia att det \u00e4r ett under att den spelas. Samspelta musikerna Nils-Erik Sparf och Mats Jansson st\u00e4ngde kammarmusiks\u00e4songen i Immanuelskyrkan med Beethoven och C\u00e9sar Franck.<\/p>\n

Lyssnande samspel mellan brusande piano och virtuos violin.<\/strong> Ibland r\u00e4cker det mer \u00e4n v\u00e4l med tv\u00e5 musiker.<\/p>\n

Kammarmusik i Immanuel har under senaste \u00e5ren varit ett vattenh\u00e5l f\u00f6r de som uppskattar klassisk musik i litet format. \u201dStorslagna sonater i A-dur\u201d var inte desto mindre den utmanande titeln f\u00f6r m\u00e5ndagens konsert med violinisten Nils-Erik Sparf och Norrk\u00f6pings egen pianist Mats Jansson.<\/p>\n

Tillsammans framf\u00f6rde de Beethovens violinsonat i A-dur, \u00e4ven kallad Kreutzersonaten<\/em>, och C\u00e9sar Francks Violinsonat i A-dur<\/em>. En inte ovanlig kombination under sent 1800-tal n\u00e4r de tv\u00e5 m\u00e4sterverken framf\u00f6rdes s\u00e5 att s\u00e4ga sida vid sida, med bara en paus emellan.<\/p>\n

Kreutzersonatens<\/em> historia \u00e4r s\u00e5 m\u00e4rklig att det \u00e4r ett under att den spelas.<\/strong> Beethoven skrev den f\u00f6r den brittiske violinisten George Bridgetower som var p\u00e5 bes\u00f6k i Wien. Det f\u00f6rsta musikaliska m\u00f6tet var str\u00e5lande lyckat och Beethoven dedikerade sonaten till Bridgetower.<\/p>\n

Men redan n\u00e4sta m\u00f6te mellan m\u00e4nnen blev en katastrof. Beethoven \u00e4ndrade sig och skickade dem till Rudolphe Kreutzer i Paris. Men denne v\u00e4grade spela de nya noterna \u2013 Beethoven tog ju tons\u00e4ttarkonsten ett bra stycke fram\u00e5t.<\/p>\n

Det h\u00e4r ber\u00e4ttar Mats Jansson i sin livfulla introduktion till vad vi ska f\u00e5 h\u00f6ra.<\/strong> Allts\u00e5 t\u00e4nker jag att det \u00e4r m\u00e4rkligt att jag k\u00e4nner igen temat i f\u00f6rsta satsen s\u00e5 v\u00e4l. Inte f\u00f6r att temat \u00e5terkommer g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng under konsertens g\u00e5ng, utan f\u00f6r att violinsonaten \u00f6verlevde Kreutzers v\u00e4gran att spela den i en tid d\u00e5 publiken var van att st\u00e4ndigt m\u00f6ta ny musik. De som lyssnade till det vi kallar wienklassicismen, d\u00e4r Beethoven f\u00f6rde musiken vidare mot romantiken.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Nils-Erik<\/a>
\nSamspelta. Nils-Erik Sparf, violin, och Mats Jansson, piano.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rsta satsen \u00e4r som att f\u00f6lja en flod.<\/strong> Ett lyssnande intro, brusande fl\u00f6de och utflytande bredd. Det \u00e4r livfullt. Mats Jansson spelar f\u00f6r tv\u00e5, fingrarna far \u00f6ver tangenterna och tillrar b\u00e5de nu och d\u00e5 i extrasl\u00e4ngar.<\/p>\n

Violinen flyger \u00f6ver v\u00e5gtopparna, som en femte hand (Mats har ju fyra h\u00e4nder) i det samspelta bruset. Nils-Erik Sparf har en nyansrikedom fr\u00e5n det spridda med l\u00f6s str\u00e5ke till full kraft s\u00e5 taglet ryker och slits loss med tv\u00e5 best\u00e4mda ryck.<\/p>\n

Andra satsen g\u00e5r som en dans, flygande toner.<\/strong> Musikerna \u00e4r samspelta, de f\u00f6ljs \u00e5t, glider is\u00e4r, violinen flyger ifr\u00e5n, flyger h\u00f6gt och kommer tillbaka. Borde det inte spelas p\u00e5 en dansant cembalo i st\u00e4llet f\u00f6r flygel, undrar jag.<\/p>\n

I sista satsen ger de sig av i galopp, en jakt i sn\u00f6n. \u00c4n den ene och \u00e4n den andre skymtar i skogen (det h\u00e4r \u00e4r filmisk musik). Det fylliga pianot katar upp sig i basen mot den virtuosa violinen till en dundrande final. Tjo!<\/p>\n

Mer \u00e4n 80 \u00e5r senare skrev belgisk-franske tons\u00e4ttaren C\u00e9sar Franck sin sentida svar, en Sonat i A-dur f\u00f6r violin och piano<\/em>.<\/strong> Violinisten Eug\u00e8ne Ysa\u00ffe som fick noterna i sin hand f\u00f6rvaltade dem v\u00e4l, och fick en karri\u00e4r p\u00e5 k\u00f6pet.<\/p>\n

Mats Jansson antyder dock att Francks beundran f\u00f6r tyske Beethoven inte var politiskt korrekt i Frankrike.<\/p>\n

Vilket inte hindrar att en storslagen sonat svingar Immanuelskyrkans rum.<\/strong> Inledningen \u00e4r melodi\u00f6s som en en gardin som r\u00f6r sig i ett \u00f6ppet f\u00f6nster i sommarvinden. Det \u00f6verg\u00e5r i ett smattrande regn innan solen skiner igen.<\/p>\n

Instrumenten r\u00f6r sig mycket mer sj\u00e4lvst\u00e4ndigt j\u00e4mf\u00f6rt med det tidiga 1800-talets tonspr\u00e5k. Tonstegen blir dj\u00e4rvare, liksom pianistens s\u00e4tt att bryta ackorden. Pianot plockar toner som porlande vatten. Violinen g\u00e5r p\u00e5 en stig ett stycke ovanf\u00f6r.<\/p>\n

Det blir l\u00e4ttsamt, s\u00e5ngligt, en enkel flirt och en stegrande passion.<\/p>\n

Extranummer efter varma appl\u00e5der.<\/strong> En mjuk kv\u00e4llsdans.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

\n

IMMANUELSKYRKAN Norrk\u00f6ping<\/h4>\n

M\u00e5ndagar, vintern\/v\u00e5ren 2018 kl 19
\nKammarmusik i Immanuel<\/strong>
\nSamarr: Par i Piano och Musik i Immanuel<\/p>\n

26 februari<\/em>
\nTrombonsillo!<\/strong>
\nH\u00e5kan Bj\u00f6rkman, trombon
\nMats Jansson, piano<\/p>\n

12 mars<\/em>
\nI det nordiska ljuset<\/strong>
\nGitta-Maria Sj\u00f6berg, sopran
\nMats Jansson, piano<\/p>\n

16 april<\/em>
\nBrahms och cellon<\/strong>
\nErik Wahlgren, violoncell
\nMats Jansson, piano<\/p>\n

14 maj<\/em>
\nStorslagna sonater i A-dur<\/strong>
\nNils-Erik Sparf, violin
\nMats Jansson, piano<\/p>\n

Beethoven<\/strong> Sonat i A-dur f\u00f6r violin och piano, \u00e4ven kallad Kreutzersonaten (1802\u20131803)
\nC\u00e9sar Franck<\/strong> Sonat i A-dur f\u00f6r violin och piano (1886)<\/p>\n<\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nPar i Piano Facebook<\/a>
\n<\/a>Immanuelskyrkan hemsida<\/a>
\nBrahms och Schumann f\u00f6rh\u00f6jer livet recension<\/a> Kultursidan.nu 20\/4 2018
\nGitta-Maria Sj\u00f6berg spred det nordiska ljuset recension<\/a> Kultursidan.nu 18\/3 2018
\nTrombonsillo! inledde i Immanuel recension<\/a> Kultursidan.nu 1\/3 2018<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

RECENSION\/ NORRK\u00d6PING Politik och musik. Kreutzersonaten har en s\u00e5 m\u00e4rklig historia att det \u00e4r ett under att den spelas. Samspelta musikerna Nils-Erik Sparf och Mats Jansson st\u00e4ngde kammarmusiks\u00e4songen i Immanuelskyrkan med Beethoven och C\u00e9sar Franck. L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[13],"class_list":["post-36393","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36393","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=36393"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36393\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":36401,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36393\/revisions\/36401"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=36393"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=36393"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=36393"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}