{"id":36625,"date":"2018-06-01T14:29:43","date_gmt":"2018-06-01T13:29:43","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=36625"},"modified":"2019-05-24T09:09:23","modified_gmt":"2019-05-24T08:09:23","slug":"folklivsforskaren-gruvspelets-nya-pjas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=36625","title":{"rendered":"Folklivsforskaren Gruvspelets nya pj\u00e4s"},"content":{"rendered":"

\"Aidan<\/a>
\nBygdens student. Aidan Gustafsson spelar Gustav Olsson som studerade folklivsforskning i Lund och kom hem f\u00f6r att sp\u00e5ra den f\u00f6rsvunna bykulturen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

De sp\u00e5rar en svunnen kultur<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

FINSP\u00c5NG Historien kommer n\u00e4ra I H\u00e4llestad.<\/strong> Med nyskrivna Folklivsforskaren<\/em> och ny regiss\u00f6r i Nina Kaakinen Andersson tar Gruvspelet klivet in i 1900-talet. Jan-Erik Karlstr\u00f6m som alltid gr\u00e4vt fram underlaget till spelen genom \u00e5ren kan k\u00e4nna parallellen till sin egen verksamhet.<\/p>\n

Solen gassar vid Gruvstugan utanf\u00f6r H\u00e4llestad.<\/strong> Det drar ihop sig till kv\u00e4llsrepetition och h\u00e4r och d\u00e4r kommer f\u00f6rkl\u00e4den och hucklen p\u00e5, en antydan om en annan tid \u00e4n v\u00e5r \u00e4ven om h\u00e5r, sandaler och solglas\u00f6gon vittnar om nutid. Kostymansvariga Ann-Marie Karlstr\u00f6m har dukat upp ett bord med svarta skor och k\u00e4ngor anno dazumal.<\/p>\n

Strax intill st\u00e5r en herrcykel ocks\u00e5 den av \u00e4ldre modell. Snart dyker Aidan Gustafsson upp som spelar den vuxne studenten Gustav Olsson, allts\u00e5 folklivsforskaren. Ann-Marie Karlstr\u00f6m f\u00e5r honom att d\u00f6lja h\u00e4stsvansen i studentm\u00f6ssan och de diskuterar sk\u00e4ggets vara och icke vara.<\/p>\n

\u00c5rets spel heter Folklivsforskaren<\/em> och handlar om Gustav Olsson fr\u00e5n R\u00e4mninge, ung student vid nybildade folklivsarkivet vid Lunds universitet.<\/strong> Han cyklade runt i hembygden, intervjuade de gamla och skrev p\u00e5 sin uppsats. Det var p\u00e5 1920-talet.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Olivia<\/a>
\nN\u00e5gra unga \u00e4r alltid med i Gruvspelet. Olivia Strand och Stina Flyckt \u00e4r med f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag hittar Jan-Erik Karlstr\u00f6m p\u00e5 scenen.<\/strong> Han \u00e4r mannen bakom alla spel som Gruvspelsgruppen satt upp genom \u00e5ren. Det \u00e4r n\u00e4mligen han som forskat i bygdens historia och serverat underlaget f\u00f6r d\u00e5varande manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander. Det har handlat om soldater som v\u00e4rvat unga m\u00e4n till kriget och om nya metoder att ta sig djupare i malmrika fyndigheter. Rentav att det handlat om Gruvgubben sj\u00e4lv, bergatrollet.<\/p>\n

Bygdehistoria omvandlad till varm och l\u00e4rorik teater, serverad i en soluppv\u00e4rmd g\u00e5rdsbacke n\u00e5gra kilometer bortom H\u00e4llestad by, d\u00e4r asfaltv\u00e4g blivit grusv\u00e4g.<\/p>\n

\u00c4r d\u00e5 inte Jan-Erik Karlstr\u00f6m, 84 \u00e5r p\u00e5 det 85:e, som Gustavs sentida efterf\u00f6ljare?<\/strong> Visserligen utan examina inom omr\u00e5det men med en hel del skrifter i ryggs\u00e4cken och snart en bok ute i handeln, Sagan om J\u00e4rnbergen i Tyl\u00f6skogen. <\/em>Tyl\u00f6skogen, det \u00e4r skogarna mellan Kolm\u00e5rden och Tiveden.<\/p>\n

\u2013 Jag vill inte m\u00e4ta mig med honom men jag tycker att vi st\u00e5r i samma situation nu som p\u00e5 den tiden. 1920 hade laga skiftet g\u00e5tt igenom till fullo. G\u00e5rdarna var uppdelade, inleder Jan-Erik Karlstr\u00f6m. En kultur hade g\u00e5tt i graven.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jan-Erik<\/a>
\nBygdens forskare. Det Jan-Erik Karlstr\u00f6m inte vet om H\u00e4llestad \u00e4r inte v\u00e4rt att veta.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det var 1959 som sydl\u00e4nningen Jan-Erik Karlstr\u00f6m anst\u00e4lldes vid Fiskeby.<\/strong> Den unge skogvaktaren hade handplockats f\u00f6r att bli yrkesl\u00e4rare i Finsp\u00e5ng.<\/p>\n

\u2013 Fiskeby v\u00e4rnade om sin personal och ville utbilda de unga pojkarna med bara folkskola s\u00e5 att de skulle kunna bo kvar i skogen.<\/p>\n

N\u00e4r l\u00e4nsstyrelsen flera \u00e5r senare tog \u00f6ver skogsutbildningen \u00e5tergick Jan-Erik Karlstr\u00f6m till att arbeta med skogen. Han blev virkesanskaffare f\u00f6r Fiskeby bruk, vilket innebar att han bes\u00f6kte skogsb\u00f6nderna och f\u00f6r att k\u00f6pa deras virke. S\u00e5dana aff\u00e4rer kunde ta sin tid. Skogen var inte bara r\u00e5vara, den var ett arv fr\u00e5n f\u00e4der och f\u00f6rf\u00e4der, om vilka skulle ber\u00e4ttas.<\/p>\n

\u2013 Det var intressant att lyssna till deras gamla historier, minns Jan-Erik.<\/p>\n

M\u00e5nga \u00e5r senare gick han i pension.<\/strong> Fiskeby som tidigare k\u00f6pts av Holmen var nu en del av stora MoDo. \u00c4nnu en kultur var p\u00e5 utd\u00f6ende.<\/p>\n

\u2013 Jag gjorde en deal med MoDo att jag skulle jobba med det kulturhistoriska. Jag skulle jobba ideellt och de skulle st\u00e5 f\u00f6r kostnaderna. Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n jag sn\u00f6ade in p\u00e5 bergsbruk. Jag \u00e4r den siste mohikanen, s\u00e4ger han halvt p\u00e5 sk\u00e4mt och halvt p\u00e5 allvar.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Nina<\/a>
\n\u2013 Jag tycker om att se folk utvecklas, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Nina Kaakinen Andersson.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Regiss\u00f6ren Nina Kaakinen Andersson ser trygg ut d\u00e4r hon st\u00e5r i g\u00e5rdsbacken.<\/strong> Hon \u00e4r efterl\u00e4ngtad. N\u00e5gra somrar har g\u00e5tt sedan V\u00e4rvarna<\/em>, det sista spelet som Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander satte upp. Gruvspelets k\u00e4rntrupp ville spela, en grupp filade p\u00e5 Folklivsforskarens<\/em> manus och n\u00e4r de hittade teaterpedagogen fr\u00e5n Norrk\u00f6ping fick Gruvspelet en nystart.<\/p>\n

\u2013 Jag hade inte f\u00f6rv\u00e4ntat mig att f\u00e5 ett s\u00e5 h\u00e4r stort projekt direkt efter utbildningen p\u00e5 Marieborg, s\u00e4ger Nina Kaakinen Andersson som kom in i Gruvspelet i h\u00f6stas.<\/p>\n

Hon tycker om manuset och har bara beh\u00f6vt \u00e4ndra lite f\u00f6r att f\u00e5 det att fungera sceniskt. Repetitionerna startade i h\u00f6stas. Hennes inst\u00e4llning \u00e4r att med samarbete och t\u00e5lamod kommer man l\u00e5ngt. Probleml\u00f6sning \u00e4r roligt.<\/p>\n

\u2013 Jag har inte beh\u00f6vt \u00e4ndra n\u00e5got alls, b\u00f6rjar Gruvspelets m\u00e5ng\u00e5rige scenograf H\u00e5kan Jegestad. <\/strong>Sedan pekar han ut en rad detaljer, som hur v\u00e4rdshuset fr\u00e5n V\u00e4rvarna f\u00e5r ett draperi som g\u00f6r om det till ett k\u00f6k. En d\u00f6rr har tagit upp n\u00e5gonstans och en v\u00e4gg har flyttats. Och, javisst ja, en hel liten orkester, ledd av projektledaren och kapellm\u00e4staren Erika Malmvind, har f\u00e5tt en egen scen.<\/p>\n

P\u00e5 l\u00f6rdag har Gruvspelet \u00e5ter premi\u00e4r.<\/strong> Med sedvanlig gemensam bussresa fr\u00e5n H\u00e4llestad kyrka och med fika i pausen. P\u00e5 landsbygden vet folk hur de g\u00f6r g\u00f6r f\u00f6r att hj\u00e4lpas \u00e5t.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin\u2028<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Ann-Marie Karlstr\u00f6m har dukat upp skobordet<\/a>