{"id":38367,"date":"2018-10-04T10:57:13","date_gmt":"2018-10-04T09:57:13","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=38367"},"modified":"2018-10-04T15:14:39","modified_gmt":"2018-10-04T14:14:39","slug":"jan-allan-mats-lyden-anders-adelgren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=38367","title":{"rendered":"Jan Allan, Mats Lyd\u00e9n, Anders Adelgren"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nV\u00e4nskap. Anders Adelgren och Mats Lyd\u00e9n st\u00e4ller ut p\u00e5 Konstforum, n\u00e4rmast Lyd\u00e9ns lek med m\u00f6nster, i bakgrunden Adelgrens m\u00e5leri.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Detaljer \u2022 Tekniker \u2022 Tidsbilder<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING 1950- och 1960-talens jazzelit fotograferad inifr\u00e5n.<\/strong> Trumpetaren Jan Allan har historier att ber\u00e4tta i Studion.<\/p>\n

Konstforums stora galleri visar m\u00f6nsterlekaren Mats Lyd\u00e9n, som pr\u00f6var tekniker om och om igen. Anders Adelgrens m\u00e5leri skapar en konstens egen mystik.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Anders<\/a>
\nStammen och grenverket tr\u00e4der framf\u00f6r den gula l\u00f6vkronan i Parktr\u00e4d, h\u00f6st.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Anders Adelgren<\/h2>\n

 <\/p>\n

Det doftar av oljef\u00e4rg.<\/strong> Anders Adelgrens m\u00e5lningar \u00e4r s\u00e5 f\u00e4rska att han signerar de sista d\u00e4r de h\u00e4nger i Tr\u00e4dg\u00e5rdsrummet i Konstforums stora galleri. Landskap och n\u00e5gra portr\u00e4tt i ett pastost m\u00e5leri, s\u00e5dant som oljan l\u00e5nar sig s\u00e5 bra till.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r inte s\u00e5 viktigt vad det \u00e4r f\u00f6r motiv. Det handlar om seendet, s\u00e4ger Anders Adelgren.<\/p>\n

T\u00e4tt p\u00e5 en av v\u00e4ggarna h\u00e4nger n\u00e5gra blyertsteckningar och akvareller, konst i sin egen art.<\/strong> N\u00e5gra av motiven \u00e5terkommer i alla tre genrerna, fr\u00e4mst Tr\u00e4d I\u2013III<\/em> som \u00e5terkommer i exempelvis oljem\u00e5lningen Parktr\u00e4d, h\u00f6st<\/em>. Stam och grenverk kliver framf\u00f6r den gyllengula gl\u00f6den.<\/p>\n

\u2013 Detaljer mot helheten, tr\u00e4den \u00e4r det viktiga.<\/p>\n

Akvarellernas luftighet \u00e5terkommer i m\u00e5lningarna.<\/strong> Konstn\u00e4ren l\u00e4mnar vita ytor, eller \u201dsmutsigt brokigt\u201d som han s\u00e4ger. Det ger upplevelsen av titth\u00e5l ut mot landskapen, d\u00e4rigenom lyfter han fram m\u00e5leriet lika v\u00e4l som motivet.<\/p>\n

Portr\u00e4tt \u2013 Gerda<\/em> \u00e4r v\u00e4nd \u00e5t v\u00e4nster. Varken f\u00e4rg eller komposition liknar egentligen om Johannes Vermeers Flicka med p\u00e4rl\u00f6rh\u00e4nge, \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r mina tankar dit, vilket v\u00e4l fr\u00e4mst s\u00e4ger n\u00e5got om hur Vermeers ikoniska bild slagit igenom.<\/p>\n

\u2013 Ett m\u00e5leri som bygger p\u00e5 en tradition. Jag g\u00e5r mycket p\u00e5 museer, bekr\u00e4ftar Anders Adelgren och lyfter fram tidl\u00f6sheten i den antydda dr\u00e4kten.<\/p>\n

I atelj\u00e9n<\/em> skildrar snarast m\u00e5leriets mystik \u00e4n \u00e4r ett sj\u00e4lvportr\u00e4tt.<\/strong> Som s\u00e5dant \u00e4r konstn\u00e4ren en liten gestalt, kl\u00e4dd i arbetarbl\u00e5tt och halvt nedsjunken i det brokiga, rej\u00e4lt smutsigt dessutom. Det som f\u00e5ngar blicken \u00e4r tv\u00e5 f\u00e4rgfl\u00e4ckar i gula nyanser som sv\u00e4var strax utom r\u00e4ckh\u00e5ll.<\/p>\n

\u2013 Jag m\u00e5lar ljuset.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mats<\/a>
\nTeknikkombinationer. Mats Lyd\u00e9n balanserar skickligt i m\u00e5lningen Frukter.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Mats Lyd\u00e9n<\/h2>\n

 <\/p>\n

\u2013 Estetiken i m\u00f6nster roar mig.<\/strong> Jag pr\u00f6var att bearbeta ytan p\u00e5 olika s\u00e4tt, s\u00e4ger Mats Lyd\u00e9n vars m\u00e5lningar b\u00e4r syn f\u00f6r s\u00e4gen i merparten av Konstforums rum.<\/p>\n

Olja p\u00e5 t\u00e5lig pann\u00e5.<\/strong> Mycket \u00e4r rutor som st\u00e4lls mot varandra, inom dem abstrakta, g\u00e4rna randiga, m\u00f6nster eller organiska. Men teknikerna skiftar som sagt. En marmoreringsspatel skapar reliefm\u00f6nster i f\u00e4rgen, vilket pr\u00f6vas p\u00e5 olika s\u00e4tt. Med uppenbar f\u00f6rtjusning visar han l\u00e4tt dallrande linjer \u2013 moir\u00e9e.<\/p>\n

Eller en mer raffinerad och till stora delar of\u00f6ruts\u00e4gbar teknik d\u00e4r f\u00e4rgen f\u00f6rst klickas p\u00e5 en annan pann\u00e5, som trycks mot den slutgiltiga och lyfts loss. Voila! \u00d6gat tolkar bladnerviga l\u00f6vverk, f\u00e5glar eller andra figurer. Faktiskt en form av h\u00f6gtrycksgrafik, monoprint.<\/p>\n

\u2013 Jag leker.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen visar hur det ena leder till det andra.<\/strong> En ny id\u00e9 pr\u00f6vas och ger sp\u00e5r, m\u00f6ter n\u00e5got annat.<\/p>\n

Pi<\/em> \u2013 inte den matematiska formeln men en kinesisk sten som \u00e4r rund med h\u00e5l i mitten \u2013 st\u00e4lls p\u00e5 h\u00f6gkant mot m\u00f6nsterbakgrund med en mjuk slinga framf\u00f6r sig.<\/p>\n

Galler<\/em> \u00e4r just det. Ett litet st\u00e5lgaller med vackert m\u00f6nster som kastar skugga mot v\u00e4ggen. M\u00f6nstret kommer sig denna g\u00e5ng inte av slumpen \u2013 \u201ddet g\u00e5r \u00e5t m\u00e5nga suddgummin\u201d \u2013 visar sig varken vara svetsat eller uts\u00e5gat. Vattensk\u00e4rning \u00e4r svaret.<\/p>\n

Mats Lyd\u00e9ns verk kommer till anv\u00e4ndning i andra sammanhang.<\/strong> Han g\u00f6r cd-omslag, varav n\u00e5gra anv\u00e4nder sig av hans variant av Kofes<\/em>, allts\u00e5 ett oanv\u00e4ndbart f\u00f6rem\u00e5l som inte liknar n\u00e5got annat. De st\u00e5r i en nisch i hallen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jan<\/a>
\nTidsportr\u00e4tt. Trumpetaren och fotografen med mera Jan Allan st\u00e4ller ut i Konstforums Studion.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jan Allan<\/h2>\n

 <\/p>\n

Musiken till cd-skivorna i hallens nisch har Jan Allan givit ut.<\/strong> Trumpetaren med den ljusa tonen visar ocks\u00e5 bilder. Vart och ett av sparsmakat utvalda fotografierna i Studion \u00e4r sin egen ber\u00e4ttelse.<\/p>\n

\u2013 Jag skulle kunna ha en h\u00e4ngning med bara henne,<\/strong> nickar Jan Allan \u00e5t de tv\u00e5 bilderna med en 20-\u00e5rig Sophia Loren, som bes\u00f6kte K\u00e5rhuset vid Stockholms universitet 1955.<\/p>\n

Hon dricker l\u00e4sk med sugr\u00f6r och blickar rakt in i kameran. Bilden \u00e4r en fulltr\u00e4ff \u2013 och ett tidsdokument. En ung fysikstudent var p\u00e5 r\u00e4tt plats vid r\u00e4tt tid.<\/p>\n

\u2013 Jag fick veta att hon skulle komma s\u00e5 jag tog kameran och stack dit.<\/p>\n

Jan Allan tog ocks\u00e5 med sig kameran vid helgernas spelningar.<\/strong> Och antingen \u00e4r det s\u00e5 att Jazzsverige var v\u00e4ldigt litet eller s\u00e5 uppt\u00e4cktes den beg\u00e5vade trumpetaren tidigt. F\u00f6r h\u00e4r bjuds vi p\u00e5 bilder med stora delar av den svenska jazzeliten fr\u00e5n fr\u00e4mst 1950-talet. Ibland p\u00e5 Nalen, ibland n\u00e5gonstans i Sverige. Alice Babs, Siw Malmqvist\u2026 \u00e4ven Norrk\u00f6pingssonen Topsy Lindblom, Nalens grundare.<\/p>\n

\u2013 1960-talet, d\u00e5 jag reste jorden runt p\u00e5 turn\u00e9er, var inte alls lika roligt. Men p\u00e5 1979-talet spelade jag med Hasse och Tage, s\u00e4ger mannen som \u00e5ter var p\u00e5 r\u00e4tt plats vid r\u00e4tt tid och med i ”Glaset i \u00f6rat”, ”Svea hund” men sade nej till ”Spader madame”. Den revyn krockade med licentiatavhandlingen i partikelfysik.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jan<\/a>
\nMiles Davis och Lester Young i Stockholms konserthus 13 november 1956.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tidsdokument ger st\u00e4mning, mode, milj\u00f6 och den d\u00e4r k\u00e4nslan av \u201ds\u00e5 unga alla \u00e4r\u201d.<\/strong> Merparten av bilderna \u00e4r svartvita. N\u00e4stan om\u00e4rkligt g\u00e5r de \u00f6ver i f\u00e4rg n\u00e4r det kommer till n\u00e5gra foton med Monica Zetterlund och Lasse Bagge respektive en tr\u00f6tt Lee Konitz som vilar sig i bilen.<\/p>\n

\u2013 Jag tycker f\u00e4rg tar \u00f6ver p\u00e5 ett or\u00e4ttm\u00e4tigt s\u00e4tt, h\u00e4vdar Jan Allan.<\/p>\n

Det kanske inte \u00e4r s\u00e5 konstigt att fysikern ocks\u00e5 \u00e4r intresserad av fotograferandets tekniska sidor.<\/strong> Han kollade f\u00e4rgtemperatur f\u00f6r att v\u00e4lja r\u00e4tt film inf\u00f6r fototillf\u00e4llet och specialframkallade de bilder som togs i Nalens dunkla ljus. Rolleiflexen, storbildskameran med negativ p\u00e5 6×6 centimeter, fick en beh\u00e4ndig efterf\u00f6ljare i sm\u00e5bildskameran Leica.<\/p>\n

\u2013 Se h\u00e4r, kornet f\u00f6ljer konturerna, uppmanar Jan Allan vid bilden Midnattssol i \u00d6verkalix klockan 24.00 midsommarafton 1955.<\/em><\/p>\n

Just genom att han \u00e4r musiker sj\u00e4lv, kombinerat med bildseendet, l\u00e5ter de oss komma n\u00e4ra.<\/strong> N\u00e4r Stan Getz, Hacke Bj\u00f6rksten, \u00c5ke Persson, Jan Johansson, C-H Norin och Lasse Bagge jammar efter Nalens st\u00e4ngning. Eller n\u00e4r Lester Young och Miles Davis m\u00f6ts p\u00e5 Stockholms konserthus. Jan Allan grymtar missbel\u00e5tet om nutida grodperspektiv, f\u00e5ngade ur fotodikets l\u00e5ga vinkel.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jan<\/a>
\nDikesk\u00f6rningen 1954. L\u00e4ngst till h\u00f6ger st\u00e5r Lars Gullin i l\u00e5gskor. ”Jag l\u00e4rde mig en hel del av honom.”<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r vinter 1954 och turn\u00e9bilen har k\u00f6rt i diket.<\/strong> Att basisten var bilskoll\u00e4rare hj\u00e4lpte inte mot halkan n\u00e4r vinterd\u00e4ck inte fanns. Musikerna klev ur och Jan Allan plockade som s\u00e5 ofta fram kameran och gick iv\u00e4g ett stycke.<\/p>\n

\u2013 D\u00e4r st\u00e5r Lars Gullin i l\u00e5gskor.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n\u00a9 Foto: Nils-G\u00f6ran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

ANDERS ADELGREN \u2013 BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Anders Adelgren st\u00e4ller ut p\u00e5 Konstforum<\/a>