{"id":38499,"date":"2018-10-12T16:33:57","date_gmt":"2018-10-12T15:33:57","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=38499"},"modified":"2018-10-12T16:33:57","modified_gmt":"2018-10-12T15:33:57","slug":"urpremiar-for-ostgotateaterns-lupinerna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=38499","title":{"rendered":"Urpremi\u00e4r f\u00f6r \u00d6stg\u00f6tateaterns Lupinerna"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nKvinnokraft. Marika Strand k\u00e4mpar med och mot sin ”sten” i Lupinerna. Bilden \u00e4r tagen vid pressvisningen inf\u00f6r premi\u00e4ren.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

”Att f\u00e5 verka i sin egen r\u00e4tt”<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING \u201dFem stenar \u00e4r det enda vi har att jobba med\u201d.<\/strong> Sk\u00e5despelaren Ann-Sofie Andersson Kern vill n\u00e5 fram med uttryck som bygger p\u00e5 kropp och andning. Regiss\u00f6r \u00e4r Monica Wilderoth som \u00e4ven skrivit Lupinerna<\/em>. Urpremi\u00e4r nu p\u00e5 l\u00f6rdag.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Ann-Sofie<\/a>
\n”Det \u00e4r improviserat, jag f\u00e5r vara fri”. Ann-Sofie Andersson Kern ing\u00e5r, som de flesta i ensemblen, i k\u00f6ren som h\u00e4mtats fr\u00e5n det antika grekiska dramat d\u00e4r den agerar som folkets r\u00f6ster. Dessutom har hon en l\u00e5ng text om frihet, d\u00e4r ett parti inte \u00e4r lagt utan \u00f6ppet f\u00f6r sk\u00e5despelarens infall.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Monica vill att vi ska utmana oss.<\/strong> Vad h\u00e4nder med kroppen och med andningen n\u00e4r vi g\u00e5r mot utmattning? V\u00e5gar vi vara i det och hur p\u00e5verkar det uttrycket om vi g\u00e5r \u00e5t h\u00e5ll vi inte \u00e4r bekv\u00e4ma med att g\u00e5?<\/p>\n

\u201dVi ville os\u00e4kra oss sj\u00e4lva.\u201d<\/strong> Sk\u00e5despelaren Ann-Sofie Andersson Kern beskrev k\u00e4nslan s\u00e5 i samband med Strindbergs Pelikanen som \u00d6stg\u00f6tateatern spelade p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34 i Norrk\u00f6ping respektive i Elsas Hus i Link\u00f6ping i v\u00e5ras.<\/p>\n

Nu lever sk\u00e5despelarna os\u00e4kert igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r de \u00e5tta kvinnor p\u00e5 scenen i Monica Wilderoths pj\u00e4s Lupinerna<\/em> som har urpremi\u00e4r p\u00e5 Stora teatern p\u00e5 l\u00f6rdag. Den handlar enbart om kvinnor, om kvinnors liv och dr\u00f6mmar lite i utkanten, d\u00e4r lupinerna v\u00e4xer.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna kommer fr\u00e5n olika generationer.<\/strong> De yngsta \u00e4r praktikanter fr\u00e5n Teaterh\u00f6gskolan, de \u00e4ldsta har passerat 60, tillsammans har de m\u00e4ngder av v\u00e4rdefull erfarenhet att \u00f6sa ur i repetitionsarbetet.<\/p>\n

\u2013 Det har varit fantastiskt, roligt, utmanande. Vi har pratat mycket om att det bara \u00e4r kvinnor i rummet, s\u00e4ger Ann-Sofie Andersson Kern som ocks\u00e5 tycker att de f\u00e5tt mycket gjort och haft h\u00f6g arbetsmoral under de tio repetitionsveckorna.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Monica<\/a>
\nTillbaka. Monica Wilderoth har arbetat med Spetsprojektet som \u00d6stg\u00f6tateatern gjorde tillsammans med Riksteatern. P\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern har hon tidigare satt upp Nomaderna som spelades p\u00e5 Teatervinden.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Det var stora ber\u00e4ttelser som kom, det var jag inte beredd p\u00e5.<\/strong> Monica Wilderoth hade uppmanats av den avg\u00e5ende teaterchefen Johan Celander att skriva n\u00e5got nytt, \u201ddra linjerna\u201d efter Spetsprojektet som lyfte fram \u00e4ldre kvinnlig dramatik f\u00f6r omkring tio \u00e5r sedan.<\/p>\n

\u201dAlla skrev de utifr\u00e5n frihetsperspektivet, att f\u00e5 verka i sin egen r\u00e4tt. Varf\u00f6r inte intervjua kvinnor i dag\u201d, resonerade Monica Wilderoth.<\/p>\n

Lupinerna<\/em> blev svaret.<\/strong> Med \u00d6stg\u00f6tateaterns hj\u00e4lp kunde hon m\u00f6ta och intervjua en rad kvinnor, merparten fr\u00e5n det som i dag kallas utanf\u00f6rskapsomr\u00e5den. M\u00e5nga samtal var tunga, om v\u00e5ldt\u00e4kt, k\u00f6nsstympning, om att inte f\u00e5 arbeta efter att barnen f\u00f6tts.<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga lever i en patriarkal struktur som best\u00e4mmer vad de inte f\u00e5r tycka, inte f\u00e5r g\u00f6ra, inte f\u00e5r s\u00e4ga, inte f\u00e5r ta plats och hur de ska fostra sina barn. De kan inte g\u00e5 ut p\u00e5 kv\u00e4llen och k\u00e4nna sig trygga, beskriver Monica Wilderoth.<\/p>\n

Diskb\u00e4nksrealism?<\/strong> Nej, inte alls. Fysisk teater med inspiration fr\u00e5n det grekiska dramat med dess k\u00f6r, allts\u00e5 r\u00f6ster ur m\u00e4ngden.<\/p>\n

\u2013 Jag ville inte att det skulle vara en dokument\u00e4r. S\u00e5 jag fick id\u00e9n om ett bostadsomr\u00e5de som ramhistoria.<\/p>\n

De m\u00e5nga ber\u00e4ttelserna har silats i manusarbetet. De v\u00e4rsta samtals\u00e4mnena \u00e4r inte med. N\u00e5gra meningar har anv\u00e4nts som repliker, merparten har givit inspiration till ber\u00e4ttelsen om \u201dklass, k\u00f6n, ensamheter och fattigdom\u201d.<\/p>\n

\u2013 Att alltid bli klassad som det k\u00f6n du har. Att alltid leva med r\u00e4dsla.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Lupinerna\"<\/a>
\n\u00d6ppet landskap. De stora ”stenblocken” blir platser d\u00e4r scener \u00e4ger sitt rum.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r nu Monica Wilderoth \u00e4ven regisserar sin pj\u00e4s talar hon om den fysiska teatern, den genreriktning som leddes av bland andra Peter Brooks p\u00e5 1980-talet.<\/strong> H\u00e4r i Sverige spreds den bland en del fria grupper och i amat\u00f6rteatersammanhang men klev knappast upp p\u00e5 institutionsteatrarnas scener d\u00e4r naturalismen och texten h\u00e4rskade.<\/p>\n

En scen.<\/strong> Fem stenblock. Vi f\u00e5r se sk\u00e5despelarna sitta p\u00e5, knuffa, k\u00e4mpa med blocken. Det k\u00e4nns \u2013 rakt i magen.<\/p>\n

\u2013 Jag tycker om att som publik f\u00e5 identifiera mig fysiskt med en kropp, s\u00e4ger Monica Wilderoth.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n\u00a9 Foto: Tanja Volkova<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Lupinerna<\/a>