{"id":39405,"date":"2018-12-11T11:12:04","date_gmt":"2018-12-11T10:12:04","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=39405"},"modified":"2018-12-11T13:53:54","modified_gmt":"2018-12-11T12:53:54","slug":"konstforum-kallar-till-ostgotaforum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=39405","title":{"rendered":"Konstforum kallar till \u00d6stg\u00f6taforum"},"content":{"rendered":"

\"\"
\n\u00d6stg\u00f6taforum. Elva konstn\u00e4rer, varav flertalet yngre, har kallats in till Konstforums sista utst\u00e4llning f\u00f6r h\u00f6sten. N\u00e4rmast till h\u00f6ger Sandra Bj\u00f6rns portr\u00e4ttm\u00e5leri.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

R\u00f6st efter r\u00f6st ber\u00e4ttar om varat<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING Yngre konstn\u00e4rer som \u00e4r p\u00e5 G.<\/strong> Tanken f\u00f6ddes i juni och nu skriver 11 lokala och regionala utst\u00e4llare p\u00e5 Konstforum ber\u00e4ttelser om varat. Med avstamp i det moderna bygget \u00e4r det s\u00f6kande, l\u00e4ngtande, stilla, dystopiskt och rentav groteskt. Men ocks\u00e5 vackert och handfast.<\/p>\n

\u2013 Det b\u00f6rjade med att jag fick en tanke, att se vad man kunde hitta f\u00f6r lite yngre konstn\u00e4rer h\u00e4r i l\u00e4net, som \u00e4r p\u00e5 G,<\/strong> ber\u00e4ttar Hans-Ove Hedman, Konstforums utst\u00e4llare som curerat utst\u00e4llningen.<\/p>\n

Decemberutst\u00e4llningen med den anspr\u00e5ksfulla titeln ”\u00d6stg\u00f6taforum” \u00e4r ett lyckat svar p\u00e5 sommarens tanke. 11 konstn\u00e4rer som h\u00e4vdar m\u00e5leriets kraft, skulpturens evighet, fotografiets konst och keramikens och smyckets tr\u00f6st.<\/p>\n

De har kallats in fr\u00e5n olika h\u00e5ll och kanter i \u00d6sterg\u00f6tland. N\u00e5gra \u00e4r medlemmar i Alka och n\u00e5gra i KIFin, konstn\u00e4rsf\u00f6reningarna i Link\u00f6ping och Norrk\u00f6ping. Hans-Ove Hedman har tagit hj\u00e4lp av Link\u00f6pingskonstn\u00e4ren Thomas Edetun f\u00f6r urvalet fr\u00e5n v\u00e4stra delen av l\u00e4net. \u00c5tta av de elva \u00e4r kvinnor, tre m\u00e4n.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Nisse<\/a>
\nTorpk\u00f6ket av Nisse Sandstr\u00f6m.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Jag tyckte ocks\u00e5 att det kunde vara kul med en lite \u00e4ldre man som komplement till de yngre konstn\u00e4rerna, f\u00f6rklarar Hans-Ove Hedman valet av Nisse Sandstr\u00f6m<\/em>.<\/strong><\/p>\n

Jazzmusikern som bor i Kalbo utanf\u00f6r Rejmyre \u00e4r en uppskattad autodidakt med sina m\u00e5lningar i naiv realistisk stil som ber\u00e4ttar om ett annat Sverige. Sm\u00e5stadens l\u00e5ga centrumhus blomstrar i Gatubild<\/em>, rallarna bygger banor f\u00f6r r\u00e4lsbussar och t\u00e5g och det \u00e4r gott att vara i en v\u00e4rld byggd med m\u00e4nskliga m\u00e5tt.<\/p>\n

I det prydliga Torpk\u00f6ket<\/em> st\u00e5r grytan p\u00e5 den varma vedspisen, den kokar inte \u00f6ver, i en bild som \u00e4r s\u00e5 uts\u00f6kt komponerad att det sl\u00e5r nostalgin med h\u00e4stl\u00e4ngder.<\/p>\n

Vad h\u00e4nde med Sverige? P\u00e5 Konstforum m\u00f6ter Nisse Sandstr\u00f6ms m\u00e5lningar Link\u00f6pingskonstn\u00e4ren Hasti Radpours<\/em> laddade m\u00e5leri,<\/strong> en hemmaber\u00e4ttelse i svart och vitt med markerade d\u00f6rrar som st\u00e5r p\u00e5 gl\u00e4nt. Stora m\u00e5lningar, som uppdragna serieteckningar.<\/p>\n

Det k\u00e4nns knappast som k\u00e4rlek, det r\u00f6da ljuset som lyser genom d\u00f6rr\u00f6ppningen och tecknar linjerna av sovrummets s\u00e4ng i Honey I am home<\/em>.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Jennifer<\/a>
\nUtan titel av Jennifer Sp\u00e5ngerud.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I Mellanrummet m\u00f6ter Nisse Sandstr\u00f6m \u00e4ven tv\u00e5 sm\u00e5 verk av Jennifer Sp\u00e5ngerud<\/em>, en krock av guds n\u00e5de.<\/strong> Lilla vargen <\/em>och The Devil is the Details<\/em>.
\n<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r i periferin det h\u00e4nder. Det k\u00e4nns som en sanning n\u00e4r jag ser Jennifer Sp\u00e5ngeruds skulpturer\/objekt. Hon bor i Boxholm och har sedan hon g\u00e4stade Galleri Kronan under Pride 2013 f\u00f6rdjupat sitt uttryck och materialval under h\u00f6gskolestudierna i Glasgow. Tidigare i h\u00f6stas st\u00e4llde hon ut p\u00e5 Passagen.<\/p>\n

Evighet och f\u00f6rg\u00e4nglighet, mots\u00e4gelsefullt och \u00f6verensst\u00e4mmande p\u00e5 samma g\u00e5ng, sl\u00e5ss i hennes verk. Hennes masterpiece \u00e4r en d\u00f6d get, intorkad i f\u00f6rruttnelsen. Ena hornet \u00e4r guldf\u00e4rgat men avskavt. Sj\u00e4lvklart Utan titel<\/em>; hur skulle n\u00e5got, som redan befinner sig i den stora gl\u00f6mskan, ha ett namn. Gjord av papier mach\u00e9, ull, latex, h\u00e5r, grenar, akrylf\u00e4rg.<\/p>\n

Invid den titell\u00f6sa geten i Entr\u00e9rummet h\u00e4nger ett foto i en serie som Jennifer Sp\u00e5ngrud skapat i samarbete med Morgan E. Rusell. En kvinna med raffig topp, samtidigt som huvud och underkropp byltats p\u00e5 till oigenk\u00e4nnlighet. En blodig tampong med sn\u00f6re h\u00e4nger mellan benen p\u00e5 det identitetsl\u00f6sa kvinnodjuret.<\/p>\n

\u2013 Hur h\u00e4nga s\u00e5 att alla f\u00e5r plats att synas bra, att alla tycker de f\u00e5tt den b\u00e4sta platsen,<\/strong> \u00e4r den fr\u00e5ga Hans-Ove Hedman st\u00e4llde sig n\u00e4r det var dags att h\u00e4nga utst\u00e4llningen.<\/p>\n

En h\u00f6gst relevant fr\u00e5ga jag tror att alla svarar \u201dJA\u201d p\u00e5. Kanske rentav att de tycker lite synd om varandra, alldeles i on\u00f6dan. Alla syns.<\/p>\n

Genom att h\u00e5lla samman de enskilda konstn\u00e4rskapen fogas ber\u00e4ttelse till ber\u00e4ttelse. Galleribes\u00f6ket blir som att h\u00f6ra en k\u00f6r d\u00e4r r\u00f6st efter r\u00f6st intonerar sin rapport om varat \u2013 det som \u00e4r, det som var, kunde varit, dr\u00f6ms eller det som kommer. Tv\u00e5- eller trest\u00e4mmiga klanger som f\u00f6r\u00e4ndras en ton i taget.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Daniel<\/a>
\nDaniel Bj\u00f6rkert med S\u00e5 stilla, s\u00e5 kall.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I Entr\u00e9rummet ryms \u00e4ven Norrk\u00f6pingskonstn\u00e4ren Daniel Bj\u00f6rkerts<\/em> l\u00e5gm\u00e4lda fotografi\/gummitryck, med en teknik som han h\u00e4mtat fr\u00e5n fotokonstens barndom.<\/strong> En lite diffus Bror<\/em> som kanske tittar i en kikare. Landskapsbilder som \u00e4r s\u00e5 \u00f6dsliga att tiden tycks ha stannat. S\u00e5 stilla, s\u00e5 kall.<\/em><\/p>\n

Erika Pardo Skoug<\/em>, \u00e4ven hon fr\u00e5n Norrk\u00f6ping, har i samma rum tagit med sig det kurbitsm\u00e5leri hon gjort till sitt eget och visade p\u00e5 Galleri Kronan i vintras.<\/strong> My Swedish theory of love<\/em> i tre starka f\u00e4rgst\u00e4llningar och en liten akvarell.<\/p>\n

\u2013 Roligt att f\u00e5 med Erika Pardo Skoug, som gjorde f\u00f6rra \u00e5rets Kulturnattsaffisch, och Sandra Bj\u00f6rn, som gjorde \u00e5rets affisch, tycker Hans-Ove Hedman.<\/p>\n

Sandra Bj\u00f6rn<\/em>, som har studerat konst b\u00e5de p\u00e5 Lunnevad och Gerlesborg, \u00e4r yngsta utst\u00e4llaren.<\/strong> Nu pluggar hon p\u00e5 KSM, allts\u00e5 programmet Kultur, samh\u00e4lle och mediegestaltning p\u00e5 Campus i Norrk\u00f6ping.<\/p>\n

I Tr\u00e4dg\u00e5rdsrummet st\u00e4ller hon ut fyra stora portr\u00e4ttm\u00e5lningar. H\u00f6st, n\u00e5ng\u00e5ng<\/em> med het bok som skyler och framh\u00e4ver kroppens beg\u00e4r. Levande v\u00e4xtlighet talar ett spr\u00e5k som \u00e4r som starkast n\u00e4r en sovande F<\/em> med katt kantas av r\u00f6daste vallmo.<\/p>\n

Sp\u00e4nning uppst\u00e5r mellan \u00e5sk\u00e5daren och Klubb f\u00f6r inb\u00f6rdes beundran<\/em> vars tre tjejer (vid fyra kaffekoppar) v\u00e4nder sig ut\u00e5t i ett tyst \u201dVem fan \u00e4r du?\u201d Ett radikalt portr\u00e4ttf\u00f6rfarande.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Annika<\/a>
\nSj\u00e4lvportr\u00e4tt av Annika Svahnberg.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I samma rum h\u00e4nger Link\u00f6pingskonstn\u00e4ren Annika Svahnbergs<\/em> serie av sju Sj\u00e4lvportr\u00e4tt<\/em>.<\/strong> Alla med ett granskande \u00f6ga och m\u00e5lade med snabba penseldrag i olika toner.<\/p>\n

Jag l\u00e4ser in ett ifr\u00e5gas\u00e4ttande av jaget, framf\u00f6r allt uppl\u00f6ser konstn\u00e4ren den ytkontroll som sociala mediers selfiebilder f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rmedla om och om igen. \u201dF\u00f6rg\u00e4ves\u201d l\u00e5ter konstn\u00e4ren meddela.<\/p>\n

Handfast tr\u00f6st erbjuder d\u00e5 Karin Langhards<\/em> fat, sk\u00e5lar och tekannor i samma rum.<\/strong> Keramikern i \u00d6desh\u00f6g arbetar i stengods, lera som klarar stora volymer med tunna kanter\/v\u00e4ggar. Den bak\u00e5tblickande dekoren \u00e4r omv\u00e4xlande med m\u00e5lad glasyr eller m\u00e5lade bilder. Raffinerat stiliserat \u00e4r Fatet med bl\u00e5 orm<\/em>, liksom Stor svart sk\u00e5l med prickar,<\/em> d\u00e4r f\u00e4rgprickarna blir som juveler. En Gr\u00f6n tekanna<\/em> \u00e4r sl\u00e4t, en Svart tekanna<\/em> arbetad med sneda r\u00e4nder, den senare v\u00e4cker \u201dvill ha\u201d-beg\u00e4r.<\/p>\n

N\u00e5gra fat, muggar och sk\u00e5lar av Karin Langhards hand har f\u00e5tt dekor av Csilla Domonkos,<\/em> boende p\u00e5 samma plats.<\/strong> Hon skapar etnoinspirerade m\u00f6nster, uttalat i faten Mandala<\/em> och Afro Amor\u00f6 med ansikte<\/em>, fragmentariskt antytt i Gr\u00f6nt fat<\/em>.<\/p>\n

Fr\u00e4mst ses hennes etnoinspirerade konst i de vackra smycken som presenteras i galleriets shop. Aldrig har jag sett s\u00e5 fint knuten makram\u00e9 tidigare.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r roligt att ha keramiken med och s\u00e5 silversmeden, kommenterar Hans-Ove Hedman.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Elin<\/a>
\nSmultrongult och tv\u00e4rs\u00e4kert av Elin Redin.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I Hamnrummet m\u00f6ter vi Elin Redins<\/em> m\u00e5lningar.<\/strong> Lager av minnen<\/em> \u00e4r en titel som kunde g\u00e4lla dem alla, m\u00e5lade som vore de collage. De fl\u00f6dar av associationer. I Genbank<\/em> ser vi villagatan men ocks\u00e5 en apa i ett tr\u00e4d. Tr\u00e4d f\u00f6rekommer ofta i hennes m\u00e5leri, f\u00f6rdelar ytorna och \u00f6verbryggar.<\/p>\n

H\u00e4r finns ett ifr\u00e5gas\u00e4ttande och ett pr\u00f6vande, samma sm\u00e4ckra skyltdocka placeras p\u00e5 olika platser i bilden i Smultrongult och tv\u00e4rs\u00e4kert<\/em>, jag observerar att de tunga skuggorna kastas \u00e5t olika h\u00e5ll. Konstn\u00e4ren som p\u00e5 sin v\u00e4g mot Konstfack passerat f\u00f6r m\u00e5nga konstn\u00e4rs\u00e4mnen s\u00e5 viktiga Lunnevads folkh\u00f6gskola \u00e4r nu l\u00e4rare p\u00e5 Liljeholmens folkh\u00f6gskola.<\/p>\n

Link\u00f6pingskonstn\u00e4ren Christofer Dahlbys<\/em> ruffiga m\u00e5leri f\u00f6rmedlar en postapokalyptisk st\u00e4mning.<\/strong> Jorden har gjort uppror, Halshuggna styra i dessa riken<\/em>, \u00e4ven om de inte \u00e4r medvetna om sitt tillst\u00e5nd. Han f\u00e5r h\u00e5llas i Studion, s\u00e5 l\u00e5ngt bort fr\u00e5n Nisse Sandstr\u00f6ms framtidstroende lokalsamh\u00e4lle som m\u00f6jligt.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n\u00a9 Foto: Nils-G\u00f6ran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Csilla Domonkos<\/a>