{"id":39801,"date":"2019-01-18T12:11:45","date_gmt":"2019-01-18T11:11:45","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=39801"},"modified":"2019-01-30T19:02:57","modified_gmt":"2019-01-30T18:02:57","slug":"ilskan-intakt-pa-awsdotrs-nya-album","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=39801","title":{"rendered":"Ilskan intakt p\u00e5 AWSDOTRs nya album"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nHemma. Norrk\u00f6ping \u00e4r det f\u00f6rsta st\u00e4lle d\u00e4r Hardy Hum k\u00e4nt sig hemma. Nu sl\u00e4pper musikakten And We Should Die of that Roar albumet Where We Lay Our Bones.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

36 minuter av sk\u00e4rseld och k\u00e4rlek<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/ NORRK\u00d6PING Vad \u00e4r ett hem?<\/strong> ”Where We Lay Our Bones” \u00e4r Hardy Hums svar. Sk\u00e4rseld och k\u00e4rlek f\u00f6renas i And We Should Die of that Roar\u2019s nya album. En m\u00e4ktig d\u00f6dshymn \u00f6ver dem som lever mittemellan eller inte alls. B\u00e4st!<\/p>\n

Vi f\u00e5r en m\u00e4ktig d\u00f6dshymn \u00f6ver dem som lever mittemellan eller inte alls.<\/strong> Efterkrigstiden \u00e4r inte slut. Vissa uppslukas n\u00e4stan av sitt inre m\u00f6rker, andra v\u00e4ljer att leva med sina demoner i en str\u00e4van efter k\u00e4rlek. Vad \u00e4r ett hem? En flodv\u00e5g av blod och ben tonsatt med en symfoni av gitarrer och besjungen med raspig och silkeslen r\u00f6st \u00f6versk\u00f6ljer lyssnaren. Det \u00e4r p\u00e5 allvar.<\/p>\n

Tell me who\u2019s gonna dig our graves when we\u2019re all gone?<\/em>
\nAnd who\u2019s gonna say our prayers when we\u2019re all done?<\/em><\/p>\n

F\u00f6r drygt fyra \u00e5r sedan kom pseudonymen Hardy Hum ut med sin debutskiva under projektnamnet And We Should Die of that Roar.<\/strong> Han gick p\u00e5 knock direkt med ett (om det skulle ha funnits i fysisk form) dubbelalbum med 17 l\u00e5tar. Sedan kom en EP 2015 och ett par singlar. Men nu \u00e4r det dags f\u00f6r ett uppf\u00f6ljande album. Jag st\u00e4mde tr\u00e4ff med Hardy igen (drygt fyra \u00e5r senare) f\u00f6r att h\u00f6ra vad som h\u00e4nt sedan sist.<\/p>\n

\u00c4r det inte stramare nu, lite mindre lekstuga med ljudexperiment?<\/strong> Hardy h\u00e5ller med, men det beror mest p\u00e5 tidsbrist, h\u00e4vdar han. F\u00f6rsta skivan spelades in flera g\u00e5nger i veckan under ett halv\u00e5rs tid. F\u00f6r den h\u00e4r hade de tv\u00e5 veckor p\u00e5 sig. Den h\u00e4r g\u00e5ngen har skivan trummor, spelade av Kenny Lundstr\u00f6m. Och p\u00e5 traditionellt vis \u00e4r trummorna inspelade f\u00f6rst, vilket kanske ger ett stramare intryck.<\/p>\n

Kenny spelar ocks\u00e5 elorgel p\u00e5 en l\u00e5t, annars g\u00f6r Hardy allt. Han sjunger, spelar lager p\u00e5 lager med gitarrer och numera ocks\u00e5 bas (inte nedmixad gitarr som tidigare).<\/p>\n

Bluesen \u00e4r inte lika framtr\u00e4dande som tidigare, h\u00e4vdar jag.<\/strong> D\u00e5 och d\u00e4r h\u00e5ller Hardy med, men sen kommer det ett mejl med protester. Han rabblar influenser fr\u00e5n Son House p\u00e5 en l\u00e5t, Junior Kimbrough p\u00e5 en annan och strukturen \u00e4r ocks\u00e5 blues mest \u00f6verallt. Det \u00e4r tydligt att det \u00e4r en hj\u00e4rtefr\u00e5ga.<\/p>\n

Hur som helst reagerar jag mest p\u00e5 att han spelar en del h\u00e5rdrock. Ja, klassisk h\u00e5rdrock av sjuttiotalsstuk, den som bygger p\u00e5\u2026 blues. (Jag f\u00e5r v\u00e4l ge mig.) Inte heller de balkanska inslagen \u00e4r lika tydliga, men de finns d\u00e4r.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Where<\/a>
\nAlbumomslag av Igor Gruda.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Ilskan och det sj\u00e4lsliga m\u00f6rkret \u00e4r i alla fall intakt.<\/strong> Det \u00e4r m\u00f6rkt, m\u00f6rkt, m\u00f6rkt \u2013 men inte becksvart. Detta \u00e4ven om skivans tema \u00e4r efterkrig, d\u00f6d och flykt. Hardy \u00e4r tydligare numera om hur hans flykt fr\u00e5n Bosnien som 15-\u00e5ring har p\u00e5verkat honom. \u00c4ven om texterna inte \u00e4r \u00f6vertydliga f\u00e5r man k\u00e4nslan av vad det handlar om. Eller som Hardy Hum sj\u00e4lv s\u00e4ger:<\/p>\n

\u2013 Albumet handlar om tre saker:\u00a0 De som vill fly men inte kan det. De som tvingas fly. De vars liv \u00e4r \u00f6ver innan det ens har b\u00f6rjat.<\/p>\n

I \u00f6vrigt handlar det om vad ett hem \u00e4r.<\/strong> \u201dMy home is where I lay my hat\u201d, heter det. (Hardy h\u00e4vdar att han har hatten p\u00e5 sig b\u00e5de n\u00e4r han sover och badar, men jag tror han ljuger.) \u201dWhere We Lay Our Bones\u201d heter skivan, och det \u00e4r ju samma sak. Och \u00e4nd\u00e5 inte. Det \u00e4r det slutgiltiga hemmet, den sista vilan. Titell\u00e5ten \u00e4r en efterkrigsl\u00e5t och en programf\u00f6rklaring f\u00f6r hela skivan. Vad \u00e4r ett hem? fr\u00e5gar sig Hardy. Han sitter inte inne p\u00e5 svaret.<\/p>\n

\u2013 Men Norrk\u00f6ping \u00e4r det f\u00f6rsta st\u00e4lle jag har k\u00e4nt sig hemma i, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Jag reagerar p\u00e5 de flerfaldiga religi\u00f6sa referenserna p\u00e5 plattan.<\/strong> \u00c4r han \u00e4r osams med Gud?<\/p>\n

\u2013 Jag \u00e4r f\u00f6rbannad p\u00e5 Gud! Jag \u00e4r f\u00f6dd muslim, men jag \u00e4r inte troende. Jag \u00e4r inte ateist heller, jag f\u00f6rnekar inte hans hans existens. Men hur kan han l\u00e5ta allt el\u00e4nde fortg\u00e5? G\u00f6r n\u00e5gonting! Jag har en hel lista med fr\u00e5gor om jag tr\u00e4ffar honom.<\/p>\n

Begreppet \u201dsense woven spells\u201d f\u00f6rbryllar mig ocks\u00e5.<\/strong> Det var titeln p\u00e5 EP:n utan att f\u00f6rekomma i n\u00e5gon av texterna. Nu dyker det pl\u00f6tsligt upp i l\u00e5ten Too Much Blues Can Break You Down.<\/em> Vad betyder det?<\/p>\n

\u2013 Det handlar om en \u00f6vertro p\u00e5 logiken som leder till f\u00f6rnekelse av k\u00e4nslorna, s\u00e4ger Hardy. Allt \u00e4r emellan. Allt \u00e4r ologiskt. Vi blir inte kvitt k\u00e4nslan av besv\u00e4rjelser, vi m\u00e5ste omfamna v\u00e5ra demoner.<\/p>\n

L\u00e5ten handlar om att inte l\u00e5ta sig uppslukas av sin \u00e5ngest och sitt inre m\u00f6rker. Den \u00e4r skriven till en \u201dbror\u201d som h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00f6ra just det. Vissa blir kalla och slutar \u00e4lska. Vi m\u00e5ste g\u00f6ra precis tv\u00e4rtom.<\/p>\n

Down, down, down, down, down<\/em>
\nDown, on the bottom of a hearteache pond<\/em>
\nMy shadow of a shadow of a brother<\/em>
\nHe\u2019s long gone, nowhere to be found<\/em><\/p>\n

Hardy kallar l\u00e5ten en \u201dcenterpiece\u201d p\u00e5 skivan. Han f\u00f6rnekar inte sina egna mardr\u00f6mmar eller posttraumatiskt stressyndrom. \u00c4ven om han inte skulle ha velat haft det p\u00e5 ett annat s\u00e4tt, s\u00e4ger han.<\/p>\n

\u2013 Men det \u00e4r inte genom egen styrka jag har klarat mig. Det \u00e4r genom konsten.<\/p>\n

Och det \u00e4r stor konst han har gjort, igen. St\u00f6rre.<\/strong> Allt \u00e4r s\u00e5 proffsigt fr\u00e5n arrangemang och inspelning att man luras att tro att ett stort bolag finns i ryggen. Inte s\u00e5. Han g\u00f6r (n\u00e4stan) allt sj\u00e4lv. N\u00e4r han spelar ute \u00e4r det antingen ensam eller tillsammans med Kenny Lundstr\u00f6m p\u00e5 trummor.<\/p>\n

B\u00e5da varianterna \u00e4r mycket bra \u2013 men t\u00e4nk om man fick h\u00f6ra honom uppbackad av fler, p\u00e5 ett s\u00e4tt som kunde \u00e5terskapa fylligheten p\u00e5 skivan. Jag bara dr\u00f6mmer.<\/p>\n

Min favorit p\u00e5 albumet \u00e4r kanske All we are<\/em>.<\/strong> Den har ocks\u00e5, genom Carl Bi\u00f6rsmark, blivit en o\u00e4ndligt vacker video. Kopplingen mellan hijab och Golgata \u00e4r tankev\u00e4ckande. Jag f\u00e5r (ja, jag \u00e4r sj\u00e4lv f\u00f6rv\u00e5nad) vibbar av Roger Waters och hans undertryckta underg\u00e5ngsst\u00e4mning. Samt den h\u00e4lsosamma pessimismen.<\/p>\n

Efter f\u00f6rsta skivan skrev jag att det var det mest intressanta som hade h\u00e4nt i Norrk\u00f6pings musikliv p\u00e5 \u00e5r och dar.<\/strong> Nu h\u00e4vdar jag att detta \u00e4r det b\u00e4sta sedan dess. Och lite till.<\/p>\n

Det \u00e4r 36 minuter av sk\u00e4rseld och k\u00e4rlek.<\/p>\n

\u00a9 Text: Michael Strandhed<\/em>
\n\u00a9 Foto: Michael Strandhed<\/em>
\n\u00a9 Artwork: Igor Gruda<\/em><\/p>\n

\n

ALBUM<\/h4>\n

And We Should Die Of That Roar<\/strong>
\nWhere We Lay Our Bones
\n<\/strong>Hardy Hum, s\u00e5ng, gitarr
\nKenny Lundstr\u00f6m, trummor
\nArtwork: Igor Gruda
\n2019<\/p>\n

Woke Up This Morning
\nBlood on Our Hands
\nToo Much Blues Can Break You Down
\nAll We Are
\nWhere We Lay Our Bones
\nBig Bright Sun
\nNo Peace And Quiet In My Grave
\nHeadaches<\/p>\n

DISKOGRAFI
\nWhere We Lay Our Bones, 2019
\nSense Woven Spells, EP, 2015
\nAnd We Should Die Of That Roar, 2014<\/p><\/blockquote>\n

L\u00c4NKAR
\nAWSDOTR hemsida<\/a>\u00a0FB<\/a>\u00a0Spotify<\/a>\u00a0 p4 \u00d6sterg\u00f6tland<\/a>\u00a0All We Are\/Youtube<\/a> Blood On Our Hands\/Youtube<\/a>
\nSol och sommarmusik i Refvens grund reportage<\/a> Kultursidan.nu 7\/7 2018
\nL\u00e5tskrivarbaren n\u00e5r skapandets k\u00e4rna reportage<\/a> Kultursidan.nu 28\/4 2018
\nMusik f\u00f6r fred och firande i H\u00f6rsalen reportage<\/a> Kultursidan.nu 11\/112 2017
\nKulturkollektivet spelade f\u00f6r Musikhj\u00e4lpen reportage<\/a> Kultursidan.nu 23\/12 2015
\nHardy Hums nya EP f\u00f6dd ur desperation recension<\/a> Kultursidan.nu 6\/9 2015
\nHardy Hum \u201ddebuterar\u201d hos Guvern\u00f6ren reportage<\/a> Kultursidan.nu 26\/2 2015<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

RECENSION\/ NORRK\u00d6PING Vad \u00e4r ett hem? Where We Lay Our Bones \u00e4r Hardy Hums svar. Sk\u00e4rseld och k\u00e4rlek f\u00f6renas i And We Should Die of that Roar\u2019s nya album. En m\u00e4ktig d\u00f6dshymn \u00f6ver dem som lever mittemellan eller inte alls. B\u00e4st! L\u00e4s mer → <\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1001006,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[45,13],"class_list":["post-39801","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-norrkoping","tag-cd","tag-musik"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39801","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1001006"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=39801"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39801\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":39974,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/39801\/revisions\/39974"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=39801"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=39801"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=39801"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}