{"id":39926,"date":"2019-01-29T09:02:57","date_gmt":"2019-01-29T08:02:57","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=39926"},"modified":"2019-01-29T09:08:12","modified_gmt":"2019-01-29T08:08:12","slug":"trummor-orgel-diabild-pa-arbis","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=39926","title":{"rendered":"Trummor & Orgel & diabild p\u00e5 Arbis"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nF\u00f6rh\u00f6jning. Ljud och ljus i sk\u00f6n f\u00f6rening n\u00e4r Trummor & Orgel intog Arbis scen i fredags.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En sm\u00e5tt transartad kv\u00e4ll (igen)<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Odelbart med f\u00f6rskjutning.<\/strong> N\u00e4r Trummor & Orgel \u00e5terv\u00e4nder till Norrk\u00f6ping tv\u00e5 album senare har elektronisk dansmusik alltmer ersatt jazzen som influenser. Transcendental st\u00e4mning uppst\u00e5r.<\/p>\n

Allt \u00e4r som vanligt.<\/strong> Kan ni inte l\u00e4sa min recension fr\u00e5n 2014, s\u00e5 slipper jag skriva en ny? Trummor, orgel (en smula synth) och en rund diabildsvisning. Hur mycket kan man variera det konceptet?<\/p>\n

Nej, nu var jag or\u00e4ttvis. Sedan dess har br\u00f6derna Staffan och Anders Ljunggren gjort sina tv\u00e5 b\u00e4sta alster. 2015 kom EPn \u201dHopes and Dreams\u201d (f\u00f6rst\u00e4rkt med Stockholm strings) och i fjol kom full\u00e4ngdaren \u201dIndivisibility\u201d. Ordet betyder odelbarhet och passar br\u00f6draparet bra.<\/p>\n

Elektronisk dansmusik har alltmer ersatt jazzen som influenser. Och pop.<\/strong> Snarare modern pop \u00e4n bossa nova fr\u00e5n 1960-talet, tack och lov. Nu k\u00e4nns det som de har kastat av sig oket av influenser fr\u00e5n de tv\u00e5 coola katterna som spelade p\u00e5 Klubb Filips 1967-68. Jag ska inte ens n\u00e4mna deras namn, f\u00f6r det har tjatats nog om den saken.<\/p>\n

Och en kv\u00e4ll p\u00e5 Arbis ska inte j\u00e4mf\u00f6ras med en gratiskonsert p\u00e5 Saliga Munken. Hur trevligt det \u00e4n var s\u00e5 innebar det tr\u00e4ngsel vid baren, klibbiga skosulor och en till st\u00f6rre delen st\u00e5ende publik. Vi hoppar till nutid och f\u00e5r en sittande publik med t\u00e4nda ljus p\u00e5 borden och inte lika mycket utspilld \u00f6l.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Trummor<\/a>
\nTrummar mot m\u00e5nen. Staffan Ljunggren sl\u00e5r bandets f\u00f6rsta namnhalva. Anders Ljunggren tangerar resten.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Men den transartade k\u00e4nslan infinner sig igen. <\/strong>Nu tangerar vi n\u00e4stan seans. Bildvisningen \u00e5teranv\u00e4nder gamla effekter fr\u00e5n diabilder med socker och j\u00e4st som var det h\u00e4ftigaste som fanns 1967. Men datorn har givetvis gjort sitt int\u00e5g sen dess, och vi f\u00e5r modernare effekter och filmer. Det \u00e4r l\u00e4tt att bli som hypnotiserad av den runda bilden. Fast ibland blir det v\u00e4l hetsigt, och magin bryts.<\/p>\n

Det \u00e4r lite modernare \u00e4n sist, allts\u00e5. Men fortfarande \u00e4r det en 250-kilos Hammondorgel fr\u00e5n 1962 och ett trumset fr\u00e5n 1965 som g\u00e4ller. (Samt ett par hekto synth.) Den sittande publiken ger en k\u00e4nsla av jazzklubb, trots allt.<\/p>\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att peka p\u00e5 vad som \u00e4r b\u00e4st n\u00e4r allt \u00e4r instrumentalt och lite flyter i varandra.<\/strong> Men Metropolis<\/em>, fr\u00e5n nya skivan, som inleder konserten skapar en fin st\u00e4mning att bygga vidare p\u00e5. Imaginary friends<\/em> och Slippery<\/em> (ocks\u00e5 nya) \u00e4r ocks\u00e5 h\u00f6jdpunkter. Portobello<\/em> (fr\u00e5n 2013) \u00e4r \u00e4ven den fin, och f\u00e5r v\u00e4l s\u00e4gas representera det 1960-talsromantiska. Men konserten \u00e4r en enhet, och vi hamnar alla i transcendental st\u00e4mning. (Aoum.)<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Michael Strandhed<\/em><\/p>\n

PS!<\/strong> Orgel\u00e4lskare rekommenderas \u00e4ven konserten med Anna von Hausswolff den 16\/2 p\u00e5 Arbis.<\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Trummor & Orgel<\/a>