{"id":40164,"date":"2019-02-13T18:48:25","date_gmt":"2019-02-13T17:48:25","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=40164"},"modified":"2019-05-24T16:44:48","modified_gmt":"2019-05-24T15:44:48","slug":"alla-grat-iii-i-den-basta-av-varldar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=40164","title":{"rendered":"Alla gr\u00e4t III \u2013 I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nTidsvittne. Mats Eriksson anv\u00e4nder portr\u00e4tt fr\u00e5n barndomen och kombinerar med andra bilder i I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Mats Eriksson s\u00e4rar bild \/ poesi<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING \u201dAlla gr\u00e4t\u201d heter det tredelade projekt som nu n\u00e5tt slutm\u00e5let \u201dI den b\u00e4sta av v\u00e4rldar\u201d.<\/strong> I l\u00f6rdags \u00f6ppnade Mats Erikssons konstutst\u00e4llning i Galleri 7B. Kv\u00e4llen avslutades med kultursoar\u00e9 p\u00e5 Antikvariatet.<\/p>\n

\u2013 Jag skulle paketera bild och text och t\u00e4nkte att det skulle vara i tre delar, <\/strong>ber\u00e4ttar Mats Eriksson.<\/p>\n

Han beskriver id\u00e9n som en v\u00e4xt som hade vattnat och f\u00e5tt att v\u00e4xa till ett f\u00f6rr\u00e5d av olika konstarter. 2014 sl\u00e4pptes en box med texter och bilder, 2016 kom hans vykortsalbum. Allt inom projektet \u201dAlla gr\u00e4t\u201d.<\/p>\n

Sl\u00e4ppen har \u00e4gt rum p\u00e5 Antikvariatet i Norrk\u00f6ping med kultursoar\u00e9er: h\u00f6gl\u00e4sning och musik i v\u00e4nners s\u00e4llskap.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mats<\/a>
\nMinnet av \u2013 serie med sprayade motiv. <\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

”Alla gr\u00e4t III \u2013 I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar” har v\u00e4xt ur formatet.<\/strong> Nu r\u00e4cker det inte ens med en box, det kr\u00e4vs ett helt litet pop up-galleri, 7B, lokalen invid Antikvariatet.<\/p>\n

Entr\u00e9rummets bilder \u00e4r resultatet av pilliga collage d\u00e4r Mats Eriksson kombinerat en bild av sig sj\u00e4lv som pojke med helt andra motiv. Pojken med f\u00e5glar, med tr\u00e4d, en brinnande skog, ett stort rum som domineras av en soffa, en krigsh\u00e4rjad stadsgata.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r handgjort, sl\u00f6jd. Jag har klippt och klistrat, s\u00e4ger Mats Eriksson och beskriver hur bilderna med pojken f\u00f6rts \u00f6ver p\u00e5 overheadfilm, stoppats i f\u00e4rgad plastficka och klippts ut, kombinerats med andra bilder och sedan fotograferats \u00e4n en g\u00e5ng.<\/p>\n

Slutresultatet ger en grafisk k\u00e4nsla av helhet.<\/strong> Men kompositionerna blir starka ber\u00e4ttelser uttalade genom barnjaget fr\u00e5n d\u00e5, som i tidshoppet till ett nu betraktar en v\u00e4rld som tycks f\u00f6r\u00f6dd och bortom hopp. Mest skr\u00e4mmande blir kanske bilden med pojken halvt f\u00f6rsvunnen i en gr\u00e4shoppssv\u00e4rm \u00f6ver torrt landskap.<\/p>\n

\u00c4r detta den b\u00e4sta av v\u00e4rldar? \u00c4r det vad pojken\/vi l\u00e4mnar \u00f6ver till kommande generationer? Hur kunde det bli s\u00e5? Kan det bli s\u00e5?<\/p>\n

Det inre rummet rymmer ”Minnet av” bilder skapade med annan teknik, mer pilligt sl\u00f6jdad \u00e4n den ser ut.<\/strong> Sprayade prickar med konturer av huvuden d\u00e4r t\u00e4tare prickningar anger skuggor och f\u00f6rdjupningar. Men utan anletsdrag.<\/p>\n

\u2013 R\u00f6ntgenbilder, f\u00f6resl\u00e5r Mats Eriksson.<\/p>\n

Med spikar, skruvar inuti \u201dskallen\u201d. L\u00e4tt att skapa, ot\u00e4ckt som bild, ohyggligt som tanke. \u201dSkadade\u201d, s\u00e4ger jag. \u201dErfarenheter, kanske upplevelser\u201d, svarar Mats Eriksson.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Mats<\/a>
\nM\u00e4nskligt m\u00f6te. Mats Eriksson i Antikvariatets skyltf\u00f6nster en mer \u00e4n v\u00e4lbes\u00f6kt l\u00f6rdagskv\u00e4ll.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det blir kultursoar\u00e9 till sist.<\/strong> F\u00f6rst i k\u00f6n st\u00e5r v\u00e4nnen Kennet Bertling, utst\u00e4llningens v\u00e4ltalande invigare och ocks\u00e5 han med r\u00f6tter i Textgrupp Daisy. Antikvariatet \u00e4r fullt till sista plats n\u00e4r Mats Eriksson l\u00e4ser sina dikter. Fl\u00f6den av associationer, vardagliga iakttagelser som staplas lakoniskt, bygger vidare och leder till ett och annat fniss.<\/p>\n

Patrick Lindgren kliver upp p\u00e5 skyltf\u00f6nstrets estrad. R\u00f6st och gitarr i samspel. St\u00e4mningen stiger \u00e4n mer, v\u00e4rmer. Allt \u00e4r kanske inte fel \u00e4nd\u00e5 ”I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar”.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

K\u00f6 in till antikvariatets kultursoar\u00e9<\/a>