[flickr]http:\/\/www.flickr.com\/photos\/kultursidan\/6742202357\/[\/flickr]<\/p>\n
F\u00f6rr\u00e4diskt vackert \u00f6gonblick av gemenskap. <\/p>\n <\/p>\n Kanske. Ett k\u00f6ksbord med tv\u00e5 stolar i ljust gr\u00e5beige. De tv\u00e5 sk\u00e5despelarna placerar sig i dunklet, rullande havsv\u00e5gor projiceras p\u00e5 v\u00e4ggen, p\u00e5 deras kroppar och ansikten.<\/p>\n \u2013\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Se! Redan i de f\u00f6rsta replikerna s\u00e4tter Nomaderna<\/em> temat: att varje m\u00e4nniska \u00e4r ensam, med sin egen syn p\u00e5 tillvaron, i otakt med den andre. I v\u00e4rsta fall i otakt med sig sj\u00e4lv.<\/p>\n Kanske. F\u00f6r deras minnen skevar, g\u00e5r i otakt, mot varandra, och mot sig sj\u00e4lva, kanske ocks\u00e5 mot det som kunde ha varit.<\/p>\n Mellan rekapitulationerna skymtar annat som varit eller det som \u00e4r nu. De \u00e4ter kex, han br\u00e5kar med ett bord som st\u00e5r snett, anklagelser. Det \u00e4r ett vackert \u00f6gonblick n\u00e4r de dansar.<\/p>\n Hon t\u00e4nker ocks\u00e5 h\u00f6gt. Hon t\u00e4nker p\u00e5 blickar som smalnar av och blickar som \u00f6ppnar. Hon t\u00e4nker p\u00e5 ryska nomader som bryter upp varje dag.<\/p>\n Kanske. \u00c4r det vita rummet hennes egen tankebubbla d\u00e4r minnena famlar omkring? Snuddar vid den g\u00e5ngen de best\u00e4mde sig, en annan g\u00e5ng vid ett f\u00f6nster, n\u00e4r sn\u00f6n f\u00f6ll\/faller \u00f6ver dem. Han blir d\u00e5 en del av hennes minnen, en dj\u00e4vulens advokat med uppgift att ifr\u00e5gas\u00e4tta.<\/p>\n \u00c4r de d\u00f6da? \u00c4r det en vit grav? I en alternativ sk\u00e4rseld? I livet efter detta f\u00f6renas de inom Sartres lyckta d\u00f6rrar? Monica Wilderoths pj\u00e4s, hon har ocks\u00e5 skrivit manus, blir ett svar p\u00e5 den franske filosofen och existentialisten Sartres ber\u00f6mda enaktare. Men h\u00e4r \u00e4r Han och Hon b\u00e5de \u00e4lskande och fr\u00e4mlingar, \u00e5klagare och domare.<\/p>\n I programbladet skriver Wilderoth om Sisyfos, han som rullade stenen uppf\u00f6r berget, stenen som f\u00f6ll ner igen. Uppf\u00f6r igen. Ner igen. Uppf\u00f6r. Livet som ett st\u00e4ndigt k\u00e4mpande mot (o)uppn\u00e5eliga m\u00e5l.<\/p>\n Kanske. Inom mig ser jag tunna vita gardiner vid \u00f6ppna f\u00f6nster. De r\u00f6r sig oj\u00e4mnt, flerskiktigt.<\/p>\n Premi\u00e4rkv\u00e4llen \u00e4r det absolut fullsatt h\u00f6gst uppe under \u00d6stg\u00f6tateaterns tak\u00e5sar.<\/strong> En del, s\u00e4rskilt akt\u00f6rernas kolleger, skrattar muntert \u00e5t en pl\u00f6tslig igenk\u00e4nning, eller leken med teatern i teatern. \u00a0F\u00f6r visst har vi varit med om detta, k\u00e4rleken, tvivlet, giftigheterna, flyttkartongerna.<\/p>\n Det \u00e4r en s\u00e4rskild kvalitet att sitta helt n\u00e4ra de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna som lever och andas i sitt s\u00f6kande, i ett k\u00e4nslofyllt spel befriat fr\u00e5n allt vad masker heter.<\/p>\n Upps\u00e4ttningen Nomaderna<\/em> \u00e4r ett skickligt genomf\u00f6rd f\u00f6rest\u00e4llning om att vara sann mot sig sj\u00e4lv. Ge aldrig upp \u2013 d\u00e5 d\u00f6r du!<\/p>\n Text: Ann-Charlotte Sandelin <\/p>\n <\/p>\n L\u00c4NKAR <\/p>\n FLER BILDER FR\u00c5N UTST\u00c4LLNINGEN \u2013 KLICKA<\/p>\n [flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157628981243247″]<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" NORRK\u00d6PING Det \u00e4r l\u00e4tt att k\u00e4nna igen sig i replikernas k\u00e4rlek, tvivel och giftigheter. Inte minst bland alla flyttkartonger som en sinnebild av den s\u00f6kande relationen. Om det nu inte \u00e4r efter d\u00f6den. Eller kanske n\u00e5gon annat? L\u00e4s mer
\n<\/em><\/p>\nTillsammans med min \u00e4lskade (hos Sartre)<\/span><\/h1>\n
\nRummet \u00e4r helt vitt.<\/strong> Fondv\u00e4ggen, golvet, v\u00e4ggarna \u2013 i ruinh\u00f6jd \u2013 byggda av vita flyttkartonger uppblandade med banankartonger. Den vita f\u00e4rgen \u00e4r slafsigt m\u00e5lad, vad som varit skymtar under.<\/p>\n
\n\u2013\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Var?
\n\u2013\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Gud s\u00e5 vackert!
\n\u2013\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Var?<\/p>\n
\nHon spelas av Monica Wilderoth. Han av Krister Kern.<\/strong> Handlingen \u00e4r enkel: de rekapitulerar tillsammans en tidigare h\u00e4ndelse \u2013 hur hon g\u00e5tt ut genom hallen och st\u00e4ngt ytterd\u00f6rren efter sig. N\u00e4r han inte f\u00f6ljt efter har hon ringt p\u00e5, han har \u00f6ppnat och hon har gr\u00e5tit. Ungef\u00e4r s\u00e5.<\/p>\n
\nEn g\u00e5ng (flera g\u00e5nger) undrade jag varf\u00f6r det gick s\u00e5 fel.<\/strong> \u00c4ltade detta varf\u00f6r<\/em> i sorg och m\u00f6rker till dess att det inte l\u00e4ngre gjorde ont. Fr\u00e5gan sl\u00e4ppte taget och jag blev fri. En g\u00e5ng (flera g\u00e5nger).<\/p>\n
\nFoto: Anders Kratz \/ \u00d6stg\u00f6tateatern<\/em><\/p>\n\n
\u00d6STG\u00d6TATEATERN Norrk\u00f6ping<\/h3>\n<\/li>\n
\nNomaderna \u2013 walk your life<\/strong>
\nManus, regi, arbetsledning: Monica Wilderoth
\nScenografi och kostym: Magnus M\u00f6llerstedt
\nLjus: Lukas Andersson, Bj\u00f6rn Andersson<\/li>\n\n
\nMonica Wilderoth
\nKrister Kern<\/li>\n<\/ul>\n<\/ul>\n
\n\u00d6stg\u00f6tateatern hemsida<\/a>
\nSisyfos bakom Wilderoths Nomaderna p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern artikel<\/a> Kultursidan.nu 16\/1 2012<\/p>\n