{"id":40624,"date":"2019-03-12T11:31:04","date_gmt":"2019-03-12T10:31:04","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=40624"},"modified":"2019-03-12T11:56:28","modified_gmt":"2019-03-12T10:56:28","slug":"val-avlyssnad-korsbarstradgarden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=40624","title":{"rendered":"V\u00e4l avlyssnad K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nTr\u00e4dg\u00e5rdslust. Syskonen Ranevskaja och Gajev \u00e4r uppfyllda av \u00e5terseendets gl\u00e4dje. Lopachin f\u00f6rs\u00f6ker prata aff\u00e4rer, f\u00f6rg\u00e4ves. I rollerna Jenny Helsing, Gunnar Stafstedt och Ellen S\u00f6derstr\u00f6m.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Simpla g\u00e4ster p\u00e5 ruinens brant<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/ NORRK\u00d6PING De talar f\u00f6rbi varandra.<\/strong> \u00c4rvda, tilldelade eller f\u00f6rv\u00e4rvade positioner som hinder f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5else och m\u00f6ten. S\u00e5 g\u00e5r det som det g\u00e5r i Anton Tjechovs K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/em> hos Kvartersteatern. Men till musik!<\/p>\n

Klezmern, den \u00f6steuropeiska festmusiken som blandar och ger.<\/strong> Glad till bristningsgr\u00e4nsen eller vemodig i hj\u00e4rtats skuggzoner. Pelle M\u00e4hlbys originalmusik anger tonen inf\u00f6r varje aktskifte, \u00e4ven d\u00e5 han introducerar nya tong\u00e5ngar.<\/p>\n

\u00c4r K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/em> v\u00e4l avlyssnade r\u00f6relser i det ryska samh\u00e4llet omkring f\u00f6rra sekelskiftet?<\/strong> Eller anv\u00e4nde Anton Tjechov pusselbitar fr\u00e5n sitt eget liv i detta sin sista pj\u00e4s? Han som arbetade sig upp fr\u00e5n enkla f\u00f6rh\u00e5llanden till \u00e4gare av en st\u00f6rre egendom.<\/p>\n

Det \u00e4r som att Tjechov st\u00e4llt upp pj\u00e4serna mitt ett p\u00e5g\u00e5ende schackparti.<\/strong> Tornrockader har redan \u00e4ndrat uppst\u00e4llningen radikalt. B\u00f6nder p\u00e5 efterk\u00e4lken har offrats. Tj\u00e4nsteh\u00e4star hoppar \u00f6ver skaklarna. En bonde har just n\u00e5tt hela v\u00e4gen \u00f6ver br\u00e4det och omvandlats till kraftfull drottning.<\/p>\n

Men med en radikal l\u00f6pare fr\u00e5n ov\u00e4ntat h\u00e5ll pekar Tjechov fram mot ett nytt drag, som kommer att g\u00f6ra b\u00e5de svarta och vita kungapar schack och matt. Det \u00e4r lite l\u00e4skigt att sitta p\u00e5 tredje b\u00e4nk mer \u00e4n 100 \u00e5r senare och veta historiens facit.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden\"<\/a>
\nDemokratiskt rum. I k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden f\u00f6rs mer monologer \u00e4n samtal men h\u00e4r f\u00e5r alla vistas, och rentav sitta. Lakejen Jasja, guvernanten Charlotta och kontoristen Jepichodov spelas av Andreas Garrido, Denice Frid och Mattis Svedberg.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Plats p\u00e5 br\u00e4det:<\/strong> Gods\u00e4garinnan Ranevskaja \u00e5terv\u00e4nder fr\u00e5n Paris med dotter och tj\u00e4nstefolk. I staden har hon just sammanstr\u00e5lat med sin bror Gajev. Fast natten \u00e4r sen v\u00e4ntas de till godset, barndomshemmet med k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden. Lopachin, som betraktar sig som v\u00e4n till familjen, har skyndat f\u00f6re.<\/p>\n

Det \u00e4r v\u00e5r, tiden d\u00e5 k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4den \u00e4r som vackrast. En tr\u00f6st f\u00f6r Ranevskaja vars k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r kraschat. Att ekonomin \u00e4r i s\u00e4mre skick \u00e4n n\u00e5gonsin bekymrar d\u00f6ttrarna Varja och Anja mer \u00e4n adelsf\u00f6dda modern, som aldrig l\u00e4rt sig att handskas med rubler och kopek p\u00e5 borgerligt vis.<\/p>\n

V\u00e5r, sensommar och h\u00f6st f\u00f6rflyter, ett kort \u00f6gonblick i det historiskt l\u00e5nga schackpartiet.<\/strong> N\u00e5gra stolar, ett boksk\u00e5p, ett serveringsbord. Mer beh\u00f6vs inte f\u00f6r att bygga salongen d\u00e4r g\u00e4ster och tj\u00e4nstefolk myllrar om varandra.<\/p>\n

\u2013 Det brukade vara amiraler och grevar som dansade h\u00e4r, klagar tj\u00e4nstekvinnan Firs, missn\u00f6jd med herrskapets simpla g\u00e4ster som dansar p\u00e5 ruinens brant.<\/p>\n

Men tr\u00e4dg\u00e5rden!<\/strong> K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden som blommar utanf\u00f6r huset \u00e4r magnifik. Den tr\u00f6star och tryggar, viskar om barndomsgl\u00e4dje, om saftning, syltning och hush\u00e5llssysslor i ett livfullt d\u00e5.<\/p>\n

K\u00f6rsb\u00e4rsblommorna ringlar rikligt p\u00e5 sammetssvarta s\u00e4ttstycken, en raffinerad enkelhet p\u00e5 Kvartersteaterns scen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden\"<\/a>
\nRadikal idealist. Trofimov (Therese Erlandsson) analyserar dragen p\u00e5 spelbr\u00e4det och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6ruts\u00e4ga framtiden.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En tolv personer stor ensemble g\u00e5r \u00e5t.<\/strong> Fr\u00e5n yngsta tj\u00e4nsteflicka till gamla Firs gestaltas h\u00f6g och l\u00e5g och den nya tidens personer, de som \u00e4r mittemellan, de som kommit fr\u00e5n n\u00e5gon annanstans \u00e4n d\u00e4r de nu befinner sig. Var och en med sin ber\u00e4ttelse, sin sk\u00e4rva av liv. De som tar f\u00f6r sig n\u00e4r m\u00f6jligheten finns och de som sk\u00e4nker bort.<\/p>\n

N\u00e5gra m\u00f6ts men mest talar de f\u00f6rbi varandra, mer till sig sj\u00e4lva.<\/strong> Hur m\u00e5nga g\u00e5nger nyrika Lopachin \u00e4n erbjuder sig att k\u00f6pa godset f\u00f6rblir erbjudandet oh\u00f6rt. F\u00f6r kan en person av b\u00f6rd lyssna till n\u00e5gon av folket? Eller \u00f6ver huvud taget f\u00f6rst\u00e5?<\/p>\n

Tjechov s\u00e5g K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/em> som en komedi och var missn\u00f6jd med Stanislavskijs naturalistiska upps\u00e4ttning vid uruppf\u00f6randet i januari 1904.<\/strong> Kvartersteatern drar i mitt tycke \u00e5t Brecht. Kanske \u00e4r morbror Gajev rolig, med sin godisp\u00e5se och halvt f\u00f6rvirrade, halvt relevanta h\u00f6gtidstal, s\u00e4rskilt det till boksk\u00e5pet. Humorn \u00e4r i \u00f6vrigt sv\u00e5rfunnen, kanske underspelad. Kanske \u00f6verspelad i v\u00e5r tid.<\/p>\n

Det g\u00f6r mig glad att se Kvartersteatern ta sig an en klassiker, inte bara f\u00f6r sakens skull utan f\u00f6r att unders\u00f6ka vad den kan ge i v\u00e5r tid.<\/strong> I upps\u00e4ttnings tydligt gestaltade icke-lyssnande ligger en m\u00e4nsklig tragedi som br\u00e4nner, kanske \u00e4n mer i v\u00e5r tid. Sl\u00f6seri utan en tanke p\u00e5 morgondagen, okunskap och lek med andras k\u00e4nslor. N\u00e5gon gl\u00f6ms bort. Och n\u00e5gon putsar ett gev\u00e4r.<\/p>\n

Om n\u00e5got beh\u00f6vs s\u00e5 \u00e4r det att arbeta med de oj\u00e4mlika r\u00f6sterna, varf\u00f6r inte investera i myggor. Allt ljud \u00e5t alla.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n\u00a9 Pressfoto: David S\u00f6derstr\u00f6m \/ Mons Gregemark f\u00f6r Kvartersteatern<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

K\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4dg\u00e5rden<\/a>