{"id":40764,"date":"2019-03-22T20:29:03","date_gmt":"2019-03-22T19:29:03","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=40764"},"modified":"2019-04-26T09:43:28","modified_gmt":"2019-04-26T08:43:28","slug":"40764","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=40764","title":{"rendered":"NKPG Poesi firade V\u00e4rldspoesidagen"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nSt\u00e4mning. En r\u00f6st. En mikrofon. Uppm\u00e4rksamma lyssnare. Premi\u00e4r f\u00f6r NKPG Poesi som st\u00e4llde upp en rad unga poeter p\u00e5 Stage Skandias scen. H\u00e4r \u00e4r det Moa Sandstr\u00f6m som l\u00e4ser.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Gnistrande, sorgset och argt<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING ”M\u00e5r ni bra?”<\/strong> Svar: ”JAAA!” ”Det ska jag \u00e4ndra p\u00e5.” Ung poesi fyllde Stage Skandia i onsdags kv\u00e4ll. N\u00e5gra s\u00e4rskilt inbjudna poeter som nyligen debuterat varvades med lokala talanger fr\u00e5n Kulturskolan, kollektivet Poesikonspirationen och Stage Skandias egen poesigrupp.<\/p>\n

Ett st\u00e5r klart, det finns m\u00e5nga talanger i v\u00e5rt n\u00e4romr\u00e5de som skriver poesi.<\/strong> I samband med V\u00e4rldspoesidagen f\u00e5r de chansen att visa upp sig p\u00e5 Stage Skandia.<\/p>\n

M\u00e4ktiga poeter och gnistrande scenpoesi utlovas under arrangemanget som kallas NKPG Poesi. Ingen tvekan om att l\u00f6ftena infriades d\u00e4r hela 14 poeter f\u00e5r framtr\u00e4da.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"David<\/a>
\nDavid Zimmerman fr\u00e5n Norrk\u00f6ping bor numera i Malm\u00f6. Han l\u00e4ste ur sin kommande diktsamling.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Mats Granberg fr\u00e5n Litteraturscen \u00d6sterg\u00f6tland och Josefin Mattson fr\u00e5n Stage Skandia presenterar kv\u00e4llens poeter.<\/strong> F\u00f6rst ut \u00e4r hyllade David Zimmerman. Han \u00e4r aktuell med diktsamlingen Ljus & str\u00e5lning<\/em> som utkommer i april p\u00e5 Albert Bonniers f\u00f6rlag. Texterna \u00e4r ett sammanh\u00e4ngande verk d\u00e4r en sommars h\u00e4ndelser st\u00e5r i centrum. De kretsar kring k\u00e4nslor om saknad, sorg och l\u00e4ngtan. I sitt framtr\u00e4dande \u00e4r han l\u00e5gm\u00e4ld, subtil. Zimmerman l\u00e5ter texterna b\u00e4ra sig sj\u00e4lva.<\/p>\n

Astrid Joelsson, som deltagit i poetryslam-SM, st\u00e5r p\u00e5 tur.<\/strong> Hon b\u00f6rjar med att fr\u00e5ga om publiken m\u00e5r bra. Ett rungande ja fr\u00e5n de sittande i den fyllda lokalen. Men i n\u00e4sta stund s\u00e4ger hon:<\/p>\n

\u2013 Det ska jag \u00e4ndra p\u00e5 och l\u00e4sa n\u00e5gra m\u00f6rka saker.<\/p>\n

I texterna f\u00e5r vi f\u00f6lja en uppv\u00e4xt, fr\u00e5n sex\u00e5rs\u00e5ldern och upp\u00e5t. Igenk\u00e4nningen \u00e4r h\u00f6g kring utanf\u00f6rskap, hur man vill passa in och sv\u00e5righeterna i att hitta sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r rappt och har en fr\u00e4sch ton.<\/p>\n

Till slut ifr\u00e5gas\u00e4tter jag inte min placering, ser den som sj\u00e4lvklar.<\/em><\/p>\n

Men ljuset finns d\u00e4r och vi som lyssnar hamnar p\u00e5 samma sida, blir ett vi med uppl\u00e4saren.<\/p>\n

Burcu Sahin tar plats p\u00e5 scenen.<\/strong> Hon debuterade med samlingen Broderier<\/em> och l\u00e4ser p\u00e5 ett melankoliskt vis. Sahin har ett sk\u00f6rt uttryck.<\/p>\n

M\u00e5sar flyger \u00f6ver balkongen, trots att det \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n havet. Vem fostrar dem?<\/em><\/p>\n

Vi f\u00e5r inblick i en annan kultur. H\u00e4r finns n\u00e4rheten till familjen, k\u00e4rleken och n\u00e4rheten. R\u00f6tterna som p\u00e5verkar oss och sprider sig vidare.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Wisal<\/a>
\nStage Skandia har en egen poesigrupp som leds av Jesper Lundby. Framtr\u00e4dde gjorde Daniel Braesch, Mohammed Braale och Wisal Suleiman.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Fr\u00e5n kollektivet \u201dPoesikonspirationen\u201d kommer Mia Sandstr\u00f6m.<\/strong> Hon inleder med att ber\u00e4tta om texten hon framf\u00f6r, att den kom till efter en resa utomlands. Hur det p\u00e5verkade henne att f\u00e4rdas mellan olika platser och den processen. Hon har en musikalisk ton och texten mixar svenska och engelska. Hur det \u00e4r att vara ensam, vad som sker i nya m\u00f6ten, synen p\u00e5 sitt hemland och vad som \u00e4r hemma egentligen.<\/p>\n

Stage Skandia som verkar f\u00f6r ungdomar mellan 14-25 \u00e5r har en egen poesigrupp som leds av Jesper Lundby.<\/strong><\/p>\n

\u2013 Vi skapar och skriver poesi. Vi s\u00e4tter v\u00e5ra dr\u00f6mmar och v\u00e4rldar samman, l\u00e4r oss ordens magi och makt. Det finns n\u00e5got befriande i att s\u00e4ga som det \u00e4r. Vi l\u00e4r av varandra, ger varandra id\u00e9er och inspiration, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Jesper Lundby j\u00e4mf\u00f6r poesi med andra konstarter som akrobatik eller dans, och att alla har ett behov att skapa. Inte minst att alla kan skapa, det g\u00e4ller bara att hitta r\u00e4tt verktyg.<\/p>\n

Fr\u00e5n poesikursen g\u00e5r tre ungdomar upp:<\/strong> Daniel Braesch, Mohammed Buraale och Wisal Suleiman. Det \u00e4r rakt och \u00e4rligt, f\u00e5ngar \u00e5h\u00f6rarna direkt. Ett starkt framtr\u00e4dande g\u00f6r Suleiman d\u00e4r hon n\u00e4st intill desperat ropar ut orden. Vi kastas in i v\u00e4rld av v\u00e5ld, inst\u00e4ngdhet och skrik efter hj\u00e4lp. Appl\u00e5derna \u00e4r starka och l\u00e5nga efter gruppens framtr\u00e4dande.<\/p>\n

Innan paus \u00e4r det dags f\u00f6r transaktivisten Yolanda Aurora Bohm Ramirez som 2018 debuterade med boken Ikon<\/em>.<\/strong> Dikterna kretsar kring kroppen, trivas i sig sj\u00e4lv och de s\u00e5r vi b\u00e4r p\u00e5.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Wilma<\/a>
\nOpen mic. Alla som ville kunde l\u00e4sa dikter i Stage Skandias foaj\u00e9. Wilma Pihl klev fram.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Under kv\u00e4llen \u00e4r det \u00e4ven open mic.<\/strong> D\u00e4r deltar bland annat nitton\u00e5riga Wilma Pihl som skriver text av skilda slag. Hon b\u00f6rjade skriva i 12-\u00e5rs\u00e5ldern.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r kul att st\u00e5 p\u00e5 scen. Jag framf\u00f6r saker jag brinner f\u00f6r. Det \u00e4r ett s\u00e4tt att uttrycka sig, utan fakta och det blir mer personligt. Poesi \u00e4r mer intensivt och det finns en viss klang. Det kan vara b\u00e5de djupt och vackert, ocks\u00e5 skr\u00e4mmande, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Jag ville bli k\u00e4nd p\u00e5, ville bli r\u00f6rd<\/em>
\nMen mannen jag \u00e4lska var n\u00e4r sin d\u00f6d\u00a0<\/em>
\nHan stod inte ut med allt hat som dom sa<\/em>
\nAtt hans f\u00f6r\u00e4ldrar och v\u00e4nner p\u00e5peka att han inte var n\u00e5got att ha\u00a0<\/em>
\nJag f\u00f6rs\u00f6kte att r\u00e4dda honom och visa att allt skulle bli bra<\/em>
\nMen det var f\u00f6rsent, han hade redan best\u00e4mt sig<\/em>
\nHans blick var svart och det enda han sa var nej<\/em>
\nHan gick ut i natten, det var d\u00e5 han f\u00f6rsvann<\/em>
\nOch det han efterl\u00e4mna sig var mitt trasiga hj\u00e4rta och hatet som vann\u00a0<\/em>
\nHan var d\u00f6d, hittades med en snara runt sin hals<\/em>
\nMen nu \u00e4r han fri och dansar \u00e4nglarnas vals
\n<\/em>av Wilma Pihl<\/p>\n

\u00a9 Text & foto: Gabriella Nilsson Ringqvist<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Astrid Joelsson<\/a>