{"id":40930,"date":"2019-04-02T13:07:55","date_gmt":"2019-04-02T12:07:55","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=40930"},"modified":"2019-04-02T16:45:49","modified_gmt":"2019-04-02T15:45:49","slug":"stefan-telemans-bok-esse-et-videri","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=40930","title":{"rendered":"Stefan Telemans bok Esse et videri"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nBombnedslag? Stefan Teleman har l\u00e5nat former av f\u00e4rdigmatf\u00f6rpackningar och m\u00e5lat insidan svart.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

En tanke att s\u00e4tta i halsen<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/ NORRK\u00d6PING Den utstuderade slumpen.<\/strong> Konstn\u00e4ren Stefan Teleman st\u00e4ller ut p\u00e5 Saab Art Gallery i v\u00e5r, p\u00e5 Norrk\u00f6pings Konstmuseum i h\u00f6st. En tunn liten bok med titeln Esse et videri<\/em> binder samman texter, verk och konstn\u00e4rskap.<\/p>\n

Esse ett videri<\/em> (Att verka och att synas) heter en tunn liten bok, senast i raden av Stefan Telemans utg\u00e5vor.<\/strong> Jag har fortfarande d\u00e5ligt samvete f\u00f6r att aldrig ha hunnit skriva om f\u00f6rra boken Minns<\/em>. (Korta minnestexter fr\u00e5n barndom och uppv\u00e4xt. Mamma, pappa, hem, skola, adolescensens tidiga sexuella erfarenheter. Allt st\u00e5r huller om buller, liksom slumpartat framslungat genom minnesfl\u00f6dets \u00f6ppnade portar. S\u00e5. Klart!)<\/p>\n

Tillbaka till Esse et videri<\/em>, en anspelning i flera lager p\u00e5 kapitalistsl\u00e4kten Wallenbergs diskretare valspr\u00e5k ”Esse non videri” (Att verka utan att synas). Den tunna boken inneh\u00e5ller sju sidor text, skrivna av inbjudna f\u00f6rfattare, 24 sidor med bilder samt efterord av Stefan Teleman sj\u00e4lv.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Esse<\/a>
\nEsse et videri. En tunn liten bok med fiberbrunt omslag, bunden med svart tr\u00e5d och klistrad i ryggen, allt synligt f\u00f6r blotta \u00f6gat.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

De medverkande textf\u00f6rfattare som tillfr\u00e5gats \u00e4r inte framslumpade, d\u00e4remot har de f\u00e5tt skriva fritt om konstn\u00e4ren och hans arbete p\u00e5 n\u00e5gra sidor vardera.<\/strong> Konstmuseets utst\u00e4llningsintendent Helena Scragg, gode v\u00e4nnen Hans-Ove Hedman, tillika m\u00e5ng\u00e5rig ordf\u00f6rande f\u00f6r Konstforum i Norrk\u00f6ping, samt Pauli Olavi Kuivanen, v\u00e4n men framf\u00f6r allt tidigare kulturreporter och konstkritiker i Norrk\u00f6pings Tidningar med en filosofiteoretisk framtoning.<\/p>\n

Grafiske formgivaren Erik M\u00e5nsson fogar dem samman inom fiberbrun kartongp\u00e4rm med svart bokbindartr\u00e5d.<\/p>\n

Helena Scragg ritar snabbt upp en startpunkt, fr\u00e5n n\u00e4r Stefan Teleman \u201dslungades ut i 1960-talets samh\u00e4llsengagerade konstscen\u201d till arbetet inf\u00f6r den aktuella utst\u00e4llningen.<\/strong> Konstn\u00e4ren, f\u00f6dd 1936, har p\u00e5 grund av h\u00f6ftproblem omvandlat till hemmet till atelj\u00e9. H\u00e4r skapar han bilder\/objekt genom att m\u00e5la p\u00e5 den oblekta insidan av f\u00e4rdigmatens f\u00f6rpackningskartonger med t\u00e4ckande svart f\u00e4rg.<\/p>\n

De svarta objekten med intrikat skarpskurna m\u00f6nster (att lista ut hur kartongf\u00f6rpackningar ska utformas, stansas och vikas \u00e4r ett yrke f\u00f6r sig) \u00e4r tillkomna av matvalets slump. Utstuderad\/e. Slump.<\/p>\n

Helena Scragg kopplar fler grepp. Objekten p\u00e5minner om vapen, bomber, men ocks\u00e5 om huskroppar som m\u00e5l f\u00f6r bombattack. Hon lyfter \u00e4ven fram Saabs samarbete med amerikanska flygvapnet. Nyckelorden \u00e4r ”krigf\u00f6ring”, ”konsumtion”, ”p\u00e5 distans”. Allts\u00e5 detta att verka utan att synas \u2013 Wallenbergarna eller k\u00f6parna, vi sj\u00e4lva. En tanke att s\u00e4tta i halsen.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Stefan<\/a>
\nMedverkande. Stefan Teleman, till h\u00f6ger, presenterade boken Esse et videri p\u00e5 Norrk\u00f6pings Konstmuseum tidigare i mars. Fr\u00e5n v\u00e4nster informationsintendent Matilda Lindstr\u00f6m samt textf\u00f6rfattarna Pauli Olavi Kuivanen, Hans-Ove Hedman och museets utst\u00e4llningsintendent Helena Scragg.\u00a0<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Hans-Ove Hedman skriver brev, som goda v\u00e4nner g\u00f6r n\u00e4r de inte ses.<\/strong> Han relaterar till fikastunder p\u00e5 sommarst\u00e4llet och p\u00e5 stadens caf\u00e9er men ger ocks\u00e5 en snabb expos\u00e9 av konstn\u00e4rskapet \u00f6ver tid. Han reflekterar \u00f6ver konstn\u00e4rens politiska dragning (\u00e4r du verkligen s\u00e5 mycket v\u00e4nster?), naturm\u00e5leri och borgm\u00e4starportr\u00e4tt f\u00f6ljt av fiskargubbar. Det \u00e4r han som p\u00e5minner om f\u00f6rra boken Minns<\/em> och f\u00f6rrf\u00f6rra Skvatt<\/em>.<\/p>\n

Pauli Olavi Kuivanen \u00e5ter reflekterar \u00f6ver vad han ser i de fotografier Stefan Teleman skickar \u00f6ver \u2013 utst\u00e4llningen i vardande.<\/strong> \u201dHan har klippt och klistrat p\u00e5 ett vis som skulle kunna p\u00e5minna om terapiarbete eller terapiarbete eller hemsl\u00f6jd, men i sj\u00e4lva verket har det lite slitna bj\u00f6rkbordet f\u00f6rvandlas till hj\u00e4rtat i ett motst\u00e5ndsn\u00e4ste.\u201d Han ser bokstaven L, som ena i ena \u00f6gonblicket p\u00e5minner om nyfascistiska milit\u00e4rst\u00f6vlar, i andra tumla runt och l\u00f6sas upp.<\/p>\n

Liksom Helena Scragg skriver Pauli Olavi Kuivanen att n\u00e5gra av de svarta kartongobjekten p\u00e5minner om bomber, han n\u00e4mner atombomben \u00f6ver Hiroshima 1945.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Stefan<\/a>
\nRaster. F\u00f6rpackningarna har lyfts fr\u00e5n sitt ursprungliga syfte och blivit svarta objekt, omvandlingen kan ibland bli skr\u00e4mmande.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Efter de tre inledande texterna \u00e4r det bara att bl\u00e4ddra och se bild efter bild i anspr\u00e5ksl\u00f6st format.<\/strong> Stefan Teleman har h\u00e4ngt upp sina objekt p\u00e5 v\u00e4ggen och fotograferat av dem. M\u00f6nstermakaren Stefan Teleman \u00e5terv\u00e4nder ocks\u00e5 till sina tidigare schabloner med en utstansad grip (Saab:s JAS-plan heter ju Gripen efter \u00d6sterg\u00f6tlands fabeldjur), som han anv\u00e4nde i en utst\u00e4llning p\u00e5 d\u00e5varande L\u00e4nsmuseet (nu \u00d6sterg\u00f6tlands museum) p\u00e5 1990-talet. I utst\u00e4llningen ingick \u00e4ven stora kamouflagem\u00e5lningar.<\/p>\n

Kartongsilhuetterna v\u00e4xlar allts\u00e5 med gripschablonerna, naturm\u00e5leri och kamouflagem\u00f6nster. Och vad \u00e4r inte kamouflagem\u00f6nstren om inte ett efterh\u00e4rmande av naturens l\u00f6v- och skuggspel?<\/p>\n

Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 p\u00e5 att det bara \u00e4r en eller tv\u00e5 millimeter kartongmassa som skiljer konsumentbilderna av en pastalunch fr\u00e5n en knubbig ”atombomb”.<\/p>\n

Sist visas v\u00e4nnen Nisse Sandstr\u00f6ms naivistiska m\u00e5lning Flottisten<\/em> (tidigt 1990-tal) och en m\u00e5lning av Fredsriket \u2013 Jesusbarnet, med palmkvist i handen, tillsammans med lejon, lamm och andra djur.<\/strong> Eftersom m\u00e5lningarna kommenterar temat och h\u00e4ngt hemma hos Stefan Teleman anser han att de sj\u00e4lvklart h\u00f6r till. Han annekterar dem, ungef\u00e4r som han gjort med texterna.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Stefan<\/a>
\nTack f\u00f6r maten. Stefan Teleman har \u00e4tit f\u00e4rdiglagade r\u00e4tter, beh\u00e4ndigt f\u00f6r en ensamst\u00e5ende \u00e4ldre herre. Snart uppt\u00e4ckte han att kartongerna kunde anv\u00e4ndas som konstn\u00e4rsmaterial.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Boken ska ses som en del av utst\u00e4llningen, inte som en katalog, skriver konstn\u00e4ren i sitt efterord.<\/strong> Sammantaget finner jag att boken, texterna och hela konstn\u00e4rskapet handlar om konst som tar st\u00e4llning, f\u00f6r m\u00e4nsklighet och medm\u00e4nsklighet, att vi f\u00f6rst\u00e5r v\u00e5r egen delaktighet i det som \u00e4r svart i v\u00e4rlden, \u00e4ven om det \u00e4r p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll.<\/p>\n

En konstn\u00e4rs uppgift \u00e4r att reflektera, verka och att st\u00e4lla ut till besk\u00e5dande, granskning. Om s\u00e5 med slumpens hj\u00e4lp. F\u00f6r publiken att begrunda.<\/p>\n

Dessutom blir ordet \u201d\u00e4ta\u201d ”esse” p\u00e5 tyska.<\/strong> Visst \u00e4r Stefan Teleman bitsk \u2013 och har humorn i beh\u00e5ll! Jag ser fram mot utst\u00e4llningen p\u00e5 Norrk\u00f6pings Konstmuseum i h\u00f6st.<\/p>\n

\u00a9 Text: Ann-Charlotte Sandelin
\n\u00a9 Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Stefan Teleman<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS <\/em>PILAR<\/p>\n

Stefan Teleman<\/a>