{"id":41002,"date":"2019-04-06T15:14:23","date_gmt":"2019-04-06T14:14:23","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=41002"},"modified":"2019-04-06T15:19:41","modified_gmt":"2019-04-06T14:19:41","slug":"peter-wendels-svartade-tarar-pa-np33","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=41002","title":{"rendered":"Peter Wendels Sv\u00e4rtade t\u00e5rar p\u00e5 NP33"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nSv\u00e4rtade t\u00e5rar. Peter Wendel har under flera \u00e5r dokumenterat en subkultur vars medlemmar uts\u00e4tter sig f\u00f6r stor sm\u00e4rta.\u00a0<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det finns alltid en anledning<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING De h\u00e4nger sig i k\u00f6ttkrokar f\u00f6r att finna harmoni.<\/strong> Fotografen Peter Wendels fotografier fr\u00e5n en subkultur i Berlin ber\u00e4ttar om m\u00e4nskliga drifter och behov bortom det ytligt rationella. Hans svartvita portr\u00e4tt i utst\u00e4llningen ”Sv\u00e4rtade t\u00e5rar” f\u00f6r \u00e4ven samtal med m\u00e5leriets tradition.<\/p>\n

\u2013 Jag t\u00e4nkte att han klarar en kvart.<\/strong> Det gick en kvart, en halvtimme. N\u00e4r de tog ner honom efter en och en halvtimme t\u00e4nkte jag att han skulle vara full av sm\u00e4rta. Det jag s\u00e5g i hans \u00f6gon var den djupaste harmoni.<\/p>\n

F\u00f6r tre \u00e5r sedan kom Peter Wendel, genom konstn\u00e4rer han t\u00e4nkt fotografera, i kontakt med Body suspension,<\/strong> en subkultur som handlar om att uts\u00e4tta kroppen f\u00f6r sm\u00e4rta under kontrollerade former. Och ja, det kan handla om att h\u00e4nga sig i k\u00f6ttkrokar som g\u00e5r genom hud och muskler.<\/p>\n

\u2013 De f\u00f6rbereder sig i veckor f\u00f6r att n\u00e5 det meditativa tillst\u00e5nd som hj\u00e4lper dem att beh\u00e4rska sm\u00e4rtan, ber\u00e4ttar Peter Wendel och spekulerar i hur kroppen svarar med att uts\u00f6ndra endorfiner.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Peter<\/a>
\nIngen modell. Kvinnan p\u00e5 bilden \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r sin egen skull.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Peter Wendel bytte kamerafokus.<\/strong> Under de senaste tre \u00e5ren har han \u00e5terv\u00e4nt till Berlin flera g\u00e5nger. Han st\u00e4ller inte n\u00e5gra fr\u00e5gor om vem n\u00e5gon \u00e4r eller varf\u00f6r dessa m\u00e4nniskor uts\u00e4tter sig f\u00f6r dessa sm\u00e4rtor. De har v\u00e4lkomnat honom in i sin krets, l\u00e5tit hans kamera registrera m\u00f6rker och ljus i en dunkel lokal. Allt andas respekt.<\/p>\n

Portr\u00e4tten g\u00e5r n\u00e4ra nakna ansikten, nakna kroppar, rummet f\u00f6rsvinner i m\u00f6rkret.<\/strong> Ett mansportr\u00e4tt suddas ut i r\u00f6relseosk\u00e4rpans dragning, ett annat ansikte \u00e4r s\u00e5 tidl\u00f6st att jag undrar \u201dVar i hela konsthistorien har jag sett det?\u201d.<\/p>\n

En r\u00f6kande kvinna skulle kunna vara en nakenmodell fr\u00e5n 1920-talet, bortsett fr\u00e5n k\u00f6ttkrokarna, som h\u00e5ller ihop benen, och de m\u00f6nstrade k\u00e4ngorna.<\/p>\n

Flera av dem \u00e4r tatuerade.<\/strong> En man b\u00e4r ett t\u00e4ttv\u00e4vt m\u00f6nster i ansiktet. Jag t\u00e4nker att det m\u00e5ste gjort mycket ont att bli tatuerad just d\u00e4r.<\/p>\n

\u2013 Det b\u00f6rjar kanske med tatuering f\u00f6r en del, sedan g\u00e5r de vidare, reflekterar Peter Wendel.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Peter<\/a>
\nAtt den som tar emot sm\u00e4rtan har full kontroll i situationen \u00e4r avg\u00f6rande.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Bilderna h\u00e4nger i Galleri Sanders svarta fotogalleri i NP33.<\/strong> Svarta ramar, gr\u00e5 passpartout och en runn vit kant omramar sj\u00e4lva fotografierna. Eller, \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge st\u00e5r de p\u00e5 golvet, f\u00f6r fotografen har inte mer \u00e4n hunnit b\u00f6rja plocka upp dem efter den l\u00e5nga resan fr\u00e5n G\u00f6teborg. Den bubbliga skyddsplasten sprider ut sig p\u00e5 golvet.<\/p>\n

\u2013 Jag pr\u00f6vade med svart passepartout f\u00f6rst men d\u00e5 blev fotografierna gr\u00e5, s\u00e4ger Peter Wendel som n\u00e4mner Anders Petersen och Michael Ackerman som f\u00f6rebilder, vilket inneb\u00e4r att ikonen Christer Str\u00f6mholm skymtar i bakgrunden.<\/p>\n

Det finns alltid en anledning.<\/strong> Det som blivit utst\u00e4llningen ”Sv\u00e4rtade t\u00e5rar” \u00e4r forts\u00e4ttningen p\u00e5 ett inre samtal som st\u00e4ngdes f\u00f6r l\u00e4nge sedan. N\u00e4r Peter Wendel under en fotografiworkshop i Japan s\u00e5g en pojke leka tillsammans med heml\u00f6sa barn \u00f6ppnades portarna till hans egen barndom.<\/p>\n

Det \u00e4r inte personerna p\u00e5 Peter Wendels bilder som beh\u00f6ver honom.<\/strong> Han beh\u00f6ver dem. \u00c4ven andra verkar beh\u00f6va dem.<\/p>\n

\u2013 Jag tar inte foton f\u00f6r att andra ska titta, utan f\u00f6r min egen resa. Men n\u00e4r jag visar mina bilder s\u00e5 \u00f6ppnar sig m\u00e4nniskor och b\u00f6rjar ber\u00e4tta.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Peter Wendel<\/a>