{"id":41024,"date":"2019-04-08T11:19:56","date_gmt":"2019-04-08T10:19:56","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=41024"},"modified":"2019-04-08T11:19:56","modified_gmt":"2019-04-08T10:19:56","slug":"lambert-carle-herrstrom-pa-np33","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=41024","title":{"rendered":"Lambert\u2013Carle\u2013Herrstr\u00f6m p\u00e5 NP33"},"content":{"rendered":"

\"\"
\nGaller. Pontus Carle och Solveig Herrstr\u00f6m h\u00e4nger hennes fotografi, ett staket upplyst av fotoblixten en kv\u00e4ll. Far och dotter st\u00e4ller ut p\u00e5 Galleri Sander\/ NP33 i april.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tecken och band \u00f6ver generationer<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

NORRK\u00d6PING ”Tecken och band”.<\/strong> Intensiva m\u00e5lningar av f\u00f6reg\u00e5ngaren Lambert Werner. Mystiska fotografier av dottern Solveig Herrstr\u00f6m. Pontus Carle sj\u00e4lv, konstn\u00e4ren som komponerar bilder med sitt eget hemliga alfabet \u00e5terv\u00e4nder till Galleri Sander p\u00e5 NP33.<\/p>\n

Titeln ”Tecken och band” \u00e4r v\u00e4l vald. P\u00e5 ytan finns inga likheter mellan de tre delutst\u00e4llningarna. D\u00e4remot finns v\u00e4nskaps- och sl\u00e4ktband fr\u00e5n generation till generation. \u201dTecken\u201d kan uttolkas p\u00e5 o\u00e4ndligt m\u00e5nga s\u00e4tt, fr\u00e5n Carles teckenm\u00e5leri till det underf\u00f6rst\u00e5dda hos Werner och det anade hos Solveig Herrstr\u00f6m.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Lambert<\/a>
\nLambert Werner \u2013 Narkissos, 1972, och Nusrudin, Sagof\u00f6rt\u00e4ljaren, 1973.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Lambert Werner (1900\u20131983)<\/h2>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r inte bara kvinnliga konstn\u00e4rer som gl\u00f6ms bort.<\/strong> Norrk\u00f6pings Konstmuseum lyfte upp Lambert Werner i ljuset 2017. D\u00e5 hade det varit ganska tyst sedan konstn\u00e4rens d\u00f6d 1983. Nu bjuds vi \u00e5ter p\u00e5 Lamberts verk, den h\u00e4r g\u00e5ngen ut Pontus Carles privata samling.<\/p>\n

\u2013 Min mamma som var konstn\u00e4r var v\u00e4n med Lambert Werner och bytte verk med honom, ber\u00e4ttar Pontus Carle som med tiden f\u00e5tt och k\u00f6pt flera verk.<\/p>\n

Kl\u00e4dda i nya ramar lyser det \u00e4nnu mer om m\u00e5lningarna \u00e4n de som s\u00e5g p\u00e5 Konstmuseet 2017.<\/strong> Det \u00e4r rusiga bilder i ofta en kall f\u00e4rgskala, f\u00e4rgsprakande och \u201dnedsmutsad\u201d p\u00e5 samma g\u00e5ng. Kroppsdetaljer framh\u00e4vs \u2013 armar, axlar, ben, k\u00f6n, \u00f6ga. Bakgrunder blir f\u00e4rgf\u00e4lt, ibland med motiv.<\/p>\n

Familjen Carle bodde i Paris och Lambert Werner h\u00e4lsade ofta p\u00e5.<\/strong> Den \u00e4ldre konstn\u00e4ren bodde i Paris, Berlin och reste en hel del. En av m\u00e5lningarna i utst\u00e4llningen heter Paris gatstenar<\/em>, medan Le charmeur de serpent<\/em> (Ormtjusaren) uppges vara fr\u00e5n Marrakech.<\/p>\n

\u2013 Han var excentrisk. Han ber\u00e4ttade anekdoter, speciella, ibland m\u00e4rkliga historier. Han var som fr\u00e5n ett annat sekel, minns Pontus Carle som tog intryck, inte direkt, men f\u00e5ngades av det surrealistiska i den \u00e4ldre konstn\u00e4rens bildskapande.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Lambert<\/a>
\nDetalj. Den d\u00f6ve Apollon, 1980.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Livskraft kliver fram ut m\u00e5lningarnas m\u00f6rker.<\/strong> Ofta har konstn\u00e4ren anv\u00e4nt sig av blandteknik med collage. Som i Fredskonferens<\/em> d\u00e4r han anv\u00e4nder sig b\u00e5de av en t\u00e4ndsticksask och ett foto av Bj\u00f6rn Borgs sittande segergest efter matchen mot John McEnroe.<\/p>\n

Eller i Den d\u00f6ve Apollon<\/em>, d\u00e4r solguden inte bara har brinnande h\u00e5r som attribut utan ocks\u00e5 fotbollar men framf\u00f6r allt en h\u00f6rapparat. Jag t\u00e4nker att det \u00e4r ett slags sj\u00e4lvportr\u00e4tt eller en identifikation med tider som \u00e5ldrats.<\/p>\n

Kompositionerna kan p\u00e5minna om affischernas bildspr\u00e5k.<\/strong> Som i M\u00e5lvakten<\/em> fr\u00e5n 1976. En r\u00f6d gestalt mot gr\u00f6n bakgrund \u2013 med getingsmal midja vilket g\u00f6r \u00f6ver- och underkropp dominerande. V\u00e4nsterfoten sparkar iv\u00e4g bollen rakt mot betraktaren. Ett galler inom huvudets kontur. I ett diagonalt f\u00e4lt som skjuter in mot huvudgestalten hurrar \u00e5sk\u00e5dare, enkelt tecknade som dubbla trianglar med lyfta rundade armar.<\/p>\n

Men vem \u00e4r idrottsmannen, fotspelaren i m\u00e5lningen Dionysos<\/em>?<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Pontus<\/a>
\n\u00c5terv\u00e4ndare. Pontus Carle \u00e4r tillbaka p\u00e5 Galleri Sander\/ NP33.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Pontus Carle<\/h2>\n

 <\/p>\n

\u2013 Surrealisterna inspirerade mig i ton\u00e5ren.<\/strong> Deras id\u00e9er om det undermedvetna och automatisk skrift, s\u00e4ger Pontus Carle.<\/p>\n

Bildkomposit\u00f6r.<\/strong> Pontus Carle \u00e4r f\u00f6dd i Sk\u00e5ne och uppvuxen i Paris, d\u00e4r han bor utom om somrarna d\u00e5 det \u00e4r Sk\u00e5ne som g\u00e4ller. Efter konststudier i Frankrike bodde han 10 \u00e5r i USA. Den unge Pontus Carle st\u00e4llde ut och var delaktig i konstlivet, dels i den svenska konstn\u00e4rskolonin, dels i konstlivet i stort.<\/p>\n

\u2013 Det pr\u00e4glade mig, blev en skola till.<\/p>\n

Till Galleri Sander kommer han med viss regelbundenhet.<\/strong> M\u00e5lningarna i galleriets glasrum \u00e4r typiska f\u00f6r hans stil. P\u00e5 vit (oftast) eller svart (tidigare) bakgrund skapar han kompositioner av tecken, som h\u00e4mtas ur hans eget st\u00e4ndigt utvecklade bildalfabet. \u00c5terkommande \u00e4r en oregelbunden oval, prickade band, yttre och inre kroppsdelar. Han skriver ord i sina m\u00e5lningar, oftast p\u00e5 engelska.<\/p>\n

Det \u00e4r inte givet vad tecknen st\u00e5r f\u00f6r, l\u00e5t oss kalla det en hemlighet som konstn\u00e4ren inte sj\u00e4lv s\u00e4kert k\u00e4nner till \u2013 hans roll \u00e4r komposit\u00f6rens. Betraktaren f\u00e5r sj\u00e4lv best\u00e4mma om det \u00e4r stadsmilj\u00f6er, m\u00f6ten eller tankar, det g\u00e5r att ana ett tema.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Pontus<\/a>
\nBer\u00e4ttelse att tolka sj\u00e4lv. Pontus Carle har samma omsorg om b\u00e5de sm\u00e5 och stora bilder.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag jobbar f\u00f6rs\u00f6ker jag inte t\u00e4nka alls.<\/strong> Dels s\u00f6ker jag det automatiska n\u00e4r jag arbetar med en m\u00e5lning, dels h\u00e4nger den d\u00e4r efter\u00e5t, kanske i ett par \u00e5r. Jag lever med den, tittar. Sedan hittar jag n\u00e5got nytt.<\/p>\n

N\u00e5gra m\u00e5lningar \u00e4r rena, allts\u00e5 tecken p\u00e5 ny grund.<\/strong> Andra visar sp\u00e5r av tidigare h\u00e4ndelser\/ tecken som anas under f\u00e4rglager.<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga g\u00e5nger laddar jag m\u00e5lningarna med m\u00e5nga tecken. Sedan tar jag bort dem. L\u00e4gger till och drar ifr\u00e5n.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Solveig<\/a>
\nPremi\u00e4r. Solveig Herrstr\u00f6m st\u00e4ller f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen ut i Sverige, sitt andra hemland.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Solveig Herrstr\u00f6m<\/h2>\n

 <\/p>\n

Som av en h\u00e4ndelse.<\/strong> Solveig Herrstr\u00f6m \u00e4r dotter till Pontus Carle och uppvuxen i Paris. Hon har g\u00e5tt p\u00e5 gymnasium i Tumba utanf\u00f6r Stockholm, konstskola i Paris och studerar nu fotografi p\u00e5 konsth\u00f6gskolan La Cambre i Bryssel. Utst\u00e4llningen \u00e4r den f\u00f6rsta d\u00e4r 25-\u00e5ringen presenterar sitt konstn\u00e4rskap i Sverige.<\/p>\n

\u2013 Jag t\u00e4nder p\u00e5 f\u00e4rger, ljus, speglingar och skuggor. Jag vill att m\u00e4nniskor ska se det de sj\u00e4lva vill se i mina bilder, s\u00e4ger Solveig Herrstr\u00f6m.<\/p>\n

Som m\u00e5nga unga konstfotografer anv\u00e4nder hon analog kamera.<\/strong> Det g\u00e5r allts\u00e5 inte att sm\u00e4lla av 100 bilder i snabb f\u00f6ljd och hitta den b\u00e4sta. \u00c4nd\u00e5 ser det ut som att hon finner sina motiv i \u00f6gonblicket, som av en h\u00e4ndelse. En gammal Volvo i sn\u00f6glopp (i Bryssel!) eller tv\u00e5 flickor som hoppar med l\u00e5nga spr\u00e5ng. Ibland anv\u00e4nder hon blixt, f\u00e5r ut starka kontraster.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Solveig<\/a>
\nHopp. Grafiskt vitt mot svart.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r banala motiv.<\/strong> Jag tycker om att ta vanliga bilder.<\/p>\n

Som en \u00f6ppen d\u00f6rr med speglingar i glaset. Kanske en sommarstuga som just \u00f6ppnats, lite f\u00f6r tidigt p\u00e5 v\u00e5ren f\u00f6r att vara riktigt inbjudande. Eller en lysande 1970-talslampa i ett f\u00f6nster. Bilder som \u00e4r suggestiva, laddade av n\u00e5got som kan oroa \u2013 eller bara v\u00e4cka minnen. Vanliga eller inte helt vanliga, bilder andra skulle kalla misstag men som hennes blick v\u00e4ljer.<\/p>\n

\u2013 Jag tycker om det som \u00e4r mystiskt, s\u00e4ger Solveig Herrstr\u00f6m.<\/p>\n

Hon inspireras av filmer<\/strong> och n\u00e4mner finske regiss\u00f6ren Aki Kaurism\u00e4ki f\u00f6r den atmosf\u00e4r han skapar.<\/p>\n

\u00a9 Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin\u2028<\/em><\/p>\n

LAMBERT WERNER \u2013 BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Lambert Werner \u2013 Dionysos 1980<\/a>