{"id":41556,"date":"2019-05-17T19:07:34","date_gmt":"2019-05-17T18:07:34","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=41556"},"modified":"2019-05-17T19:07:34","modified_gmt":"2019-05-17T18:07:34","slug":"tva-innerliga-pianotrios-pa-crescendo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=41556","title":{"rendered":"Tv\u00e5 innerliga pianotrios p\u00e5 Crescendo"},"content":{"rendered":"

\"\"Sk\u00f6naste kammarmusiken. Nils-Erik Sparf spelade Schubert och Brahms p\u00e5 Crescendo i m\u00e5ndags.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4ven jag inser Brahms storhet<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

RECENSION\/NORRK\u00d6PING Stilla och eftert\u00e4nksamt.<\/strong> N\u00e4r Kammarmusiken \u00e5terv\u00e4nder till Crescendo, blir det h\u00e4rligt. Mats Jansson och v\u00e4nnerna Nils-Erik Sparf och Erik Wahlgren spelar den sk\u00f6naste musik av Schubert och Brahms.<\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e4nge var det kammarkonsert p\u00e5 Crescendo.<\/strong> Det var h\u00e4rligt.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst\u00e5s Mats Jansson och hans tillresta v\u00e4nner Nils-Erik Sparf p\u00e5 violin och Erik Wahlgren p\u00e5 cello, som p\u00e5 nytt hade kommit till Norrk\u00f6ping.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Erik<\/a>
\nH\u00e4rlig insats. Erik Wahlgrens cellospel \u00e4r uts\u00f6kt i Schuberts Pianotrio i H-dur.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Mats Jansson introducerade p\u00e5 ett b\u00e5de l\u00e4ttsamt och kunnigt s\u00e4tt.<\/strong> Han ber\u00e4ttade att Schubert inte v\u00e5gade publicera sin pianotrio i B-dur f\u00f6rr\u00e4n Beethoven var d\u00f6d. Han hade s\u00e5 stor respekt f\u00f6r den st\u00f6rste.<\/p>\n

Men Schubert f\u00f6r vidare den wienklassisistiska traditionen \u00f6ver Beethoven mot det romantiska.<\/p>\n

Denna trio spelar med stor b\u00e5de kunskap och insikt om Schuberts speciella tonspr\u00e5k. <\/strong>F\u00f6rsta satsen spelas h\u00e4rligt friskt och glatt, cellon g\u00f6r en h\u00e4rlig insats. Andra satsens vemod vibrerar i kroppen och sedan kommer gl\u00e4djen och lekfullheten tillbaka.<\/p>\n

Beethoven inspirerade \u00e4ven Brahms.<\/strong> Brahms ville alltid h\u00f6ra Klara Schumanns omd\u00f6me och hon tyckte inte riktigt om f\u00f6rsta satsen men den andra hade den gudomliga gnistan. S\u00e5 kunde denne sj\u00e4lvkritiske komposit\u00f6r forts\u00e4tta sin komposition.<\/p>\n

Tredje satsen, adagiot, \u00e4r oerh\u00f6rt vacker. Trion spelar den s\u00e5 stilla och eftert\u00e4nksamt att \u00e4ven en som jag, som inte \u00e4r en stor Brahms\u00e4lskare, faller och inser hans storhet.<\/p>\n

Som vanligt efter en Mats Jansson-kammarkonsert<\/strong> g\u00e5r man hem med en djup gl\u00e4dje och l\u00e4ngtar till n\u00e4sta.<\/p>\n

\u00a9 Text: Annna-Lena H\u00f6glund
\n\u00a9 Foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

BILDSPEL \u2013 KLICKA P\u00c5 BILDENS PILAR<\/p>\n

Pianisten Mats Jansson tillsammans med Nils-Erik Sparf violin och Erik Wahlgren violoncell<\/a>