{"id":7908,"date":"2012-10-25T22:23:12","date_gmt":"2012-10-25T21:23:12","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=7908"},"modified":"2016-10-26T07:23:12","modified_gmt":"2016-10-26T06:23:12","slug":"utanfor-mitt-fonster-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=7908","title":{"rendered":"V\u00e5ga chansa manar Utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster (recension)"},"content":{"rendered":"

\"F\u00f6rsta<\/a>
\nF\u00f6rsta m\u00f6tet. Niklas Eriksson och Louice Ottosson gestaltar Roger och Josefin som hamnar i en destruktiv relation.<\/em><\/p>\n


\n<\/em><\/p>\n

En mycket bra pj\u00e4s, p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

En bra pj\u00e4s \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n de d\u00e4r \u00e5ttio minuterna i salongsm\u00f6rkret.<\/strong> Den \u00e4r v\u00e4gen hem genom en svinkall oktoberkv\u00e4ll, n\u00e4r man g\u00e5r l\u00e4ngs gatorna s\u00e5 tyst och t\u00e4tsluten som m\u00f6jligt f\u00f6r att k\u00e4nslorna inte skall tappa taget innan man kommer hem till anteckningsblocket.<\/p>\n

Jag har precis sett Utanf\u00f6r mitt f\u00f6nster p\u00e5 Teater Br\u00e5ddgatan 34, en pj\u00e4s skriven av Mattias Andersson och regisserad och producerad av Carl Adam Tillberg (Angelworks). <\/strong>I rollerna, fyra till antalet, finns Louice Ottosson, Niklas Eriksson, Ingbritt Swan\u00f6 Wiklander och Bawan Ahmad. En ganska blandad skara f\u00e5r jag intrycket av n\u00e4r jag l\u00e4ser programmet i efterhand. Olika bakgrunder och olika personligheter.<\/p>\n

Pj\u00e4sen handlar fr\u00e4mst om Josefin, 24 \u00e5r gammal och en smula borttappad. Hennes liv tycks bara mala p\u00e5, hon befinner sig i en svacka som \u00e4r n\u00e4st intill om\u00f6jlig att ta sig ur<\/strong>. Hon m\u00f6ter Roger, en tillsynes r\u00e4tt m\u00e4rklig men rolig kille. De blir tillsammans, flyttar ihop. B\u00e4ddat f\u00f6r lycka. Men olyckan kommer smygande, som Josefin s\u00e4ger.<\/p>\n

Olyckan kommer, som bekant, inte intrillandes hipp som happ utan kryper sakta t\u00e4tt inp\u00e5.<\/strong> Hon vantrivs, m\u00e5r d\u00e5ligt, \u00e4r olycklig. Tr\u00e4ffar sedan av en slump Samir som st\u00e4dar p\u00e5 v\u00e5rdhemmet d\u00e4r hon arbetar, och han v\u00e4cker henne en smula med sitt intresse.<\/p>\n

I rollistan finns ocks\u00e5 Ester, v\u00e5rdtagaren p\u00e5 boendet<\/strong>. Josefin tappar ofta t\u00e5lamodet p\u00e5 hennes \u201dsvammel\u201d; yrar yttranden om sv\u00e4rta, tomhet, ensamhet. Men Ester tr\u00e4nger igenom, hon ser och h\u00f6r mer \u00e4n vad de tror. Hennes livshistoria \u00e4r den av den som aldrig v\u00e5gade chansa. \u201dF\u00f6r att jag aldrig v\u00e5gat v\u00e4lja\u2026\u201d mumlar hon fr\u00e5n sin s\u00e4ng.\u00a0 Det f\u00e5r Josefin att \u00f6ppna sig lite, att v\u00e5ga tanken p\u00e5 att v\u00e5ga.<\/p>\n

Men det \u00e4r inte s\u00e5 alltid s\u00e5 l\u00e4tt som att best\u00e4mma sig och sedan g\u00f6ra<\/strong>. Hon sitter fast hos Roger; hans karakt\u00e4rsdrag blir alltmer v\u00e5ldsamma och obehagliga, men ocks\u00e5 \u00f6mkliga.<\/p>\n

Nyckelorden i pj\u00e4sen blir olyckan, vanan, tristessen, obehaget, os\u00e4kerhet, tvivlet, uppgivenheten, v\u00e5ldsamheten, l\u00e4ngtan och att slutligen att v\u00e5ga.<\/strong> M\u00e5nga nyckelord, men historien drar ocks\u00e5 upp m\u00e5nga k\u00e4nslor och upplevelser.<\/p>\n

Funderar p\u00e5 v\u00e4gen hem p\u00e5 egen olycka, och hur r\u00e4tt det \u00e4r att den \u00e4r ob\u00f6nh\u00f6rlig och krypande, men ocks\u00e5 att den kan ta slut<\/strong>. Och det g\u00f6r den f\u00f6r Josefin, p\u00e5 s\u00e4tt och vis. Slutet p\u00e5 pj\u00e4sen \u00e4r ganska filmiskt, en filmisk slutreplik med en snygg scenuppst\u00e4llning och musik. Inget d\u00e5ligt om det dock \u2013 jag gillar n\u00e4r saker \u00e4r filmiska.<\/p>\n

S\u00e5 sammanfattningsvis d\u00e5?<\/strong>\u00a0F\u00f6r det f\u00f6rsta \u00e4r det en bra pj\u00e4s. En bra historia, medveten och god regi, trov\u00e4rdigt och n\u00e4rg\u00e5nget sk\u00e5despeleri. F\u00f6r det andra inbjuder de d\u00e4r 80 minuterna till reflektion och medk\u00e4nsla, vilket ju \u00e4r lite av grejen med alla bra utf\u00f6rda konstformer \u2013 att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt komma n\u00e4ra.<\/p>\n

Det finns fler tr\u00e5dar att dra i och att skriva om. Till exempel att jag undrar \u00f6ver hur det \u00e4r med alla de d\u00e4r m\u00e4nniskorna som just nu st\u00e5r och stirrar ut genom ett f\u00f6nster i ett tolvv\u00e5ningshus.<\/strong> Hoppas de blir mindre olyckliga snart.<\/p>\n

Skulle helst stannat kvar efter\u00e5t och st\u00e4llt n\u00e5gra v\u00e4l valda fr\u00e5gor, men var helt enkelt tvungen att ta med mig k\u00e4nslan och g\u00e5<\/strong>. Vilket i min bok \u00e4r ett gott betyg. Ett mycket gott betyg.<\/p>\n

Text: Karolina Nilsson<\/em>
\nFoto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n