{"id":8652,"date":"2013-01-14T18:41:00","date_gmt":"2013-01-14T17:41:00","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=8652"},"modified":"2016-12-13T19:19:40","modified_gmt":"2016-12-13T18:19:40","slug":"lyssna-till-satie-pa-teatervinden-reportage","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=8652","title":{"rendered":"Lyssna till Satie p\u00e5 Teatervinden (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Satie<\/a>
\nEn komposit\u00f6r i sin kammare. Christian Zell gestaltar franske komposit\u00f6ren Erik Satie p\u00e5 Teatervinden.<\/em><\/p>\n

<\/h1>\n

Ord som d\u00f6ljer. Musik som avsl\u00f6jar.<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

\u201dMonsieur Sadi dans sa maison.\u201d<\/strong> Scenografen Magnus M\u00f6llerstedt har l\u00e5tit Erik Saties egen teckning \u00f6ver en man i sitt hem komma till liv i en s\u00f6nderklippt och uppf\u00f6rstorad version i tv\u00e5 eller tre dimensioner p\u00e5 Teatervinden p\u00e5 \u00d6stg\u00f6tateatern. Men Sadi?<\/p>\n

Varf\u00f6r inte. Om komposit\u00f6ren kunde rita en karikatyr av sig sj\u00e4lv, med piano, katt och f\u00e5gelbur s\u00e5 kunde han v\u00e4l ge gubben vid skrivbordet ett namn, n\u00e4ra sitt eget men vars sanningshalt kan diskuteras. Med samma filter kan man ta emot den n\u00e4ra 90 minuter l\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningen som speglar den franske komposit\u00f6rens liv och tankar. N\u00e4ra \u2013 men med en sanningshalt man ocks\u00e5 kan diskutera.<\/p>\n

Och kanske just d\u00e4rf\u00f6r.<\/strong> Blir det en h\u00f6gst levande f\u00f6rest\u00e4llning med Christian Zell som Erik Satie. Den Satie som med ett poetiskt och drastiskt spr\u00e5k, och ett rej\u00e4lt m\u00e5tt ironi kommenterade livet, musiken och kritikerk\u00e5ren, som redan p\u00e5 1800-talet kunde konsten att f\u00f6rol\u00e4mpa konstn\u00e4rer intill f\u00f6rkrossande fattigdom.<\/p>\n

\u2013 Jag kom till v\u00e4rlden mycket ung, i en mycket f\u00f6r\u00e5ldrad tid, presenterar han sig sj\u00e4lv med det f\u00f6rsta av f\u00f6rest\u00e4llningens m\u00e5nga papperslappar i handen.<\/p>\n

Christian Zells Erik Satie skriver ibland p\u00e5 sina papperslappar en annan tid, en framg\u00e5ng och ett behagligare liv \u00e4n kabar\u00e9musikantens, som vi knappast f\u00e5r veta n\u00e5got om alls. Men ord som d\u00f6ljer avsl\u00f6jar mer \u00e4n det sagda. Halsbrytande, komiskt, tragiskt. Det kostar p\u00e5 att vara en f\u00f6reg\u00e5ngare till allt vad modern konst heter.<\/p>\n

Lyssna till musiken.<\/strong> Den kommer till liv genom Mats Jansson som ocks\u00e5 spelar Erik Satie, s\u00e5v\u00e4l musikern som hans musik. \u00c4r det n\u00e5got jag f\u00f6rknippat Satie med s\u00e5 \u00e4r det just lyssnandet, att Erik Satie som komposit\u00f6r verkligen lyssnade till den musik han skrev. S\u00e5 som man lyssnar n\u00e4r man skapar musiken p\u00e5 nytt, med nya skalor, nya tonv\u00e4rden. Som i Gnossienne nr 3<\/em>, ett av de stycken som vi k\u00e4nner igen som karakteristiskt.<\/p>\n

Det mest k\u00e4nda, nr 1,<\/em> f\u00e5r vi dock inte h\u00f6ra. Men s\u00e5 pass mycket att vi skulle kunna kalla det f\u00f6r en konsert med presentationer p\u00e5 lappar. Ocks\u00e5 detta efter Erik Satie. F\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n

Mats Jansson sitter p\u00e5 andra sidan det tecknade pianot, det som en ber\u00e4ttarr\u00f6st beskriver som fyllt av br\u00e5te som en soptunna n\u00e4r man br\u00f6t sig in i Saties lilla l\u00e4genhet efter att han d\u00f6tt. Ur skuggorna spelar han p\u00e5 ett kammarpiano, inleder med Je te veux<\/em> som inte l\u00e5ter som Satie alls, men som sn\u00e4llt och glatt bidrog till hans f\u00f6rs\u00f6rjning.<\/p>\n

De v\u00e4xlar om.<\/strong> Zell talar och tystnar. Jansson spelar. Ibland ser de p\u00e5 varandra, oftast inte. Det som ursprungligen var ett h\u00f6rspel f\u00f6r radio ihopkn\u00e5pat av Kyri Sj\u00f6man och Christian Zell har blivit ett h\u00f6rspel f\u00f6r Teatervinden, i l\u00e4tt regicoachning av Marika Strand. En man, hans tankar, hans musik kommer oss n\u00e4ra. Lyssna och dr\u00f6m.<\/p>\n

Text: Ann-Charlotte Sandelin
\nFoto: Anders Kratz<\/em><\/p>\n