{"id":8714,"date":"2013-01-20T20:13:17","date_gmt":"2013-01-20T19:13:17","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=8714"},"modified":"2013-11-22T20:41:51","modified_gmt":"2013-11-22T19:41:51","slug":"olle-persson-masterlig-som-galen-kung-med-son-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=8714","title":{"rendered":"Olle Persson m\u00e4sterlig som galen kung med SON (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Olle<\/a><\/p>\n

Pity me. Olle Persson gestaltade den engelske kungen med stark inlevelse i varje del av en ton. I bakgrunden ensemblen ledd av Michael Francis, alla med f\u00e5gelmasker. (Foto fr\u00e5n onsdagens repetition.)<\/em><\/p>\n

<\/h1>\n

Dukat f\u00f6r sorg, underg\u00e5ng och v\u00e5rliga toner<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Han tar sig friheter \u2013 Symfoniorkesterns konstn\u00e4rlige ledare Michael Francis bj\u00f6d in publiken att dela ett av hans ungdoms mest minnesv\u00e4rda musikaliska \u00f6gonblick.<\/strong> Eight songs for a mad king<\/em> skrevs 1969 av Peter Maxwell Davies. Kungen ifr\u00e5ga \u00e4r George III, som med \u00e5ren blev sinnesf\u00f6rvirrad och miste regentskapet mot slutet av sitt l\u00e5nga liv. George III var den kung som f\u00f6rlorade kolonierna i Nordamerika, p\u00e5pekade Michael Francis.<\/p>\n

Men f\u00f6rst den engelske ren\u00e4ssansm\u00e4staren Henry Purcells begravningsmusik till Drottning Mary om \u00e4n i Steven Stuckys version.<\/strong> Mary II var regerande engelsk drottning vid sin d\u00f6d strax f\u00f6r ny\u00e5r 1694, begravningen h\u00f6lls i mars 1695. Scenen i De Geerhallen stod dukad enbart f\u00f6r bl\u00e5sare, ett praktiskt drag med tanke p\u00e5 vad som komma skall. Sorgens pukslag m\u00f6tte oboe och fagott i de ledande st\u00e4mmorna i en \u00e5terh\u00e5llsam orkester.<\/p>\n

Librettot till Sir Peter Maxwells Davies Eight songs for a mad king<\/em> \u00e4r skrivet av Randolph Stow men bygger p\u00e5 den brittiske kungens egna ord.<\/strong> Librettot leker med allitterationer som i \u201dthe key of the Kingdom\u201d. Sj\u00e4lva partituret b\u00e4r sp\u00e5r av inspirationen, kungens komponerande f\u00f6r f\u00e5glar som han ville l\u00e4ra sjunga. Musiken \u00e4r icke-harmonisk och kr\u00e4ver ett tajt samspel med ensemblen som b\u00e4r f\u00e5gelmasker och som trakterar sin mer eller mindre vanliga instrument (fl\u00f6jt, klarinett, cello\u2026 men \u00e4ven didgeridoo, f\u00e5gelvissla, hammare mot st\u00e4d\u2026). Merparten av musikerna i den skickliga sjumannaorkestern \u00e4r h\u00e4mtade ur SON:s egna led men har kompletterats med pianisten Mats Jansson och violinisten Jannika Gustafsson, p\u00e5 tillf\u00e4lligt \u00e5terbes\u00f6k fr\u00e5n Kungliga Hovkapellet.<\/p>\n

Ursprungligen skrevs s\u00e5ngcykeln f\u00f6r sk\u00e5despelaren och s\u00e5ngaren Roy Hart som studerat r\u00f6stens f\u00f6rm\u00e5gor bortom s\u00e5ngr\u00f6stens etablerade gr\u00e4nser. Tekniken har mest satt sp\u00e5r inom den experimentella teatern.<\/p>\n

Olle Persson, operas\u00e5ngaren fr\u00e5n Norrk\u00f6ping, har sjungit Eight songs for a mad king <\/em>sedan 1990-talet.<\/strong> Han har l\u00e4rt sig den teknik som till\u00e5ter honom att l\u00e4mna sin ordinarie barytonst\u00e4mma och kliva ner\u00e5t s\u00e5v\u00e4l som upp\u00e5t, till \u00f6verklanger bortom sopranregistret. Han viskar, v\u00e4ser, d\u00e5nar och piper.<\/p>\n

Gestaltningen av den f\u00f6rvirrade kungen, vacklande mellan galenskap och insikt \u00e4r en fascinerande upplevelse. Inte enbart f\u00f6r den tekniskt kr\u00e4vande prestationen med snabba v\u00e4xlingar mellan de olika l\u00e4gena. Han v\u00e4cker ocks\u00e5 en stark medk\u00e4nsla med mannen vars tankev\u00e4rld v\u00e4xlar mellan konkreta f\u00f6rh\u00e5llanden och abstraktioner, att \u00e4ven Gud \u00e4r en kung, att en kung har plikter, att han saknar sin \u00e4lskade.<\/p>\n

Det \u00e4r en syn att se kungen i en liten badbalja, i fj\u00e4rde s\u00e5ngen \u201dAtt sjungas p\u00e5 vattnet \u2013 F\u00e4rjkarlen\u201d. Den gyllene manteln har fallit av barfotakungen. Det \u00e4r sorgligt \u2013 och str\u00e5lande bra. St\u00e5ende ovationer och SON-publiken har mycket att samtala om i pausen.<\/p>\n

Ytterligare ett stycke av Henry Purcell, v\u00e4rdiga Chaconne i g-moll<\/em> utgjorde en pendang till begravningsmusiken, men nu med str\u00e5korkester.<\/p>\n

Beethovens femma, avslutade kv\u00e4llen, \u00e4ntligen med fulltalig orkester.<\/strong> F\u00f6r som Michaels Francis kommenterade \u201dDen optimistiska \u00d6dessymfonin<\/em> \u00e4r det enda stycke som kan komma efter A mad king<\/em>.\u201d Det gjorde den, som en v\u00e5rvind som leker bort vintern i de \u00f6sterrikiska bergen.
\nKonserten gavs kv\u00e4llen d\u00e4rp\u00e5 \u00e4ven i Link\u00f6ping, i Konsert och kongress.<\/p>\n

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n