{"id":8799,"date":"2013-01-28T11:25:53","date_gmt":"2013-01-28T10:25:53","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=8799"},"modified":"2013-11-22T20:37:53","modified_gmt":"2013-11-22T19:37:53","slug":"strindberg-om-livets-lon-pa-skandiateatern-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=8799","title":{"rendered":"Strindberg om livets l\u00f6n p\u00e5 Skandiateatern (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Lek<\/a><\/p>\n

Lekfullt. Toffelscenen \u00e4r kanske den mesta k\u00e4nda i August Strindbergs enaktare Den starkare. Pernilla <\/em>Parszyk talf\u00f6ra kvinna m\u00f6ter Carina <\/em>Perenkranz mer tystl\u00e5tna v\u00e4ninna.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Slutstrid \u2013 eller \u00e4r kampen redan \u00f6ver?<\/span><\/h1>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

T\u00e4nk \u00e4nd\u00e5 att n\u00e4r man kommer till livets slutskede, n\u00e4r det \u00e4r dags att summera sina g\u00e4rningar och reflektera \u00f6ver vinster och f\u00f6rluster,<\/strong> d\u00e5 spelar det ingen som helst roll hur stor \u201dm\u00e4stare\u201d man varit eller \u00e4r \u2013 alla \u00e4r vi t\u00e4mligen sm\u00e5 i den stunden.<\/p>\n

S\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5 f\u00f6r August Strindberg n\u00e4r han i monologen Enslingen i Bl\u00e5 tornet<\/em>, av och med Nicke Wagemyr i rollen som den sv\u00e5rt cancersjuka f\u00f6rfattaren, s\u00e5 fylld av sm\u00e4rta, ensam, \u00f6vergiven och orkesl\u00f6s reflekterar \u00f6ver sina g\u00e4rningar.<\/p>\n

Han st\u00e4ller sig de fr\u00e5gor kring d\u00f6den som jag tror de flesta av oss g\u00f6r eller kommer att g\u00f6ra en dag. Blir det som det \u00e4r nu, d\u00e5 maten inte l\u00e4ngre smakar, d\u00e4r lusten till s\u00e5v\u00e4l kvinnor som arbete \u00e4r borta och d\u00e4r k\u00e4nslan av ensamhet \u00e4r p\u00e5taglig. Eller blir det en ljus tillvaro, d\u00e4r han f\u00e5r m\u00f6ta tidigare v\u00e4nner och f\u00f6ra intellektuella samtal p\u00e5 nytt? Ingen kan veta, man kan bara anta och fantisera.<\/p>\n

Till den ljusare tillvaron kommer v\u00e4l de goda, och han \u00e4r ju en god m\u00e4nniska.<\/strong> En m\u00e4stare som inte bara f\u00e5tt folkets gunst, utan ocks\u00e5 kvinnornas. Hans eld \u00e4r den skarpaste och han har utr\u00e4ttat mer \u00e4n de flesta.<\/p>\n

I alla fall om han f\u00e5r s\u00e4ga det sj\u00e4lv. Fr\u00e5gar man \u201didioterna\u201d i svenska akademien, de tidigare fruarna eller \u2013 ve och fasa \u2013 de tidigare fruarnas v\u00e4ninnor, blir det annat ljud i sk\u00e4llan. Men de vet ju egentligen ingenting.<\/p>\n

V\u00e4ninnorna \u2013 det \u00e4r s\u00e5nt man m\u00e5ste st\u00e5 ut med. De skvallriga, illasinnade, elaka, som till och med hade den of\u00f6rsk\u00e4mdheten att kalla honom omanlig. Han, den manligaste av manliga, den b\u00e4sta av de b\u00e4sta, den klokaste av de kloka. Skulle han vara omanlig?<\/p>\n

V\u00e4ninnor m\u00f6ter vi ocks\u00e5 i enaktaren Den starkare<\/em>. <\/strong>Det \u00e4r p\u00e5 ett kaf\u00e9 p\u00e5 julafton de m\u00f6ts och man m\u00e4rker t\u00e4mligen snart att det \u00e4r n\u00e5got m\u00e4rkligt med den h\u00e4r v\u00e4nskapen. De \u00e4r b\u00e5de v\u00e4ninnor och arbetskamrater i sk\u00e5despelaryrket, d\u00e4r det r\u00e5der stark rivalitet. Endast den starkare, den med de vassaste armb\u00e5garna, f\u00e5r de b\u00e4sta rollerna.<\/p>\n

Den andra tycker inte l\u00e4ngre att sk\u00e5despelandet \u00e4r s\u00e5 viktigt. Nu \u00e4r det \u00e4ktenskapet och tillvaron i hemmet som \u00e4r det viktigaste. Under dramats g\u00e5ng v\u00e4xlar maktbalansen mellan v\u00e4ninnorna. Den starka blir den svaga och den svaga blir allt starkare.<\/p>\n

Det \u00e4r en intressant Strindbergsf\u00f6rest\u00e4llning vi bjuds p\u00e5 p\u00e5 Skandiateatern. <\/strong>F\u00f6rst genom Nicke Wagemyrs monolog och d\u00e4refter genom Carina Perenkranz och Pernilla Parszyk som de b\u00e5da v\u00e4ninnorna som tr\u00e4ffas p\u00e5 caf\u00e9et. B\u00e5da styckena \u00e4r s\u00e5 allm\u00e4nm\u00e4nskliga och \u00e4r lika aktuella f\u00f6r vem som helst, n\u00e4r som helst.<\/p>\n

Nicke Wagemyr g\u00f6r en fin tolkning av en August Strindberg som f\u00e5 av oss k\u00e4nner till, men som mycket v\u00e4l kan vara sann. Jag tror att de tankeg\u00e5ngar och fr\u00e5gor han l\u00e5ter Strindberg st\u00e4lla i sk\u00e5despelet, \u00e4r fr\u00e5gor som vem som helst kan t\u00e4nkas st\u00e4lla sig i livets slutskede. Ingen av oss vet ju hur det egentligen \u00e4r, blir eller k\u00e4nns.
\n<\/strong><\/p>\n

Min personliga favorit f\u00f6r kv\u00e4llen blir blicken fr\u00e5n den annars helt tysta Carina Perenkranz n\u00e4r v\u00e4ninnan skall g\u00e5 med orden:<\/strong> \u201dN\u00e4r du vaknar, s\u00e5 \u00e4ger jag det du saknar\u201d. Den blicken \u00e4r stort sk\u00e5despeleri i ett drama som \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00f6ra stort sk\u00e5despeleri i.<\/p>\n

Text: Eva Lindblad
\nFoto: Sven \u00c5ke Molund och Ann-Charlotte Sandelin<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n