{"id":8821,"date":"2013-01-28T19:44:19","date_gmt":"2013-01-28T18:44:19","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=8821"},"modified":"2013-11-22T20:36:38","modified_gmt":"2013-11-22T19:36:38","slug":"the-hives-gick-hart-ut-och-och-okade-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=8821","title":{"rendered":"The Hives gick h\u00e5rt ut och \u2013 och \u00f6kade (recension)"},"content":{"rendered":"

\"En<\/a><\/p>\n

En man och hans gitarr. Nicholaus Arson i Flygeln i Norrk\u00f6ping den 26 januari 2013.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

B\u00e4ttre, tightare och mer konsekvent sound<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

The Hives var det h\u00e4ftigaste band jag visste n\u00e4r jag var i ton\u00e5ren.<\/strong> Musiken pr\u00e4glades av fart, skr\u00e4nighet och show, alltid levererat v\u00e4lkl\u00e4tt men med skit under naglarna. Men det var l\u00e5ngt ifr\u00e5n givet att de skulle g\u00f6ra succ\u00e9, sl\u00e5 igenom internationellt, och bli en av svensk musiks stora \u2013 riktigt stora \u2013 band. Ja, f\u00f6rutom d\u00e5 s\u00e5ngaren Howlin’ Pelle, som alltid h\u00e4vdat att de \u00e4r v\u00e4rldens b\u00e4sta band.<\/p>\n

Drygt ett decennium senare har de gjort det mesta. Att de spelar p\u00e5 Flygeln i Norrk\u00f6ping \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en riktigt bra bokning. Runt 500 personer i publiken och f\u00f6rv\u00e4ntan i luften. Jag har inte sett The Hives spela p\u00e5 tio \u00e5r. Medel\u00e5ldern \u00e4r idag n\u00e5got h\u00f6gre \u00e4n den g\u00e5ngen, i alla fall lite l\u00e4ngre bak d\u00e4r jag st\u00e5r, lite s\u00e5d\u00e4r p\u00e5 lagom avst\u00e5nd.<\/p>\n

F\u00f6rbandet The Fume g\u00f6r ett gott jobb i att v\u00e4rma upp publiken.<\/strong> Efter\u00e5t st\u00e4ller en grupp av ninjor (!) iordning scenen f\u00f6r kv\u00e4llens huvudakt. Innan de ens \u00e4ntrat scenen, r\u00e5der det inget tvivel om att The Hives ambitioner med showen \u00e4r h\u00f6ga. Backdropen f\u00f6rest\u00e4ller en illasinnad Howlin’ Pelle, och till hans fingrar \u00e4r fem stora, lysande bokst\u00e4ver kopplade. De bildar ordet H-I-V-E-S. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r allt i sin ordning. Det ligger liksom i hela tanken med The Hives, och jag f\u00f6rbereder mig p\u00e5 att han kommer g\u00f6ra allt f\u00f6r att trollbinda oss i publiken, och f\u00e5 oss att f\u00f6lja hans minsta kommando.<\/p>\n

F\u00f6rsta l\u00e5ten \u00e4r Come On<\/em>. <\/strong>Det \u00e4r naturligtvis signifikativt f\u00f6r The Hives att g\u00e5 ut h\u00e5rt \u2013 f\u00f6r att sedan \u00f6ka. Under den n\u00e4rmaste timmen och en halv f\u00e5r vi h\u00f6ra en balanserad blandning av nya l\u00e5tar och gamla hits, som Hate to say I told you so<\/em> och Main offender<\/em>. Jag kommer p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att inte kunna st\u00e5 still, inte ens om jag f\u00f6rs\u00f6ker. Det tycker jag \u00e4r ett gott betyg. Men de sliter h\u00e5rt f\u00f6r det.<\/p>\n

L\u00e5tarnas intensitet g\u00f6r sitt till, men dessutom jobbar Howlin’ Pelle verkligen h\u00e5rt tillsammans med bandet, s\u00e4rskilt d\u00e5 med Nicholaus Arson, f\u00f6r att tagga publiken. Jag imponeras av n\u00e4rheten mellan band och publik. The Hives kompromissl\u00f6sa och kaxiga attityd f\u00f6rpliktar v\u00e4ldigt mycket. Men den \u00e4r faktisk ganska kl\u00e4dsam n\u00e4r de bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lva och g\u00f6r allt f\u00f6r att leva upp till den.<\/p>\n

Mycket riktigt pr\u00e4glas ocks\u00e5 showen av den genomg\u00e5ende tanken att publiken mer och mer ska falla i Howlin’ Pelles h\u00e4nder.<\/strong> Han f\u00e5r oss till slut att hoppa, dansa, klappa och, ja, till och med sitta ner. Jag sl\u00e5s av att de levererar sitt, trots allt, v\u00e4ldigt ungdomliga sound b\u00e4ttre, tightare och mer konsekvent \u00e4n f\u00f6rr. Dessutom \u00e4r det proffsigt, d\u00e4r varje l\u00e5t levereras med samma intensitet som vore det den sista. Och jag har roligt. The Hives \u00e4r fortfarande h\u00e4ftigast.<\/p>\n

Text: Linus Johansson Krafve
\nFoto: Marica K\u00e4llner<\/em><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n