{"id":8898,"date":"2013-02-05T20:12:06","date_gmt":"2013-02-05T19:12:06","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=8898"},"modified":"2013-11-22T20:29:57","modified_gmt":"2013-11-22T19:29:57","slug":"teater-fenix-vinner-en-ny-publik-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=8898","title":{"rendered":"Teater Fenix vinner en ny publik (recension)"},"content":{"rendered":"

\"S\u00e5<\/a><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r. Han och hon m\u00f6ts och l\u00e4r av varandra. I rollerna \u00c5sa Forsberg och Martin \u00d6ster.<\/em><\/p>\n

<\/h1>\n

Fysisk fantasi och f\u00e4rggl\u00e4dje i lekfullt m\u00f6te<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r flera i publiken \u00e4r det allra f\u00f6rsta g\u00e5ngen de ser en teaterf\u00f6rest\u00e4llning.<\/strong> Andra \u00e4r redan teatervana fyra\u00e5ringar som s\u00e4tter sig p\u00e5 filtarna l\u00e4ngst fram. Det \u00e4r m\u00e5ndag, dagen efter s\u00f6ndagspremi\u00e4ren, och publiken mixar hemmabarn med f\u00f6rskolegrupper.<\/p>\n

Redan i foaj\u00e9n har de m\u00f6tt Martin fr\u00e5n Teater Fenix, en ovanlig man i r\u00f6d rock och gr\u00f6n kjol, som mest \u00e4r intresserad av sina bollar men snart f\u00e5r kontakt. \u201dHej!\u201d, s\u00e4ger han. \u201dHej!\u201d Snart s\u00e4ger han \u201dKom!\u201d<\/p>\n

Inne i teatern kan man sitta p\u00e5 filtar och p\u00e5 stolar. L\u00e5ngt fram eller l\u00e5ngt bak. Martin hj\u00e4lper. N\u00e4r alla hittat sin plats lockas blickarna till det gula huset som st\u00e5r i ljuset. \u00c5sa kommer. Hennes kl\u00e4nning \u00e4r r\u00f6d. \u00c5sa knackar p\u00e5 huset med hammaren. Hon luktar p\u00e5 blomman. Hon g\u00e5r in igen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens uttryck, i ord, scenografi och gester ligger n\u00e4ra bilderbokens. <\/strong>Scenografin \u00e4r som en teckning med hus, grind och gr\u00e4smatta. Detaljerna \u00e4r tydliga, inte s\u00e5 m\u00e5nga: blommor p\u00e5 pinnar, en f\u00e5gelholk, tegeltak. Orden \u00e4r f\u00e5 och enkla, som \u201dja\u201d, \u201dnej\u201d och \u201dv\u00e4nta\u201d. Varje skeende f\u00e5r ta sin tid, n\u00e5got h\u00e4nder, en reaktion, en tanke, och en upprepning med l\u00e4tt variation. Det g\u00f6r att publiken h\u00e4nger med och snart ligger f\u00f6re, kan k\u00e4nna sig b\u00e5de bekr\u00e4ftad och duktig.<\/p>\n

\u2013 Bakom dig! uppmanar f\u00f6rst en, sedan allt fler n\u00e4r Martin ser sig om men inte f\u00e5r syn p\u00e5 \u00c5sa som smyger bakom honom.<\/p>\n

Ett ordl\u00f6st m\u00f6te \u00e4r som en lek, som l\u00e5ngsamt f\u00f6r\u00e4ndras och \u00f6verg\u00e5r i nya skeden. <\/strong>H\u00e4rmning blir spegling. Martin vill l\u00e4ra \u00c5sa att leka med bollarna, men hon bara tar dem, en efter en, tills han offrar den sista (detta \u00e4r stor dramatik f\u00f6r \u00e5sk\u00e5daren). D\u00e5, \u00e4ntligen, f\u00f6rst\u00e5r hon. Leken l\u00e4r att konflikter kan uppst\u00e5 och l\u00f6sas.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen r\u00f6r sig p\u00e5 flera niv\u00e5er. De \u00e4ldre, fyra- eller fem\u00e5ringarna, kanske m\u00e4rker att hon som var i huset f\u00e5r bollarna medan han som kom med bollarna tar \u00f6ver lekhuset. F\u00f6r de yngre \u00e4r varje del f\u00f6r sig sp\u00e4nnande nog. Publikens engagemang \u00e4r h\u00f6rbart, men bredvid mig sitter en tyst tre\u00e5ring och \u00f6ppnar och st\u00e4nger h\u00e4nderna som om det \u00e4r hon som plockar blommor och f\u00e5ngar bollar.<\/p>\n

Teater Fenix har tidigare anv\u00e4nt sig av clownteknik men det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen de v\u00e4nder sig mot en sm\u00e5barnspublik.<\/strong> I m\u00f6tet med regiss\u00f6ren Minna Krook som ocks\u00e5 \u00e4r koreograf har de skapar en clownf\u00f6rest\u00e4llning med mjukt handlag och fin rytmik. Med musikens hj\u00e4lp fl\u00f6rtar f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4ven med annan estetik, stumfilmens. Litet hus med stort hj\u00e4rta<\/em> v\u00e4rmer l\u00e5ngt efter att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r slut. \u201dHej d\u00e5!\u201d<\/p>\n

Text: Ann-Charlotte Sandelin
\nFoto: Tom Roberts<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n