{"id":9110,"date":"2013-02-23T21:09:07","date_gmt":"2013-02-23T20:09:07","guid":{"rendered":"https:\/\/intelligent-friend-7861.standoutwp.com\/?p=9110"},"modified":"2015-10-23T12:02:55","modified_gmt":"2015-10-23T11:02:55","slug":"spokmys-pa-arbetets-museum-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.kultursidan.nu\/?p=9110","title":{"rendered":"Sp\u00f6kmys p\u00e5 Arbetets museum (recension)"},"content":{"rendered":"

\"Tv\u00e5<\/a><\/p>\n

Vid glasd\u00f6rren tar det stopp f\u00f6r de tv\u00e5 vitkl\u00e4dda varelserna med svarta \u00f6gon och blodiga ansikten.
\n<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Tv\u00e5 vitkl\u00e4dda varelser med svarta \u00f6gon…<\/span><\/h1>\n

 <\/p>\n

Vi kommer lite f\u00f6r tidigt och det \u00e4r n\u00e4stan tomt i museets entr\u00e9. <\/strong>I v\u00e4ntan p\u00e5 att visningen ska b\u00f6rja beger vi oss upp till museets kreativa verkstad d\u00e4r man kan sminka sig till zombie eller annan skum nattvarelse. Det passar tjejerna bra att f\u00e5 komma i st\u00e4mning. Efter knappa halvtimmen med vitt, svart och r\u00f6tt smink kommer vi ner till entr\u00e9n igen. Nu \u00e4r det fullt med folk och l\u00e5ng k\u00f6 till biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen.<\/p>\n

Vi visas in i hissen av museiguide Maja Engstr\u00f6m och \u00e5ker upp till sjunde v\u00e5ningen.<\/strong> Vi \u00e4r ett 15-tal vuxna och barn i olika \u00e5ldrar. Museets rekommenderade \u00e5ldersgr\u00e4ns p\u00e5 10 \u00e5r verkar inte vara s\u00e5 h\u00e5rt h\u00e5llen. Vi g\u00e5r alla lite f\u00f6rsiktigt ut ur hissen och in i en m\u00f6rklagd utst\u00e4llningslokal \u2013 inga zombier \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge. Guiden visar in oss i ett litet rum och vi s\u00e4tter oss ner i ring. Hon t\u00e4nder en liten ficklampa, tar fram en tjock bok och b\u00f6rjar l\u00e4sa. Det \u00e4r kn\u00e4pptyst i rummet. Sp\u00f6khistorien \u00e4r l\u00e5ng och n\u00e5gra hinner skruva p\u00e5 sig lite innan hon har l\u00e4st f\u00e4rdigt.<\/p>\n

N\u00e4r vi alla rest p\u00e5 oss f\u00f6r att g\u00e5 vidare kommer \u00e4ntligen det alla v\u00e4ntat p\u00e5 \u2013 tv\u00e5 vitkl\u00e4dda varelser med svarta \u00f6gon och blodiga ansikten skymtar f\u00f6rbi \u2013 zombier. Vi skyndar ut i trapphuset.<\/p>\n

Det \u00e4r ljust i trappan och promenaden ner\u00e5t bryter tyv\u00e4rr st\u00e4mningen n\u00e5got. Men vi kommer snart in i m\u00f6rkret igen och bjuds p\u00e5 n\u00e5gra fler sp\u00f6khistorier och zombiem\u00f6ten innan vandringen avslutas i museets k\u00e4llare.<\/p>\n

Efter\u00e5t \u00e4r tjejerna n\u00f6jda \u00e4ven om de tycker att det var lite f\u00f6r sn\u00e4lla sp\u00f6khistorier. <\/strong><\/p>\n

\u2013 Man blev inte s\u00e5 skr\u00e4md av dem, tycker Tyra Blomqvist.
\n\u2013 Jag tyckte den andra sp\u00f6khistorien var b\u00e4st. Den f\u00f6rsta f\u00f6rstod jag inte riktigt, s\u00e4ger Nora Eriksson.
\n\u2013 Lite l\u00e4skigt var det n\u00e4r ena zombien kom rusande mot oss. Tur att det var en glasd\u00f6rr s\u00e5 att han inte kunde komma ut, s\u00e4ger Linda Karlsson.<\/p>\n

Vandringen tog drygt en halvtimme och det k\u00e4nns lagom l\u00e5ngt.<\/strong> Jag saknar en r\u00f6d tr\u00e5d som h\u00e5ller ihop vandringen. Tanken med en sp\u00f6khistoria vid varje stopp \u00e4r god, men lite av sp\u00e4nningen f\u00f6rsvinner n\u00e4r man hela tiden b\u00f6rjar om med en ny historia. Men det \u00e4r en ambiti\u00f6s satsning och jag imponeras av zombiernas v\u00e4lsminkade ansikten och lagom l\u00e4skiga agerande. Man blir aldrig riktigt r\u00e4dd, men det kittlar lite sm\u00e5mysigt i magen. Passar alla \u00e5ldrar.<\/p>\n

Jag pratar med museets programansvarige, M\u00e5rten Mellberg, efter vandringen. Han ber\u00e4ttar att kv\u00e4llens sex vandringar \u00e4r uts\u00e5lda. Kanske blir det fler nattvandringar fram\u00f6ver. H\u00e5ll utkik!<\/p>\n

Text och foto: Felicia Eriksson<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n